Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

[Freyja_bus]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Du skriver så bra så det är nästan onödigt för mig att skriva något =)

Jag hade en genusdiskussion senast idag med en kollega. Jag tycker ofta att det handlar om kläder när man diskuterar genus, och att man inte vill utsätta sina barn för åtlöje på något sätt. Därför skyddar man t ex sina söner från att få elaka kommentarer genom att klä dem i "pojkiga kläder", istället för att låta dem ha den där rosa "tjejiga" mössan eller en kjol eller liknande.

Det är verkligen trist att föräldrar ska behöva känna så tycker jag. Det är ännu värre att barn ska begränsas av sitt kön och inte få lov att ha på sig det de vill, hålla på med den fritidsaktivitet de vill osv, pga risken för att anses "löjlig" eller "fel".

Genusdebatten handlar inte om att dra det hela till ytterligheter så som ofta kommer på tal i sammanhanget. Det handlar inte om att tjejer inte ska få ha prinsessklänningar eller att pojkar inte ska få leka med bilar, eller att "radera" kön. Våra kön är olika, det är ju inget att diskutera. Så är det och det är alldeles jättebra. Genusdebatten handlar om att man ska få vara den individ man är och att man inte ska begränsas av det kön man tillhör. En självklarhet kan jag tycka!

//Julia

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Här har du en barnlös/fri hen-förespråkare. Jag lobbar för hen så fort frågan kommer på tal och jag förstår inte varför det ska vara så svårt att få in hen i språket.

Experterna (språkkonsulter, grammatikdoktorander och språkproffesorer är de senaste jag hört det från) menar att svårigheten med att införa hen i svenska språket är för att det är just ett pronomen. Pronomen är en väldigt sluten ordklass - det finns ca 200 stycken och det tillkommer i princip aldrig nya. Det skiljer sig från snippa som togs upp tidigare i tråden; substantiv bildas dagligen och är en mycket öppen ordklass.

Jag tycker dock inte att det är ett argument som håller. Hen är ett mycket användbart ord, och bara för att det inte brukar tas upp nya pronomen i svenskan betyder inte det att det aldrig ska ske.

Och en annan aspekt av hen är de transpersoner som vill kalla sig för hen. Den debatten kanske har gått dig förbi?

Jag påstod inte att det existerade, jag sa vad jag hade upplevt, som ett svar på varför de två debatterna kan komma att klumpas ihop.

Transpersoner har mig veterligen ett kön, men upplever sig tillhöra, och lever ofta som, det andra. Och helt ärligt trodde jag att "när man inte vet vilket kön personen tillhör"-argumentet handlar om ifall man exempelvis ska till tandläkaren och verkligen inte har någon aning om vem människan är och därför inte vet vad denne har för kön (och då av någon märklig anledning inte tycker att svenska språket helt plötsligt inte räcker till). Inte att man träffar en ny bekantskap och väljer att kalla personen för "hen" för att man inte tycker att det går att avgöra vilket kön personen tillhör.

Om det handlar om en person som uttryckligen har sagt att den vill bli kallad för "hen" så är det ju en helt annan diskussion, och inte jämförbar med tidigare exempel.

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Du skriver så bra så det är nästan onödigt för mig att skriva något =)

Jag hade en genusdiskussion senast idag med en kollega. Jag tycker ofta att det handlar om kläder när man diskuterar genus, och att man inte vill utsätta sina barn för åtlöje på något sätt. Därför skyddar man t ex sina söner från att få elaka kommentarer genom att klä dem i "pojkiga kläder", istället för att låta dem ha den där rosa "tjejiga" mössan eller en kjol eller liknande.

Det är verkligen trist att föräldrar ska behöva känna så tycker jag. Det är ännu värre att barn ska begränsas av sitt kön och inte få lov att ha på sig det de vill, hålla på med den fritidsaktivitet de vill osv, pga risken för att anses "löjlig" eller "fel".

Genusdebatten handlar inte om att dra det hela till ytterligheter så som ofta kommer på tal i sammanhanget. Det handlar inte om att tjejer inte ska få ha prinsessklänningar eller att pojkar inte ska få leka med bilar, eller att "radera" kön. Våra kön är olika, det är ju inget att diskutera. Så är det och det är alldeles jättebra. Genusdebatten handlar om att man ska få vara den individ man är och att man inte ska begränsas av det kön man tillhör. En självklarhet kan jag tycka!

//Julia

Tack för komplimangen!

