Kraft bakifrån

[LiselotteA]

Hej alla!

Jag har alltid känt mig som en ryttare som sysslar med klassisk dressyr kanske man kan kalla det...

Nu har min stallkamrat börjat träna lite akademiskt, och hon menar på att det är sådan skillnad för att de verkligen vill att kraften ska komma bakifrån och att hästen ska sitta ihop.

Men alltså... jag vill ju samma sak, och har alltid fått lära mig detta av mina tränare som själva tränar och tävlar dressyr, att hästen jobbar rätt när kraften kommer bakifrån och att hästen sätter sig, och formen på halsen är ett kvitto på detta...

Sen säger hon att de rider ingenting med yttertyglen och att hästen ska kunna bära sig ändå utan stöd i tyglarna..eller hur hon uttrycker sig, men det vill ju jag också... jag vill inte ha en häst hängade i handen heller, men däremot ett acceptans av bettet, och att jag genom små handhjälper kan reglera häst och form...jag jobbar ju med ett rörligt bett och ger honom stöd på tex yttertyglen när han behöver detta...

Flummigt inlägg, men jag undrar bara.. är det sådan himla skillnad på hur tankesättet är mellan en "vanlig" dressyrare och en "akademiker".. jag är förvirrad.. : )

Kan ni hjälpa mig! : )

 

[greger]

Sv: Kraft bakifrån

Jag skulle nog vilja säga att de flesta som sysslar med dressyr överhuvudtaget (klassisk, modern, barock, AR...) vill i princip samma sak, dvs har (nästan) samma uttalade mål. Det är vägen dit som skiljer!

Vägen man väljer har att göra med hur man tolkar innehållet i de välformulerade målen. T ex vilken form man vill ha - det Låter ofta likadant, men Ser olika ut, på olika inriktningar generellt men framförallt på olika ekipage.

Det handlar också om hur man väljer att utbilda hästen, hur man tror att hästen bäst utvecklas utan slitage, hur man bäst bygger styrka. Och det har att göra med vad man lägger fokus vid som ryttare.

Många inom de "alternativa" genrerna har gjort ett aktivt val en gång, de har brutit mot ett system för att prova ett annat. Ofta kan man bli lite "nyfrälst" av ett sådant val - man ser ljuset. Så småningom ser man krokarna i den vägen också. Men intresset i sig gör att man kan lirka sig fram mot större kunnande hela tiden, vilket naturligtvis även gäller den som gör ett aktivt val inom den moderna dressyren (t ex när man byter eller kompletterar sin tränare för att komma ärmare sin "idealbild" av hur ridningen ska vara).

Själv är jag inte tillsvuren någon speciell genre men håller mig nog inom ramen för de klassiska idealen. Vilket vissa av de moderna dressyrryttarna gör också, och vissa av de skolor som fått mer alternativ klang. Men igen handlar det om hur man tolkar sin genre. Vad man lägger vikt vid. Vilken tränare man väljer och vad den lägger vikt vid. Osv.

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Ja, jag förstår vad du menar faktiskt..

Men idag så var det så typ att alla som inte tränar akademiskt rider sönder sina hästar och knycklar ihop dom istället för att få en hel häst som är jättemusklade och verkligen bär sig själv..

Alltså jag tror inte att jag skadar min häst genom att krama yttertyglen.. : )

Jag vet inte om jag verkligen förstår skillnaderna mellan akademisk träning och.. vet inte ens vad "min" träning kallas förutom dressyr.. men jag vill ju på intet sätt skada min häst och rida sönder, och knyckla ihop den, och det tror jag verkligen inte att dressyrdomarna vill se heller?

Men det jag är intresserad över också är vad för saker jag som inte tränar akademiskt gör som skadar och sliter mera på min häst än vad hon gör?

För jag fattar inte riktigt det om jag ska vara ärlig.. och jag antar att det inte handlar om yttertyglen.. : )

Exakt vilka moment i den "klassiska dressyren" om det nu heter det är det som den akademiska har valt bort för slitaget på hästen?

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Ja, jag förstår vad du menar faktiskt..

Men idag så var det så typ att alla som inte tränar akademiskt rider sönder sina hästar och knycklar ihop dom istället för att få en hel häst som är jättemusklade och verkligen bär sig själv..

