Kontakt med ex

[FannyN]

Det är jätteolika. De flesta inget alls. Och andra nån kontakt med månader emellan.
Sonens pappa och jag lärde oss att prata efter 20 år och det är faktiskt skönt att slippa bli arg.

 

[Bison]

Brukar ni stanna och småprata eller bara hälsa?

Eftersom som jag den sortens människa som gömmer mig i affären om jag råkar se någon jag känner så är svaret nej
Jag avskyr småprat.

 

[Sassy]

Jag tyckte om formuleringen att bry sig om någon på riktigt.

Ett ex som jag var ihop med på 80-talet är en god och betydelsefull vän som jag verkligen bryr mig om på riktigt.

Ungefär så känner jag för de flesta av mina ex. Tre av dem tillhör min närmre kompiskrets, människorna jag ringer om det krisar!

Några tillhör bekantskapskretsen och vi pratar gärna en stund när vi är på samma tillställningar. Någon är jag inte intresserad av att aktivt hålla kontakten med men skulle absolut säga hej och prata en stund om vi springer på varandra. En är vill jag helst bara slippa träffa alls för att det blev så jobbigt när jag dumpade och han inte ville släppa...

För mig skulle det vara jättemärkligt om ett ex gick från människan man delar nästan allt med till "ingenting" bara för att förhållandet tar slut, jag är ju inte intresserad av att vara tillsammans med någon jag inte har något gemensamt med från början. Vi har haft roligt tillsammans, vi har en del gemensamma intressen, och även om det varit en slitig period innan eller efter det tagit slut så brukar det gå att hitta tillbaka till en vänskap när det värsta lagt sig.

 

[cirkus]

Mycket blandat. Senaste har jag dagligen kontakt med, mest i jobb men även en del privat. Vi kommer nog bli bra vänner vad det lider. Bästa exet har jag rätt mkt kontakt med och träffar gärna, senast var på nyår

 

[Sonic76]

Ungens pappa kan jag numer föra en konversation med.
Mitt senaste ex springer jag lång väg om jag ser.

 

[_Taggis_]

Hur gör ni med ex? Håller ni kontakten?

Det är olika precis som relationerna var olika.

En av dem har jag som fb-vän. Vi hörs ytterst sporadiskt, ses nån gång per 10 år, om vi har vägarna förbi. Jag har typ glömt att vi haft en relation (vi var unga, 21 år). Det gjorde jätteont när det tog slut och jag tålde inte att se honom på flera år. Men sen har vi som blivit nån sorts distanskompisar, känns bra att ha den relationen. Han blev en känd musiker och lever sin dröm. Jag unnar honom det och är glad att jag fick vara en del av hans tidiga karriär, om än det var ett annat liv och jag inte tänker på honom som ett ex längre. Bara en gammal bekant.

Min första och enda sambo har jag i princip ingen kontakt med. Han hör av sig på sms ibland med något års mellanrum, tex födelsedagar, jul eller så. Jag är cynisk och tänker att han gör det i samband med att han blivit dumpad av nån, men jag vet inte. Jag har inget behov av att ha kontakt med honom alls. Jag var så kräksless på honom innan vi lyckades separera (han vägrade flytta ut så vi bodde ihop i 4 mån efteråt) så jag antar att jag fick mitt behov av honom övermättat back in the days. Fattar inte hur jag var funtad som föll för honom ens från början.

En har jag ingen kontakt med alls. Han fick för sig att jag var otrogen och flippade ur när vi gjorde slut. Jag tappade tron på honom som människa och nej, vi hörs inte alls. Ironiskt nog var det mitt bästa förhållande under tiden vi var ihop, åtminstone i kategorin att vi hade en meningsfull fritid ihop, kunde umgås, prata (wow liksom) och äventyra. Jag saknar inte honom men den formen av sällskap.

En har jag allt mer sporadisk kontakt med. Hörs nån gång per år max, var nog 2 år sedan sist. Vi umgicks ett tag som vänner men det rann ut i sanden. Gör mig inte så mkt.

Den senaste har jag en jättebra relation till. Han är en vettig person men vi funkar inte alls som par. Har det mkt bättre som vänner, vi ses några ggr per år.

 

[SaraXX]

Barnens far har jag såklart rätt tät kontakt med. Det händer att vi är alla fyra och fikar eller grillar tex. Jag har även kontakt med hans mor och genom sociala medier några av hans syskon. Vi var ett par i 20 år och även mycket goda vänner, men uppbrottet var inte direkt smidigt. Jag önskar honom självklart allt gott osv.
Men hade vi inte haft barnen hade nog kontakten varit bara via sociala medier.

