Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

En procent??? Allvar, är det verkligen så??? Det låter mycket, tycker jag, även om jag inte har några "siffror" själv.
Det skulle innebära att en på 100 räknas dit. I en vanlig skola skulle det finnas kanske 5 - 10 barn som fötts med obestämbar könstillhörighet. Det låter .... som ett VÄLDIGT högt antal.

"Man räknar med att 0,5–1 procent av alla nyfödda barn har någon form av intersexuellt tillstånd. Mörkertalet är emellertid stort och eftersom begreppet intersexualitet inte är klart avgränsat är det svårt att ange en säker siffra. Den angivna prevalensen omfattar även barn där könet med lätthet går att avgöra men där någon – ofta lindrig – form av missbildning av könsorganen föreligger. I gruppen ingår exempelvis hypospadi, en form av missbildning av urinröret som drabbar ca 1 av 300 nyfödda pojkar. Görs begränsningen enbart till barn med obestämbart kön blir prevalensen betydligt lägre. Under åren 1999–2004 anmäldes 15 fall av obestämt kön till Missbild-ningsregistret vid Socialstyrelsen. År 2005 anmäldes endast ett fall."
http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/90/17/eaf7d884.pdf

Enligt föreningen för intersexuella i Sverige föds det 1 intersexuellt barn per 1500 i Sverige. Men vilka som ingår i den definition framgår inte mer än att de definierar tillståndet som "Medfött tillstånd i vilket könets kromosomala, gonadala (= könskörtlar, dvs. testiklar eller äggstockar) eller anatomiska utveckling är atypisk."

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jo, det finns faktiskt folk som gör så. Tro mig, jag har mött på sådana människor.

Det är det jag menar med att jag tycker att det börjar gå överstyr. Dom flesta kanske är lagom, men jag tycker att fler och fler börjar gå över gränsen.

Jag förstår inte var du (o andra som säger som du) möter dem som går över gränsen? Och vad menas då med "gå över gränsen"?

Jag har läst ett par tidningsartiklar om två par som aktivt valt att inte låta andra veta om sitt nyfödda barns kön. Jag har läst någon/några artiklar om förskolor med genusinriktning där man t ex väljer att säga "hen" när man läser vissa barnböcker för barnen.

I min vardag träffar jag däremot INGEN som använder ordet hen, jag gör det heller inte själv (ännu); däremot använder jag det gärna i skrift på forum. Jag har hittills inte träffat någon extremfanatisk förälder som fått för sig att genusfrågor handlar om att förhindra pojkar att leka med bilar och tvinga på dem prinsessklänningar eller någon som tvingar sin flicka att ha stubbat hår och slänger de dockor hon får i present.

Däremot ser jag ständigt föräldrar som uppmuntrar (medvetet och omedvetet) sina barn att anamma den traditionella könsrollen. Jag/vi har fått kommentarer om att vår son haft en rosa mössa på sig; "oj, har han nagellack?!" (dock sagt med en positiv ton från just den person som yttrade det, men uppenbarligen var det överraskande att en 3årig grabb kunde få nagellack), vi har fått höra "är det bara rosa som gäller ..?" från en släkting mm. (och då kan jag säga att vår son kläs absolut INTE i BARA rosa. Han har alla färger. Den sommaren då kommentaren kom hade han ett par rosa foppatofflor med Scooby Doo på, en rosa t-shirt och badade i en rosa Barbapapa-pool). Det räcker alltså att en pojke ens har ETT enda rosa plagg för att vissa personer i ens omgivning ska reagera!

Vi har bekanta som till sin lilla grabb nästan ropar "Å, titta en TRAKTOR!!!" så fort det kommer en på vägen. Och när någon kommer ridande förbi på en häst kommenteras det inte med ett ord. Samma förälder som i en situation i vårt hem frågar vår son "har du inga FLER bilar?" och till mig "ja, du vet X vill ju BARA leka med bilar". Samtidigt sitter X och först tittar nogsamt på leksaksspisen, sen tar X dammsugaren och börjar leka med den. Tills föräldern säger "TITTA vilken rolig BIL!". Föräldern SER inte ens barnets intresse för andra saker.

