Klädkod i universitetskretsar - bra eller dåligt? (utbruten från Vett och etikett: Långklänning med urringning?)

[Badger]

Uttrycket att "syna någon i sömmarna" ligger inte långt ifrån hos vissa på veckan/i den svängen överlag. HK-maffian (kanske motsvarigheten till Buke-maffian? ).

//Handsyr och maskinsyr om vart annat

Handsyr fållar

 

[kryddelydd]

Men hur kul är det för någon som exempelvis pluggar tillsammans med en grupp människor och hen känner sig exkluderad när det kommer en middagsinbjudan? Hen kanske gärna hade velat gå på middagen tillsammans med sina pluggkompisar och umgås, men faktiskt mår så dåligt att hen avstår just för att hen känner sig exkluderad.

Jag undrar på fullt allvar hur du kan tänka att en person som fått en inbjudan, är exkluderad?

 

[Badger]

Nej, visst är det så. Men då kan en fråga. Jag tror inte att någon tar illa upp av att bli frågad

Sen är det ju en helt annan sak om en enskild individ blir obekväm av vissa byggnader i en viss stad, och en grupp människor som ständigt blir exkluderade i olika situationer. Självklart är det tråkigt för personen som upplever byggnaderna som obehagliga. Men det är ju inget som har med exkludering och diskriminering att göra, tycker jag.
Eller jo, om dessa byggnader är byggnader som allmänheten har tillgång till (typ bibliotek, skolor eller liknande) och de inte är anpassade för exempelvis de som inte kan gå i trappor. Men det lät inte som det handlade om det i ditt exempel.

Nej men det var ju exkluderande och ett klassproblem tror jag att den personen definitivt ansåg. Jag uppfattade det så.

Personen kände att hen var på fel plats och det kändes ovant eftersom byggnaderna kändes som "akademiker" byggnader medan hen kände sig som arbetarklass. Den andra personen i sällskapet med samma bakgrund kände inte så eftersom skolorna på den orten inte var rivna och ombyggda utan helt enkelt var skolor från 1920- eller när som. Så hen förknippade istället marmorn med skolbyggnader för vem som helst. Men att försöka diskutera känslor är ju svårt och det fanns ingen där annat än vi som kunde försöka få personen att känna sig bekväm.

Och det är väl kanske likadant med en fest. Av två personer med samma "arbetar"bakgrund ser en person ett party med käk och klär sig i samma stass som för gårdagens disco, medan den andre ser en formell middag som kräver en extra fin klänning och håruppsättning och som inte passar hen.

 

[monster1]

Det var helt frivilligt om man ville anmäla sig till det själv. Kommer på posten med. Examensenheten höll inte på med sådant utan tex studentföreningen tillhörande programmet som kunde fixa en examensutdelning -de som vill komma anmäler sig. Och så har de bokat lämplig gubbe/gumma att ge ut bevisen. Ett nedtonat litet brev till dem som tagit ut examen om det tillfälle som ligger närmst, maila om du vill komma typ. Ingen middag, eller vet inte, jag gick i alla fall inte på någon, den kanske man också kunde anmäla sig till.

Med fristående kurser tex kanske det inte finns en förening som är engagerad.

Ah det är möjligt att kåren hade något sådant då, vår utbildning var av någon anledning inte så involverad i kåren och dess påhitt. Någon utbildning hade avskedsbal på slottet och examensutdelning på tjusig lokal. Vi hade typ grillkväll någonstans som jag minns det.

 

[Badger]

Kan väl säga att det inte är den generella uppfattningen, men att den åsikten ofta uttrycks av en viss studentpopulation med en/två specifika utbildningsområden.

Vilka då?

 

[Killaloe]

Ja, jag tycker på riktigt att det är överdrivet att problematisera klädkod vid vissa arrangemang, som en diskriminering

Men alltså, du tillhör inte gruppen som diskrimineras/upplever sig diskriminerade på grund av sin könstillhörighet/avsaknad av könstillhörighet? Hur kan du då säga att det är överdrivet? Om det inte påverkar dig, varför är det så viktigt att påtala att andras upplevelser av problemet är överdriven?

 

[Badger]

Jaha, så uppfattar inte jag det alls.

Jo jag vet, jag har varit student i över 8 år nu och jag har alltid jobbat mycket på sidan av så det har aldrig gått någon nöd på mig. Men jag har ju alltid haft någon som skulle kunna rädda mig om jag skulle misslyckas med min ekonomi eller mina studier. Det är en lyx jämfört med de som står på bar backe om de inte håller upp sig själva.