 

[lingonben]

Jag tycker inte man ska ha kontakt med någon om man inte vill, ifall man inte verkligen är tvungen. I fallet ex så är gemensamma barn ett sånt skäl där man kan vara tvungen.

De flesta av mina ex har jag ingen kontakt med överhuvudtaget. Vet knappt vad de sysslar med eller var de bor, skulle kunna kallprata om jag mötte dem men är rätt likgiltig. En gjorde mig såpass illa att jag springer om jag ser honom och jag har blockat honom på alla ställen jag kan. Han har försökt kontakta mig men det verkar tackolov ha ebbat ut nu. Jag håller reda på var han finns för att just kunna undvika honom. Mina barns far är jag tvungen att ha kommunikation med rörande dem. Dock eftersom han utvecklats till en person som står väldigt långt ifrån mig på viktiga punkter så skulle jag helst slippa kontakt med honom. Jag tar på mig ett artigt leende när jag träffar honom och håller uppe fasaden, typ.

Till sist har jag ett ex som jag verkligen, verkligen tycker om, min brother from another mother Det tog slut mellan oss för att vi inte var kära längre utan var nära kompisar så det var ingen dramatisk separation. Det fanns inte på kartan att vi inte skulle ha kontakt efteråt, men det var för att båda ville det och vi kunde prata om saken. Visst, vi har haft rejäla konflikter också. Visst, jag har haft en ny partner som störde sig på att jag hade kontakt med mitt ex, trots mina förklaringar. (den mannen är dock en av dem som är likgiltiga för mig nu ) Bästa exets nya partners har det dock aldrig varit några problem med tackolov!

 

[cambodia]

Min första flickvän - nej. Men det är nog mycket för att vi bor cirka 60 mil ifrån varann.

Barnets andra mamma har jag bra kontakt med. Det var ett gemensamt beslut att separera, men jag tycker mycket om henne och kan sakna vissa delar ibland. Vi kan fortfarande prata och ha roligt. Hon är en fin människa och jag är glad att vi kan ha god kontakt för barnets skull.

 

[Inte_Ung]

Jag har bra och trevlig kontakt med några av mina ex.
Några har liksom bara försvunnit.
Och en, han som för 40 år sedan slog mig, håller jag mest reda på.
Han har av någon märklig anledning förbjudit mig att ta kontakt.
Rädd att jag skall skvallra kanske.

 

[Modest]

Skickar jul- och födelsedagshälsning till ett av mina (få) ex och skulle absolut småprata om vi råkade ses. Men ingen kontakt därutöver.

 

[Jejjessica]

Nej, jag har bara ett ex och det är nu över 15 år sedan vi gjorde slut. Vi hade noll gemensamt då och sannolikt ännu mindre idag.
Han kontaktade mig någon gång om året de första åren och det var bara massa martyrliknande haranger om hur synd det var om honom för att jag gjort slut, tror bland annat att det var mitt fel att han något år efter vårt förhållande körde rattfull och förlorade körkortet
Brukade bara ignorera och till slut gav han upp.

 

[Avalbane]

Ett ex har jag mycket kontakt med. Vi kan ses flera dagar i veckan. Jag brukar hjälpa han med lite olika sysslor hemmavid och hittar på allt möjligt. Tex brukar vi följa serier tillsammans.

Vi växte ifrån varann. Sista tiden vi bodde ihop var vi båda överens att vi skulle inte vara tillsammans i all evighet. Till slut orkade jag inte längre och vi flyttade isär pga flera olika orsaker.
Vi är/var bästa vänner och är idag mer åt syskonhållet än något annat.


Ett annat ex träffar jag genom jobbet några gånger i månaden iallfall. Inga konstigheter där utan pratar som vanligt när vi ses.

Där ville omständigheter inte vara på vår sida för stunden. Så det blev som det blev.

 

[Lillefrun]

Hmm. Då skulle jag släppa det om jag var du. Du skriver själv att du inte har något du vill säga honom. Det låter som att du är better off!

Att man säger/skriver att man ska fortsätta ses som vänner, det kanske ibland är något man skriver bara, för att det inte ska bli så definitivt. Och/eller att det känns så just då, för att det känns så konstigt att bara klippa. Men sen kanske ändå båda känner att det inte känns så intressant.

Men visst är det en lite märklig situation när det tar slut. Ena dagen är man jätteengagerade i varandra, man delar en massa tankar, känslor etc. Nästa dag är det bara slut. Men det är nog inte sällan det bästa.

Tack för bra svar, jag är lite lost ibland i olika sociala grejer. Tar saker lite för bokstavligt. Men då kör jag på känslan att vi nog inte har så mycket att få ut av vidare umgänge.