Sen såldes alla leksaksbilar när den nya lilla bebisen (en flicka) var några månader gammal med förklaringen "hon kommer ju aldrig leka med dem". Då svarade jag "nej, det är klart, finns det inga bilar så kommer hon ju aldrig kunna leka med dem". Oftast säger jag inget alls, bara noterar och reflekterar. Blir jag däremot tillfrågad/tilltalad så säger jag vad jag tror och tänker.

Jag förstår inte var ni träffar dessa extrema föräldrar som "överdriver"? Handlar det om att du sett någon pojke i en klänning på ett dagis och då drar slutsatsen (som inte alls behöver vara riktig) att 1. barnet har tvingats ha klänning. och 2. Alltså är föräldern en "genusfanatiker" som inte låter barnet välja själv?

Jag bor i en mindre stad, en gammal bruksort, och jag ser aldrig det där. VI är nog nästan de mest "extrema" i våra kretsar. Och då handlar det bara om så enkla saker som att vår son får kläder i alla färger, att han äger några dockor och en leksaksspis.

 

[Lena Furberg]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Okej, tack! Jätteintressant!

Men missbildningen i urinröret som drabbar cirka 1 av 300, påverkar väl knappast ens upplevelse av könstillhörighet, så vissa siffror kanske skulle ha en "egen" kategori.

Det var ändå ett högt tal!

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Okej, tack! Jätteintressant!

Men missbildningen i urinröret som drabbar cirka 1 av 300, påverkar väl knappast ens upplevelse av könstillhörighet, så vissa siffror kanske skulle ha en "egen" kategori.

Det var ändå ett högt tal!

Nej precis, det ingår även missbildningar som inte alls påverkar en upplevelse av könstillhörighet. Många vet säkert inte ens om det. Det förringar ju absolut inte problematiken för de som har det, men det innebär ju iaf att det inte går runt 70 miljoner människor som har en upplevd obestämd könstillhörighet eller hur man ska uttrycka det.

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Nej jag har inte läst länken, ja jag vet vad rollspel är. Jag anser fortfarande att man , om situationen så kräver kan skriva en text utan att blanda in hon, han eller låtsaspronomen. Om det är krångligt eller inte är väl upp till den som skriver.

Jag kan lova dig att de ansträngt sig, på riktigt, för att vara så neutrala som möjligt, men ett pronomen behövs extra mycket i de reglerna och varför fjanta till meningsbyggnaden istället för att bara skaffa ett neutralt hen. Vad är det som är så farligt med det. Språk förändras och våra könsroller har aldrig tidigare varit så nära varandra. För 30 år sedan kunde de bara köra på krigaren han och trollkvinnan hon rakt igenom.

Förenklingar av språket är enligt mig inte alltid positiva. Både "dom" och "mej, dej, sej" är exempel på förenklingar som enligt mig fruktansvärt fula, hur enkla och praktiska de än må vara.

Det är inte en förenkling, det är en utveckling. Dom, mej, dej, sej och vad du nu skriver är ord jag inte stöter på utom kanske på speciellt skumma forum (läs om man råkar se familjeliv). Men om folk använder det så gör de.

Språk utvecklas, det är naturligt. Vi använder de ord vi behöver. Det händer inte ofta att vi får nya pronomen, å andra sidan händer det inte ofta att könsroller ändras så radikalt. Whatever allt från inlånad engelska till nya slarvord som passar i mobilen, det är som det är och det gör ingenting. Svenska språket har överlevt värre pärser än så. Suck antar att det är för att jag läst språk ett par år som jag faktiskt inte får panik över förändringar. (min gamla engelskainstitution snarare studsar i glädje över dem)

 

[Petruska]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag förstår inte var du (o andra som säger som du) möter dem som går över gränsen? Och vad menas då med "gå över gränsen"?

Jag å min sida bor i ett centralt storstadsområde, och det är dessutom i en sådan stadsdel där ganska många är lite alternativa och radikala på olika vis, och väldigt gott om akademiker och folk med "fria" yrken.

Ändå hör jag aldrig ordet "hen", jag ser aldrig pojkar i klänning, ser aldrig flickor som verkar vara förbjudna att ha rosa kläder.

