Hittade ingen bra rubrik men denna får duga...
Jag är uppväxt i villa men har på min höjd bott i BR-radhus själv. Jag gillar inte lägenhetslivet med grannar inpå osv men under tiden i radhus insåg jag att det blir nog svårt för mig att ta steget och köpa hus. Liten hästgård var drömmen innan jag köpte radhuset, men ja - gård är definitivt uteslutet numera.
Jag köpte ett radhus med huskänsla dvs gavel med liten gård, och tänkte att det skulle bli så mysigt att ha nåt eget att sköta. Men med facit i hand var jag gaska ointresserad av trädgård, gräsklippning, snöskottning och hemmapyssel. Med heltidsjobb (5-skift) och två hästar var tid och ork för annat ganska obefintligt. Jag levde ensam så ingen hjälp med nåt. Gräsmattan osv såg ut därefter...
Jag sålde radhuset i samband med flytt för nytt jobb och har därefter både hyrt ett torp (trivdes bra med huset men inte med att bo på hyresvärdens gård) och nuvarande boende inne i stan.
Jag bor nu i en lägenhet och den är väl okej för att vara en lgh. Men jag kan inte se hela mitt liv i en lgh. Jag är 35 år och ska jag nån gång flytta till nått eget lär det väl hända snart... Jag drömmer om ett litet hus med lite lantligt läge, där jag kan ha inhägnad gård åt hunden och inte jättenära till grannar. Vill absolut inte bo på någon annans gård igen, kände mig så himla bevakad då jag hyrde ett sånt (med rätta, HV var hyfsat neurotisk). Jag har en partner men lever på distans och vi har kört fast i det att ingen vill byta landsända så jag utgår från att jag kommer förbli ensam med all skötsel. Tyvärr, då det förtar lite att tjusningen med hus för mig som mer ser det som ett samarbete att sköta. Jag är inte blyg för arbete heller om nån annan vet vad som ska göras, jag har bara inget eget driv för det.
Så, hur klarar man sig i ett hus om en inte har nån erfarenhet av fastighetsskötsel och underhåll, och inte heller nåt direkt brinnande intresse för det? Är det ens tänkbart? Jag jobbar som tekniker så jag är inte helt oförmögen, jag bara vet av erfarenhet sen radhuset, att jag inte har ett jätteintresse för att spika, måla, pyssla och dutta. Jag vill liksom mest bara bo trevligt. Nödvändigt underhåll kan jag ju såklart stå ut med, men det är väl på den nivån. Jag har heller ingen hjälp av nån eftersom jag flyttat långt från släkt och allt vad det heter.
Ekonomiskt så kommer jag nog klara det, med tanke på att jag bara behöver nåt litet på absolut max 3 rum/100 kvm. I området jag bor är små hus inte hutlöst dyra (800k-1,5 mille), jag kommer få lån på det som behövs. Eftersom jag på min höjd kommer ha en hund och en häst (om ens det) så borde jag ha en buffert som duger. Men jag oroar mig för att ta mig vatten över huvudet vad gäller skötsel och underhåll av ett hus...
Jag är uppväxt i villa men har på min höjd bott i BR-radhus själv. Jag gillar inte lägenhetslivet med grannar inpå osv men under tiden i radhus insåg jag att det blir nog svårt för mig att ta steget och köpa hus. Liten hästgård var drömmen innan jag köpte radhuset, men ja - gård är definitivt uteslutet numera.
Jag köpte ett radhus med huskänsla dvs gavel med liten gård, och tänkte att det skulle bli så mysigt att ha nåt eget att sköta. Men med facit i hand var jag gaska ointresserad av trädgård, gräsklippning, snöskottning och hemmapyssel. Med heltidsjobb (5-skift) och två hästar var tid och ork för annat ganska obefintligt. Jag levde ensam så ingen hjälp med nåt. Gräsmattan osv såg ut därefter...
Jag sålde radhuset i samband med flytt för nytt jobb och har därefter både hyrt ett torp (trivdes bra med huset men inte med att bo på hyresvärdens gård) och nuvarande boende inne i stan.
Jag bor nu i en lägenhet och den är väl okej för att vara en lgh. Men jag kan inte se hela mitt liv i en lgh. Jag är 35 år och ska jag nån gång flytta till nått eget lär det väl hända snart... Jag drömmer om ett litet hus med lite lantligt läge, där jag kan ha inhägnad gård åt hunden och inte jättenära till grannar. Vill absolut inte bo på någon annans gård igen, kände mig så himla bevakad då jag hyrde ett sånt (med rätta, HV var hyfsat neurotisk). Jag har en partner men lever på distans och vi har kört fast i det att ingen vill byta landsända så jag utgår från att jag kommer förbli ensam med all skötsel. Tyvärr, då det förtar lite att tjusningen med hus för mig som mer ser det som ett samarbete att sköta. Jag är inte blyg för arbete heller om nån annan vet vad som ska göras, jag har bara inget eget driv för det.
Så, hur klarar man sig i ett hus om en inte har nån erfarenhet av fastighetsskötsel och underhåll, och inte heller nåt direkt brinnande intresse för det? Är det ens tänkbart? Jag jobbar som tekniker så jag är inte helt oförmögen, jag bara vet av erfarenhet sen radhuset, att jag inte har ett jätteintresse för att spika, måla, pyssla och dutta. Jag vill liksom mest bara bo trevligt. Nödvändigt underhåll kan jag ju såklart stå ut med, men det är väl på den nivån. Jag har heller ingen hjälp av nån eftersom jag flyttat långt från släkt och allt vad det heter.
Ekonomiskt så kommer jag nog klara det, med tanke på att jag bara behöver nåt litet på absolut max 3 rum/100 kvm. I området jag bor är små hus inte hutlöst dyra (800k-1,5 mille), jag kommer få lån på det som behövs. Eftersom jag på min höjd kommer ha en hund och en häst (om ens det) så borde jag ha en buffert som duger. Men jag oroar mig för att ta mig vatten över huvudet vad gäller skötsel och underhåll av ett hus...