Alltså jag tror inte att jag skadar min häst genom att krama yttertyglen.. : )

Jag vet inte om jag verkligen förstår skillnaderna mellan akademisk träning och.. vet inte ens vad "min" träning kallas förutom dressyr.. men jag vill ju på intet sätt skada min häst och rida sönder, och knyckla ihop den, och det tror jag verkligen inte att dressyrdomarna vill se heller?

Men det jag är intresserad över också är vad för saker jag som inte tränar akademiskt gör som skadar och sliter mera på min häst än vad hon gör?

För jag fattar inte riktigt det om jag ska vara ärlig.. och jag antar att det inte handlar om yttertyglen.. : )

Exakt vilka moment i den "klassiska dressyren" om det nu heter det är det som den akademiska har valt bort för slitaget på hästen?

Svara på mitt eget för jag tyckte min ton lät lite irriterad utan att det var min mening... så ingen tolkar det som jag är arg eller så, utan jag är bara ärligt intresserad över tankebanorna.. det är alltså inget sidval... akademiskt kontra "vanlig" dressyr, utan bara nyfikenhet..

 

[greger]

Sv: Kraft bakifrån

Nej, det är så tråkigt när man gör nidbilder av varandras grenar.

På detta forumet är AR ryttarna vana vid att försvara sig från fördomar och negativa erfarenheter från AR som "moderna dressyrryttare" har - att de sitter och såsar runt i skritt på överböjda hästar med hängmatterygg t ex, att hästarna hänger på ytterbog och inte har jämn böjning utan en "vikt" hals istället, osv. Detta har man sett hos vissa ekipage.
Sedan vet jag att det finns väldigt duktiga, ambitiösa AR ryttare och tränare också som når längre än så. Och tävlingsdressyrare som väljer att komplettera sin ordinarie träning med AR, för att det ger lite nya infallsvinklar och bredd i utbildningen kanske.

Inom den moderna dressyren får ryttarna försvara sig mot anklagelser om att harva omkring i övertempo på hopkrullade hästar, eller att de höjer formen med halsen utan att ryggen hänger med, att hästen går med sänkt rygg och inte vinklar bäckenet ordentligt.

Båda varianter är trots allt avarter, som skiljer sig från målet. Och det finns dessutom likheter i dessa avarter, skulle jag vilja säga. Båda genrerna kan mycket väl ägna sig åt liknande "fel".
Man brukar enas om att "god ridning är god ridning" - då spelar "religionstillhörigheten" mindre roll. Hästen är facit.

Det som skiljer kan du nog läsa mer om i de nålade trådarna högst upp.
Men som jag förstått det är en av huvudgrejerna att man inom AR börjar i skritt, först från marken. Man gör skolor i skritt. Man vill stärka genom böjning. Efter skolorna kommer halva steg, såsmåningom piaff. Först när hästen anses stark nog att klara av samling i skritt gör man om alltihop i trav. Och först när traven är samlad och befäst går man över till galopp. Man gör inga ökningar förrän samlingen sitter där.

Riskerna med detta kan man läsa om i tråden "hypermobila hästar". Därmed inte sagt att alla AR hästar rids så de blir hypermobila och får knä / höftproblem. Men det kan finnas en risk med att gymnasticera utan att ha byggt upp en styrka först, eller göra så parallellt. Jag tror man kom fram till att varierad träning är bäst - i den tråden som så många andra.

I modern dressyr är upplägget annorlunda, om man följer tävlingsprogrammens innehåll kommer t ex skolorna efter ökningar, trav och galopp kommer direkt och högre samling sist. Rakriktning genom böjning förekommer även här, men hur man gör det skiljer sig åt. Riskerna med detta upplägg är att man påbörjar styrketräning och samling lite för sent, att hästen ska ha gått på bogarna och slitit på sig genom ett ökat tempo, i både framkotor och knäleder bak.

Klassiska ideal är bottnen i båda grenarna. Det finns olika gamla mästare vars filosofier och träningsråd genomsyrar olika uttolkares ridning i olika grad.

Ang yttertygeln kan man argumentera att hästen behöver den som stöd under utbildningen för att kunna komma till en punkt där den har sådan balans att den faktiskt är självbärig. En skicklig ryttare kan kanske hitta andra vägar att balansera hästen på. Att bara släppa en tygel så att hästen är lätt i handen gör den dock inte självbärig.

