Konsten att uppfostra döttrar

[Lazy Lady]

Det är ju inte lättare för små pojkar, som istället förväntas ha mörka kläder, vara starka och hårda.

Mer frihet åt barnen!

Eller att dom ska se ut som små farbröder i stela chinos och rutig skjorta. Lekvänligt för en 4åring..

 

[SaraXX]

Eller att dom ska se ut som små farbröder i stela chinos och rutig skjorta. Lekvänligt för en 4åring..

Gärna hängslen och gubbkeps också.

 

[TygerTyger]

Jag är lite sen med att svara nu men ville läsa ikapp först. För mig låter det här som en bra anledning att prata om skillnaden mellan fakta och åsikter, och att det finns olika åsikter. Vet av egen erfarenhet att det kan ta lång tid att ta till sig det under uppväxten. Om vuxna uttryckte sig självklart eller t.ex. skrev i någon tidning så antog jag ofta att de hade rätt. Farlig grej!

@Andromedae var inne på liknande spår, ur strukturvinkel.

 

[SaraXX]

Jag är lite sen med att svara nu men ville läsa ikapp först. För mig låter det här som en bra anledning att prata om skillnaden mellan fakta och åsikter, och att det finns olika åsikter. Vet av egen erfarenhet att det kan ta lång tid att ta till sig det under uppväxten. Om vuxna uttryckte sig självklart eller t.ex. skrev i någon tidning så antog jag ofta att de hade rätt. Farlig grej!

@Andromedae var inne på liknande spår, ur strukturvinkel.

Det har jag fått göra mycket med framför allt min äldsta. Jag upplever att det har gett resultat och han vet att vissa människor har en uppfattning om hur saker ska vara, som han inte behöver bry sig om eller följa. Han ifrågasätter starkt när folk tex förutsätter kön på någon utifrån vissa utseenden.

 

[em-pirre]

Jag är lite sen med att svara nu men ville läsa ikapp först. För mig låter det här som en bra anledning att prata om skillnaden mellan fakta och åsikter, och att det finns olika åsikter. Vet av egen erfarenhet att det kan ta lång tid att ta till sig det under uppväxten. Om vuxna uttryckte sig självklart eller t.ex. skrev i någon tidning så antog jag ofta att de hade rätt. Farlig grej!

@Andromedae var inne på liknande spår, ur strukturvinkel.

Ja! Jag minns känslan av att fatta att mamma och pappa inte alltid har rätt! Wake up call!

 

[Miks]

Sonen har alltid varit en färgglad unicorn lover. Det gick hyfsat upp till 6års. Sen i skolmiljön fanns för lite personal för att skydda honom mot trångsynta klasskamrater. I 3:an började han trotsa normen igen. Lila tröja, pennskrin med en enhörning, reflex som ansågs tjejig. Vad han kämpade. I 4:an bytte han skola. En där det är mycket striktare och där kunde han börja använda mer färg igen. Nu i 6:an har han i princip bara rosa och lila tröjor. Rosa jacka, en häst som dinglar på ryggan och blommiga skor. Nu har alla accepterat honom som den han är. Och fler pojkar har börjat med färgglada tröjor

Dottern har fått ärva det som passar i storlek och passform. Hon har haft en period av ”klänning-varje-dag” följt av ”jag vill bara ha jeans” till ”shorts oavsett väder”. Hennes favoritfärg är just nu svart och mörkblå. Hon ska bli klättrare när hon blir stor. En tuff tjej som få sätter sig på. Vi uppmuntrar henne och hon får prova samma grejer som sonen.

Gällande kläder går det utmärkt att hitta kläder i andra färger än de typade könsrollsfärgerna. Man får vara lite uppfinningsrik, gå ifrån kedjorna en del och anpassa storlekarna. Det är kanske lite omständigt men det går definitivt.

Dock har det varit olika i intressen. Sonen kunde bygga Lego i timmar och fastän dottern är uppvuxen med allt detta Lego har hon haft noll intresse. Hon har byggt en grej. Någonsin. Ingen av dem tycker om att rita. Fastän jag gillar det. Båda tycker om pärlplatta och loombands.

Jag tror att det är viktigt att stötta både tjejer och killar i att det är ok att tycka om vad man vill. Uppmuntra dem till att vara sig själv. Men samtidigt skydda dem när de bryter normer. Förklara, svara på frågor, förbereda och fylla på dem med argument och ”svar på tal”-kommentarer.

