Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

[kisse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag har hittills aldrig upplevt att någon i skola/dagis/vårat närmaste samhälle gjort skillnad på mina killar eller mina tjejer. De har fått välja så fritt detär möjligt att man får i åldrar 1-11 hittills har jag inte äldre barn= inte erfarenhet av hur äldre barn/ungdomar behandlas.

Att jag nämner klädfärg är för att det nämnts tidigare i tråden. En prinsessklädd tjej kan också klättra i träd, såga o snickra och ge igen på grabbars vis.

Vad jag tror att genusdebatten handlar om? Att alla har samma rättigheter och möjligheter, nejet får samma chans som killar, liksom att killar får samma chans att välja att bli hemmapappor om de skulle vilja det. Hittills känner jag bara två som väljer att ta ut maximal föräldraledighet, deras fruar (advokat på en av sthlms största byråer, samt läkare) var bara hemma tre månader med sina nyfödingar. Inga i våra bekantskapskretsar tyckte det var konstigt att de paren valde som de gjorde.

@cattan; Har jag fel får väl någon förbarma sig över mig o ta del 1a väldigt kortfattat igen. Hur jobbigt kan det va? Det man inte kan måste man väl lära sig? Tänk på alla stackars lärare... Varje gång de får en ny årskurs 4 ska de lära ut samma sak igen, Sveriges geografi, division, engelska... Varför kan ungarna inte bara lära sig det själva så man kommer vidare till nästa steg???

Man borde väl glädja sig åt att fler intresserar sig o föra fram ditt budskap på ett sätt så fler "vågar" framföra sina åsikter, kanske kan ni "jobbiga feminister" el vad någon av er kallade sig ovan(hittar inte tillbaka via telefonen) omvända några som är helt fem ute och öka förståelsen? Det måste väl vara ett mål? Annars blir det ju bara samma lilla klick o så får ni diskutera med er själva. Det verkar ju inte helt givande?!

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Man borde väl glädja sig åt att fler intresserar sig o föra fram ditt budskap på ett sätt så fler "vågar" framföra sina åsikter, kanske kan ni "jobbiga feminister" el vad någon av er kallade sig ovan(hittar inte tillbaka via telefonen) omvända några som är helt fem ute och öka förståelsen? Det måste väl vara ett mål? Annars blir det ju bara samma lilla klick o så får ni diskutera med er själva. Det verkar ju inte helt givande?!

Fast ärligt talat så upplever inte jag att det visar på intresse det som jag och Cattan talar om. Det brukar sällan lyssnas på/läsas om argumenten, i trådar om genus som kan ha flera 100 inlägg så består ibland vart 10:e av ett "nä, jag är så trött på de där jävla feministerna/genusivrarna som ska hålla på! Låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor! Jag är stolt över mitt kön!". När det hela tråden igenom finns mängder av bra hänvisningar till böcker, undersökningar, definitioner osv. och massor av genusmedvetna som försökt förklara gång på gång så kommer ändå det där köret igen och igen och igen. Även vi genusintresserade är människor och kan bli lite smått trötta på att alla "debatter" tenderar att fastna för att det alltid kommer väldigt många som tror sig veta vad feminism/genus handlar om och skriver att de minsann är "stolta kvinnor".

Grejen är att jag allt oftare funderar på att söka mig till forum där de som diskuterar ÄR mer genusintresserade; där själva sidan handlar om just det. För att få diskutera djupare om genusfrågor och inte fastna i att förklara, förklara, förklara.

OM det nu finns intresse hos dem som skriver i t ex denna tråd så tror jag att de är fullt kapabla att själva både låna böcker om ämnet och leta på nätet för att bilda sig en egen kunskapsbas om vad genus handlar om, vad det finns för undersökningar och vad de visar.

Tyvärr får jag ofta känslan av att en del som spyr ut sitt "genushat" i forumtrådar som denna bara vill spy ut det helt enkelt. De vill inte lära sig något. Hade de velat det så hade de kunnat. (Ibland dyker det ju faktiskt upp folk som kommer med seriöst nyfikna frågor och VISAR intresse - Då är det ju intressant (för mig) att komma med det jag vet och kan. Men de som bara vill rapa upp det gamla vanliga "jag gör inte skillnad på... ska alla gå klädda i brunt då eller?... varför ska vi radera könet.... mina pojkar/flickor får inte.... jag GILLAR höga klackar, ska jag inte få ha det då?" osv. - det känns inte som att de ÄR intresserade av att lära mer.)

