Kontakt med ex

[LillaGubben]

Nej, har ingen egentlig kontakt med något ex men det finns ett par av dem från ungdomsåren som man springer på ibland. Vi är väl så artiga att vi hejar på varann iaf.
Ena exet har jag inget otalt med men jag gillar inte hans nuvarande beteende och värderingar så jag kan inte tänka mig att umgås med honom.
Kan inte påstå att jag tror att jag skulle ha ngt utbyte av att ha kontakt med någon av dem, det finns ju en anledning till att de är ex. Ska jag vara ärlig så är jag nog mest glad över att jag kom undan och inte måste ha dem i mitt liv pga gemensamma barn.

 

[Lovisaleonora]

Ett och annat stolpskott kan man ju ha i bagaget, men om alla ens ex är puckon så bör man kanske fundera på ens urvalsprocess ...

Jag kommer fram till samma resultat. Det finns säkert en eller annan ur den grå forntiden som tycker jag borde gå upp i atomer, men jag kan inte komma på någon på rak arm.

Mitt nästnärmsta ex kan jag ringa när som helst och flabba bort lite tid. Vi lånar saker och tjänster lite då och då. Andra har jag ingen aktiv kontakt med, men skulle hälsa om vi sprang på varandra på stan. Förmodligen stanna till och höra hur det var, vad gör du nuförtiden typ.

 

[Ms_Antrop]

Jag tycker det är helt normalt. Jag har inte kontakt med något av mina ex på något vis. Det är egentligen bara en av dom jag skulle kunna tänka mig att typ vara bekant med, men jag har tagit bort honom från FB också och valt att inte ha någon form av kontakt med något ex.

Dock har jag känt precis efteråt att det är liksom....konstigt att gå från att, som mig och mitt sista ex, bo ihop och typ göra allt tillsammans - till att aldrig prata igen. Jag saknade honom inte p.g.a hur det slutade, men konstigt kändes det!
Det exet och jag jobbar på samma arbetsplats, men väldigt olika arbeten nuförtiden (han jobbar på min gamla avdelning, där jag jobbade innan jag började heltid fackligt). Jag hejar inte på honom, men om han skulle behöva min hjälp i en facklig fråga skulle jag givetvis ge honom samma hjälp som alla andra får - och vill han inte ha min hjälp så har jag kollegor som kan hjälpa honom.

Så, jag har 4 st ex, 3 st av dom tittar jag inte ens på om jag skulle träffa på dom, 1 av dom kan jag säga att om han brann och jag hade vatten, så skulle jag dricka det.

 

[Inte_Ung]

Usch vad hemskt, jag hade ett väldigt dåligt förhållande med ex nummer 3, honom är jag livrädd för men vi är grannar. Det är som att vi gått från någon sorts förföljande från hans sida när jag lämnade honom till att vi totalt ignorerar varandra. Som att den andra inte finns alls, osynliga för varandra. Väldigt märkligt och pulsen slår så hårt varje gång jag ser honom.

När jag gjorde slut kunde han springa ifatt mitt och ta tag i mig och skälla ut mig för att jag inte hälsade. Han väntade på mig utanför affären om han sett mig gå in och sa att han skulle vänta på mig i 5 månader eller 5 år eller hur länge det än tog mig att komma tillbaka till honom. Han har fått vänta i 9-10 år och kommer få fortsätta vänta.

Den mannen i fråga fyllkörde hem till mig och ställde sig och vrålade utanför mitt fönster.
Efter det så kände jag mig helt säker på att det var rätt att flytta ifrån honom.
Vi var tillsammans i 5 år och galenskapen kom inte förrän på slutet när jag började läsa på Universitetet. Han klarade inte att jag skaffade en högre utbildning än vad han hade. Han ville ha hus, barn och familjeliv och inte leva med en student.

 

[sjoberga]

Den mannen i fråga fyllkörde hem till mig och ställde sig och vrålade utanför mitt fönster.
Efter det så kände jag mig helt säker på att det var rätt att flytta ifrån honom.
Vi var tillsammans i 5 år och galenskapen kom inte förrän på slutet när jag började läsa på Universitetet. Han klarade inte att jag skaffade en högre utbildning än vad han hade. Han ville ha hus, barn och familjeliv och inte leva med en student.

Jag misstänker (utan att veta ett skvatt) att livet hade blivit ännu besvärligare som nybliven akademiker med ett bra jobb.

 

[Cambrie]

Ja det är så jag tänkt med det hemliga, att det är just hemligt.

Är det något att ens tänka på? Vad hade du vunnit på att springa runt och dyfta hans hemligheter? Du blir med all säkerhet bara sedd som en skvallerkärring och skitsnackare som man inte kan lite på, så jag hade varit försiktig med sådana grejer...

 

[Lillefrun]

Är det något att ens tänka på? Vad hade du vunnit på att springa runt och dyfta hans hemligheter? Du blir med all säkerhet bara sedd som en skvallerkärring och skitsnackare som man inte kan lite på, så jag hade varit försiktig med sådana grejer...