För många är AR en hjälp att komma tillrätta med ridningens grunder, sin egen sits och balans, hästens avslappning och lösgjordhet - detta att saker får ta lite tid. Många trivs och säger sig ha friskare hästar nu än förr, å andra sidan sliter det inte så mycket på en häst att skritta, så det kan ju vara den minskade belastningen i sig som hjälper. Vissa är lite väl snabba med olika krumelurer som hästen inte är mogen för än (precis som inom all ridning), vissa är väl förtjusta i tillbehör som stångbett och får en överböjd hals trots liten tygelkontakt - folk och stilar är inte ofelbara.

Jag tycker inte att du ska behöva försvara ditt val. Du kan först se på vad din kompis gör av sitt val och hur hon och hästen utvecklas innan du överhuvudtaget tar åt dig. Du kan också kolla bilder och läsa trådar här i forumet om du vill höra både positivt och negativt om de respektive grenarna. Kanske ser du något positivt och inspirerande? Man måste inte byta stil helt bara för det. Man kan istället försöka förfina det man har, där man är. Och se vart vägen bär!

PS Ursäkta ett blåbär som inte ens tillhör ARs skara om jag missuppfattat något grovt - rätta mig då gärna.

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Tack för att du tar dig tid att svara...

När jag läser ditt inlägg så kommer jag att tänka på att troligen så är det alltså hur man som ryttare hanterar hästen och kanske inte egentligen vilken typ av ridning man förespråkar som antingen hjälper eller själper hästen..

Låter kanske självklart, men jag kan hävda att om jag tänker logiskt och låter hästens välmående gå före resultat på tävlingbanor så spelar det egentligen ingen roll om jag så rider, klassiskt, akademiskt, baklänges eller framlänges, och sedemera alltså inte kan säga att just den akademiska ridningen är så mycket bättre för hästen?

Jag är nog lite av den typen att jag plockar lite russin ur kakan, det är bara det att jag inte riktigt vet vilka som är russinen i det akademiska tänket kontra det tänket jag redan har, även att jag rider "vanligt".

Jag såg tex ett träningspass där de jobbar från marken på små, små volter och på en gång så tänkte jag att harva på de där små volterna måste slita oerhört på hästen? Tryck på innerskänkel och leder med innerhanden... hästen gick liksom runt sig själv..

Men det är ju enskilda personer som utförde det och alltså har jag ingenting alls emot det lilla jag ändå vet om AR.

Blir en häst som rids korrekt i Klassisk dressyr utsliten fortare än en häst som rids korrekt i akademiskt tänk, om bägge hästarna går varje dag?

Om svaret är ja, varför då?

Spännande!! Det är så roligt att man har någon som kan ge sina åsikter så här på kvällskvisten.. hi hi hi

Ha en trevlig kväll!

 

[Totola]

Sv: Kraft bakifrån

Just det där med utbildningstrappan kan variera en del mellan olika tränare verkar det som. Googlade omkring lite idag på olika riddares hemsidor och reagerade faktiskt på det!
Skillnaden beror nog ofta på att man vill ta det i "hästens takt" alltså en logisk trappa för den hästtyp man är van att undervisa - kan skilja mycket mellan en som tränar mestadels islänningar vs. halvblod eller kanske kallblodstravare, eller kanske beror det på annat, skillnader finns det iaf!

Det där med att galoppen kommer efter piaff är bara något jag sett/hört från enstaka tränarhåll och syftar nog då till att många av hästarna inte har en bra galopp utan behöver mycket hjälp innan man kan få någon kvalitet. Så innan det riktiga galoppjobbet där man kan kräva kvalitet bör massor med grunder sitta. Har man däremot en häst med lätt för galoppen kan man galoppjobba tidigt, kanske redan första passet om man först fått träna övningen i skritt. Samma sak med traven och huruvida man endast skrittjobbar till en början eller varvar med trav.