 

[kisse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Men om jag KANSKE är intresserad av det då? Jag vet uppenbarligen inte om jag är det? Hi ta kortfattat för att väcka min nyfikenhet, vad går det ut på om "vi" som inte rakt av tycker som "ni" nu har fel? Jag är intresserad av rymden, religion, kemi, kirurgi, mm, men inte tillräckligt för att jag ska djupdyka i varken det ena eller det andra. Gynekologi o obstetrik däremot, det kan jag läsa i timmar om. Men om du skulle få mig att känns wow! rymdforskning/genus vill jag verkligen veta mer om, det jag trott var fel, det var tydligen så här, det vill jag fördjupa mig i...

Du tar ju själv upp exempel som att tjejer kan få strida för att slippa ha klänning på skolavslutningen, (varför ta upp det exemplet om det nu inte handlar alls om kläder)?, att killar måste smyga med hästintresse, det säger ju jag med att det är fel o att jag uppfostrar mina barn till att stå för sådant som de vill o tycker om, jag hindrar inte mina killar från att rida, de har valt bort det själva, de har inte blivit retade. Idag var det jeans av sk "killmodell" på tjejerna, de valde själva.

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag tycker att inställningen är "genusmedvetna" är folk som tycker att genusfrågorna är jätteviktiga, tycker att könsneutrala pronomen och annat könsneutralt är bra saker osv osv. är ganska märklig.

Kan man inte vara medveten om vad genus och "genusvetenskap" är och ändå tycka att allting är utbota korkat? För att dra det till sin spets.

Inställningen att "alla som förstår vad vi pratar om tycker att det är fantastiskt och först då är man genusmedveten" är ganska läskig. Nu menar jag inte att alla har den inställningen, men det är känslan jag får av många inlägg från så kallade "genusmedvetna".

 

[Calazirya]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag går nog lov att hålla med Björk här, du använde exempelvis ord som genusskit och för mig är det inte att visa genuint intresse för sakfrågan.

Forskning visar att vuxna omedvetet bemöter barn på olika sätt beroende på kön. Vuxna förändrar bland annat sitt sätt att prata och sitt kroppsspråk beroende på om de umgås med en pojke eller en flicka. Olika sätt att bemöta flickor och pojkar grundar sig på olika förväntningar beroende på kön.

 

[Calazirya]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag tycker att inställningen är "genusmedvetna" är folk som tycker att genusfrågorna är jätteviktiga, tycker att könsneutrala pronomen och annat könsneutralt är bra saker osv osv. är ganska märklig.

Kan man inte vara medveten om vad genus och "genusvetenskap" är och ändå tycka att allting är utbota korkat? För att dra det till sin spets.

Inställningen att "alla som förstår vad vi pratar om tycker att det är fantastiskt och först då är man genusmedveten" är ganska läskig. Nu menar jag inte att alla har den inställningen, men det är känslan jag får av många inlägg från så kallade "genusmedvetna".

Klart man kan.

Men använder man argumenten som uppkommer här i tråden:
jag tycker genusskiten går överstyr, man får inte klä flickor i rosa eller pojkar i blått och man ska radera könet helt.

Så anser jag att det tyder på att man inte riktigt medveten om vad det handlar om.

 

[kisse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag ber erkligen om ursäkt för att jag uttryckte mig plumpt. Fanns ingen anledning att säga genusskiten, det kom nog helt enkelt från samtalet med den mamman som berättade om sin man. Må vara att han då missuppfattat precis ALLT när han förbjöd dottern att ha klänning och mer el mindre tvingar sonen att ha klänning (eftersom inget annat bjuds att välja på). Då är det rätt lätt att bli irriterad, han påstår sig vara genusmedveten. Jag har dock ingen lust att ta reda på mer vad just han anser att genus innebär, för det han hittills visat verkar ju osunt.

