Jag var en flicka som bröt hej vilt mot allt flickigt när jag var liten. Hatade, verkligen hatade rosa, hatade att ha klänning och kjol, ville inte leka med dockor och föredrog både att gå klädd i pojkkläder och leka med mer pojkbetonade leksaker. Jag har en lillebror som bara är 22 månader yngre, så vi hade full uppsättning av både pojk- och flickleksaker hemma, jag valde ändå hans grejer (och han är den yngre, så det var inte så att jag såg upp till en storebror och ville efterlikna honom, jag valde de grejerna självmant). Farmor som själv hade tre pojkar, och de närmast följande barnbarnen efter mig var också pojkar, var nog lite ledsen för det och fortsatte ösa över mig rosa och dockor, medan de på mammas sida däremot mer accepterade att så här är det och köpte leksaker och kläder som jag faktiskt gillade. Under stora delar av min barndom umgicks mina föräldrar med par som råkade ha enbart pojkar, och har fortsatt umgås med min moster och hennes man som också bara har pojkar, så självklart var jag i minoritet, men det är aldrig något jag tänkt på.
Däremot hade jag en helt gräslig dagmamma som verkligen hade bestämt sig för att flickor leker med flickor, pojkar leker med pojkar. (Detta var på 90-talet, så något har väl samhället förhoppningsvis utvecklats sen dess.) Vet inte om hon från början egentligen mest ville sära på mig och min bror, men det blev ändå så väldigt fel. Hos den dagmamman gick bara pojkar i min ålder. Samt några flickor som var mycket äldre och hade börjat skolan, de kanske var åtta-nio år jämfört med mina fem och var där någon timme efter skolan. Ni kan ju själva gissa hur intresserade en grupp nioåriga tjejer är av att få en femåring kastad på sig av dagmamman? De ville inte vara med mig och jag ville inte vara med dem, så vad hade jag att välja på, vara med killarna eller vara ensam? Hon tyckte då att det var bättre att vara ensam...!
Jag köper fortfarande kläder mestadels på herravdelningen, i alla fall tröjor och jackor. Hatar när det är tajt och kort och glider upp och det uppfattar jag tyvärr att damkläder ofta gör. Bär fortfarande aldrig kjol och ytterst sällan klänning, undviker fortfarande rosa även om det händer att något plagg faktiskt är rosa. Stor eloge dock till mina föräldrar som aldrig ifrågasatt att det är så jag ville ha det, eller försökte pracka på mig något utifrån "så här ska tjejer klä sig". Min bror ärvde också en del plagg som ändå var rosa av mig, som han hade på sig, så de verkar inte ha gjort någon skillnad på att pojkar inte ska ha rosa heller.