Jag har familj med akademisk bakgrund men jag har också en del utan den, där högsta utbildningen knappt är genomgått högstadium. Vid min universitetsexamen till exempel så har det varit störst oro kring just klädkoden från de som inte har akademisk bakgrund. Där har jag märkt att "klä er så som ni vill, huvudsaken är att ni känner er fina" inte går hem på samma sätt som hos de med egna universitetsstudier. Jag tänker mig att det är mycket enklare att ta eller se lätt på klädkoder om man själv känner att man passar in i kontexten och sammanhanget.

Därför tror jag inte riktigt det går att jämföra klädkoder på universitetet med till exempel medeltidsveckan som du gör. På medeltidsveckan handlar det om samhörighet genom ett hyfsat ytligt intresse medan det i akademiska kretsar handlar om saker som blir mer nära ens privata själv. Liksom vem Är du, vad har du Gjort, vilken Utbildning har du, vad Arbetar du med etc. Jag tycker det är privilegierat att kunna bortse från att utbildning ger en högre status i allmänhet. Det handlar ju inte om att man är annorlunda som person men man får ju automatiskt en högre "social creddighet" än om man säger att man jobbar på en industri.

Jo exakt, men haken med diskussionen var ju att folk ville att man skulle skippa klädkoder som kavaj och mörk kostym (där det står exakt vad man ska ha) och istället köra på -huvudsaken är att ni känner er fina.

Dvs man ville skippa klädkoder för att det är mer inkluderande mot de som inte läst på universitetet.

Där har jag märkt att "klä er så som ni vill, huvudsaken är att ni känner er fina" inte går hem på samma sätt som hos de med egna universitetsstudier. Jag tänker mig att det är mycket enklare att ta eller se lätt på klädkoder om man själv känner att man passar in i kontexten och sammanhanget.

Och den här klädångesten är ju hopplös när man ska på midsommarfest hos folk man inte känner och allt möjligt, för att inte tala om bröllop! Så jag är jätteglad när de på bröllopsinbjudan skrivit mörk kostym, kavaj och till och med "midsommarfin" för då har man i alla fall någonting att gissa på.

Så jag tycker precis som du att klädkoder är snälla helt enkelt. Speciellt om man är ute ur sitt sammanhang och sin bekantskapskrets.

 

[Badger]

Ah det är möjligt att kåren hade något sådant då, vår utbildning var av någon anledning inte så involverad i kåren och dess påhitt. Någon utbildning hade avskedsbal på slottet och examensutdelning på tjusig lokal. Vi hade typ grillkväll någonstans som jag minns det.

Vi blev ju inte klara samtidigt i grupp utan det var mer -de som är klara den här terminen kan anmäla sig här borta och komma på denna tillställning. Vassegod. Jag kände inte en kotte där, men släpade dit mig själv och pappa för det var lite kul.

 

[Masqueradee]

Handsyr fållar

Vilka då?

Ekonomer och jurister framförallt.

 

[Kattennizze]

Det är så himla pretentiöst att åka på medeltidsveckan i Visby. Tyg för 800 kr vardera, för två klänningar, handsy, inga symaskinssydda sömmar får synas, sy med linnetråd, krusdok, vändsydda skor, ingen färg på linnet, dubbla ylleklänningar. Ångesten hägrar och hysterin ökar. Folk försöker och försöker säga att -ingen bryr sig -helt ärligt, kom som pirat om du vill! Eller vilken linneklänning som helst.

Du måste inte ha en snygg herrdräkt för när det är dagen för att byta till hosor om du hade klänning, du måste inte ha en extra landsknektdräkt för tisdag osv. Men folk gör de sakerna om de tycker det är kul.

Ska vi förbjuda den där veckan eftersom den kan kännas uteslutande om man inte faktiskt förstod att det på riktigt är helt ok att göra ett försök. (så länge man inte är på Battle of Wisby lägret)

Jag tycker att jämförelse inte håller. Att läsa på universitet ger en grund för hela ditt kommande vuxenliv, både i form av studier men också socialt. De kontakter man skaffar där varar inte sällan ett helt liv, och där ingår ju dessa fester. En medeltidsvecka i Visby känns ej relevant i sammanhanget.

 

[Badger]

Ekonomer och jurister framförallt.

