Konsten att uppfostra döttrar

[Tilly_85]

Tycker det med just klänning är jätte intressant, varför skulle inte en kille kunna ha det och vad är det som är så feminint med det. Hade en diskussion med en nära familje medlem och jag menade starkt att det bara är en bit tyg satt ihop efter ett speciellt mönster mens hen menade att det absolut är typiskt kvinnligt. Men kilt då kontra jag med... -"Jamen, det är annorlunda." Hur då liksom

 

[Voeux]

Tycker det med just klänning är jätte intressant, varför skulle inte en kille kunna ha det och vad är det som är så feminint med det. Hade en diskussion med en nära familje medlem och jag menade starkt att det bara är en bit tyg satt ihop efter ett speciellt mönster mens hen menade att det absolut är typiskt kvinnligt. Men kilt då kontra jag med... -"Jamen, det är annorlunda." Hur då liksom

Äsch, det där har ju gått i perioder under historien samt ser olika ut världen över idag också. Att kläder som inte är ihopsydda mellan benen är feminint kodat är bl.a. ett västerländskt kulturellt fenomen (möjligtvis undantaget kilt). Sen kan det ju ibland finnas värden i att följa sina egna kulturella koder, och ibland finns det mer värde i att ifrågasätta och bryta dem beroende på vem man frågar och vilken kod man pratar om.

 

[Imogen]

Såg en influencer ganska nyligen som la upp en bild på sin son (4 år-isch?) i ett mjukt nattlinne. Typexempel på när klänningsmodellen kan anses som skönare.

Haha nää, har aldrig förstått mig på nattlinnen, korvar sig ju bara

På mig själv alltså, båda mina barn vägrar att sova i annat än bara underkläder...

 

[Lingon]

Haha nää, har aldrig förstått mig på nattlinnen, korvar sig ju bara

På mig själv alltså, båda mina barn vägrar att sova i annat än bara underkläder...

Och mitt barn kan lätt gå i nattlinne dygnet runt på lediga dagar om hon inte ska nånstans. Sover aldrig i nåt annat.

 

[Voeux]

Haha nää, har aldrig förstått mig på nattlinnen, korvar sig ju bara

På mig själv alltså, båda mina barn vägrar att sova i annat än bara underkläder...

Jag sover inte i nattkläder alls, men det är skönt som hemma-mys kläder!

 

[Eurydome]

Jag anser mig vara väldigt insatt i frågeställningarna kring genus och är verkligen för lika möjligheter för alla barn osv. Har tidigare varit väldigt engagerad, men nu känner jag mig faktiskt lite gammal och trött (har två barn som är 8 och 10) och jag orkar inte stå på barrikaderna.

Jag orkar inte vrida och vända på varje klädinköp, sitta och leta extra på nätet för att hitta kläder som inte skriker kille eller tjej. Jag gjorde det när de var mindre och jag ansträngde mig rent allmänt för att ge dem olika alternativ i allt från kläder till aktiviteter och leksaker. Nu orkar jag inte och mina pojkar vill också bara ha fula hoodies i mörka färger och vet i övrigt hur de vill ha det och vad de gillar. J

Jag har ett bagage, med min personlighet, mina erfarenheter och mina inställningar till saker och ting och jag tänker att jag hjälper dem i rätt riktning genom att bara vara JAG utan att behöva tänka igenom varje steg jag tar som förälder.

Ser heller ingen mening med att t ex prata med släktingar om hur de ska berömma eller hur de ska uttrycka sig kring olika saker. Om de hör något konstigt hemma hos mormor och morfar så antingen reagerar de själva och frågar varför mormor uttryckte sig så, eller så frågar de mig och så pratar vi om det. Så får de själva fundera kring hur de tycker. Jag tänker att det är bra att barn får se att folk är olika och att de får navigera själva kring hur de vill leva och se på sig själva och andra människor.

Och ärligt talat, jag själv är uppvuxen i en miljö där man hade noll koll på det här. Vi diskuterade aldrig samhällsfrågor hemma när jag var liten och mina föräldrar tänkte aldrig på hur de skulle formulera sitt beröm, om de skulle berömma prestationen eller ansträngningen etc. Det löste sig ändå. Genom att jag skaffade mig en utbildning och rörde mig i andra miljöer än de där jag växte upp.

