Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?
När jag skriver blir det automatiskt mer tanke bakom det, än när jag pratar. Framför allt i en diskussion där man t ex argumenterar. Men skulle jag behöva lägga lika mycket tanke bakom allt jag säger i vardagligt prat med vänner och bekanta eller så kallat "kallprat" som när jag argumenterar i en skriftlig diskussion skulle jag nog tyvärr få ur mig ungefär hälften. Men jag kanske är (talmässigt) språkligt obegåvad som inte lyckas tänka lika mycket bakom det som jag säger som bakom det jag skriver...
Jag tycker fortfarande att det vore enklare att kunna använda "hen".
Fast jag tycker inte det där omformulerandet är så svårt, iofs. Det kan rentav vara lite roligt ibland, som en språklig tankenöt. Fast oftast krävs ju ingen större tankemöda.
Och man får ju alltid fundera på formuleringarna när man skriver, det hör ju liksom till skrivandet. Ett hen mer eller mindre blir liksom en droppe i havet i sammanhanget.
Men, som sagt, som ersättning för hon/han eller "hon eller han" skulle det vara praktiskt. I mer informella sammanhang, som här på Buke exempelvis, brukar jag skriva h*n i det läget, men det funkar ju inte om man skriver i jobbet t ex.
När jag skriver blir det automatiskt mer tanke bakom det, än när jag pratar. Framför allt i en diskussion där man t ex argumenterar. Men skulle jag behöva lägga lika mycket tanke bakom allt jag säger i vardagligt prat med vänner och bekanta eller så kallat "kallprat" som när jag argumenterar i en skriftlig diskussion skulle jag nog tyvärr få ur mig ungefär hälften. Men jag kanske är (talmässigt) språkligt obegåvad som inte lyckas tänka lika mycket bakom det som jag säger som bakom det jag skriver...
Jag tycker fortfarande att det vore enklare att kunna använda "hen".