Fast nog tycker då jag (bara som vanlig hundmänniska som helt enkelt träffat väldigt många hundar) att det finns väldigt tydliga rastypiska personligheter som man helt enkelt kan räkna med när man väljer vissa hundtyper oavsett linje. En del överlappning förekommer givetvis men jag har aldrig träffat en shiba som socialt uppfört sig som en golden retriever eller en greyhound som bemöter människor eller andra djur som en BC.
Det tycker nog jag med, om jag ska generalisera. Med betoning på att jag tycker det - jag har inga faktiska bevis baserat på verkligt stora mängder data eller en vetenskapligt rimlig metod. Struntar man i vilket spelar det förstås ingen roll, och vill man bara köpa en hund spelar det troligtvis inte heller någon större roll, men är man mer nördigt intresserad av genetiken spelar det kanske en viss roll och då verkar det kanske inte fullt lika entydigt eller enkelt längre.
Jag kan kort tillägga att när du nämner de olika hundarna tänker jag bland annat på "förighet" vs självständighet, vilket också var den egenskap som ansågs mest ärftlig via ras även i studien där man fann att bara en låg andel av egenskaperna förklarades av ras. Även det sociala beteendet hörde väl delvis till dem. Sedan kan jag personligen kanske tro att det verkar finnas fler skillnader än så, men jag kan egentligen inte veta säkert i vilken utsträckning eller rakt av bevisa att det är ärftliga skillnader som överstiger de individuella variationerna.
Jag tycker både att det är betydligt mer komplext än bara "nivåer av förighet" och att det är rimligt att ifrågasätta när det bara finns EN ras som passar. I vissa avseenden kan jag förstå det. Höjden av specialiserat arbete bland vallhundar och vissa väldigt typade jakt eller draghundar där det faktiskt inte finns någon eller väldigt få raser som fungerar liikadant, jämfört med en personlighet man tycker att man passar med men som i själva verket är mer flytande och kan finnas i flera närtypade hundar.
Det finns mer i "raspersonligheten" än bara förighet. Däremot finns egenskaperna inte bara i en enda ras utan i flera med samma ursprung.Ja självklart är det mer komplext, förighet vs självständighet var endast en faktor av flera, personlighet är mycket mer än så. Hade man sett det som den enda faktorn hade ju slutsatsen följaktligen också blivit annorlunda i den studien. Man kan se personlighet även hos sociala insekter och andra vilda djur som inte direkt har någon som de måste förhålla sig till på det sättet som en hund eller annat domesticerat djur gentemot dess ägare. Så hundar borde ju exempelvis sannolikt ha alla de aspekter i sin personlighet som man mäter i personlighetstester på vilda djur.Jag tycker både att det är betydligt mer komplext än bara "nivåer av förighet" och att det är rimligt att ifrågasätta när det bara finns EN ras som passar. I vissa avseenden kan jag förstå det. Höjden av specialiserat arbete bland vallhundar och vissa väldigt typade jakt eller draghundar där det faktiskt inte finns någon eller väldigt få raser som fungerar liikadant, jämfört med en personlighet man tycker att man passar med men som i själva verket är mer flytande och kan finnas i flera närtypade hundar.
och lite kl, dessutom är jag trött.*
Jag tycker om urhundar, särskilt av spetstyp. De är självständigt tänkande jägare och om man bara såg till förigheten skulle man säkert kunna tänka att de var samma typ av hund som exempelvis vinthundar, men det är de ju inte alls! Eller gamla herdehundar.
Så om man vill ha en glad mops borde man kunna gå tillbaka till snarlika typer och någonstans kunna jämka en liknande personlighet. Sedan tror jag också att i just de extrema brachyraserna anses utseendet, rörelserna och sjukdomarna vara en del av charmen som lockar folk mer än personligheterna. Som folk har nämnt är det "leendet" snörvlingarna och rultandet som är gulligt. Jag funderar på om en helt frisk mops eller fralla med den energi inte vore ganska lik en engstaff egentligen.
Jag ska läsa ditt inlägg imorgon igen, men typ mittelspitz?
Det är den ras jag hittills har lutat mest åt i mitt imaginära skaffa sällskapshund-scenario. Det enda exemplar jag träffat gjorde ett väldigt gott intryck, men de är lite opraktiska i sin päls. Även om den jag mötte såg fullt rimlig ut (det var sommar, undrar om den var naturell eller klippt) så är det fortfarande en krävande päls i jämförelse med i princip alla jaktspetsar och så gott som alla polarspetsar utom samojed. Jag funderade ett tag på schipperke, ser ut att ha perfekt päls, kanske på gränsen till för liten i storlek, men personligheten t.ex. att den ska vara vaksam är lite tvärtemot den personlighet jag är ute efter. De få jag träffat har varit väldigt misstänksamma av sig och med gällt skall, vilket jag har svårt för rent fysiskt. Mittelspitz är lite större så kanske lite enklare skall och med öppnare personlighet finns det eventuellt också mindre att reagera på, för även om socialisering absolut kommer in så vet jag inte hur mycket man kan minimera larmandet (arv och miljö-problemet). Jag är van vid spetsar så ska man tro vad man läser här på forumet borde jag vara helt härdad gällande skällighet men jag är verkligen inte det, ingen har varit särskilt skällig och när de väl har skällt har det varit ett hyfsat grovt skall mina öron kan acceptera. Därför är jag kanske generellt lite skeptisk till små hundar med bakgrund som larmande vakthundar, vilket de flesta mindre sällskapshundar är.Jag ska läsa ditt inlägg imorgon igen, men typ mittelspitz?
Nja, under pälsen så har Bichonerna en mycket rimlig kroppsbyggnad. Inte superatleter, men proportionerligt byggda.
Jag har min 3:e schipperke, ingen av mina har haft ett gällt skall. Den enda som varit lite avvaktande emot folk var den som kom som omplacering vid 3 års ålder, då var jag hans 6-7 hem, tror det sett annorlunda ut om jag fått honom som valp.
Kanske i en ny tråd eller i PM så blir inte tråden allt för ot.Självklart är jag inte emotsagd!
I vilken grupp är det? Länken fungerar inte för mig.