 

[Imogen]

Och ärligt talat, jag själv är uppvuxen i en miljö där man hade noll koll på det här. Vi diskuterade aldrig samhällsfrågor hemma när jag var liten och mina föräldrar tänkte aldrig på hur de skulle formulera sitt beröm, om de skulle berömma prestationen eller ansträngningen etc. Det löste sig ändå. Genom att jag skaffade mig en utbildning och rörde mig i andra miljöer än de där jag växte upp.

Fast även om det är så att det löste sig ändå för dig personligen så tycker jag verkligen inte att man kan säga det för samhället i stort just med tanke på hur det ser ut.

 

[Eurydome]

Fast även om det är så att det löste sig ändå för dig personligen så tycker jag verkligen inte att man kan säga det för samhället i stort just med tanke på hur det ser ut.

Jag tycker att det i vårt samhälle finns en rätt så bra tolerans och medvetenhet faktiskt. Särskilt jämfört med andra länder och andra tider, t ex 80-talet när jag växte upp.

Jag menar nog mest att jag tycker att strävan att hela tiden göra och säga allting exakt rätt och att hela tiden skapa de mest ultimata förutsättningarna för sitt barn kan skapa rätt mycket ångest hos en själv som förälder plus att jag inte tror att det har jättestor effekt.

Barnen får input utifrån, från skola och kompisar och jag upplever att det finns en god spiral i samhället i stort. Såklart har den inte kommit av sig själv heller, men jag upplever att det som sker på en strukturell nivå sipprar ner till individen och då vill jag som förälder finnas där och fånga upp och bekräfta snarare att göra någon stor grej av allting på förhand.

Exempelvis berättade jag för ett år sedan för mina barn att jag hade blivit kär. "vad heter hen?" blev den naturliga frågan. Det var liksom en helt rimlig möjlighet att personen jag var kär i var av samma kön som jag själv och det är inget särskilt som vi stött och blött hemma utan det är liksom bara den allmänna inställningen i deras skola och umgängeskrets. Och när jag bara svarar på deras fråga utan att kommentera sättet den ställdes på så bekräftar jag ju att jag delar deras världsbild, nämligen att frågan är helt naturlig.

 

[Tilly_85]

Äsch, det där har ju gått i perioder under historien samt ser olika ut världen över idag också. Att kläder som inte är ihopsydda mellan benen är feminint kodat är bl.a. ett västerländskt kulturellt fenomen (möjligtvis undantaget kilt). Sen kan det ju ibland finnas värden i att följa sina egna kulturella koder, och ibland finns det mer värde i att ifrågasätta och bryta dem beroende på vem man frågar och vilken kod man pratar om.

Ja Jo, men då blir det väl inte mycket till diskussion. Historia tänker jag är en ting, om man blickar framåt borde man väl kunna tänka nytt? Sen beror det väl på var i världen man befinner sig med ja, men nu tänker jag mest på Sverige och kanske övriga västliga länder. Jag skulle personligen önska att man såg en klänning som vilket plagg som helst och inte tolkar in en massa i ett stycke tyg. Tycker det är intressant att ordet transvestit finns, mest för att jag inte vet om motsvarande finns för kvinnor i manliga kläder? Androgynt är väl neutralt?

Tänker du på tex brudklänning med kulturella koder?


Sen det här med volanger på kläder till flickor, vad är det för påhitt egentligen ^^ på sommaren funkar det väl bättre men på vintern känns det mest knöligt och bökigt att ha under saker.

 

[Voeux]

@Eurydome jag kommer inte heller att orka slå knut på mig själv genom att genusanalysera varenda klädinköp, litteratur, barnprogram och komplimang. Det finns så mycket vi måste ta hänsyn till idag. Smart klimatkonsumtion, sopsortering, skärmtid, jämställdhet föräldrarna emellan. Man får göra sitt allra bästa, men vi kommer inte kunna skydda våra barn från precis allting som sker i världen. En del saker kommer de att behöva lära sig hantera själva med tiden de växer upp.