Det jag har att förlora är att den enda jag vill prata med är mamma och att det är saker jag skulle behöva prata om. För min skull. Skvallerkärring av att prata bara med sin mamma låter hårt. Jag går att lita på, jag är lojal men jag upplever att jag mår dåligt av att inte ha någon att prata med. Har sån liten bekantskap att det är löjligt så ”skvallret” skulle inte komma långt. Och det är bara en person jag vill prata med och det är mamma. Och mamma litar jag på. Hittills har jag ju inte sagt något för att det känns fel men det blir ett stort glapp i allt jag berättar när jag måste tassa på tå runt det vilket jag vet att jag ska men en person i min vardag vore skön att prata med.

 

[villhöver]

Det jag har att förlora är att den enda jag vill prata med är mamma och att det är saker jag skulle behöva prata om. För min skull. Skvallerkärring av att prata bara med sin mamma låter hårt. Jag går att lita på, jag är lojal men jag upplever att jag mår dåligt av att inte ha någon att prata med. Har sån liten bekantskap att det är löjligt så ”skvallret” skulle inte komma långt. Och det är bara en person jag vill prata med och det är mamma. Och mamma litar jag på. Hittills har jag ju inte sagt något för att det känns fel men det blir ett stort glapp i allt jag berättar när jag måste tassa på tå runt det vilket jag vet att jag ska men en person i min vardag vore skön att prata med.

Samtidigt litar ju exet på att hemligheterna är kvar hos dig. Lika väl som att du berättar det vidare till din mamma, som du litar på, kan ju hon berätta det vidare - på samma sätt som att du berättar det trots att exet litar på att du inte gör det.


Jag tycker i första hand inte att man berättar vidare saker sagda i förtroende (utom till möjligen terapeut, psykolog eller liknande), men det beror ju lite på vad det gäller; grov brottslighet eller något som aktivt skadar andra hade jag tänkt annorlunda kring.

 

[Lillefrun]

Samtidigt litar ju exet på att hemligheterna är kvar hos dig. Lika väl som att du berättar det vidare till din mamma, som du litar på, kan ju hon berätta det vidare - på samma sätt som att du berättar det trots att exet litar på att du inte gör det.


Jag tycker i första hand inte att man berättar vidare saker sagda i förtroende (utom till möjligen terapeut, psykolog eller liknande), men det beror ju lite på vad det gäller; grov brottslighet eller något som aktivt skadar andra hade jag tänkt annorlunda kring.

Jag vet, men det rör mig med, mig personligen.Men det går inte diskutera mer utan detaljer så jag släpper det.

 

[hagel]

Mitt "senaste" ex är min bästa vän och han var best man på mitt bröllop .

De andra (tidigare) exen är jag typ vän med på Facebook, men har inte pratat med på många år.

Har inga jobbiga känslor i kläm med någon av mina ex, men har inte heller behov för att umgås med dem som inte är riktigt goda vänner, som mitt senaste ex är och alltid kommer vara .

 

[Cambrie]

Det jag har att förlora är att den enda jag vill prata med är mamma och att det är saker jag skulle behöva prata om. För min skull. Skvallerkärring av att prata bara med sin mamma låter hårt. Jag går att lita på, jag är lojal men jag upplever att jag mår dåligt av att inte ha någon att prata med. Har sån liten bekantskap att det är löjligt så ”skvallret” skulle inte komma långt. Och det är bara en person jag vill prata med och det är mamma. Och mamma litar jag på. Hittills har jag ju inte sagt något för att det känns fel men det blir ett stort glapp i allt jag berättar när jag måste tassa på tå runt det vilket jag vet att jag ska men en person i min vardag vore skön att prata med.

Ja som sagt man är ju olika. Jag hade inte velat ha kontakt med en människa som springer och pratar om saker jag sagt i förtroende på något sätt oavsett till vem. Jag skulle bli mycket upprörd om min man berättade saker jag sagt i förtroende till han för sin mamma, han hade inte blivit så glad på mig heller...

 

[Inte_Ung]

Jag misstänker (utan att veta ett skvatt) att livet hade blivit ännu besvärligare som nybliven akademiker med ett bra jobb.

Det eskalerade för varje tenta, så du gissar nog rätt där.
Mest hade nog att behöva ta hänsyn till att även mitt arbete skulle behöva prioriteras blivit ett problem.
Han var ju CHEF gud bevars.
Och därför alltid viktigast.
Men himmel vad den mannen kunde dansa, vi var dansgolvets Kung och Prinsessa.

 

[Eurydome]

Jag har fortsatt hålla en del av hans mest känsliga och intimaste saker för mig själv för att det känns som ett svek att uttala dom sakerna. Men en del av det jag känner att jag måste hålla hemligt är rätt stora orsaker till att det inte fungerade. Vet inte hur man ska förhålla sig till hemligheter efteråt och om jag kan dela det med någon för jag skulle behöva det.

Ett förtroende är ett förtroende även om det tar slut, jag tycker inte att det är någon skillnad.

Om du mår dåligt av något han berättat för dig i förtroende eller har svårt att veta hur du ska hantera det så kanske du kan boka in ett samtal med en kurator privat någonstans?