Lilla C, 6år, Stora N, 12år

Mvh Miks

 

[Voeux]

Min inställning till det hela som blivande förälder är nog att försöka hitta nyanser och motpoler till det hela. Jag vill gärna att mitt barn ska känna att det finns en bredd av olika sätt att klä och uttrycka sig och alla är okej. Rosa glitterenhörningar? Kul! Svart och rockigt? Snyggt! Kläder man känner sig fin i och kläder man kan springa snabbt i, härligt båda två! Sannolikt kommer hen att få ett tryck på sig utifrån och då kommer jag att göra mitt bästa för att kompensera det hemma genom att visa andra alternativ som också är bra. Prata om normer och låta barnet få testa sig fram och finna sin väg. Själv tycker jag att fina kläder är kul, lyckligtvis är min man likadan så hemma är vi åtminstone både en man och en kvinna som kommer tycka om att vara fina. Så jag vill inte heller att det ska bli helt tabubelagt, om jag får en dotter eller en son som får världens mode- och sminkintresse så är inte det fel heller. Att utsmycka sig kan vara väldigt roligt. Men grundvärderingen hemma är att vårt värde sitter på insidan. Utsmyckning är ett intresse och är inte sämre än exempelvis fotboll, men du ska aldrig känna att ditt värde är kopplat till hur fin du är eller hur du presterar på fotbollsplanen.

Jag tror att det är viktigt att komplimanger aldrig blir ensidiga oavsett vilken komplimang det är, det sätter lätt press på att barnet ska fortsätta göra/vara det som omgivningen uppskattar med dem. Eftersom omgivningen, eller samhället om man ska vara extra tydlig, har en tendens att trycka på vissa knappar så får vi som är medvetna om detta vara duktiga på att trycka på alla andra knappar. Fråga om andra intressen och egenskaper, bredda normen lite, och eftersom det är ett satans tryck på just tjejers utseende så blir ju detta ett extra tufft jobb som förälder att kompensera upp.

 

[Voeux]

Gör det? Menar inte att försvara, men det har jag då totalt missat.

Såg en som delat på Instagram senast igår en webbshop som sålde ett plagg och när man skulle välja färg så stod det "Pojke" eller "Flicka"

För övrigt har jag en nära vän som arbetar på ett stort internationellt klädbolag som Digital Visual Merchandiser som bland annat säljer barnkläder och har en svensk webbshop. De har världens diskussioner internt om det här med uppdelningen mellan pojk- och flickkläder i webbshopen, kan inte allt bara klumpas ihop till barnkläder? Vissa är helt rabiata över detta, förståeligt. Men deras dilemma är att shopen är internationell, det är bara språket som ändras beroende på var du handlar, och det är svårt för dem att möta andra länder och kulturers köpbeteenden. I Sverige är vi ju väldigt i framkant med detta. Så är det ju med andra könkodade varor och reklam också, många produkter och deras marknadsföring kommer från andra huvudkontor ute i världen. Där man, enligt mig, är helt bakom flötet i denna diskussionen fortfarande.

 

[em-pirre]

Sonen har alltid varit en färgglad unicorn lover. Det gick hyfsat upp till 6års. Sen i skolmiljön fanns för lite personal för att skydda honom mot trångsynta klasskamrater. I 3:an började han trotsa normen igen. Lila tröja, pennskrin med en enhörning, reflex som ansågs tjejig. Vad han kämpade. I 4:an bytte han skola. En där det är mycket striktare och där kunde han börja använda mer färg igen. Nu i 6:an har han i princip bara rosa och lila tröjor. Rosa jacka, en häst som dinglar på ryggan och blommiga skor. Nu har alla accepterat honom som den han är. Och fler pojkar har börjat med färgglada tröjor

Dottern har fått ärva det som passar i storlek och passform. Hon har haft en period av ”klänning-varje-dag” följt av ”jag vill bara ha jeans” till ”shorts oavsett väder”. Hennes favoritfärg är just nu svart och mörkblå. Hon ska bli klättrare när hon blir stor. En tuff tjej som få sätter sig på. Vi uppmuntrar henne och hon får prova samma grejer som sonen.