Och just därför ÄR jag intresserad av att veta vad ni här anser att det står för. Jag tycker dock att det är konstigt om man skulle göra som rubriken antyder, undanhålla för barnet vilket kön det har. Vi ser fysiskt olika ut, men "trots det" har vi alla samma rättigheter! Det finns så sjukt många orättvisor i världen, slaveri, judehat, miljöförstörelse mm. Jag tror inte att man kan förändra världen över ett dygn, dock väcka folks intresse. Svarta är intr längre slavar på bomullsplantager, judar gasas inte ihjäl i koncentrationsläger, ganska många känner till stiftelsen håll Sverige rents kampanj "ett skräp om dagen", vk går mot en bättre o rättvisare värld, även om det går för långsamt. Orättvisorna mellan könen har blivit mindre även om vi inte är framme än, dock undrar jag fortfarande om det inte är ok att vara stolt över att vara kvinna. Och använda smink och ha rosa som favoritfärg? (jag hade inga rosa kläder när jag var liten, jag började nog klä mig i rosa efter 22-års ålder, så min mamma har inte uppfostrat mig till prinsessa).

 

[Calazirya]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Rubriken är satt eftersom kvällsöppet hade den rubriken på sitt program i måndags. Antagligen för att "skapa rubriker" då själva programmet sedan innehöll mest vanlig genusdiskussion och inte om huruvida man ska berätta för sitt barn att man är tjej eller kille.

Ja jag tycker den pappan du berätta om har misslyckats fatalt om han säger sig behandla sina barn genusmedvetet.

Det är helt okej att gilla rosa, att sminka sig m,m men det gäller ju för båda könen, dvs individens val inte könets val. Förstår du hur jag menar?

 

[kisse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Absolut, jag förstår dig! O tycker likadant, o jag tror att det är det jag försökt få fram också.

Jag tror att skolan mina barn går i har lyckats väldigt bra. Detta har diskuterats många gånger o elevrådet har gjort en bra formulering som främst iofs handlar om bemötandet av personer som ser "annorlunda ut" enligt samhällets normer, i stil med att om en kille kommer till skolan i kjol är det ok. Läste ganska nyligen en jämförelse mellan skolorna i vår kommun o vår skola hade högts betyg i kategorierna trygghet o elevinflytande. Kanske för att vi "har det så bra" som jag tycker att det överdrivs, det kanske inte är så överallt. Ingen har retat min 9-åring för att han har hästtröja på sig tex.

Börjar ju undra om mina barn kommer få en chock när de byter skola till högstadiet...

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Du tar ju själv upp exempel som att tjejer kan få strida för att slippa ha klänning på skolavslutningen, (varför ta upp det exemplet om det nu inte handlar alls om kläder)?, att killar måste smyga med hästintresse, det säger ju jag med att det är fel o att jag uppfostrar mina barn till att stå för sådant som de vill o tycker om, jag hindrar inte mina killar från att rida, de har valt bort det själva, de har inte blivit retade. Idag var det jeans av sk "killmodell" på tjejerna, de valde själva.

1. Läs t ex Flickor pojkar och pedagoger av Kajsa Wahlström. Den är en bok som på ett bra sätt beskriver hur vi bemöter pojkar och flickor olika utifrån kön. Kajsa kan väl sägas vara en av dem som var först med arbetet med genus inom förskolan och gjorde empiriska studier på förskolor i Trödje utanför Gävle.
Det är en bra start för att lära sig mer om genusfrågan.

Vill du läsa mer så kan du googla. Jag hittar snabbt dessa länkar:
http://www.genusfokus.se/om/vad-ar-genus/
http://www.jamstalldskola.se/vad-ar-jamstalldhet/genus-genusteori.shtml

Ett par bloggar:
http://www.millus.se/index.php/2011/10/06/att-skilja-pa-genus-och-kon/
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/index.html

Jag gillar den sista, även om jag inte lusläst allt och inte alltid håller med henne om varenda detalj.

2. Jag har aldrig sagt att kläder inte är en del av genusfrågan. Jag tycker tvärtom, att det faktiskt är den del av genus som folk i gemen verkar ha svårast att "släppa".

