Koppeltvång

[Raderad medlem 94602]

Du får leta upp tråden igen
Jag beskrev redan då att jag tyckte det va jobbigt att tiken va lös och kom fram och även att sprang på min ridbana
Jag va även då irriterad på matte för att hon tyckte hunden hade rätt att nosa på alla passerande

Sitt inte och ljug och hitta på

Jag har läst den idag
Leta själv och läs.

 

[Lampan]

http://www.bukefalos.com/threads/lasa-av-hund.1328524/

Jag hittade tråden

 

[Viva]

vem har sagt att tiken är signalsäker?
Ni sitter ju bara här och gissar, ni har aldrig sett hunden öht

Jag skrev bara att om deras hund och mina hundar inte har några problem med andra hundar skulle jag inte göra en stor sak av det. Är deras hund otrygg och reaktiv skulle jag överhuvudtaget inte utsätta mina hundar för den situationen utan gå en annan väg oavsett vem som har rätt.

Du har dessutom skrivit att alla går förbi hunden med sina hundar. Förutsatt att den inte attackerat någon innan (vilket du inte sagt något om så jag utgår från att det inte hänt) står jag fast vid att det är högst otroligt att hunden helt oprovocerat biter ihjäl en annan hund.

 

[Lampan]

Det är sant. Samtidigt är det också ett faktum att det oftare är den kopplade hunden som biter först i ett sånt möte. Det är också ett faktum att det är oftare hundägaren som skapar problem i hundmöten genom omedvetna handlingar och oro. Två lösa hundar löser oftast situationen bäst så till vida den ena eller båda hundarna inte har problem.

Det vanligaste problemet hundägare söker hjälp för är hundmöten. Det vanligaste problemet i hundmöten är att ägaren för över sina spänningar på hunden.

Vill du ha ett bra tips i att möta tiken så är det att bara gå rätt förbi henne i total nonchalering mot henne. Gå raskt och avslappnat förbi. Stanna inte upp. Låt ingen sniffa på någon. Ha full fokus på dina hundar som ska vara tysta och också nonchalera (kan krävas jobb men är guld värt i alla hundmöten)
Jag har ännu inte ens sett en ung och rask hund kunna promenera med i raskt tempo och samtidigt sniffa en annan hund ordentligt där bak. De ger raskt upp och en 11 år gammal hund kommer få det än svårare.

Det va så jag försökte att göra vid förra mötet med tiken, jag fick släpa mig med hunden

Den taktiken funkar inte alls på mina hundar

Vad som har funkat är om jag stannar och tar min hunds ansikte mellan mina händer håller kvar och lugnt och bestämt säger till dom att lunga ner sig och lägga av att skälla

 

[dobbis]

Jag förstår inte vad det tjafsas om, om nu dom anser att det är deras väg och du vet att deras hund är lösgående, gå någon annanstans .!

 

[Sezziyanen]

Jag förstår inte vad det tjafsas om, om nu dom anser att det är deras väg och du vet att deras hund är lösgående, gå någon annanstans .!

Förstår du inte att en person kan vilja gå på en enskild väg, som de har rätt till att göra? Hur snäll hunden än är så har de inte rätt att ha den springa lös där. Så tycka vad man vill om hur rädd TS är om sina hundar, så gör de personerna iaf fel som har hunden lösspringande (särskilt nu). Oavsett om den är 1, 11 eller 111 år gammal

Ska tillägga att jag personligen inte har nått problem med att folk har hundar lösa om de har pli på dem, inte alls. Men jag har träffat alltför många kärringar&gubbar (jaja yngre med) med lösa eller löpline-hundar som de har noll koll på - men "de är ju så snälla och vill bara hälsa".

 

[ginnies]

Jag förstår inte vad det tjafsas om, om nu dom anser att det är deras väg och du vet att deras hund är lösgående, gå någon annanstans .!

Allemansrätten gäller och självklart får andra gå med sina hundar där precis som de får gå genom vår fastighet på den väg som går igenom där. Jag gillar inte lösspringande hundar men är de kopplade så är det jag som självklart får ha koll på min, de har rätt o gå förbi utan att min springer dit o nosar runt, samma gäller här.