Gällande kläder går det utmärkt att hitta kläder i andra färger än de typade könsrollsfärgerna. Man får vara lite uppfinningsrik, gå ifrån kedjorna en del och anpassa storlekarna. Det är kanske lite omständigt men det går definitivt.

Dock har det varit olika i intressen. Sonen kunde bygga Lego i timmar och fastän dottern är uppvuxen med allt detta Lego har hon haft noll intresse. Hon har byggt en grej. Någonsin. Ingen av dem tycker om att rita. Fastän jag gillar det. Båda tycker om pärlplatta och loombands.

Jag tror att det är viktigt att stötta både tjejer och killar i att det är ok att tycka om vad man vill. Uppmuntra dem till att vara sig själv. Men samtidigt skydda dem när de bryter normer. Förklara, svara på frågor, förbereda och fylla på dem med argument och ”svar på tal”-kommentarer.

Lilla C, 6år, Stora N, 12år
Visa bifogad fil 76285
Mvh Miks

Alltså helt ot men vilka otroligt söta ungar!

 

[Miks]

Alltså helt ot men vilka otroligt söta ungar!

Åh tack

Mvh Miks

 

[Ajda]

Jag låter mina barn ha kläder de trivs i. Dottern ville alltid ha klänning och leggings som liten. Idag är hon 13 år och sonen 11. Deras stilar är rätt lika. Jeans, t-shirt och en hoodie.

Jag var också sånn som älskade att ha klänning när jag var liten. Idag avskyr jag det.

 

[Voeux]

Gällande klänning så har jag faktiskt alltid tyckt att det är mycket skönare än byxor. Ett par mjuka strumpbyxor och en luftig kjol/klänning kan man röra sig precis som man vill i och ingenting sitter åt. På kontoret brukar jag vika in benen under mig på kontorsstolen och det skulle aldrig fungera med jeans. På sommaren är det ännu bättre, helt fria ben liksom. På mitt förra jobb fick jag alltid höra att jag var så piffig men sanningen är att jag mest har det av bekvämlighetsskäl. Så man får inte heller glömma bort att det faktiskt är ett riktigt skönt alternativ och inte bara ”flickigt/fint”

 

[Badger]

Gällande klänning så har jag faktiskt alltid tyckt att det är mycket skönare än byxor. Ett par mjuka strumpbyxor och en luftig kjol/klänning kan man röra sig precis som man vill i och ingenting sitter åt. På kontoret brukar jag vika in benen under mig på kontorsstolen och det skulle aldrig fungera med jeans. På sommaren är det ännu bättre, helt fria ben liksom. På mitt förra jobb fick jag alltid höra att jag var så piffig men sanningen är att jag mest har det av bekvämlighetsskäl. Så man får inte heller glömma bort att det faktiskt är ett riktigt skönt alternativ och inte bara ”flickigt/fint”

Jo klänning och kjol är himla bekvämt. Min åsikt om det är väl snarare att bredda användningen till fler kön än att ta bort dem

 

[Voeux]

Jo klänning och kjol är himla bekvämt. Min åsikt om det är väl snarare att bredda användningen till fler kön än att ta bort dem

Instämmer!

 

[Imogen]

Gällande klänning så har jag faktiskt alltid tyckt att det är mycket skönare än byxor. Ett par mjuka strumpbyxor och en luftig kjol/klänning kan man röra sig precis som man vill i och ingenting sitter åt. På kontoret brukar jag vika in benen under mig på kontorsstolen och det skulle aldrig fungera med jeans. På sommaren är det ännu bättre, helt fria ben liksom. På mitt förra jobb fick jag alltid höra att jag var så piffig men sanningen är att jag mest har det av bekvämlighetsskäl. Så man får inte heller glömma bort att det faktiskt är ett riktigt skönt alternativ och inte bara ”flickigt/fint”

Ja men absolut! Tycker också att klänning är jättebekvämt. Men inte om du är 10 månader och ska krypa på golvet eller om klänningen är så lång att du måste hålla upp den när du ska klättra i träd. Eller om klänningen är så "fin" att du avstår lek för att du är rädd om klänningen. Allt är exempel som jag varit med om med barnens kompisar. Det är ju skillnad på klänning och klänning också

 

[inverterad]

Ja men absolut! Tycker också att klänning är jättebekvämt. Men inte om du är 10 månader och ska krypa på golvet eller om klänningen är så lång att du måste hålla upp den när du ska klättra i träd. Eller om klänningen är så "fin" att du avstår lek för att du är rädd om klänningen. Allt är exempel som jag varit med om med barnens kompisar. Det är ju skillnad på klänning och klänning också

Precis. Sen är klänningar ofta gjorda i väldigt tunt och mjukt tyg - skönt att ha på sig men går lätt sönder av att fastna i grenar osv vilket det lätt gör om klänningen har lite vidd (den behöver inte vara lång för det).