Och ja, jag håller med dig (förstås). Visst är det så att föräldrar vill skydda sina barn och att man därför blir osäker på vad som är rätt. Ska jag låta sonen ha kjolen/klänningen till dagis om han önskar det? Tänk om han blir retad? Jag är ju givetvis själv en "produkt" av samhällets normer kring detta. Och det är klart att jag tänker sådana tankar jag med.

Som människa blir man dessutom lite fegis; rädd att SJÄLV bli "dömd". Att veta om att andra tänker saker om MIG (gissningsvis är det främst jag som ses som "ansvarig" i fall sonen har "tjejkläder" för ingen kan ju föreställa sig att en pappa kan vara den som bestämmer vad barnen ska få ha. Och ingen (riktig) pappa skulle klä sin son i tjejkläder!) - tänker att jag är en rabiat feminist, dömer mig för att "offra sina barn" osv. Jag läser ju detta på olika forum och inser att det finns flera personer som kommer att tänka så om mig. När jag dessutom har en tonårstid; långt bakom mig, men ändå; då jag själv fick känna att jag inte "passade in" så kommer lite av den känslan tillbaka inom mig när jag tänker på att jag kommer att dömas av vissa personer.

Samtidigt blir jag bara mer och mer bestämd i min vilja att INTE låta sådant styra mig. Jag måste ju bara försöka låta mina barns individuella val gå FÖRE rädslan för andras åsikter.

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag som pratar finska, och har ett hän att använda redan om hon/han, säger i tal "den" om folk. "Se" på finska. Det är inte helt ovanligt att man gör det i tal. Känns inte alls konstigt.

Rätta mig om jag har fel, mina finskakunskaper är minst sagt bristande. Även om orden "hän" i finskan är könsneutralt så böjs de efterföljande orden efter kön och det avslöjas pga dessa böjningar vilket kön "hän" har. Med andra ord är finskan inte ett dugg mer könsneutral även om just pronomenet råkar vara det. Så jag förstår inte varför finskan hela tiden tas upp som något bra exempel på hur man kan prata könsneutralt eftersom man har ett ord som heter "hän".

(Sen att behovet ändå inte finns i svenskan eftersom vi redan har könsneutrala pronomen att använda om behovet skulle uppstå är en annan sak).

 

[jolina]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Nej, de efterföljande orden böjs exakt likadant oavsett vilket kön de syftar på i finskan. Ex. hän juoksee(han/hon springer), hänellä om musta tukka(han/hon har svart hår). Dessutom används ofta se (den/det) istället för hän, precis som Mustasukka skrev tidigare. Ifall man vill betona kön i finskan säger man oftast se poika/ se tyttö (den pojken/ den flickan).

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Nej, de efterföljande orden böjs exakt likadant oavsett vilket kön de syftar på i finskan. Ex. hän juoksee(han/hon springer), hänellä om musta tukka(han/hon har svart hår). Dessutom används ofta se (den/det) istället för hän, precis som Mustasukka skrev tidigare. Ifall man vill betona kön i finskan säger man oftast se poika/ se tyttö (den pojken/ den flickan).

Ok då kommer jag ihåg fel, eller blandar ihop det med något annat Alltid lär man sig något!

 

[milk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Tja, hemskt och hemskt. Men att som tjej bli tafsad på i högre utsträckning än vad killar blivit tafsad på är väl en grej som gör att man kanske tycker könsrollerna inte bara har direkta fördelar med sig. Eller att man som tjej fått "strida" med sina föräldrar för rätten att slippa klänning på avslutningen. Att när man inte faller in i könsrollsmönstren få höra taskiga kommentarer i högstadiet av diverse slag. Att som hästintresserad kille i mellanstadiet börja känna känslor av att man håller tyst om sitt hästintresse för att inte bli retad. Att få höra av en släkting "men har DU nagellack, du är ju kille!" när man är 4 år. Att få höra "lilla gumman" av en äldre man när man jobbar på sitt första jobb. Att få epitetet slampa när/om man som tjej legat med x antal killar fler än sina kompisar när man är 17 år samtidigt som samma kompisar trånar efter killen som satt på ännu fler. Att som tjej lära sig att ta ansvar för de sociala kontakterna i en relation; att komma ihåg respektivens släkts födelsedagar och känna behov av att påminna honom (för sånt kan ju inte killar komma ihåg...). Allt detta har inte hänt mig personligen, men jag har många exempel bland kompisar, släktingar osv där jag sett det.

Bra exempel på hur det hela tiden tjatas om kön tycker jag, det är inte som att ett enda stackars barn skulle kunna missa sin könstillhörighet med en så "hjälpsam" omgivning, hur mycket föräldrarna än skulle vilja låta bli att lägga någon vikt vid könet.