TS:
Det FINNS skillnader i de olika lärorna, och varierar som sagt mellan olika tränare. Har man som mål att tävla dressyr med bra resultat måste man såklart ta hänsyn till den biten i träningen - de AR-tränare jag ridit för skulle INTE kunna utbilda ett ekipage till programridning, det skulle krävas annorlunda träning helt enkelt! Precis som en dressyrtränare inte tränar inför att ekipaget kanske en tag vill rida skolor ovan mark och enhändigt på stång.
Håller dock med om att god ridning alltid är god ridning och att det är dumt att försöka klassa något som god ridstil och annat som dålig ridstil.

Precis som greger skriver känns det likadant åt andra hållet ofta för "oss" (mig iaf ). Lätt att känna sig som ett dåligt exempel för ridstilen om man står i ett stall där folk knappt känner till det - man blir kanske det enda ekipage inom ridstilen de öht sett kanske? Jag känner mig INTE som en bra representant!
Tråkigt också om det är den enda kontakt med inriktningen som du får, kompisen alltså som blivit nyfrälst!

 

[Totola]

Sv: Kraft bakifrån

Blir en häst som rids korrekt i Klassisk dressyr utsliten fortare än en häst som rids korrekt i akademiskt tänk, om bägge hästarna går varje dag?

Om svaret är ja, varför då?

Ja - om AR-människan tränar 10 minuter effektivt och dressyrryttaren en halvtimme! Men det är det enda jag kan komma på.
För sen är det ju det där med "korrekt".
Om "korrekt" är likamed en ridstil som fysiskt sett är skonsamt för hästen och anpassat efter hästen, att den inte tränas för hårt/enformigt, då är det klart att den kommer hålla bättre än en häst som rids fel i samma hänseende oavsett disciplin.

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Nej, jag får försöka att kanske se och höra lite mera kring detta så jag får lite flera synvinklar kanske...

Jag tänkte att jag ska följa med på ett träningspass hon åker på... Det är någon portugis som jag har glömt bort vad han heter.. Men han skulle tydligen ha någon uppvisning på Falsterbo..

Hon tränar inte för honom, men en som gör det rider hästen, och hon tränar för henne, om jag har fattat rätt..

och det är alltså inte att jag inte tror att det är bra för henne och den hästen, men jag förstår inte resonemanget att han inte skulle kunna bli lika fin, och fint musklad om man hanterade honom utan AR, för vad är det för mirakeltrix AR ridningen gör, för om det kan få min häst att få mycket bättre muskler än han har idag så vill man ju fånga upp lite tankar där också... Men jag har lite svårt att bedömma hur annorlunda det är när hon säger att det är att hästen kommer med kraften bakifrån och inte är av på mitten, för det skiljer sig ingenting från de tankarna vi tränar efter också...

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Ja - om AR-människan tränar 10 minuter effektivt och dressyrryttaren en halvtimme! Men det är det enda jag kan komma på.
För sen är det ju det där med "korrekt".
Om "korrekt" är likamed en ridstil som fysiskt sett är skonsamt för hästen och anpassat efter hästen, att den inte tränas för hårt/enformigt, då är det klart att den kommer hålla bättre än en häst som rids fel i samma hänseende oavsett disciplin.

Tack för dina tankar!

Men varför skulle AR människan bara träna 10 minuter och vi 30? Hur tänker du då? Berätta mera! : )

Ja, korrekthet kan man ju diskutera fram och tillbaka hur länge som helst egentligen, men säg efter respektive skolbok då... vet dock inte vilken.. : )

Det jag inte fattar är hur man egentligen kan ha samma mål, fast de olika lägren ändå på något sätt fördömmer varandras väg dit?

Om målet är en självbärig häst som arbetar på ett bra sätt, är då den hästen som har tränats klassiskt mera sliten när den kommer dit, och i sådana fall varför? För att vi inte tränar samling innan galopp?

Jag är nog fortfarande lite vilse i pannkakan.... : )

 

[Totola]

Sv: Kraft bakifrån

Olika inriktningar, träningsmetoder och tränare passar olika ekipage olika bra.
Så visst kan det säkert ligga något i det - att hon kanske hade fått leta år och dar efter en dressyrtränare som kunnat anpassa träningen tillräckligt efter henne och hennes häst. Eller kanske så upplever hon en *wow*-känsla för att man märker skillnad på hästen väldigt snabbt - även om det för den skull inte behöver vara varken bättre eller sämre, något som passade henne?