Misstänkte det hela tiden och helt ärligt, jag är ju ekonom då... och nej ingen orkade prata om att se ned på overaller som jag minns det. Ingen pratade om overaller alls. Folk hängde i köer utanför Stockholms nation, dock inte jag. Personligen tyckte jag overaller var coola och hade gärna haft en.

Fjällrävenbyxor däremot nämndes

Dock så såg till min förvåning en del naturvetare ned på oss såklart. Jag trodde inte folk orkade. I klass med -jag har nu läst X år på matnat och nu tänker jag köra min dubbelexamen med ekonomi för ni ekonomer är så dumma i huvudet att er utbildning tar jag på 20 poäng (och han som såg så bra ut också ).

Men sådant är ju mer gnabb, antar jag... eller jag valde att betrakta det som det.

 

[monster1]

Jag tycker att jämförelse inte håller. Att läsa på universitet ger en grund för hela ditt kommande vuxenliv, både i form av studier men också socialt. De kontakter man skaffar där varar inte sällan ett helt liv, och där ingår ju dessa fester. En medeltidsvecka i Visby känns ej relevant i sammanhanget.

Men gör dom det verkligen? Jag gick i uppsala som är en av de mer nationstäta studentstäderna men kände att det där med sittningar, gasque och annat inte direkt var en del av mitt studieliv. Jag upplevde det som att det var en mindre procent av studenterna som tyckte att det där var kul. Det var ju framförallt de som kom från mindre orter och kanske inte kände så många som hade stöd i de där arrangemangen och som fann samhörighet i alla regler och smeknamn och grejer som de hade för sig inom kårerna och nationerna.

 

[Badger]

Jag tycker att jämförelse inte håller. Att läsa på universitet ger en grund för hela ditt kommande vuxenliv, både i form av studier men också socialt. De kontakter man skaffar där varar inte sällan ett helt liv, och där ingår ju dessa fester. En medeltidsvecka i Visby känns ej relevant i sammanhanget.

Jodå det håller. Men bara iom att någon tidigare i tråden tyckte att man kunde ha lajv istället för fester med klädkod lika gärna och då skulle de automatiskt bli mer avslappnat. Och svaret på det är nope, mer panik. Lajvkläder är inte avslappnade.

I annat fall skulle jag då inte alls tyckt att det hade med saken att göra.

Förresten som @monster1 sa. Man gick ju på fest med sina vänner, någon gång om året. Om man ville. Vännerna hade jag oavsett. Att jobba på fest var nog det i så fall som byggde kontaktnät för folk.

 

[Migo]

Jodå det håller. Men bara iom att någon tidigare i tråden tyckte att man kunde ha lajv istället för fester med klädkod lika gärna och då skulle de automatiskt bli mer avslappnat. Och svaret på det är nope, mer panik. Lajvkläder är inte avslappnade.

I annat fall skulle jag då inte alls tyckt att det hade med saken att göra.

Förresten som @monster1 sa. Man gick ju på fest med sina vänner, någon gång om året. Om man ville. Vännerna hade jag oavsett. Att jobba på fest var nog det i så fall som byggde kontaktnät för folk.

Vi verkar läsa helt olika inlägg. Jag har pratat om lajv, men aldrig "för att det skulle bli mer avslappnat".

 

[monster1]

Vi verkar läsa helt olika inlägg. Jag har pratat om lajv, men aldrig "för att det skulle bli mer avslappnat".

Men är inte poängen med sådana tillställningar att det ska vara lite stelt?

 

[Migo]

Men är inte poängen med sådana tillställningar att det ska vara lite stelt?

Jag har fortfarande aldrig pratat om "stelt" vs. "avslappnat". Jag har pratat om exkludering på grund av könsidentitet.

 

[monster1]

Jag har fortfarande aldrig pratat om "stelt" vs. "avslappnat". Jag har pratat om exkludering på grund av könsidentitet.

Ja och det är förkastligt. Är det alla typer av klädkoder eller regler som gör att det blir så?

 

[Wysiwyg]

Jo exakt, men haken med diskussionen var ju att folk ville att man skulle skippa klädkoder som kavaj och mörk kostym (där det står exakt vad man ska ha) och istället köra på -huvudsaken är att ni känner er fina.

Dvs man ville skippa klädkoder för att det är mer inkluderande mot de som inte läst på universitetet.

Och den här klädångesten är ju hopplös när man ska på midsommarfest hos folk man inte känner och allt möjligt, för att inte tala om bröllop! Så jag är jätteglad när de på bröllopsinbjudan skrivit mörk kostym, kavaj och till och med "midsommarfin" för då har man i alla fall någonting att gissa på.

