Det handlar inte om att flickigt är fel och pojkigt är rätt. Det handlar (enligt mig) om att:
1. Flickkläder är kortare, tightare, mindre lekvänliga och ”vuxnare” redan från bebisstadiet. Det är ofta inte bara rosa och glittrigt, det finns ofta någon text om hur ”fin” bäraren är också. Pojkkläder må vara ”tuffa” och ”coola” (utbudet där är också ett problem!) men det är iaf egenskaper som anspelar på barnets sätt att vara, inte dess av vuxna bedömda utseende.
2. Flickor bekräftas ständigt för hur de ser ut. Jag har en son och en dotter. Sonen får aldrig höra ”vad fin du är” syftandes på hans kläder eller frisyr, dottern får höra det jämnt och ständigt (då har sonen ändå långt blont hår och älskar rosa…)
//
Jag är ganska ”obstinat” (
), vad gäller barnkläder. Köper neutrala (mycket enfärgat och tex randigt) kläder i alla möjliga färger. Köper även mönstrade kläder men inga blaffiga tryck och absolut inga texter på kläderna. Och inga plastkläder (undantag skalkläder och andra ytterkläder).
Lillasyster har till 95 % ärvt storebrors kläder. Vi har köpt en del klänningar (även till storebror när hon fått) men inget tylligt eller glittrigt eller liknande. Dels för att det är opraktiskt, dels för att det är en massa plast och dels för att jag tycker det är hysteriskt fult.
Jag är mycket väl medveten om att det i takt med att barnen blir äldre blir en balansgång mellan att barnen har vettiga kläder och att de vill uttrycka sig själva och ha en egen stil. Den dagen de själva önskar sig ett visst plagg kommer vi inte vägra av princip, men hittills har det inte hänt.
Sexåriga sonen har aldrig sagt bu eller bä till några kläder vi lagt fram till honom. Han verkar inte kunna bry sig mindre. Han börjar skolan nu i höst vi får väl se vad som händer då…
Snart fyraåriga dottern kan ibland ha åsikter om vad hon ska ha på sig. Men det är inte så att hon har ett visst favoritplagg eller alltid vill ha rosa utan det kan ändras från dag till dag, och oftast bryr hon sig inte alls.
Jag hoppas iaf att det inte är en slump att de är så obrydda om kläder, och hoppas också att de kan hålla i sig liiiite till. Men det blir alltmer tydligt hur dottern påverkas av kommentarer och bekräftelser från omgivningen.