Men att våra generationer har blivit bra ändå, det vet jag inte. Jag sitter ju uppenbarligen här och diskuterar genus med er nu. Jag är en levande och lycklig människa. Men jag har också levt med utseende- och viktångest sedan jag var barn, och även om det blivit mycket bättre på senare år så kommer jag att behöva leva med efterdyningarna av det sannolikt resterande del av mitt liv. Om jag får en dotter, eller son för den delen, så hoppas jag såklart att hen inte ska behöva ha det så. Men visst är det som du säger, vi är mycket mer medvetna nu och jag tror inte skadan ligger i att en flicka någon gång kommer vilja ha den där rosaglittriga enhörningsklänningen. Utan skadan kommer ut strukturen i sin helhet och här har det ju hänt extremt mycket sedan jag var liten, tack och lov. Bara det, och att vi ens har den här konversationen på forumet, visar ju på att våra barn växer upp i en åtminstone lite bättre verklighet.

 

[Voeux]

Ja Jo, men då blir det väl inte mycket till diskussion. Historia tänker jag är en ting, om man blickar framåt borde man väl kunna tänka nytt? Sen beror det väl på var i världen man befinner sig med ja, men nu tänker jag mest på Sverige och kanske övriga västliga länder. Jag skulle personligen önska att man såg en klänning som vilket plagg som helst och inte tolkar in en massa i ett stycke tyg. Tycker det är intressant att ordet transvestit finns, mest för att jag inte vet om motsvarande finns för kvinnor i manliga kläder? Androgynt är väl neutralt?

Tänker du på tex brudklänning med kulturella koder?


Sen det här med volanger på kläder till flickor, vad är det för påhitt egentligen ^^ på sommaren funkar det väl bättre men på vintern känns det mest knöligt och bökigt att ha under saker.

Transvestit handlar väl om att använda ett annat könsuttryck än sitt eget, så visst gäller det både män och kvinnor, men vi kanske använder ordet vanligast när det kommer till män. Min poäng med historien är just att saker och ting är flytande. Män har burit klänningsliknande dräkter, kjolar mm. tidigare och de kan likväl börja göra det i framtiden också. Vi är bara i en fas just nu där vi har fått för oss att det är ett kvinnoplagg. Med kulturella koder i det här sammanhanget menar jag egentligen all konsensus vi har vi Sverige. Hur vi klär oss och beter oss. Att vi exempelvis inte ringer efter kl. 21 eller att vi håller till höger om vi står still i rulltrappan är väl normer som jag kan tycka är mindre skadliga och behöver inte ifrågasättas. Att kvinnor till största del bedöms för sitt utseende kan jag ju tycka är betydligt mer skadligt.

 

[Tilly_85]

Transvestit handlar väl om att använda ett annat könsuttryck än sitt eget, så visst gäller det både män och kvinnor, men vi kanske använder ordet vanligast när det kommer till män. Min poäng med historien är just att saker och ting är flytande. Män har burit klänningsliknande dräkter, kjolar mm. tidigare och de kan likväl börja göra det i framtiden också. Vi är bara i en fas just nu där vi har fått för oss att det är ett kvinnoplagg. Med kulturella koder i det här sammanhanget menar jag egentligen all konsensus vi har vi Sverige. Hur vi klär oss och beter oss. Att vi exempelvis inte ringer efter kl. 21 eller att vi håller till höger om vi står still i rulltrappan är väl normer som jag kan tycka är mindre skadliga och behöver inte ifrågasättas. Att kvinnor till största del bedöms för sitt utseende kan jag ju tycka är betydligt mer skadligt.

Ja, kanske borde googlat ordet transvestit lite tidigare eller så har jag gjort det och glömt det igen. Vet inte om jag nånsin hört ordet transvestit om en kvinna. Tror tom jag kanske hade tyckt det var konstigt i en mening men nu vet jag förhoppningsvis bättre^^

Det är därför det här med faser (historia) känns lite off att referera till för mig, då blir det ju inte lika accepterat med män i klänning/kjol för dom som lever nu och kanske omvänt i framtiden. Kan det inte bara få vara neutralt hela tiden ist?