Jag säger att många genusmotståndare ofta säger att det inte är viktigt; utan tvärtom att det är viktigt att kläderna är skilda beroende på kön ("Jag skulle aldrig låta min son ha en klänning på sig"). Samma människor kan tycka att det ska vara jämställda löner, jämställdhet inom skolan, lika möjligheter till intresseval osv. Och då brukar jag tänka att OM nu kläder är en sån skitsak (som de oftast påstår); varför är det då så oerhört viktigt att just KLÄ barnen olika? Om kläder verkligen vore en skitsak skulle de väl inte bry sig ifall sonen ville ha klänning menar jag.

Gällande söners och döttrars val av intressen och kläder: är man inte intresserad av eller funderar kring hur könsnormer (för all del ALLA normer) påverkar ens barn så är det klart att man inte ser några mönster. Då tolkar man alla skillnader mellan könsgrupperna som "medfödda" eller "biologiska". Men om det nu VORE biologiskt att tjejer som grupp (för vi måste tala om GRUPPnivå för att kunna se mönstren) hade någon slags personlighet/läggning/egenskaper som gjorde att de i högre grad föredrog hästar än killar så kan man ju raskt fråga sig varför hästarna för inte mer än kanske 100 år sedan bara ansågs vara MÄNNENS domän. Och på Island har det ju faktiskt varit tvärtom även till långt in på 1900talet; MÄN har ridit, skött om och tagit hand om hästarna där. Det kan ju inte vara så att biologin skiljer sig mellan män och kvinnor beroende på i vilken kultur de föds?

Jag vet att jag överför könsnormer på våra barn. Och då är jag ändå en sådan som hyfsat aktivt försöker att inte göra det. Jag och min sambo märker titt och tätt hur vi själva och den andra säger eller gör saker utan att tänka och sedan efteråt tänker "men varför tog jag det för givet?". Bland de människor omkring oss som inte är intresserade av genusfrågor så säger alla "jag behandlar alla lika utan att bry mig om kön" men jag behöver ju bara umgås med dem några timmar för att märka att det inte alls handlar om att de inte GÖR det, de gör det i mycket HÖGRE grad än mig. Men det är så internaliserat i dem (och mig) att de inte ens märker det själva.

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Kan man inte vara medveten om vad genus och "genusvetenskap" är och ändå tycka att allting är utbota korkat? För att dra det till sin spets.

Absolut! Jag har mött sådana i debatter också. Som argumenterar för sin syn; som tror att det handlar huvudsakligen om biologi och medfödda (köns)egenskaper. Och som kan rada upp någon slags påtagliga bevis för sina argument. Så kan det ju vara och i sådana diskussioner kan jag i och för sig bli frustrerad, men ändå blir det då mer av en DISKUSSION än när någon argumenterar mot "dumma dig som vill radera kön" eller "vaddå, ska alla vara klädda i brunt då eller?".

Kanske kan man jämföra med diskussioner om invandring/invandrare. Det finns folk som säger "alla svartskallar begår ju bara brott", "den där jäveln är förstås en socialbidragstagare, det är det enda de gör; tar våra pengar", "nä, han är ju muslim så det är klart han slår henne". För mig är det svårt att ta en seriös debatt och diskussion med dessa människor. För man måste börja på nivån "men alla invandrare begår ju inte brott, vad menar du?".

Om någon däremot säger "Jag tycker vår invandringspolitik är åt helvete. Det kostar för mycket pengar för vårt samhälle att hjälpa dem som kommer hit, jag tycker vi ska behålla resurserna själva. Vi kan låta dem som redan är här stanna, men sluta släppa in lika många framöver". Då blir ju diskussionen på nivån att man börjar tala politik istället för att behöva börja i änden att först liksom bena ut en mängd med föreställningar omkring vissa folkgrupper INNAN man kan börja tala om politisk åskådning och vad som är "bäst" sätt att hantera invandringsfrågan.

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

dock undrar jag fortfarande om det inte är ok att vara stolt över att vara kvinna. Och använda smink och ha rosa som favoritfärg? (jag hade inga rosa kläder när jag var liten, jag började nog klä mig i rosa efter 22-års ålder, så min mamma har inte uppfostrat mig till prinsessa).

För mig är det svårt att förstå det där med att vara "stolt över att vara kvinna". Det vore som att vara stolt över att jag är blond, har storlek 38 eller att jag är född i Sverige. Jag har svårt att koppla ihop begreppet stolt med något man inte presterat/gjort. Jag är inte stolt över att vara kvinna, men jag kan vara stolt över mig själv när/om jag t ex gjort en bra presentation på jobbet, när jag hjälpt någon med ett problem eller när jag sytt en fin vinterjacka till något av barnen.
Men visst, den som känner sig stolt över något de bara råkar vara födda till får gärna vara det för mig. Det spelar mig ingen roll.