Med dessa, kanske var och en på sitt sätt, lite extrema miljöer i Sverige som utgångspunkt, undrar man ju verkligen var de här överdrifterna i genusmedveten livsstil äger rum.

Som du har jag läst någon tidningsartikel om ett föräldrapar som sa hen om sitt barn, och någon annan om en pojke som man försökte fostra med helt öppna genusroller. Men jag har inte sett ett enda exempel som går utöver vad du skriver om din egen familj.

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Exakt, på vårt dagis kan man inte bara titta på kläderna och veta kön. I bekantskapskretsen, akademiker, finns inga rosamammor eller folk som struntar i jämställdhet. Ändå har flickor och pojkar rosa, eller kanske mest andra färger iofs, och leker med dockor och bilar, eller faktiskt kanske duplo egentligen, alla kallas han och hon.

Förstår inte alls att folk kan tycka att det "dras för långt" vardå? av enstaka personer i Aftonbladet? Sådana finns på alla områden.

Har heller aldrig hört ordet hen användas om ett barn, aldrig använt det själv, aldrig sett en pojke i klänning, aldrig sett en flicka som varit förbjuden rosa osv.

Däremot använder jag själv gärna "barnet" och det eller den istället för flickan/pojken han/hon om jag pekar ut någon. Kan inte gärna själv ibland använda rosa och ofta rött på A om jag sedan ska gå och förutsätta att alla med rosa och rött är flickor och alla i blått är pojkar (speciellt inte det senare då, blå overaller är ju så praktiska).

 

[eyz]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Halvt KL

Igår insåg jag hur otroligt smal ramen för pojkar är. Sonen lekte för fullt på en lekyta i ett shoppingcenter. Han hade en tröja som är smalrandig med blått och rött vilket gör att den lätt upplevs som lila. Byxorna var pösiga jeans och så hade han svarta strumpor. Håret är lockigt och slutar i nacken, inte långt med andra ord. Trots att jag då och då påkallade hans uppmärksamhet genom att säga namnet så blev han omtalad som "hon" av samtliga föräldrar som jag hörde prata om honom med sina barn (i sammanhangen att de uppmanar sina barn att släppa fram/akta Milton).

Jag bryr mig inte ett skvatt om att de misstog honom för en tjej men jag förbluffades av att de drog slutsatsen att han var en tjej för den "lila" tröjan och icke-superkort klippta frippan.

 

[californication]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag har läst nu att du flaggat för att du missförstod mig. Men jag undrar vad som i tråden är så otroligt löjligt?

Läste du länken jag lade in för någon sida sedan exempelvis?

Vad baserar du på att fler och fler går över gränsen och börjar förbjuda sina barn färger istället, det är vad jag kan se enbart baserat på föräldrar du mött IRL, hur många är det som haft denna udda inriktning?

Att påpeka att genusmedvetenhet är dumt för att några väljer att ta det helt fel är ju bara konstigt?

Om du får spåna fritt, vad tror du då att genusdiskussionen handlar om?

Jag tycker ingenting i tråden är otroligt löjligt. Jag tycker hela den överdrivna debatten i samhället är löjlig.

Ptja, verkligheten är väl rätt bra källa för min del tycker jag nog. Jag tänker självklart inte droppa några namn här på forumet, men jag har stött på en hel del. På båda sidor. Både folk som inte låter sina flickor ha rosa för "det är fel", och folk som inte låter sina pojkar ha rosa för att "det är fel". Båda sidor är lika goda kålsupare.

Jag anser inte att genusmedvetenhet är dumt, jag anser att det börjar gå till överdrift när pojkar inte får kallas pojkar, och flickor inte får kallas flickor.

Sund genusmedvetenhet för mig är att oavsett kön så får man utvecklas som man vill. Vill pojkar leka med dockor och bära rosa - fine. Vill flickor bära blått och leka med bilar - go ahead. Trots att man är flicka eller pojke. Inte för att man är en "hen".

Och ja, jag misstolkade dig. Jag tolkade dig som att du menar precis som det jag tycker är idioti - typ att flickor inte får bära rosa "bara-för-att".