 

[Raderad medlem 94602]

Det va så jag försökte att göra vid förra mötet med tiken, jag fick släpa mig med hunden

Den taktiken funkar inte alls på mina hundar

Vad som har funkat är om jag stannar och tar min hunds ansikte mellan mina händer håller kvar och lugnt och bestämt säger till dom att lunga ner sig och lägga av att skälla

Beter de sig så här även när tiken kommer fram och nosar?

 

[Elektron]

Varför PRATAR du inte med dina grannar istället för att skapa en maratontråd på Buke? Tycker du krånglar till det i onödan.

 

[Raderad medlem 94602]

Varför PRATAR du inte med dina grannar istället för att skapa en maratontråd på Buke? Tycker du krånglar till det i onödan.

Inget av svaren här faller i god smak ändå....

 

[Sezziyanen]

Konstig stämning här.

 

[vallhund]

Konstig stämning här.

Läs lite gamla trådar.

 

[Sezziyanen]

Läs lite gamla trådar.

Orkar inte, jag förstår ändå.

 

[Jadzia]

Vad hade ni gjort?

I helgen va jag ute och gick med mina hundar på grusväg långt från bebyggelse
Jag möter grannarna med hund
Dras hund är lös och tar sikte på oss, jag ropar "koppla hunden".
Hon säger "jag har inget koppel eller halsband."
Han säger "detta är vår privata väg"
Deras hund springer framtill mina fast att jag ställer mig i mellan Jag är rädd att någon av hundarna ska bli biten
Jag säger till henne att dom får ha hunden kopplad eftersom den inte lyder alls
Hon säger då igen att "detta är deras privata väg"
Jag säger att man har rätt att gå på vägarna och nu är det koppeltvång som gäller för hundar i naturen

Det är trist att börja bråka med grannen, samtidigt som jag vill och har rätt att gå på grusvägarna så vill jag inte träffa på dom igen med hunden lös och risk för skador.

Som alltid när det talas om allemansrätten kommer det kommentarer om vad man har rätt att göra. Jag är en stor fantast av allemansrätten och tycker att vi är lyckligt lottade som får röra oss fritt i skog och mark. Ja, vi får gå/rida/cykla även på enskilda vägar och vi kan knata ut i närmsta dunge och plocka bär. Det är en förmån och en rätt vi ska vara stolta över. Men, och det är ett stort men, allemansrätten ska inte tas för given. Den kan, som allt annat, lagstiftas bort och för var gång någon inte respekterar en markägare och dennes vilja kommer vi närmre och närmre förlusten av allemansrätten. Att hävda sin rätt kan göra att man vinner slaget, men i slutändan förlorar kriget.

Själv befinner jag mig på båda sidor. Jag utnyttjar dagligen någon annans skog och väg, men tillhör även en familj som är markägare. På annans mark är det jag som visar hänsyn. Det är ett privilegium att få använda den och aldrig att jag skulle kverulera över att markägarens hund är lös på deras mark eller gård. Där är jag en gäst.

Omvänt gäller, i mina ögon, på familjens mark. Använd den gärna till diverse rekreation, men nåde den som börjar domdera och klaga över hur skogen brukas (vill du ha ett orört svampställe, köp egen skog), var tjurar släpps på bete eller var och hur jag går med mina hundar. Utflyttade stadsbor må hävda sin rätt bäst de vill. Det enda de åstadkommer är en växande motvilja mot allemansrätten. Till och med markägare får nog en dag.

I det specifika fallet med vägen som enbart leder till markägarens hus anser jag att om man inte gillar läget, gå någon annanstans. Att ställa villkor på markägaren för att gratis kunna utöva egen rekreation är bra fräckt.
Jaktlagen gäller förvisso även markägare, men den är inte skriven i syfte att utflyttade stadsbor ska kunna förlusta sig på andras bekostnad.

 

[dobbis]

Som alltid när det talas om allemansrätten kommer det kommentarer om vad man har rätt att göra. Jag är en stor fantast av allemansrätten och tycker att vi är lyckligt lottade som får röra oss fritt i skog och mark. Ja, vi får gå/rida/cykla även på enskilda vägar och vi kan knata ut i närmsta dunge och plocka bär. Det är en förmån och en rätt vi ska vara stolta över. Men, och det är ett stort men, allemansrätten ska inte tas för given. Den kan, som allt annat, lagstiftas bort och för var gång någon inte respekterar en markägare och dennes vilja kommer vi närmre och närmre förlusten av allemansrätten. Att hävda sin rätt kan göra att man vinner slaget, men i slutändan förlorar kriget.