Jag känner igen mig i det där eftersom jag hittills testat 5 olika tränare med min nuvarande häst (kallblodstravare som gått länge på travet) och det liksom inte kändes rätt. En av dom behöll jag och en är jag lite osäker på men har inte helt dissat, men de rena dressyrtränarna hade helt enkelt för svårt att anpassa sig till oss som ekipage kände jag och westerntränarna jag testade rida för var inte mycket att hurra för!
Den jag fastnade för är en blandning "vanlig" dressyr, CR och AR- som precis som jag inte tycker man ska låsa sig för mycket till ett sätt utan anpassa övningarna utifrån ekipaget. För oss var det ju väldigt basicsnivå så t o m de lättaste AR-övningarna kändes som överkurs!

Om du läser på lite om biomekanik och hur "bra form" ska se ut (du kan ju t ex söka här på forumet och läsa många tänkvärda inlägg) så förstår man kanske hur många tränare som faktiskt missar viktiga bitar. Tycker det är viktigt rent allmänt att både ha en tränare med bra teoretisk grund om vad "bra form" faktiskt innebär - inte hur det ska se ut utan vad som händer i hästkroppen och vad vi vill åstakomma- och att själv vara såpass påläst att man vet vad man strävar mot.
Man vill INTE ha en häst som kortar ihop överlinjen vilket är väldigt lätt hänt, minsta lilla spänning i fel muskler så, man har en plan på hur man ska nå dit och hur man ska få hästen svinga sin rygg och börja bära mer och mer med sina bakben.
Just det där med en teoretisk grund, en plan, och förmågan att förmedla dettill ryttarna känns det mer varierat av bland "vanliga" tränare. Och oavsett disciplin tycker jag det är viktigt!
Kanske har din kompis bara råkat ut för tränare som inte kunnat förmedla det som sagt och därför blivit lyrisk när hon plötsligt vet *varför*?

 

[Totola]

Sv: Kraft bakifrån

Men varför skulle AR människan bara träna 10 minuter och vi 30? Hur tänker du då? Berätta mera! : )

En fördom!
Nej men "normala" ryttare brukar nog i regel inte rida lika korta pass.
Som en gissning på genomsnitts-ridtid så skulle jag tippa på ca 30 minuter inklusive uppvärmning/nedvarvning för en AR-ryttare och gissar på att den siffran brukar vara högre bland dressyrryttare!
Kort men effektivt är tanken.

Ja, korrekthet kan man ju diskutera fram och tillbaka hur länge som helst egentligen, men säg efter respektive skolbok då... vet dock inte vilken.. : )

Det jag inte fattar är hur man egentligen kan ha samma mål, fast de olika lägren ändå på något sätt fördömmer varandras väg dit?

Om målet är en självbärig häst som arbetar på ett bra sätt, är då den hästen som har tränats klassiskt mera sliten när den kommer dit, och i sådana fall varför? För att vi inte tränar samling innan galopp?

Jag är nog fortfarande lite vilse i pannkakan.... : )

Förstår om du är förvirrad. Men som sagt - gå med som fotfolk på en kurs och var med under teorin så kanske du får ett hum!
Det ÄR skillnad som sagt i upplägget.
Precis som det är skillnad mellan en person som rider western vs. vanlig dressyr eller AR, men som ändå vill ha en självbärig häst som arbetar på ett bra sätt. Det betyder inte att någon av disciplinerna är fel, däremot kan de utövas "fel" (och alla är ju barn i början dessutom! ).

 

[Angmar]

Sv: Kraft bakifrån

kl

Inflikar om yttertygeln. Orkar inte svara på resten- greger och Totala har redan skrivit så bra analyser

Jag kan förstå att din kompis utrycker sig så om yttertygeln; att man inte rider med stöd eller fokus på den i början. Då är det lätt att tolka det som om man rider på "lösa tyglar".
Särskilt när man i början av utbildningen bara använder yttertygeln som en korrigerande hjälp - att räta ut/länga halsen. Den har absolut ingen stödjande hjälp så på det viset så stämmer det lite grann.

Hela poängen i början är att den ska lära sig att bära sig själv på ett vettigare sätt, utan "stödjande/bärande" tyglar. Därmed inte sagt att tyglarna måste inverka!

