Jag vill inte säga emot dig och jag är inte riktigt säker på exakt vad vi diskuterar, men jag skulle känna mig mer misslyckad i min roll som mamma om min son blev en man utan empati med dålig kvinnosyn än om min dotter blev en utbränd ”duktig flicka”.Jag tänker att det när det gäller barn är nära lika synd om både pojkar och flickor när de är små.
Men jag tänker att när vi uppfostrar pojkar i deras fack (som är lite trångt och tråkigt för dem iofs) så gör vi även direkt flickorna en otjänst. Eftersom vi även uppfostrar pojkarna in i en roll som inte är en rolig roll för den som senare måste interagera med dem.
Så oavsett om det är synd om pojkarna eller inte i deras roll (mindre verbal, sämre betyg, inte kunna läsa, mörka kläder med arga djur, vi ger dem dålig kvinnosyn, tränar inte empatisk förmåga osv) och det sedan kompenseras genom att de får en högre lön och högre ställning än kvinnor och inte behöver ta hand om människor lika mycket. Så är den roll vi ger pojkar även hindrande för flickors framtida lycka. Eftersom vi även uppfostrar fram en oempatisk bufflighet kombinerad med dålig kvinnosyn.