Själv befinner jag mig på båda sidor. Jag utnyttjar dagligen någon annans skog och väg, men tillhör även en familj som är markägare. På annans mark är det jag som visar hänsyn. Det är ett privilegium att få använda den och aldrig att jag skulle kverulera över att markägarens hund är lös på deras mark eller gård. Där är jag en gäst.

Omvänt gäller, i mina ögon, på familjens mark. Använd den gärna till diverse rekreation, men nåde den som börjar domdera och klaga över hur skogen brukas (vill du ha ett orört svampställe, köp egen skog), var tjurar släpps på bete eller var och hur jag går med mina hundar. Utflyttade stadsbor må hävda sin rätt bäst de vill. Det enda de åstadkommer är en växande motvilja mot allemansrätten. Till och med markägare får nog en dag.

I det specifika fallet med vägen som enbart leder till markägarens hus anser jag att om man inte gillar läget, gå någon annanstans. Att ställa villkor på markägaren för att gratis kunna utöva egen rekreation är bra fräckt.
Jaktlagen gäller förvisso även markägare, men den är inte skriven i syfte att utflyttade stadsbor ska kunna förlusta sig på andras bekostnad.

 

[vallhund]

Som alltid när det talas om allemansrätten kommer det kommentarer om vad man har rätt att göra. Jag är en stor fantast av allemansrätten och tycker att vi är lyckligt lottade som får röra oss fritt i skog och mark. Ja, vi får gå/rida/cykla även på enskilda vägar och vi kan knata ut i närmsta dunge och plocka bär. Det är en förmån och en rätt vi ska vara stolta över. Men, och det är ett stort men, allemansrätten ska inte tas för given. Den kan, som allt annat, lagstiftas bort och för var gång någon inte respekterar en markägare och dennes vilja kommer vi närmre och närmre förlusten av allemansrätten. Att hävda sin rätt kan göra att man vinner slaget, men i slutändan förlorar kriget.

Själv befinner jag mig på båda sidor. Jag utnyttjar dagligen någon annans skog och väg, men tillhör även en familj som är markägare. På annans mark är det jag som visar hänsyn. Det är ett privilegium att få använda den och aldrig att jag skulle kverulera över att markägarens hund är lös på deras mark eller gård. Där är jag en gäst.

Omvänt gäller, i mina ögon, på familjens mark. Använd den gärna till diverse rekreation, men nåde den som börjar domdera och klaga över hur skogen brukas (vill du ha ett orört svampställe, köp egen skog), var tjurar släpps på bete eller var och hur jag går med mina hundar. Utflyttade stadsbor må hävda sin rätt bäst de vill. Det enda de åstadkommer är en växande motvilja mot allemansrätten. Till och med markägare får nog en dag.

I det specifika fallet med vägen som enbart leder till markägarens hus anser jag att om man inte gillar läget, gå någon annanstans. Att ställa villkor på markägaren för att gratis kunna utöva egen rekreation är bra fräckt.
Jaktlagen gäller förvisso även markägare, men den är inte skriven i syfte att utflyttade stadsbor ska kunna förlusta sig på andras bekostnad.

 

[Sezziyanen]

Som alltid när det talas om allemansrätten kommer det kommentarer om vad man har rätt att göra. Jag är en stor fantast av allemansrätten och tycker att vi är lyckligt lottade som får röra oss fritt i skog och mark. Ja, vi får gå/rida/cykla även på enskilda vägar och vi kan knata ut i närmsta dunge och plocka bär. Det är en förmån och en rätt vi ska vara stolta över. Men, och det är ett stort men, allemansrätten ska inte tas för given. Den kan, som allt annat, lagstiftas bort och för var gång någon inte respekterar en markägare och dennes vilja kommer vi närmre och närmre förlusten av allemansrätten. Att hävda sin rätt kan göra att man vinner slaget, men i slutändan förlorar kriget.

Själv befinner jag mig på båda sidor. Jag utnyttjar dagligen någon annans skog och väg, men tillhör även en familj som är markägare. På annans mark är det jag som visar hänsyn. Det är ett privilegium att få använda den och aldrig att jag skulle kverulera över att markägarens hund är lös på deras mark eller gård. Där är jag en gäst.

