Jag är tacksam för allas input men rent krasst köper vi den hund vi vill och det är så onödigt att det alltid skall urarta till det värsta.
Och det mest fascinerande är att alla vet precis vilket liv vi kommer att ha. Som sagt till att börja med blir det en villa utan hästar och eventuellt barn framöver, inte mer än så förens om 5-10 år någonting.
Ja, vi jobbar mycket men det gör i stort sett alla som jag känner och dom hinner rodda hus, barn, djur i mängder OCH har en vardag, skulle vi vara dom enda då som är dömda att inte göra det?
Att rodda jobb + studier, hus med hemstäd samt två hundar och katt där hundarna får hundvana ägare som själva gillar att röra på sig med ekonomi att ordna ordentliga hundgårdar samt hundpassning vid behov tror jag är ett bra liv.
Men vi får se, först ska vi hinna köpa huset och bygga en utegård till katten och bo in oss. Sen är det dags att börja fundera på hund efter det. Så 1-2 år framåt i tiden ligger hund och oavsett om det blir Dobbis, Husky eller någon form av Staff så blir det förmodligen en lycklig hund som får komma till människor med vilja att ha hund för att man vill ha livet med hund och inte bara för att "det är trevligt".