Jag tror väl egentligen att de flesta av oss i tråden är inne på samma linje och vill att folk ska få vara fria med sig själva. Att kvinnor till största del bedöms efter utseende är men det behöver ju inte utesluta något annat i en diskussion. Det känns som att allt hänger ihop, ju fler regler för hur folk ska se ut desto mer kan man dömma andra :/ Man får ju hoppas att utvecklingen i vårt samhälle tillåts fortsätta gå i den riktningen det går i nu. Känner själv att jag ser en skillnad från min egen uppväxt och hos dom som växer upp nu, det är glädjande

 

[Pontevecchio]

Jag tar inte med barnet i klädaffärer som är typiskt könade. Vill de ha rosa får de ”MiniRodinirosa” vilket innebär att det sällan är typiskt flickigt.

visst får dottern klänningar men jag kommer inte köpa opraktiska kläder. Sen försöker jag hitta bra förebilder så sonen får höra att han har tjejfrisyr kontrar vi med att han har samma som Forsberg som är en asbra fotbollsspelare.

 

[Badger]

Ja Jo, men då blir det väl inte mycket till diskussion. Historia tänker jag är en ting, om man blickar framåt borde man väl kunna tänka nytt? Sen beror det väl på var i världen man befinner sig med ja, men nu tänker jag mest på Sverige och kanske övriga västliga länder. Jag skulle personligen önska att man såg en klänning som vilket plagg som helst och inte tolkar in en massa i ett stycke tyg. Tycker det är intressant att ordet transvestit finns, mest för att jag inte vet om motsvarande finns för kvinnor i manliga kläder? Androgynt är väl neutralt?

Tänker du på tex brudklänning med kulturella koder?


Sen det här med volanger på kläder till flickor, vad är det för påhitt egentligen ^^ på sommaren funkar det väl bättre men på vintern känns det mest knöligt och bökigt att ha under saker.

Iofs så kan ju upphakningen gått på ordet klänning bara, för din släktning menar jag. Kilt gicks det ju med på att killar kunde ha, tunika eller burnus skulle hen (minns inte vilken sort släktingen hade) säkert också gå med på. Klänning gav kanske en känsla av att den är väldigt feminint formskuren upptill och det blir ju knas på killar.

 

[Tilly_85]

Iofs så kan ju upphakningen gått på ordet klänning bara, för din släktning menar jag. Kilt gicks det ju med på att killar kunde ha, tunika eller burnus skulle hen (minns inte vilken sort släktingen hade) säkert också gå med på. Klänning gav kanske en känsla av att den är väldigt feminint formskuren upptill och det blir ju knas på killar.

Så kan det kanske ha varit, får fråga nästa gång vi ses

 

[Nahar]

Nu har jag inga egna barn, men mina syskonbarn har fått utbildning i historiskt mode genom mig. Rekommenderar att ta med barnen på museum, typ livrustkammaren eller något med gamla målningar, eller bara kolla på film eller bilder från andra tider och platser. Nu har jag/syskonbarnen fått det litet från utomeuropeiskt arv också, där smink, smycken, och annat "feminint" är vanligt på män, men även inom europa kan det nog ge barnen lite perspektiv att se att folk har haft på sig allt möjligt genom tiderna; män i peruk, högklackat och smink, i klänningar och med pärlörhängen. Och att människor i alla tider har brutit mot normerna när de velat (män i klänning och så vidare).

Kanske ska skriva en historisk bilderbok på ämnet

 

[SaraMara]

Jag hoppas för er skull att det är nåt som håller i sig - vår dotter var precis sådär obrydd och tog på sig vad som helst i princip tills hon var 4,5 år, och då vände hon som en hand och plötsligt var det helt otänkbart med stora delar av hennes garderob.

Vi har precis samma utveckling just nu. Allt annat än luftiga klänningar går just nu bort och 'riktiga' byxor är det tvärstopp på. Det ska vara tunna och gärna helt urtvättade leggings eller helst barbent. Jag har helt resignerat, orka bråka om kläder liksom. Hon är ju trots allt min dotter och inte ett genusprojekt så hon får väl klä sig i paljettkjol i regnbågens alla färger och enhörningströja om hon nu prompt vill det, jag tänker inte slösa bort värdefull mamma-dotter-tid med att bråka om den typen av frågor.

Det var väldigt mkt lättare med neutrala kläder när hon var liten och inte fick influenser från alla andra håll...