Och så blev jag uppmärksammad på att hen används här: http://www.dn.se/kultur-noje/800000-ar-att-bygga-death-star-i-stjarnornas-krig

 

[milk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Och en snabb sökning på DN ger 52 träffar, här är ytterligare några exempel som inte är kopplade till hen-debatten:

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/individens-frihet-en-rod-trad-i-allt-han-gor

http://www.dn.se/kultur-noje/hanna-...tacker-man-att-man-inte-alls-var-sarskilt-kul

 

[kisse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

*kl*

Jag är glad över att mina döttrar är prinsessor o att mina killar är fotbollsgrabbar!

De väljer ganska fritt själva vad de klär sig i o vad de leker med. De små prinsessorna är ännu bara 3 resp 4 år, så de får ibland stoppas när de vill ha klackskor på när det är isgata, samt kjol o inget mer i 20-grader. Jag VET att det bara dröjer några år tills de klär sig i svart/grått/vitt o vägrar rosa. Inga problem gör min del!

Killarna har jag KÄMPAT med. Sjutsat till dans, simhopp, köpt ponny, men NEJ, de är inte intresserade... De har nu fått välja själva, och det är fotboll, handboll o sådana sporter som är intressanta.

Tjejerna älskar sina hästar! Men lägger de ner, så inga problem! Det går ju bara snabbare för mig i stallet om de inte är med!

Tjejerna är minst lika vilda o högljudda som killarna varit. O klättrar högt o lågt, i prinsesskläder.

På dagis har vi en pappa som enligt sin fru är jävligt jobbig i den här genusskiten... Deras dotter fick för honom INTE ha klänning. Till Onen lägger pappan fram... rosa klänningar. För att visa att han gör "rätt". Hans fru är mer än lovligt trött på detta... O han tjatar om att pojkarna måste uppmuntras att leka i dockvrån. På senaste föräldrarmötet frågade han om det hela fyra (4) gånger, trots att vi precis fått se ett bildspel där killarna lekte loss i dockvrån o lagade mat...

Jag är trött på hela den här skiten. Tycker det överdrivs sjukt mycket. Min man kom hem o var slutför Annas för att någon på hans jobb berättat att på deras förskola sa man just hen om alla barn, rakt av. Jag är stolt över att vara en hon. Skulle aldrig vilja bli kallad för hen, jag vill ha långt hår o smink, jag mår bra då, o jag antar att det är huvudsaken? Sen att jag är starkare än många killar, det är inget jag har behov av att visa. Vill de lyfta o släpa åt mig så varsågod!!! Jag tar gärna en fika o tittar på. Sån är jag!

(o nu håg många av er i taket! )

 

[kisse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Oj vad mycket stavfel... Iphone säger jag bara. Sorry.

 

[Calazirya]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Nej jag konstaterar bara att än en gång har man lyckats misstolka genusdiskussionen å det grövsta.

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Det är ett väldigt bekvämt sätt att debattera på när man så fort någon kommer med motargument så säger man "du har missförstått diskussionen", "du begriper inte vad genusdiskussionen är".

Att man inte förstår eller feltolkar sakbegrepp eller argument är väl en sak. Men hur kan man missförstå en diskussion? Även de som kommer med, i genuspåhejarnas synvinkel, idiotiska argument är väl en del av diskussionen?

Eller är diskussionen bara till för "genusmedvetna" med likadana åsikter i frågan? (Genusmedveten som för övrigt är ett extremt märklig benämning).

 

[kisse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Det viktigaste när jag uppfostrar mina barn är att de ber om ursäkt om de gör illa någon, med flit eller olyckshändelse. Att de vågar tala om ifall någon varit elak, att de vågar stå emot grupptryck om de ser någon bli illa behandlad/mobbad. Att de vet att de är älskade vad de än gillar för sport, kläder, partner, osv. (inte nödvändigtvis i nämnd ordning). O det känns som sunt förnuft.

Sen kan jag bli förbannad på löneskillnader mellan könen tex. Samtidigt som jag kan se att för att locka killar till kvinnodominerade yrken kanske man måste locka med lite högre lön. Killar är faktiskt som regel tuffare k löneförhandlingar (inte alla) men man kan ju heller inte säga till alla killar "begär nu inte högre lön än vad tjejerna har", för det är ju inte meningen att en kille ska lägga sig för att skapa rättvisa för tjejerna. Däremot uppmuntra tjejer att tro på sig själva så de vågar begära lika hög lön o framställer sig själv som "klippt o skuren" för det här chefsjobbet.