Omvänt gäller, i mina ögon, på familjens mark. Använd den gärna till diverse rekreation, men nåde den som börjar domdera och klaga över hur skogen brukas (vill du ha ett orört svampställe, köp egen skog), var tjurar släpps på bete eller var och hur jag går med mina hundar. Utflyttade stadsbor må hävda sin rätt bäst de vill. Det enda de åstadkommer är en växande motvilja mot allemansrätten. Till och med markägare får nog en dag.

I det specifika fallet med vägen som enbart leder till markägarens hus anser jag att om man inte gillar läget, gå någon annanstans. Att ställa villkor på markägaren för att gratis kunna utöva egen rekreation är bra fräckt.
Jaktlagen gäller förvisso även markägare, men den är inte skriven i syfte att utflyttade stadsbor ska kunna förlusta sig på andras bekostnad.

Jag håller med dig i grunden. Dock undrar jag lite om du känner samma om du befinner dig i nått större skogsbolags skogsägor som när du beskriver hur du känner dig när du befinner dig på någons mark (och nu menar jag förstås inte på någons tomt eller vid deras hus)? Samma, eller tänker du så bara för privatpersoners mark?

Jag ser det lite annorlunda. I Sverige får man äga mark, men det finns begränsningar på ägandet. Tex att man inte får göra exakt vad man vill bara för att man äger den biten mark, och ej heller neka folk att gå igenom området etc. Just detta gör att allmänheten kan röra (relativt) fritt i naturen och det ska det inte tummas på, oavsett vem som äger marken, IMO. Dvs om vi vill ha kvar en allemansrätt.

Självklart ska vi respektera varandra.

"Att ställa villkor på markägaren för att gratis kunna utöva egen rekreation är bra fräckt."

Hur menar du? Kraven är inte ställda av privatpersonen som vill kunna röra sig i naturen, de är ställda enligt vårt lands lagar. Det är villkor för att få äga mark, och som gäller trots att man äger mark. Tex att man inte får ha hundar lösa hursomhelst även om man äger marken. Jag ser inget problem med det. Alternativet är att vi blir mer som USA och spärrar av områden och sätter upp skyltar med "TRESPASSERS WILL BE SHOT"

Nu är jag ingen koppelnazist heller och skulle nog lätt ha hunden okopplad då och då...men jag skulle inte jiddra och hävda min (obefintliga) rätt att ha det om någon blev upprörd över att min hund sprang fram till dem och jag inte klarade av att ha kontroll över den.. det tycker jag vore rätt fräckt.

 

[Jadzia]

Som alltid när det talas om allemansrätten kommer det kommentarer om vad man har rätt att göra. Jag är en stor fantast av allemansrätten och tycker att vi är lyckligt lottade som får röra oss fritt i skog och mark. Ja, vi får gå/rida/cykla även på enskilda vägar och vi kan knata ut i närmsta dunge och plocka bär. Det är en förmån och en rätt vi ska vara stolta över. Men, och det är ett stort men, allemansrätten ska inte tas för given. Den kan, som allt annat, lagstiftas bort och för var gång någon inte respekterar en markägare och dennes vilja kommer vi närmre och närmre förlusten av allemansrätten. Att hävda sin rätt kan göra att man vinner slaget, men i slutändan förlorar kriget.

Själv befinner jag mig på båda sidor. Jag utnyttjar dagligen någon annans skog och väg, men tillhör även en familj som är markägare. På annans mark är det jag som visar hänsyn. Det är ett privilegium att få använda den och aldrig att jag skulle kverulera över att markägarens hund är lös på deras mark eller gård. Där är jag en gäst.

Omvänt gäller, i mina ögon, på familjens mark. Använd den gärna till diverse rekreation, men nåde den som börjar domdera och klaga över hur skogen brukas (vill du ha ett orört svampställe, köp egen skog), var tjurar släpps på bete eller var och hur jag går med mina hundar. Utflyttade stadsbor må hävda sin rätt bäst de vill. Det enda de åstadkommer är en växande motvilja mot allemansrätten. Till och med markägare får nog en dag.

