Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

När jag läser inläggen nedan blir jag faktiskt alldeles olycklig och undrar vad för hemskt alla som skriver om att neutralisera könet varit med om, eller är jag helt fel ute?

Tja, hemskt och hemskt. Men att som tjej bli tafsad på i högre utsträckning än vad killar blivit tafsad på är väl en grej som gör att man kanske tycker könsrollerna inte bara har direkta fördelar med sig. Eller att man som tjej fått "strida" med sina föräldrar för rätten att slippa klänning på avslutningen. Att när man inte faller in i könsrollsmönstren få höra taskiga kommentarer i högstadiet av diverse slag. Att som hästintresserad kille i mellanstadiet börja känna känslor av att man håller tyst om sitt hästintresse för att inte bli retad. Att få höra av en släkting "men har DU nagellack, du är ju kille!" när man är 4 år. Att få höra "lilla gumman" av en äldre man när man jobbar på sitt första jobb. Att få epitetet slampa när/om man som tjej legat med x antal killar fler än sina kompisar när man är 17 år samtidigt som samma kompisar trånar efter killen som satt på ännu fler. Att som tjej lära sig att ta ansvar för de sociala kontakterna i en relation; att komma ihåg respektivens släkts födelsedagar och känna behov av att påminna honom (för sånt kan ju inte killar komma ihåg...). Allt detta har inte hänt mig personligen, men jag har många exempel bland kompisar, släktingar osv där jag sett det.

Förkortad version: man har kanske börjat se när könsrollerna/könsnormerna faktiskt hindrar individer från att vara den de faktiskt känner att de är. Och önskar dessa hinder i möjligaste mån skulle vara försvunna.

Killar är starkare, perfekt då kan de bära tunga saker vilket vi kvinnor inte ska med tanke på bla livmoderframfall m.m.

Alla killar är inte starkare än alla tjejer. Varför inte istället titta på individerna?

Tjejer är ofta lugnare mer noggrannare och därmed ofta perfektionister. Nu är detta väldiga steorotyper, men ni förstår nog vad jag menar.

Ja, det kan man lugnt säga, stereotyper alltså. Jag känner inte alls igen den beskrivningen av tjejer kontra killar.

De gånger jag har fått höra lilla gumman detta klarar du nog inte har varit flertalet av äldre kvinnor.

Och det betyder? Att inte män säger så? Att det inte finns några könsrollsmönster? Att det inte är någon fara när någon säger så till en annan person? Att det bara är åldersbetingat?

Jag är för olika inte att stoppa huvudet i sanden som jag anser att man gör när man ska radera könen! Dock betyder inte detta att jag tycker det är fel med killar som vill ha kjol eller tjejer som inte vill vara flickiga. Låt dem va det de vill så blir väl allt mkt bättre. Det är vi vuxna som ger våra barn fördomar och om vi är fördomsfria blir även våra barn det!

Men vem säger någonsin att vi ska "radera könen"? Detta verkar vara den största väderkvarn som alla som ogillar genusfrågor slåss emot. Och jag har aldrig mött, läst eller hört någon som talar om genusfrågor som önskar radera några kön. Det handlar om att VIDGA rollerna, att låta individernas val och personlighet styra, att minska normtrycket (för jo, det finns!) utifrån faktorn kön. Precis det du själv skriver i dina sista meningar: låt individen vara den invidi den önskar vara utan att just könstillhörigheten ska begränsa i såna triviala val som intressen, yrkesval, kläder eller hårlängd.

 

[Only_Me]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag som är engelsk tänker bara på hen som en höna och tänker direkt på en tjej, speciellt då hen är mer likt henne också.



Sen ist för "se som den skrattar" kan man alltid säga "se som den personen skrattar"
Den/det/hen har jag lite svårt beroende på sammanhang men lite av det kanske beror på att man är ovan vid iden.

 

[Chloé]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Sen har genustänket mycket positiva aspekter också givetvis, det tycker jag verkligen.
Som det där med hur man ser på någons personlighet, att en pojke generellt måste vara mycket tuffare än en flicka, det tycker jag är fel och det är inte det jag menar när jag säger att jag tänker klä mina barn i "könstypiska" kläder.

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Det är mycket möjligt. Konstigt vore väl annars. Men reklamen och titeln på programmet är fortfarande en del av den överdrivna genusdiskussionen.

Media gör ju oftast sitt bästa i att sätta rätt provokativa rubriker. Det betyder ju inte att det är de som sätter agendan för själva genusdiskussionen.