Så jag tycker precis som du att klädkoder är snälla helt enkelt. Speciellt om man är ute ur sitt sammanhang och sin bekantskapskrets.

Jag kanske skriver otydliga inlägg men jag vill inte försvara klädkoder utan problematisera dem. Jag tycker nog principiellt att "känna sig fin och bekväm" bör räcka var man än går faktiskt. Jag förstår att en klädkod kan kännas bra att luta sig emot men det förutsätter ju också att man har möjlighet att klä sig som klädkoden anvisar, dvs pengar att kanske köpa nya kläder för. Sen bör man ju känna sig bekväm i koden som anges, annars är det ju bara ett aber.

Jag ser nyttan med klädkoder för de som kan "vila" i dem men ett större problem tycker jag är alla de som inte kan inhandla kläder och därför känner att de inte kan komma (exkluderande) samt för de som inte är bekväma i koderna. Och personligen har jag aldrig varit inbjuden till någon privat sammankomst som har klädkod angett så jag ser inte riktigt nödvändigheten för privat bruk. Skulle någon av mina vänner ange en klädkod för en fest hade jag nog undrat vad som hänt med dem faktiskt.

Jag hade nog inte riktigt funderat över deras vara och icke vara förrän just min examensfest och skillnaden i bekvämlighet inför "akademikerkretsar" och hur det tog sig uttryck i just klädsel-funderingar.

 

[monster1]

Jag kanske skriver otydliga inlägg men jag vill inte försvara klädkoder utan problematisera dem. Jag tycker nog principiellt att "känna sig fin och bekväm" bör räcka var man än går faktiskt. Jag förstår att en klädkod kan kännas bra att luta sig emot men det förutsätter ju också att man har möjlighet att klä sig som klädkoden anvisar, dvs pengar att kanske köpa nya kläder för. Sen bör man ju känna sig bekväm i koden som anges, annars är det ju bara ett aber.

Jag ser nyttan med klädkoder för de som kan "vila" i dem men ett större problem tycker jag är alla de som inte kan inhandla kläder och därför känner att de inte kan komma (exkluderande) samt för de som inte är bekväma i koderna. Och personligen har jag aldrig varit inbjuden till någon privat sammankomst som har klädkod angett så jag ser inte riktigt nödvändigheten för privat bruk. Skulle någon av mina vänner ange en klädkod för en fest hade jag nog undrat vad som hänt med dem faktiskt.

Jag hade nog inte riktigt funderat över deras vara och icke vara förrän just min examensfest och skillnaden i bekvämlighet inför "akademikerkretsar" och hur det tog sig uttryck i just klädsel-funderingar.

Jag tänker på klädkoder i formen att klä ut sig. Jag tycker det är kul att klä ut mig/upp mig. Skulle dock inte säga att det känns bekvämt, men hela grejandet runt om kring är kul. Men jag skulle ju inte gå till jobbet utklädd till dinosaur om det inte var uttalat att det var maskerad samtidigt är det ju bra om det inte är ett krav. Så man borde ju kunna ha en nödutgång i form av "eller det du är bekväm i" för dom som inte vill vara en dinosaur.

 

[Ullmerkott]

Jag kanske skriver otydliga inlägg men jag vill inte försvara klädkoder utan problematisera dem. Jag tycker nog principiellt att "känna sig fin och bekväm" bör räcka var man än går faktiskt. Jag förstår att en klädkod kan kännas bra att luta sig emot men det förutsätter ju också att man har möjlighet att klä sig som klädkoden anvisar, dvs pengar att kanske köpa nya kläder för. Sen bör man ju känna sig bekväm i koden som anges, annars är det ju bara ett aber.

Fast att känna sig bekväm bygger ju för väldigt många på att man är "rätt" klädd för situationen? Jag känner mig för det mesta både fin och bekväm i shorts och linne, men skulle absolut inte göra det på Nobelmiddagen. Och tvärtom, jag skulle känna mig väldigt obekväm i balklänning om det visar sig att övriga sällskapet kommer i arbetskläder. Jag är inte heller helt bekväm med att bära min finaste dressyroutfit på ett kontor, eller att klä ut mig över huvud taget om det inte görs i grupp.
Det jag menar är att någon sorts klädkod finns i nästan alla sammanhang. Jag tycker inte att man ska behöva vara socialt begåvad för att kunna avgöra vad den är.