I det specifika fallet med vägen som enbart leder till markägarens hus anser jag att om man inte gillar läget, gå någon annanstans. Att ställa villkor på markägaren för att gratis kunna utöva egen rekreation är bra fräckt.
Jaktlagen gäller förvisso även markägare, men den är inte skriven i syfte att utflyttade stadsbor ska kunna förlusta sig på andras bekostnad.

Tillägg angående jaktlagens bestämmelser om att hund måste hållas under sådan kontroll som att den vore kopplad. Det står att detta gäller i marker där det finns vilt. Väg räknas inte alltid dit. Det kan därför vara fullt lagligt att gå med hunden lös 20 meter framför sig. Det beror på om hunden håller sig på vägen och var den är belägen.

 

[Sezziyanen]

Abropå respekt. Är det respektfullt att ha en hund lös samt inte kunna kalla in den när den springer fram mot folk som man antingen inte känner, eller som uttryckligen absolut inte vill att hunden inte ska springa fram till dem? Oavsett vad lagen säger om koppel dvs.

Det är egentligen det enda jag tänker om såna här specifika situationer, om vi för en stund kan strunta lite i diskussioner om lagtexter och vem som har rätt till att göra vad. Om jag har en hund lös (vilket jag säkert skulle ha i många situationer där jag inte ens fick, jag är ingen perfekt lagföljare på allt), så ser jag till att ha koll på den. Och när den ändå drar fram till folk i närheten, vilket alltid händer för alla hundägare nångång, så är inte min tanke att försöka hävda min rätt att ha hunden lös, eller gå på om hur snäll den är. Min tanke då är att förklara mig, presentera min hund för dem och säga förlåt för att den sprang fram innan jag lyckades eller hann ta kontroll. Så schysst tycker jag man kan vara, tom om man inte skulle behöva vara det.

 

[Jadzia]

Jag håller med dig i grunden. Dock undrar jag lite om du känner samma om du befinner dig i nått större skogsbolags skogsägor som när du beskriver hur du känner dig när du befinner dig på någons mark (och nu menar jag förstås inte på någons tomt eller vid deras hus)? Samma, eller tänker du så bara för privatpersoners mark?

Jag ser det lite annorlunda. I Sverige får man äga mark, men det finns begränsningar på ägandet. Tex att man inte får göra exakt vad man vill bara för att man äger den biten mark, och ej heller neka folk att gå igenom området etc. Just detta gör att allmänheten kan röra (relativt) fritt i naturen och det ska det inte tummas på, oavsett vem som äger marken, IMO. Dvs om vi vill ha kvar en allemansrätt.

Självklart ska vi respektera varandra.

"Att ställa villkor på markägaren för att gratis kunna utöva egen rekreation är bra fräckt."

Hur menar du? Kraven är inte ställda av privatpersonen som vill kunna röra sig i naturen, de är ställda enligt vårt lands lagar. Det är villkor för att få äga mark, och som gäller trots att man äger mark. Tex att man inte får ha hundar lösa hursomhelst även om man äger marken. Jag ser inget problem med det. Alternativet är att vi blir mer som USA och spärrar av områden och sätter upp skyltar med "TRESPASSERS WILL BE SHOT"

Nu är jag ingen koppelnazist heller och skulle nog lätt ha hunden okopplad då och då...men jag skulle inte jiddra och hävda min (obefintliga) rätt att ha det om någon blev upprörd över att min hund sprang fram till dem och jag inte klarade av att ha kontroll över den.. det tycker jag vore rätt fräckt.

Jag har liknande respekt för även större skogabolag, även om min hänsyn kan vara något mindre. Mitt amvända av mark ägd av skogsbolag påverkar bolaget mycket mindre än vad användande av privatägd mark påverkar ägaren. Dock gnäller jag sällan på avverkning eller skogsvård som utförs, oavsett om det innebär att min favoritrunda blir uppkörd av maskiner eller ej.

Jag är, som sagt, positivt inställd till allemansrätten som sådan. Jag önskar inte att absolut förfoganderätt och ägande a la USA införs här, men jag känner också att människors hävdande av sin rätt börjar gå överstyr. Vad gäller villkor så har en del av de villkor som ställs på markägare idag lagligt stöd. Andra har det inte. Även om man har lagligt stöd anser jag att man bör ta sig en rejäl funderare på om det är rätt och riktigt att begränsa markägarens användning av egen mark för att man själv ska kunna roa sig. Jaktlagen är som sagt inte skriven i det syftet.