Själv älskar jag lila och rosa. Sminkar mig gör jag också. Att vara medveten om genus handlar inte om att begränsa utan om att vidga könsrollerna.

 

[Petruska]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Kan man inte vara medveten om vad genus och "genusvetenskap" är och ändå tycka att allting är utbota korkat? För att dra det till sin spets.

Det kan man säkert, men det är nog rätt ovanligt att man sätter sig in ordentligt i något som man tycker är urbota korkat. Hyfsat kunnig, och ändå inte det minsta övertygad, kan man ju så klart vara.

Sen är ju frågan vad man tycker är korkat eller felaktigt? Eftersom det sägs och görs väldigt många olika saker under benämningen "genusmedvetet", menar jag. Jag, som ser mig självklart som feminist, tycker att rätt mycket som görs under benämningen jämställdhetsarbete eller genusmedvetenhet är korkat eller i alla fall fel.

Det finns också mycket som jag iofs håller med om, så som man håller med om åsikter, men där jag samtidigt är kritisk mot den vetenskapliga teoribildningen (i förekommande fall). Men det har att göra med att jag faktiskt kan värdera vetenskaplig teoribildning, vilket väldigt många som säger att olika studier är dåliga och missvisande faktiskt inte kan.

Jag ser det som ett problem med den här överlappningen mellan vetenskaplig teoribildning och social rörelse som genusengagemanget uppvisar, men jag tror inte att det går att komma ifrån.

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

För mig är det svårt att förstå det där med att vara "stolt över att vara kvinna". Det vore som att vara stolt över att jag är blond, har storlek 38 eller att jag är född i Sverige. Jag har svårt att koppla ihop begreppet stolt med något man inte presterat/gjort. Jag är inte stolt över att vara kvinna, men jag kan vara stolt över mig själv när/om jag t ex gjort en bra presentation på jobbet, när jag hjälpt någon med ett problem eller när jag sytt en fin vinterjacka till något av barnen.
Men visst, den som känner sig stolt över något de bara råkar vara födda till får gärna vara det för mig. Det spelar mig ingen roll.

Jag går inte heller runt och känner mig stolt över vara kvinna. Men jag har mer uppfattat kvinnor som uttrycker sig så som att de inte tycker att det är något problem eller dåligt med att vara kvinna. Att de inte önskar att de vore män. Men det är bara min högst personliga uppfattning.

 

[Mabuse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag vet inte, nog är det stort avstånd mellan "jag är stolt att vara kvinna" och "jag önskar jag vore man".

Detta med att vara kvinna är för mig mest ett fysiskt attribut, ungefär som ögonfärg och att jag har två armar - helt ok och inget jag känner för att ändra, jag trivs med det kön och den ögonfärg jag har, men vara stolt? Det känns som en udda känsla att förknippa med fysiska attribut som är medfödda.

Däremot har jag här på forumet insett att en del sätter likhetstecken mellan "stolt att vara kvinna" och "nöjd med sig själv", alltså att den som inte är stolt över sitt kön skulle bära på någon form av självförakt. Och det vore ju ledsamt, i så fall.

Mitt intryck är att de som säger att de är stolta över att vara kvinnor har internaliserat könsrollen och gjort den till en del av sin identitet. Då blir kvinnligheten en del av mig, som jag är stolt över att kunna uttrycka. Att vara kvinna handlar då inte i första hand om att råka vara född med vissa genitalier, utan desto mera om att vara bra på att uttrycka kvinnlighet - göra kön, för att låna ett genusbegrepp - alltså att man är bra på att leva upp till kvinnorollen, och är stolt över sin förmåga att kunna detta. (exempelvis genom att veta hur man klär sig snyggt, hur man går i högklackat, hur man är mor, hur man lägger en make-up, hur man tar hand och lyssnar på sina nära och kära, etc etc).