Men sen, längre fram när hästen börjar bli starkare och stabilare är det tänkt att hästen ska söka fram till yttertygeln - och det är en helt annan femma! När den blivit så stark i sina bakben att de kommer fram ordentligt under hästen - så atthela överlinjen sträcks ut och av den orsaken måste den skjuta fram näsan och ta kontakt med tygeln-handen.

Så, yttertygeln är viktig men används inte riktigt på samma sätt, syfte och kanske mål som i viss annan ridning. Kanske där det lätt virrar i hop sig

Som de kloka inläggen innan: det finns olika sätt att jobba med att få hästen att bära sig på, vilket man använder avgör man själv..

sen kan man nog så småningom se vilket sätt som lönar sig i längden.

Och ja, själv tycker jag att det är oerhört stor skillnad på "renodlade" dressyrare och akademiker- även om målet ofta är detsamma.

 

[bigganl]

Sv: Kraft bakifrån

Men idag så var det så typ att alla som inte tränar akademiskt rider sönder sina hästar och knycklar ihop dom istället för att få en hel häst som är jättemusklade och verkligen bär sig själv..

Försök att inte lyssna på sånt där. Dålig och bra ridning finns inom alla grenar och träningsinriktningar. Det gäller att hitta ett sätt att träna som känns rätt för dig. Tror du på det du gör och känner att det känns rätt så är det säkert din väg.

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Tack för alla era tankar!

Visst kan jag se skillnader i upplägget, men samtidigt så kan jag inte se skillnaderna i själva målet om ni fattar vad jag menar...

Allt det ni skriver kring självbärighet och rätt form är ju samma sak som jag eftersträvar med min dressyrträning.. jag har hållt på i 10 år sammanlagt kanske, med lite uppehåll, och jag har faktiskt inte stött på fenomenet att hästen på något sätt ska ha en oärlig form och endast se snygg ut i halsen.

Det jag tränar mycket på nu tex är att min häst ska lita på bettet och handen, för han har haft det lite strulit, men för den sakens skull så tvingar jag ju inte ner honom i någonting utan jobbar med övningar som gör att han sätter under sig, och därmed får en bra arbetsform på halsen...

Vi jobbar även mycket med att han ska vara alert på mina hjälper, och inte själv bestämma vad som ska hända här näst...

Så anledningen till att jag skrev här var att jag, absolut förstår att det är skillnader i sättet att arbeta, men fortfarande förstår jag inte vilka övningar och sätt jag rider på som som kommer leda till att min häst slits och blir mindre självbärig än de som rider akademiskt... för i sådanan fall skulle jag fort som attans sluta med de övningar som skadar hästen och börja med dom som inte gör det...

Det verkar mest som det är inlärt att om man rider akademiskt så ska man tycka illa om de som inte gör det och rider man klassisk eller vad man nu ska kalla det så ska man inte gilla akademiskt?

Men varför i hela friden är det så egentligen? Är det en typiskt " jag vet bäst för jag är i hästvärlden" sak? Eller är det verkligen så att den klassiska ridningen sliter på hästen mer än AR, och i sådana fall varför? Jag känner inte riktigt att jag har fått svar på den frågan..

Jag tjatar säkert ut er, men fortfarande känns det inte som min nyfikenhet är stillad..

 

[Totola]

Sv: Kraft bakifrån

Jag skulle inte påstå att man blir inlärd att ogilla "vanlig ridning", men för att förklara något nytt, annorlunda, kan man behöva förklara hur det skiljer från det vanliga och "varför". För jo, vissa saker som är "no-no´s" inom AR är hyfsat vanligt inom vanlig dressyr (nu menar jag såklart ofta avarter- inte den optimala ridningen) att man t ex förklarar - riskerna med det här, är det här, eftersom vårt mål är det här ska vi akta oss för det.

Kan tänka mig att såna uttalanden kan få folk att tänka "oj, jistanes vad jag har slitit på och förvirrat min häst!" och därmed bli anti hur man gjort förr som en typ av försvarsmekanism.
Utan att kanske reflektera över hur duktig ryttare man varit inom "vanlig" dressyr och hur skicklig tränare man haft där, om man kanske missförstått något i brist på teori och grunder.