 

[californication]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag kan också undra hur du kommer att känna i frågan den dagen du får kommentarer från omgivningen om att du klär din pojke bögigt när han får ha rosa kläder. Eller när du får se en rynkad näsa från någon släkting när du låter honom få nagellack på naglarna som 3åring. Eller när du märker hur många gånger folk på stan kallar honom "flickan" eller "hon" bara på grund av hans kläder. Eller när du får höra i fikarummet på jobbet att "det är så SYND om dessa pojkar vars mammor klär dem i rosa. Herregud, låt pojkar vara POJKAR!".

DÅ kanske genusfrågan inte längre känns så idiotisk, löjligt och som något som skapar problemen.

"Han blir inte bög för att han har rosa. Rosa är fint. Och om han nu skulle bli bög så spelar det inte mig någon roll. Huvudsaken är att han är lycklig och mår bra."

"Han tyckte nagellack var fint."

Om någon kallar honom för flickan eller hon på stan, och det anses nedsättande så har vi ett större problem. Nämligen att det uppfattas som negativt att bli kallad för hon. Då anser inte jag att lösningen är att kalla honom för "hen" istället.

Och i fikarummet så svarar jag då att "min pojke bär rosa eftersom vi båda tycker att det är en otroligt fin färg. Han är lika mycket "pojke" oavsett vad han har på sig för färg på kläderna. Snoppen försvinner inte pga hans rosa tröja."

 

[PopcornPlayer]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Därför att ibland är inte just könskillnaden särskilt relevanta. Exempelvis i de fall då man skriver "han eller hon".

För övrigt är de där etiketterna inte så entydiga som du vill göra sken av. Exakt var går gränsen mellan normallång och lång? Vem är svensk - den som har svenskt medborgarskap? Den som är född här? Den som har två infödda föräldrar? Den som lever här och talar språket obehindrat? Är en bög fortfarande bög om han någon gång blir attraherad av en kvinna? osv. De flesta såna där etiketter är ganska luddiga när man börjar titta närmare på dem. Rimligen därför att de är skapade av oss människor, sociala och/eller språkliga konstruktioner, snarare än naturgivna skillnader.

Fast vad spelar det för roll? Ska vi börja med könsneutrala namn också, för att folk inte ska veta ifall vi pratar om en hon eller en han?

Vissa saker är ju relativa. X är kanske normallång jämfört med genomsnittet, men jättelång jämfört med mig.
Men att vara just man eller kvinna, är inte särskilt relativt. Antingen har man en snippa eller en snopp. Enda undantaget ska väl vara någon som håller på o genomgår ett könsbyte. En man med avskuren snopp är ju fortfarande en man. O en kvinna som har opererat bort brösten pga cancer är ju fortfarande en kvinna. Sen kan man ju byta kön, men man kan ju inte vara både och.

 

[Mabuse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Halvt KL

Igår insåg jag hur otroligt smal ramen för pojkar är. Sonen lekte för fullt på en lekyta i ett shoppingcenter. Han hade en tröja som är smalrandig med blått och rött vilket gör att den lätt upplevs som lila. Byxorna var pösiga jeans och så hade han svarta strumpor. Håret är lockigt och slutar i nacken, inte långt med andra ord. Trots att jag då och då påkallade hans uppmärksamhet genom att säga namnet så blev han omtalad som "hon" av samtliga föräldrar som jag hörde prata om honom med sina barn (i sammanhangen att de uppmanar sina barn att släppa fram/akta Milton).

Jag bryr mig inte ett skvatt om att de misstog honom för en tjej men jag förbluffades av att de drog slutsatsen att han var en tjej för den "lila" tröjan och icke-superkort klippta frippan.

Fast så är det ju hela tiden, just för att väldigt många föräldrar medvetet markerar barnets kön med klädfärger. Väldigt många flickor i åldrarna 0-10, åtminstone i det område jag bor i, är klädda från topp till tå i rosa/lila/vitt, ner till rosa vantar och rosa stövlar. Motsvarande pojkar är svartklädda med blå eller khakifärgade detaljer.

Jag har ett barn som färgmässigt inte passar särskilt bra i blått (bruna ögon och mörkblont hår), så han går mestadels i brunt, grönt, rött och rosa, som är de färger han är finast i. Och när han har röd overall så gissar de flesta på flicka - men det gör ju inte så mycket, jag förstår att man tänker så eftersom det är så många barn som verkligen är klädda efter kön. Och vill vara det också, eftersom rosa/svart-polariseringen tycks öka ju äldre barnen blir, och rimligen har mer egna åsikter.