Om man som jag inte tycker att kvinnorollen (eller mansrollen, för den delen) är något särskilt eftersträvansvärt eller positivt, så faller ju också stoltheten bort. Vi är väl de flesta av oss hyfsat bra på att göra kön, av födsel och ohejdad vana, men det ser jag snarare som en beklaglig omständighet än något eftersträvansvärt.

 

[Sol]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Eller kanske lathet. Tycker man att det språkligt skulle finnas ett behov av ett "hen" så behärskar man uppenbarligen inte svenska språket och dess pronomen tillräckligt bra.

Då har jag större förståelse för att man tycker att det är nödvändigt av någon form av genuskäl. Även om jag tycker att de argumenten är minst sagt märkliga av andra skäl.

Eller så har man negativa associationer till tex. den och det. Jag själv kopplar det till objektifierande och nedvärderande och jag skulle aldrig kalla en människa för den eller det. Hen faller mig därför väl i smaken. Hen faller mig även väl i smaken för att den ger människor en möjlighet att inte definiera sig som en han eller en hon.

 

[Jenka]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag såg inte kvällsöppet, men överlag förstår jag inte vad som är fel med en könstillhörighet.
Mänskligheten består av kvinnor/flickor och män/pojkar. Varför förneka det?
Naturligtvis ska alla vara lika värda och ha samma möjligheter, men det förändras inte genom att försöka "ta bort" könsskillnader.

 

[Calazirya]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Har du läst hela tråden?

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag tycker att inställningen är "genusmedvetna" är folk som tycker att genusfrågorna är jätteviktiga, tycker att könsneutrala pronomen och annat könsneutralt är bra saker osv osv. är ganska märklig.

Kan man inte vara medveten om vad genus och "genusvetenskap" är och ändå tycka att allting är utbota korkat? För att dra det till sin spets.

Inställningen att "alla som förstår vad vi pratar om tycker att det är fantastiskt och först då är man genusmedveten" är ganska läskig. Nu menar jag inte att alla har den inställningen, men det är känslan jag får av många inlägg från så kallade "genusmedvetna".

Njae, jag vet inte om man kan det. Det handlar om saker som att pojkar och flickor ska ha samma förutsättningar att lära sig saker i skolan eller att mitt barn skulle ha nytta av både kvinnlig och manlig dagispersonal. Just nu är ju pojkar lite förfördelade på båda områdena. Jag har jättesvårt att begripa varför det skulle vara korkat?

Det är nu framtidens dagis"fröknar/svenner" går på dagis, det är också nu framtidens lärare går på dagis och framtidens läkare. Då känns det viktigt att inte framtidens lärare växte upp med attityden att flickor är dåliga på matte eller pojkar inte kan lära sig någonting i skolan. (båda helt falska påståenden såklart). Det känns också viktigt att framtidens läkare inte samlar på "sveda värk och brännkärringar" eller forskar på normalmodellen -30 årig man, eftersom kvinnor har så jobbiga och för mänskligheten onormala hormonsvängningar.

Om det nu skulle vara så att färgerna blått och rosa är det som är absolut svårast för människor i Sverige att kunna hantera på ett rimligt sätt i dagens samhälle och som liksom representerar olika egenskaper för barnen. Vad är det för fel på att då och då diskutera just det. (Blått och rosa var inget problem på 70-talet, inte på 1910 talet (då hälften av de stora barnklädeskedjorna i USA ansåg att rosa var för pojkar o blått för flickor och hälften tvärtom), inte på 1800-talet, inte på 1700-talet, inte i antikens grekland osv osv. Men idag är det tydligen ngt slags issue, som dessutom gör folk helt upphetsade

För att inte ens nämna plagget kolt (tunika/klänning) då

(vi packade just en väska till A att åka till farmor. Färdigpackad, vi ska sova, äntligen! då suckar min man, åh nej kolla napparna! alla nappar plockas upp för att kontrollera att de inte är rosa... ojoj vilken tur, de var gröna! vi slapp springa huset runt och leta. Farmor klarar inte rosa nappar på barnbarnet trots att hon själv klädde sina söner i rosa på 70-talet...)

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Det är som om könen nu kommit så nära varandra att det bara måste synas skillnad på barnen. När man tidigare inte brydde sig så mycket om huruvida det syntes skillnad på barnen eller ej -det skulle ju garanterat göra det när de var vuxna...