Anmäld till soc av dagis *långt*

[Mirre]

Sv: Anmäld till soc av dagis *långt*

Nej han svär inte så, det blev lite överdrivet när jag skrev.
Ja så kände jag också, ville bara få på honom och gå hem.
Men det är lite tröst ändå att läsa att jag inte är helt knäpp som tänker så.

Har också varit med om att vuxna tagit ut sin frustration över föräldrar, på barnen. I detta fall en lärare som var sur på min kompis pappa (av en skitlöjlig anledning som inte hade med skolan att göra) och eftersom vi var vänner fick vi ut för det båda två.

 

[MiniLi]

Sv: Anmäld till soc av dagis *långt*

Jag förstår att det är jobbigt att bli anmäld men försök se det som att personalen uppfattat något som de blivit oroliga för och då har de gjort det enda rätta - anmält.
En situation kan ju se så väldigt olika ut, och från förskolans håll kanske den här situationen såg värre ut än vad du upplevde den.

Och som sagt, om det inte finns några problem så behöver du ju inte oroa dig.

 

[Zaria]

Sv: Anmäld till soc av dagis *långt*

Vet hur det känns. Blev också anmäld för flertal år sedan då sonen var 2,5 år. Anmälan bottnade i att han har Autism vilket vi inte visste då och pedagogerna hade kokat ihop en lååång historia i fikarummet som inte stämde alls och som de ville ta upp. Exempelvis

*Han beter sig nog underligt för att hans mamma aldrig går ut med honom- Jodå vi gick allt ut

*Mamman ser deprimerad ut på morgonen-Det gör jag fortfarande tills jag fått kaffe

*Mamman är för ung-Jag var 25 år då, men ser yngre ut

*Mamman måste ha det svårt som kanske nyss flyttat till Sverige-Jag är adopterad och kom som bebis

*Mamman har det svårt som ensamstående-Jag var inte ensamstående utan hade precis träffat min nuvarande sambo, men mig veterligen är det inget jag måste diskutera med förskolan?

osv osv

SOm tur var så bodde vi på den tiden granne med BVC så jag tog med min "BVC-tant" som var minst sagt upprörd (hon känner mig väl och såg oss varje dag). SOc ifrågasatte tom vad anmälan grundade sig i och till sist skyllde pedagogen ifrån sig på att "ja men vi ska ju anmäla vid minsta misstanke".

Tyvärr är det så. Jag gjorde ett arbete för några år sedan där jag intervjuade förskolepersonal om vad de hade fått för utbildning i att se barn som far illa, vad de skall leta efter osv. Förstå min förvåning när INGEN faktiskt hade en aning för det hade de inte läst något om utan de fick gå på "magkänsla" de visste inte heller riktigt om och vad de fick diskutera med föräldrarna vilket ju säkerligen löst många missförstånd och spekulationer.

Just den biten tycker jag är otroligt sorglig att personalen inte ens får en endagarskurs i att tyda tecken på att barn far illa, vet så lite om vad de får säga och inte till föräldern. Dels för att det drabbar så många oskyldiga men också för att jag tror att med mer kunskap så kan de lättare se de barn som faktiskt far illa på riktigt.

Nu är detta flera år sedan dock tappade jag förtroendet helt för personalen där tyvärr men jag har också hunnit se mig omkring och sett flera liknande fall och i synnerhet där föräldrar anmälts och anklagats när barnet egentligen haft en diagnos men inte varit diagnosticerad ännu.(nu menar jag inte att ditt barn skulle ha det)

Hur som helst, Lycka till.

 

[Cambrie]

Sv: Anmäld till soc av dagis *långt*

Soc lär inte göra något alls om det här är vad som hände. Däremot hade jag tagit ett rejält snack med rektorn. Nu vet jag inte hur gammal ditt barn är, det har jag missat, men själv hade jag haft mycket svårt att vara kvar på det här dagiset efter en sådan grej. Tack och lov att vi haft en vettig förskola till våra barn, min tjej har också krånglat några gånger rejält och tjurat vilket innebär att jag förra vintern fick baxa in henne i bilen utan kläder, inte blev jag anmäld för det. Kanske var det så att de tittade bort en tiondels sekund och när de tittade tillbaka hade din son slängt sig i snön och det såg ut som du slängt ner honom eller något?

 

[oz_joj]

Sv: Anmäld till soc av dagis *långt*

Tyvärr är det så. Jag gjorde ett arbete för några år sedan där jag intervjuade förskolepersonal om vad de hade fått för utbildning i att se barn som far illa, vad de skall leta efter osv. Förstå min förvåning när INGEN faktiskt hade en aning för det hade de inte läst något om utan de fick gå på "magkänsla" de visste inte heller riktigt om och vad de fick diskutera med föräldrarna vilket ju säkerligen löst många missförstånd och spekulationer.

Just den biten tycker jag är otroligt sorglig att personalen inte ens får en endagarskurs i att tyda tecken på att barn far illa, vet så lite om vad de får säga och inte till föräldern. Dels för att det drabbar så många oskyldiga men också för att jag tror att med mer kunskap så kan de lättare se de barn som faktiskt far illa på riktigt.

Det här känns som svensk pedagogutbildnings kärnfråga. Varför inte fokusera på det vi verkligen behöver? Hur kan det vara lagligt att hoppa över sådant här? Varför uppdateras inte personal på detta med tex 5 års mellanrum?

 

[Zaria]

Sv: Anmäld till soc av dagis *långt*

Det här känns som svensk pedagogutbildnings kärnfråga. Varför inte fokusera på det vi verkligen behöver? Hur kan det vara lagligt att hoppa över sådant här? Varför uppdateras inte personal på detta med tex 5 års mellanrum?

Mycket bra fråga. Jag gjorde intervjuer på 3 förskolor, bara förskolärare och alla sa samma sak "vi får gå på magkänsla, men vi har inte fått någon utbildning i det" däremot ville de flesta lära sig mer och några tyckte även att det kändes osäkert att egentligen veta om det var något som inte var bra eller om det handlade om trots, diagnos,barnet som bara ljög osv.

När jag läste socialpsykiatri 500 gymn.P fick vi lära oss väldigt mycket om barn som for illa, barn som exempelvis hade missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar osv samt hur man bemötte dem och även till viss del hade samtal med dem.

Som förskolepersonal känns det ännu viktigare att de får den informationen, i synnerhet som det ofta BARA är de som träffar på barnen och de är de enda som barnet har en fast punkt hos.Många både missburkare och psykiskt sjuka är ofta bara hemma och ingen ser barnen.

Jag tycker det är jätteviktigt att en pedagog lär sig se tecknen hos barn som far illa och hur de skall bemöta dem (tex glöms ofta de barn som är introverta bort och barn som ser pedagogen som mamma och fokus ligger hos de som trotsar och är utåtagerande istället), vad de får fråga barnet, vad de får fråga föräldern osv för att fånga upp de barn tidigt som har det jobbigt men även för att man skall slippa ogrundade anmälningar vilket inte är helt ovanligt och där föräldern ofta tappar hela förtroendet för förskolan och dess personal som ju oavsett är en viktig del av barnet liv.

Som du säger "varför inte fokusera på det som verkligen behövs"? Istället var mitt ena barns pedagoger på flera utbildningsdagar om genus osv, jättebra men frågan är ju om det är det viktigaste att fokusera på?