 

[kpist]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

KL

Vi bör sluta sätta likhetstecken mellan könsidentitet och könsroll. Med ett likhetstecken är det lite svårt att vidga den senare.

Det här tycker jag är en jätteviktig del. Vill också lägga till att det inte finns ett likhetstecken mellan könsidentitet och könsorgan.

 

[Calazirya]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Du har helt rätt, man är en del av diskussionen oavsett vad man har för åsikt.

Jag tycker att det är ledsamt att genusförståelse blir så misstolkat, eller rättare sagt att man tror att det handlar om att begränsa och radera. Det återkommer hela tiden i tråden.

Kisse:

Men vad tror du att genusdiskussionen handlar om?

Att de vet att de är älskade vad de än gillar för sport, kläder, partner, osv. (inte nödvändigtvis i nämnd ordning). O det känns som sunt förnuft.

Tror du att det är sunt förnuft hos alla, hos samhället, det finns alltså inga normer för hur tjejer och killar ska vara?

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag tycker att det är ledsamt att genusförståelse blir så misstolkat, eller rättare sagt att man tror att det handlar om att begränsa och radera. Det återkommer hela tiden i tråden.

Ja. Och tyvärr återkommer det i princip i alla trådar som handlar om genusfrågor; här och på andra forum.

Som genusintresserad känns det som att man ständigt ska börja om från början, förklara vad man/jag tycker genusfrågorna handlar om, förklara att det inte handlar om att hindra sina barn göra saker osv. Det är som att diskussionerna liksom aldrig kommer vidare utan står och stampar i precis samma spår. I år efter år efter år. Det är tyvärr bara att konstatera att det verkar som att det inte händer så mycket; att det tyvärr är mängder med människor som fortsätter ogilla fenomenet genus och feminism. Och fortsätter ogilla något som de egentligen inte verkar ha särskilt myckte kunskap om. Vi som är intresserade får fortsätta leva med att vi förväntas "försvara" sånt som vi inte ens tycker; sånt som genusmotståndarna TROR att genus handlar om.

Och varje gång det händer så stannar diskussionen vid detta och leder inte vidare. Det blir en slags "diskussion" som egentligen inte alls handlar om genusfrågor utan om vad någon/några TROR är genusfrågor. Tröttsamt och ledsamt. Minst sagt.

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Håller med! orkar knappt ens skumläsa längre. Och varje diskussion som börjar intressant slutar ändå med att någon hoppar in och har totalt missuppfattat allt så att det blir en standard 1 a förklaringstråd av allt igen.

(-blabla individ -blabla faktiskt klänning/byxor/rosa -blabla Individ/möjligheter haha)

(Könet sitter liksom där det sitter på barnen, man behöver nog inte vara orolig. Och sitter det där det sitter kan man slappna av och behöver inte förstärka.)

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Och sitter inte könet där det sitter är det nog väldigt bra att inte tvinga på transbarnet dumheter...

Jag tror inte att kalla alla barnen hen varken egentligen hjälper upp jämställdheten eller skadar barnen.

Jag antar egentligen att just det inte alls handlar om feminism även om det hamnar framför den dörren, det handlar snarare om sexualitetdebatten och heteronormen. Vilket jag tycker är en annan viktig debatt -men inte samma debatt. Haken är väl att om man placerar debatten där istället så är existensen av ordet hen för okänt kön plötsligt så rimligt att folk inte längre kan protestera... (men de vill protestera så de hävdar att det handlar om korkade feminister)

Dessutom är det oerhört praktiskt som ord. Då slipper man -vi använder HAN genom hela boken men det går naturligtvis lika bra att byta ut mot hon. HA! knappast.

Vår gulliga amerikanska barnbok har iofs varannat kapitel han och hon och barnfoton som representerar alla hudfärger, de har väl kommit lite längre.

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag antar egentligen att just det inte alls handlar om feminism även om det hamnar framför den dörren, det handlar snarare om sexualitetdebatten och heteronormen. Vilket jag tycker är en annan viktig debatt -men inte samma debatt. Haken är väl att om man placerar debatten där istället så är existensen av ordet hen för okänt kön plötsligt så rimligt att folk inte längre kan protestera... (men de vill protestera så de hävdar att det handlar om korkade feminister)

Instämmer.

Och jag kom just på att det var du som för längesen skrev ett fantastiskt roligt ironiskt inlägg i just könsrollsfrågan i en annan diskussionstråd på Buke. Det var så bra att jag sparat det i min burk!

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

hehe (tack!)