 

[Voeux]

Ja men absolut! Tycker också att klänning är jättebekvämt. Men inte om du är 10 månader och ska krypa på golvet eller om klänningen är så lång att du måste hålla upp den när du ska klättra i träd. Eller om klänningen är så "fin" att du avstår lek för att du är rädd om klänningen. Allt är exempel som jag varit med om med barnens kompisar. Det är ju skillnad på klänning och klänning också

Nej precis, jag tror inte det finns många klänningar som lämpar sig för att klättra i träd med.

 

[Badger]

Ja men absolut! Tycker också att klänning är jättebekvämt. Men inte om du är 10 månader och ska krypa på golvet eller om klänningen är så lång att du måste hålla upp den när du ska klättra i träd. Eller om klänningen är så "fin" att du avstår lek för att du är rädd om klänningen. Allt är exempel som jag varit med om med barnens kompisar. Det är ju skillnad på klänning och klänning också

Tänker att en väldigt stor del i det är att inte alls sätta på barn kläder man är rädd om när barnen ska leka och att helt enkelt acceptera trasiga kläder i så fall. Det är ju egentligen också lätt att sätta fläckar på en vit piké som en pojke har på sig, men att föräldrarna kanske lättare accepterar det. (När jag rusade och kröp och åkte och klättrade runt Leos Lekland efter min unge så valde jag alltid klänning eftersom det var lättare och smidigare än jeans i sammanhanget.) (sedan kan ju alla barn vara fina och försiktiga någon gång sällan på fin vuxenmiddag, det är ju också ok.)

Men självklart är det vansinne att sätta på en tiomånaders en klänning hen inte kan krypa i. Dock var det en tid då alla tiomånaders barn hade klänning på sig, kort nog att krypa med eller lång nog att krypa i. Dock så tycker jag nog att nuvarande småbarnsmode är minst sagt lite bättre. Faktum är att upp till tre år hade vi inga direkta könsproblem med kläder, det fanns hyggligt neutralt (och ingen retar en pojkbebis med rosa ponnies på så att han hör det men inte föräldrarna) så länge man inte var en person som sätter precis fel längd av volangklänningar på bebisar.

(oh btw, jag har just tillbringat en vecka med att se ett större antal pojkar i 6-14 årsåldern slåss, klättra, åla, springa osv i precis över knä långa klänningar, kallad tunika. (och flickor i detsamma men tio cm längre) Medeltidsveckan. Det gick väldigt bra, så länge pappa sydde hyggligt stabilt och ev lagade på kvällen.)

 

[nejlica]

Jo klänning och kjol är himla bekvämt. Min åsikt om det är väl snarare att bredda användningen till fler kön än att ta bort dem

Absolut! Skickade barnet i klänning till förskolan senast imorse. Nu under sommaren när vi pottränat barn har det verkligen varit det ultimata plagget.

Jag håller helt med dig och hoppas verkligen, i händelse av att ett eventuellt nästa barn blir en pojk, att jag ska kunna bortse från djupt inrotade normer och sätta på honom klänning också i sådana fall, speciellt som vid potträningen när det är så himla smidigt. Det finns ju liksom ingen vettig anledning att inte göra det!

 

[Voeux]

Absolut! Skickade barnet i klänning till förskolan senast imorse. Nu under sommaren när vi pottränat barn har det verkligen varit det ultimata plagget.

Jag håller helt med dig och hoppas verkligen, i händelse av att ett eventuellt nästa barn blir en pojk, att jag ska kunna bortse från djupt inrotade normer och sätta på honom klänning också i sådana fall, speciellt som vid potträningen när det är så himla smidigt. Det finns ju liksom ingen vettig anledning att inte göra det!

Såg en influencer ganska nyligen som la upp en bild på sin son (4 år-isch?) i ett mjukt nattlinne. Typexempel på när klänningsmodellen kan anses som skönare.