Än så länge bestämmer vi kläderna eftersom vårt barn inte pratar ännu, men det ska bli intressant om han också vill ha svartblått när han blir äldre, eller om han kommer fortsätta vilja ha den färgskalan han har nu. Alltså effekten av omgivningens normtryck kontra familjens.

 

[californication]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag förstår inte var du (o andra som säger som du) möter dem som går över gränsen? Och vad menas då med "gå över gränsen"?

Jag förstår inte var ni träffar dessa extrema föräldrar som "överdriver"? Handlar det om att du sett någon pojke i en klänning på ett dagis och då drar slutsatsen (som inte alls behöver vara riktig) att 1. barnet har tvingats ha klänning. och 2. Alltså är föräldern en "genusfanatiker" som inte låter barnet välja själv?

Jag har sagt det förut flera gånger, och nu skriver jag det för sista gången;

Jag har träffat på folk som aktivt förbjuder sina barn att ha på sig en viss färg exempelvis för att det är "fel". Flickor som vägrats rosa, pojkar som vägrats blått. Pojkar som vägrats leka med bilar och flickor som har vägrats leka med hästar, just för att det är "fel". Jag har inte dragit egna slutsatser genom att se pojke i klänning på dagis, utan jag har hört föräldrarna själva säga detta aktivt till mig eller någon annan.

Jag förstår inte hur många gånger jag skall behöva skriva det. Läser ni allvarligt talat ens vad jag skriver, eller har ni bara gett er fan på att jag ljuger, har fördomar, inte tycker att pojkar får bära rosa eller vad är det frågan om!?

Jag tycker:

- Det finns flickor, det finns pojkar, that's it. Snopp eller snippa.
- Flickor och pojkar får bära valfria kläder i valfria färger och ha valfria intressen.
- Flickor och pojkar har valfri sexualitet.
- Om man är flicka eller pojke har ingenting med personlighet att göra. Flickor kan gilla bilar, pojkar hästar.
- Flickor och pojkar skall ha samma värde.

Men jag anser att vi borde arbeta med jämställdhet mellan könen på en mer grundläggande nivå, än att börja kalla folk för "hen". Jag anser att "hen-diskussionen" enbart är ett sätt att fly från det faktum att pojkar och flickor idag har olika värde, vilket ju förstås är helt fel.

Man har olika kön, man är flicka eller pojke. Snopp eller snippa. Om man föds utan bestämt kön så är man kanske en "hen".

Man behöver inte tuta i barnen att dom är pojkar eller flickor, med löjliga könsroller, men det är ändå de facto att jag har vagina. Min sambo har snopp. Jag är hon, han är han.

 

[PopcornPlayer]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag kan tänka mig att det finns många som känner att de tillhör fel kön o vill byta. Men jag kan inte tänka mig att det är många miljoner som föds med sådana fysiska åkommor att de inte går att könsbestämma.

Edit: Läste vidare i tråden

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag har sagt det förut flera gånger, och nu skriver jag det för sista gången;
[...]

Men jag anser att vi borde arbeta med jämställdhet mellan könen på en mer grundläggande nivå, än att börja kalla folk för "hen". Jag anser att "hen-diskussionen" enbart är ett sätt att fly från det faktum att pojkar och flickor idag har olika värde, vilket ju förstås är helt fel.

Varför kan vi inte göra både och? Vad är det i användandet av "hen" som motverkar att jobba med jämställdhet på alla möjliga olika sätt? Jag förstår verkligen inte hur ett litet pronomen som endast förenklar språket kan skapa så mycket upprördhet...

 

[Mabuse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Fast vad spelar det för roll? Ska vi börja med könsneutrala namn också, för att folk inte ska veta ifall vi pratar om en hon eller en han?