Jag skulle påstå att spänning (eller brist på avslappning/avspändhet) sliter mycket på hästarna i onödan.
Och ja, jag har varit med om några dressyrtränare som inte brytt sig så mycket om spänning/lite stress så länge resultatet sett bra ut, en alltför vanlig avart tyvärr. Eller kanske såna som missförstått att man måste ha hästen "på tårna" och till viss grad spänd för att det ska ge bra poängutdelning.
Jag tror inte den avarten är lika vanlig inom AR som inom vanlig dressyr, men man kan garanterat slita på hästarna inom AR ändå- på andra sätt.

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Jag skulle inte påstå att man blir inlärd att ogilla "vanlig ridning", men för att förklara något nytt, annorlunda, kan man behöva förklara hur det skiljer från det vanliga och "varför". För jo, vissa saker som är "no-no´s" inom AR är hyfsat vanligt inom vanlig dressyr (nu menar jag såklart ofta avarter- inte den optimala ridningen) att man t ex förklarar - riskerna med det här, är det här, eftersom vårt mål är det här ska vi akta oss för det.

Kan tänka mig att såna uttalanden kan få folk att tänka "oj, jistanes vad jag har slitit på och förvirrat min häst!" och därmed bli anti hur man gjort förr som en typ av försvarsmekanism.
Utan att kanske reflektera över hur duktig ryttare man varit inom "vanlig" dressyr och hur skicklig tränare man haft där, om man kanske missförstått något i brist på teori och grunder.

Nu är vi på rätt väg...

Men vad säger en AR tränare till er som får er att tänka så här? Vilka saker är No No´s inom AR kontra klassisk?

Och vad är det ni aktar er för som vi klassiska gör?

Eller är det alltså hur ryttaren har ridit hästen innan som gör slitaget, och har alltså ingenting egentligen med själva klassiska dressyren att göra utan kunskap hos ryttaren?

 

[bigganl]

Sv: Kraft bakifrån

När jag började läsa om akademisk ridning/klassisk ridkonst här på ´forumet för några år sedan så reagerade jag som du. jag så inga direkta skillnader. Men jag började läsa mera och sen när jag hittade min tränare och började träna efter den akademiska läran så upplevde jag skillnaden som ganska stor. Det är svårt att förklara i ord, men uppleverlsen gjorde det för mig i alla fall. Min "dressyrvärld" blev orehört mycket större.

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

När jag började läsa om akademisk ridning/klassisk ridkonst här på ´forumet för några år sedan så reagerade jag som du. jag så inga direkta skillnader. Men jag började läsa mera och sen när jag hittade min tränare och började träna efter den akademiska läran så upplevde jag skillnaden som ganska stor. Det är svårt att förklara i ord, men uppleverlsen gjorde det för mig i alla fall. Min "dressyrvärld" blev orehört mycket större.

Va spännande! Vad var det som vart skillnaden för dig? Försök att förklara i ord, även om det kanske är svårt.. och vilka saker gör du inte idag som du gjorde innan?

Ha en bra dag!

 

[Ellyne]

Sv: Kraft bakifrån

Jag är bara lite insatt i akademisk ridning. Var på ett träningsläger förra sommaren. Annars rider jag "vanlig" dressyr utan att tävla, men vill ...mer... Jag försöker tänka ett steg längre, prova olika discipliner, känna mig fram vad som är bäst för just den häst jag rider.

Intressant att följa diskussionen och jag känner igen mig i din tankegång!

Det jag ville tillägga är en sak som jag minns från kursen. Detalj/helhet beror på hur man ser det. Men iaf så handlade det i akademiska ridningen att vara tydlig och lättförstådd. Man ger en hjälp och får igenom den.
Ska man svänga gör man det enkelt och förflyttar bara kroppen som att man ska svänga=man är tydlig för hästen.
Till skillnad mot vad vissa lär ut i "tävlingsdressyren": innertygel ledande, innerskänkel formar hästens kropp, yttertygel mothållande, ytterskänkel reglerande.... blablabla. Ja- oj vad komplicerat det blev! Jag vet inte ens om det var rätt skrivet...
Alla adjektiv och verb för att bara svänga en häst!
Oftast blir det lättare både för hästen och för ryttaren att bara tänka och agera en SVÄNG.