Men det är jätte, jätte konstigt att han bara är borta. Han var ju någon jag tyckte om och umgicks massor med. Vi pratade ju om precis ALLT, på den tiden vi var tillsammans hann jag säga mer till honom än till många jag känt i åratal. Undrar hur han förhåller sig till det jag sagt i förtroende. Jag har fortsatt hålla en del av hans mest känsliga och intimaste saker för mig själv för att det känns som ett svek att uttala dom sakerna. Men en del av det jag känner att jag måste hålla hemligt är rätt stora orsaker till att det inte fungerade. Vet inte hur man ska förhålla sig till hemligheter efteråt och om jag kan dela det med någon för jag skulle behöva det.

 

[_Taggis_]

Vet inte hur man ska förhålla sig till hemligheter efteråt och om jag kan dela det med någon för jag skulle behöva det.

Jag kniper käft om såna saker oavsett det tar slut eller ej. Rent statistiskt tar ju de flesta relationer slut, så isf är ju ett förtroende inte nåt värt för nästan nån om det ska vara ok att outa efter man gjort slut....
Jag behandlar sånt som jag vill att mitt eget ska behandlas. Men jag litar inte på att folk är som mig på den punkten så jag delar med mig väldigt lite. Vilket gjort mina relationer rätt så platta i mångt och mkt kanske men jag har aldrig ångrat det efteråt.

 

[Görel]

Vet inte hur man ska förhålla sig till hemligheter efteråt och om jag kan dela det med någon för jag skulle behöva det.

För mig är hemligheter just hemliga och något jag håller tyst om. Jag förutsätter att mina hemligheter blir hanterade på samma sätt.

Har aldrig fått höra något som varit uppseendeväckande på så sätt att det varit grova brott etc, det kanske hade fått mig att resonera annorlunda, men hittills har jag sluppit ta ställning till sådant.

 

[Sassy]

Tack för bra svar, jag är lite lost ibland i olika sociala grejer. Tar saker lite för bokstavligt. Men då kör jag på känslan att vi nog inte har så mycket att få ut av vidare umgänge.

Men det är jätte, jätte konstigt att han bara är borta. Han var ju någon jag tyckte om och umgicks massor med. Vi pratade ju om precis ALLT, på den tiden vi var tillsammans hann jag säga mer till honom än till många jag känt i åratal. Undrar hur han förhåller sig till det jag sagt i förtroende. Jag har fortsatt hålla en del av hans mest känsliga och intimaste saker för mig själv för att det känns som ett svek att uttala dom sakerna. Men en del av det jag känner att jag måste hålla hemligt är rätt stora orsaker till att det inte fungerade. Vet inte hur man ska förhålla sig till hemligheter efteråt och om jag kan dela det med någon för jag skulle behöva det.

Jag skulle föreslå att du pratar med en terapeut om det.

Det skulle aldrig falla mig in att lämna ut någons hemligheter. I min värld är det ett fruktansvärt svek, oavsett hur det sen tar vägen med relationen. (Jag är inte heller intresserad av att ha en närmare relation, av något slag, med någon som inte kan bevara ett förtroende om andra.)

 

[escodobe]

Jag har två jag har nära och frekvent kontakt med. En är fortfarande med i vår "familjechatt" på messenger.
Jag har två till med sporadisk kontakt.

De är ju alla bra människor som jag uppenbarligen haft stort utbyte av, den saken förändras ju inte för att vi inte är kära liksom?

Ett och annat stolpskott kan man ju ha i bagaget, men om alla ens ex är puckon så bör man kanske fundera på ens urvalsprocess ...

 

[Lillefrun]

Jag har bra och trevlig kontakt med några av mina ex.
Några har liksom bara försvunnit.
Och en, han som för 40 år sedan slog mig, håller jag mest reda på.
Han har av någon märklig anledning förbjudit mig att ta kontakt.
Rädd att jag skall skvallra kanske.

Usch vad hemskt, jag hade ett väldigt dåligt förhållande med ex nummer 3, honom är jag livrädd för men vi är grannar. Det är som att vi gått från någon sorts förföljande från hans sida när jag lämnade honom till att vi totalt ignorerar varandra. Som att den andra inte finns alls, osynliga för varandra. Väldigt märkligt och pulsen slår så hårt varje gång jag ser honom.

När jag gjorde slut kunde han springa ifatt mitt och ta tag i mig och skälla ut mig för att jag inte hälsade. Han väntade på mig utanför affären om han sett mig gå in och sa att han skulle vänta på mig i 5 månader eller 5 år eller hur länge det än tog mig att komma tillbaka till honom. Han har fått vänta i 9-10 år och kommer få fortsätta vänta.

 

[Lillefrun]

Ja det är så jag tänkt med det hemliga, att det är just hemligt.