Vissa saker är ju relativa. X är kanske normallång jämfört med genomsnittet, men jättelång jämfört med mig.
Men att vara just man eller kvinna, är inte särskilt relativt. Antingen har man en snippa eller en snopp. Enda undantaget ska väl vara någon som håller på o genomgår ett könsbyte. En man med avskuren snopp är ju fortfarande en man. O en kvinna som har opererat bort brösten pga cancer är ju fortfarande en kvinna. Sen kan man ju byta kön, men man kan ju inte vara både och.

Jo, man kan vara både och. Som skrivits i tråden är det inte ens särskilt ovanligt, även om det inte pratas så mycket om det. Caster Semenya är väl kanske det mest kända nutida exemplet på en person som har drag av både man och kvinna rent genetiskt. Det är inte så ovanligt som man kan tro, och gränserna mellan man och kvinna är inte alltid så glasklara. Man kan ju t ex vara född med vagina och testiklar - vad är man då, tycker du?

Men nu var det inte sådana fall jag syftade på, utan att det finns ganska många tillfällen i skriftspråk som man idag skriver "hon eller han", t ex när arbetsförmedlingen informerar arbetsgivare om hur nystartsjobb fungerar: "Personen som du vill anställa skaffar intyg som visar att hon eller han..." eller i information om afasi från afasiförbundet "När någon drabbas av afasi innebär det att han eller hon inte kan använda språket som tidigare", för att ta några slumpvis framgooglade exempel. I såna lägen vore det smidigt med ett pronomen som inbegriper både män och kvinnor, så man slapp skriva "hon eller han", som ju blir ganska yxigt i skrift.

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag kan tänka mig att det finns många som känner att de tillhör fel kön o vill byta. Men jag kan inte tänka mig att det är många miljoner som föds med sådana fysiska åkommor att de inte går att könsbestämma.

Vad är poängen?

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Det skrevs ovan om att "hen" gjorde språket enklare, därav jämförelsen med dom och dej. Jag menade inte att det var samma typ av förenkling.

Så då faller de argumenten. Och vi står kvar vid frågan varför det är så negativt att introducera ett nytt ord i språket?

Jag använder hon och han väldigt ofta i dagligt tal absolut. Men det är väldigt sällan jag talar om eller med personer som jag inte vet vad de har för kön. Vet jag inte det Har personen oftast en titel typ läraren eller tandläkaren. Skulle jag inte veta något av detta går jag väl fråga om jag måste. Jag anser inte det vara en total katstrof.

Och jag förstår inte varför folk blir så upprörda över att vissa andra personer vill slippa gå och fråga vilket kön personen har...det är väl inte heller någon katastrof.

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Du tolkar som du vill. Jag menar att man behöver inte kalla någon för hen för att barnet skall kunna bli en trygg individ. Man behöver inte uppfostra i könsroller bara för att man säger hon och han.

Min fråga är fortfarande om du anser att det inte finns könsroller som är knutna till könen? Om du anser att det finns, hur menar du att dessa befästs hos personer?

Varför skall man fråga öht? Det har jag väl inte sagt. Men om det nu framgår tydligt så kan man väl säga han eller hon. Människor är vanligtvis inte hermafroditer.

Fast som det har sagts enormt många gånger i tråden så handlar det om fall där det inte är självklart. I ett samhälle där färgkodningar, kläder och frisyrer etc dessutom inte är knutna till könet (som du själv verkar tycka inte borde vara) så är det verkligen inte självklart. Så alternativet är att chansa (vilket oftast blir enligt normerna i samhället), att fråga eller att krystat försöka omformulara sig. Eller att använda ett mycket litet enkelt ord som löser problemet.

Jo. Väldigt enkelt; "jag tycker att rosa är fint, det är min favoritfärg". Punkt.

Sedan får man ju hoppas att barnet inte heller får giringar på t ex dagis, om han vill gå i rosa och klänning.

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

*kl*

Hela den här hen-diskussionen är ruskigt löjlig. En hon är en hon. En han är en han. En svensk är en svensk. En somalier är en somalier. En bög är en bög. En flata är en flata. En kortis är en kortis. En lång person är en lång person. En tjockis är en tjockis. En spinkis är en spinkis.

Varför ska vi låtsas som att vi alla är likadana och att det inte finns några skillnader?

Varför ska vi låtsas som att världen är binär när den inte är det? Vilket alla dina uppräkningar är exempel på.