Som lång femåring som drar typ strl 128 så är det väldigt uppdelat i kön och jag personligen tycker att de 'pojkiga' kläderna i jämförelse är skitfula i murriga färger och hårda material, så vem kan klandra henne... Glada, pigga färger och mjuka material och luftiga klänningar är ju tusen gånger härligare, det inser jag ju också. Får jag själv välja mellan en luftig kjol eller ett par kamouflagemönstrade cargobrallor så vet jag ju vad jag väljer 12 ggr av 10.

Jag var SÅ himla noga med det är som nybliven förälder, men nu får hon välja rätt fritt. Köper jag bruna eller mörka kläder så vägrar hon ta på sig dem ändå, och det är ju ett annat problem (överkonsumtion). Vissa käpphästar har jag ju kvar, som att det inte får vara typ urringat, magkort, insvängda midjor, korkade tryck osv eller allmänt sexistiskt, men vägrar ungen bada i annat än baddräkt så får hon hellre lära sig simma med baddräkt än sitta på land i badbyxor bara för att jag helst skulle slippa köna. Jag är glad att jag lyckas dra gränsen vid att det inte kommer in någon bikini... Real life vs expectations osv.

 

[SaraXX]

Vi har precis samma utveckling just nu. Allt annat än luftiga klänningar går just nu bort och 'riktiga' byxor är det tvärstopp på. Det ska vara tunna och gärna helt urtvättade leggings eller helst barbent. Jag har helt resignerat, orka bråka om kläder liksom. Hon är ju trots allt min dotter och inte ett genusprojekt så hon får väl klä sig i paljettkjol i regnbågens alla färger och enhörningströja om hon nu prompt vill det, jag tänker inte slösa bort värdefull mamma-dotter-tid med att bråka om den typen av frågor.

Det var väldigt mkt lättare med neutrala kläder när hon var liten och inte fick influenser från alla andra håll...

Som lång femåring som drar typ strl 128 så är det väldigt uppdelat i kön och jag personligen tycker att de 'pojkiga' kläderna i jämförelse är skitfula i murriga färger och hårda material, så vem kan klandra henne... Glada, pigga färger och mjuka material och luftiga klänningar är ju tusen gånger härligare, det inser jag ju också. Får jag själv välja mellan en luftig kjol eller ett par kamouflagemönstrade cargobrallor så vet jag ju vad jag väljer 12 ggr av 10.

Jag var SÅ himla noga med det är som nybliven förälder, men nu får hon välja rätt fritt. Köper jag bruna eller mörka kläder så vägrar hon ta på sig dem ändå, och det är ju ett annat problem (överkonsumtion). Vissa käpphästar har jag ju kvar, som att det inte får vara typ urringat, magkort, insvängda midjor, korkade tryck osv eller allmänt sexistiskt, men vägrar ungen bada i annat än baddräkt så får hon hellre lära sig simma med baddräkt än sitta på land i badbyxor bara för att jag helst skulle slippa köna. Jag är glad att jag lyckas dra gränsen vid att det inte kommer in någon bikini... Real life vs expectations osv.

Min 6-åring har ingen bikini, men det löste sig för hon har flera stycken hos pappan

Hon älskar dem! Det är inte lätt det här.

 

[Voeux]

Jag var SÅ himla noga med det är som nybliven förälder, men nu får hon välja rätt fritt. Köper jag bruna eller mörka kläder så vägrar hon ta på sig dem ändå, och det är ju ett annat problem (överkonsumtion). Vissa käpphästar har jag ju kvar, som att det inte får vara typ urringat, magkort, insvängda midjor, korkade tryck osv eller allmänt sexistiskt, men vägrar ungen bada i annat än baddräkt så får hon hellre lära sig simma med baddräkt än sitta på land i badbyxor bara för att jag helst skulle slippa köna. Jag är glad att jag lyckas dra gränsen vid att det inte kommer in någon bikini... Real life vs expectations osv.

"Imaginary children are the easiest to raise"

 

[SaraMara]

"Imaginary children are the easiest to raise"

Typ så ja… Tänker att så länge hon glatt klättrar högt, simmar fort och orädd kastar sig över alla möjliga äventyr så får hon väl göra det i baddräkt, glittrig kjol eller rosa hjälm då.