Och inte så sällan gör de ju rätt vinklade artiklar och ställer provokativa frågor i många sammanhang. Debattprogrammen är ju inte direkt de som går i bräschen för någon slags neutral/objektiv inställning.

Namnet på just denna debatt kan väl mycket väl vara taget ifrån någon genusmotståndares utsaga - "herregud, nu ska de radera könen också. Hur kan man gå så långt att man undanhåller sitt eget barn vilket kön det har?". Jag har svårt att tänka mig att rubriken satts av någon person med genuint intresse och kunnighet i genusfrågan. Tyvärr.

(och man vill väl ha många tittare till programmet och väljer förstås en så provokativ rubrik man kan för att få just precis det.)

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

fast jag ser inte varför jag inte får göra som jag vill angående vad mitt barn ska ha på sig? oavsett kön. Helt ärligt. Och det är där jag anser att det blir överdrivet i såna här diskussioner, vi som inte tänker genus tänker helt fel tydligen.
Jag tänker använda precis dom kläder jag vill på mitt barn, innefattar det att en kille inte har söta kläder när jag bestämmer och en tjej har flickiga kläder så gör det det. Sen när dom är tillräckligt stora för att ha en egen åsikt får dom ta på sig precis vad dom vill. Precis som jag som vuxen får ta på mig vad jag vill.

Fattar inte varför jag ska behöva försvara mitt sätt att tänka.

Nej, får jag en pojke så lär han inte få ha lika söta kläder som en tjej hade fått, men det är för att jag själv inte tycker att det hade varit lika fint, det har inget att göra i mitt bemötande gentemot barnet i fråga.
Slår sig en tjej eller kille så reagerar jag precis likadant, killar får gärna leka med dockor, tjejer med bilar, jag bryr mig inte. Men jag anser mig ha rätt att bestämma vilken typ av kläder jag tänker klä min bebis i!

Du får självklart göra som du vill! Det gör ju alla föräldrar. Men det är intressant som exempel att väldigt många väljer att precis som du klä pojkar och flickor olika. Jag brukar säga såhär: ja, kläder är en "skitsak" och egentligen inte det viktigaste i att försöka förändra könsnormerna. MEN, det verkar vara en av de faktorer som många håller allra hårdast på att INTE förändra. Av någon anledning så är vi (ja, jag inräknar också mig själv där) enormt bundna vid att just välja vissa kläder till det ena könet. Kläder är tydligen enormt viktigt att man väljer "rätt". Lika lön för könen, lika möjligheter, lika förutsättningar att få välja yrkesbana, lika möjligheter till val av intresse - ja det säger alla "ja" till, men kläder (tyger som vi hänger på kroppen) har tydligen en särställning. Själv känner jag bara att om inte skitsaken kläder är något vi kan tänka på ur genusperspektiv om så tror jag vi bara kan drömma om att det någonsin ska förändras på de övriga planen med mans- respektive kvinnorollen. Tyvärr

Den genusintresserade kan ju fundera över varför. Varför känns det för mig viktigt att just kläderna är på ett visst sätt/en viss färg?
Alla gör som de vill, men jag förstår inte att man kan tro att man inte faktiskt också påverkar sitt/sina barn genom de valen man gör. Även vad gäller kläder. Den allra minsta påverkan skulle ju vara att barnet lär sig att klä sig i "rätt" färger/snitt/modeller. Men uppenbarligen (om man läser studier inom området) så följer så mycket annat med i detta. Till exempel andras bemötande av ett blå- respektive rosaklätt barn.

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

fast jag ser inte varför jag inte får göra som jag vill angående vad mitt barn ska ha på sig? oavsett kön. Helt ärligt. Och det är där jag anser att det blir överdrivet i såna här diskussioner, vi som inte tänker genus tänker helt fel tydligen.

När har någon förbjudit dig att använda vissa kläder? I den här diskussionen har ju du själv tagit upp klädvalet till dina barn och sagt "jag tänker ha de här kläderna till barnet", beroende på vilket kön det är. När du tar upp det på ett diskussionforum är i en tråd som handlar om jämställdhetens vara eller icke vara, så är det väl inte jättekonstigt att du då får frågan om hur du resonerar runt det? Jag tänker på ett visst sätt, och när jag märker att du har kommit fram till andra saker så undrar jag hur du tänker. Det är väl det som är en diskussion?

Jag tänker använda precis dom kläder jag vill på mitt barn, innefattar det att en kille inte har söta kläder när jag bestämmer och en tjej har flickiga kläder så gör det det. Sen när dom är tillräckligt stora för att ha en egen åsikt får dom ta på sig precis vad dom vill. Precis som jag som vuxen får ta på mig vad jag vill.

Fattar inte varför jag ska behöva försvara mitt sätt att tänka.

Det är ju du själv som går i försvarsställning. På ett diskussionforum är det vanligt att olika personer berättar hur de tänker i olika frågor. Om du känner det som personliga påhopp på dig när du får frågor om hur du resonerar om saken, kanske inte diskussionsforum på nätet är din grej.

Nej, får jag en pojke så lär han inte få ha lika söta kläder som en tjej hade fått, men det är för att jag själv inte tycker att det hade varit lika fint, det har inget att göra i mitt bemötande gentemot barnet i fråga.
Slår sig en tjej eller kille så reagerar jag precis likadant, killar får gärna leka med dockor, tjejer med bilar, jag bryr mig inte. Men jag anser mig ha rätt att bestämma vilken typ av kläder jag tänker klä min bebis i!

Med risk för att du blir arg över att man frågar om dina åsikter, så undrar jag fortfarande:

* Vad tror du själv om hur dina förväntningar om att pojken passar i tuffa kläder och att flickan passar i söta kläder, påverkar ditt bemötande gentemot personerna?
* Tror du själv att skillnader mellan bemötande mot olika personer också påverkar utvecklingen av personernas personlighet?

 

[lady_mike]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Vi bör sluta sätta likhetstecken mellan könsidentitet och könsroll..

Tycker det här säger allt....

 

[supercalifragilistic]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Självklart! Eller snarare: förutsatt att föräldrarna är av två olika kön. Det är nog ändå det vanligaste (?); även i samkönade relationer; att barnet har en förälder av varje kön. Dock har du rätt i att det också finns föräldrapar som är av samma kön (vid adoption/inseminationslösningar).

Jag förstår inte vad du menar med det kursiva, och jag tycker absolut att trådstarten är oerhört hetero- och mononormativ.

 

[mino]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

*kl*
Jag har svårt att förstå varför hen klumpas ihop med frågan om könsneutral uppfostran, nån som vet? Vad det gäller hen tycker jag att det är en total ickefråga (jag är iofs lite biased av kollegor som driver debatten). Ungefär som snippa. Ett sätt att utveckla språket eftersom det finns behov av det.

Vad det gäller könsneutral uppfostran så känner jag mig rätt luttrad. Vi gör så gott vi kan och är på det stora hela mycket goda förebilder för ett jämställt vuxenliv där barnens omsorg delas rakt av men det går ju inte att komma ifrån att dagis och dagiskompisarna formar enormt mycket. Min dotter har exempelvis kommit hem och sagt saker som "tjejer spelar inte fotboll". Till råga på allt är särskilt farmor väldigt könskonservativ och kan till och med kommentera när sonen har lypsyl på läpparna. Men trots sådana här bakslag i barnens uppfattning om vad man "får" göra och inte så är jag lite glad över att vi pratar så mycket med barnen. Överlag tror jag att moderna föräldrar gör det, vilket på sikt kan underlätta, när de har kommit förbi de mest stereotypa världsuppfattningarna.

 

[Calazirya]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag förstår inte vad du menar med det kursiva, och jag tycker absolut att trådstarten är oerhört hetero- och mononormativ.

Vad i trådstarten var så oerhört hetero- och mononormativt

 

[YorkWann]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Åh vad jag tycker om dig i de här diskussionerna! *tokgilla*

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

*kl*
Jag har svårt att förstå varför hen klumpas ihop med frågan om könsneutral uppfostran, nån som vet? Vad det gäller hen tycker jag att det är en total ickefråga (jag är iofs lite biased av kollegor som driver debatten). Ungefär som snippa. Ett sätt att utveckla språket eftersom det finns behov av det.

De klumpas väl ihop för att det är samma personer som driver frågorna. Jag har aldrig hört några andra än "genusmedvetna" småbarnsföräldrar prata om "hen" öht. Behov av ett sådant ord är det väl bara för de som inte klarar av svenska språket med de fullt användbara pronomen vi har. Ungefär som de som använder "dom" för att de inte klarar av de och dem.

 

[Calazirya]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Tycker du att det är samma sak, dvs okunskap?

Jag har inget emot att hen används, men jag hör det verkligen mycket sällan, läser det lite oftare dock.
Jag använder det sällan själv i tal, men jag tror definitivt inte att det är okunskap eller brist i att hantera svenska språket som är orsaken till att några väljer att använda det mer frekvent.

 

[cirkus]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Vad menar du när du säger att du tänker klä dina barn i könsstereotypa kläder ?

KL

Det är väldigt intressant att det verkar vara svårt att se skillnad på att RADERA kön och att VIDGA begreppet verkar rätt så cementerat hos de som gärna vill att skillnader ska vara tydliga.

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag förstår inte vad du menar med det kursiva, och jag tycker absolut att trådstarten är oerhört hetero- och mononormativ.

Jag menar att de allra flesta barn har en mamma och en pappa som föräldrar. Om dessa två inte lever ihop så vet oftast ändå barnet vem som är mamma och vem som är pappa (det är väl i regel så att det är pappan som det i så fall är bristfälligt kontakt med). Eller att det finns en mamma och en pappa.

ÄVEN de flesta homosexuella par har barn där barnet har en mamma och en pappa - t ex mamma som lever med Gittan och pappa som lever med Axel. Eller mamma lever med Gittan och pappa lever med Bettan (där mamman och pappan kanske levde ihop eller i alla fall alstrade barn innan mamma träffade Gittan).

De barn som har två föräldrar av samma kön är ju barn som på något sätt blivit adopterade av den förälder som inte är biologisk sådan.

Trådstartens heteronormativitet?
Trådstarten lyder:

Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?
Ni som är intresserade av debatten, missa inte kvällsöppet ikväll.

Kan bli intressant

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Åh vad jag tycker om dig i de här diskussionerna! *tokgilla*

Åh, tack!

 

[Petruska]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

De barn som har två föräldrar av samma kön är ju barn som på något sätt blivit adopterade av den förälder som inte är biologisk sådan.

Sedan ett antal år tillbaka kan även enkönade par (kvinnor då, av lätt insedda skäl) få samma typ av hjälp som heterosexuella barnlösa par inom landstingets regi. Med ett minimum av tur räcker ju insemination. I det fallet blir båda kvinnorna vårdnadshavare utan något adoptionsförfarande.

Naturen lägger ju hinder ivägen för lika enkla lösningar när det gäller män som lever tillsammans.

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Tycker du att det är samma sak, dvs okunskap?

Eller kanske lathet. Tycker man att det språkligt skulle finnas ett behov av ett "hen" så behärskar man uppenbarligen inte svenska språket och dess pronomen tillräckligt bra.

Då har jag större förståelse för att man tycker att det är nödvändigt av någon form av genuskäl. Även om jag tycker att de argumenten är minst sagt märkliga av andra skäl.

 

[Jozze]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

De klumpas väl ihop för att det är samma personer som driver frågorna. Jag har aldrig hört några andra än "genusmedvetna" småbarnsföräldrar prata om "hen" öht. Behov av ett sådant ord är det väl bara för de som inte klarar av svenska språket med de fullt användbara pronomen vi har. Ungefär som de som använder "dom" för att de inte klarar av de och dem.

Här har du en barnlös/fri hen-förespråkare. Jag lobbar för hen så fort frågan kommer på tal och jag förstår inte varför det ska vara så svårt att få in hen i språket.

Experterna (språkkonsulter, grammatikdoktorander och språkproffesorer är de senaste jag hört det från) menar att svårigheten med att införa hen i svenska språket är för att det är just ett pronomen. Pronomen är en väldigt sluten ordklass - det finns ca 200 stycken och det tillkommer i princip aldrig nya. Det skiljer sig från snippa som togs upp tidigare i tråden; substantiv bildas dagligen och är en mycket öppen ordklass.

Jag tycker dock inte att det är ett argument som håller. Hen är ett mycket användbart ord, och bara för att det inte brukar tas upp nya pronomen i svenskan betyder inte det att det aldrig ska ske.

Och en annan aspekt av hen är de transpersoner som vill kalla sig för hen. Den debatten kanske har gått dig förbi?

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Sedan ett antal år tillbaka kan även enkönade par (kvinnor då, av lätt insedda skäl) få samma typ av hjälp som heterosexuella barnlösa par inom landstingets regi. Med ett minimum av tur räcker ju insemination. I det fallet blir båda kvinnorna vårdnadshavare utan något adoptionsförfarande.

Ah, sorry! Ja, det alternativet finns förstås!