Klädkod i universitetskretsar - bra eller dåligt? (utbruten från Vett och etikett: Långklänning med urringning?)

[Wysiwyg]

@Milosari Nä men det är väl just det som är min poäng återigen, att du (och jag också för den delen) inte känner igen sig i att klädkoden skulle vara så svår att få till att vi inte skulle gå på eventet. Jag har släktingar som inte känner att de kan komma på min examen för att de inte har råd att köpa kläder för en klädkod och jag har kompisar som inte vågat gå på sittning för att de inte skulle vara nog fina.

Jag tror du är precis den målgrupp jag menar inte inser svårigheterna med koder för någon som inte är invigd. Du talar om att äta sushi med sked med negativ klang, vara på finmiddag, ens bli serverad någonting med fint upplägg? Det tillhör inte någonting arbetardelen av min släkt gör eller någonsin varit med om.

 

[MidnightSoul]

Jag kan tycka det är trevligt med klädkoder. Dock ska det vara äkta klädkoder och inget påhittat.
Sen om en man vill komma i klänning och en kvinna i kavaj, why not. Alla ska få trivas i kläderna dom har på sig.

 

[ekra]

En poäng med sittningarna och dess klädkoder och högtidlighet är väl att studentlivet i stort är allt annat än glamoröst. Då är lite rollspelande i form av ”fina middagar” ett kul inslag. Det blir inte samma sak med en middag i vardagskläder, det är klart att det också är trevligt, men något annat.

@Saeta Ja, det kan absolut stå något mer inkluderande än ”klädkod för män och kvinnor” i en inbjudan, men att det inte står tex ”klädkod för transpersoner osv” betyder ju inte att de inte är välkomna att komma i den klädsel de anser passande utifrån den generella klädkoden. Sannolikt kommer ingen att bli utkastad pga klädval.

 

[Petruska]

Ja alltså jag känner alltid att jag klär ut mig när jag sätter på mig feminina kläder, men jag kan tycka att det är rätt så roligt med maskeradkänslan numera. Jag tyckte att det var lite jobbigt förut, men har aldrig varit med om att byxor i någon form inte har varit okej. I mina relationer med transpersoner dock (som vän, kk, partner) så är det verkligen inte så att klädkodstillställningar pekas ut. Alla är ju utklädda, på ett eller annat vis. Det som verkar besvärligast är idrott, där det är en mycket strikt indelning i damer och herrar. Där finns noll utrymme för fri tolkning, speciellt inte om du råkar var född till pojke.

Jag tycker INTE att det är roligt. Alls. Från klädkod till bordsplaceringen till dansen.

I idrotten är ju ridsport förebildlig, som skiter i kön i tävlingssammanhang.

 

[Petruska]

Vad är det i det som kräver femininitet. Jag upplever dom också som jobbiga men för att det är en massa regler som jag inte begriper mig på. Jag förstår liksom inte riktigt poängen, men så är det med mycket här i livet.

Jag har inga problem med "fina" dukningar och många bestick och tal osv, det ingår vana vid sådant i mitt kulturella kapital, även om jag starkt föredrar enklare umgängesformer.

Till det feminina jag ogillar hör dels kläderna dels hela det könsrollsspel som bordskavaljer etc medför. Den delen har jag seriösa problem med. Det är inte bara att jag föredrar enklare häng.

 

[monster1]

Jag har inga problem med "fina" dukningar och många bestick och tal osv, det ingår vana vid sådant i mitt kulturella kapital, även om jag starkt föredrar enklare umgängesformer.

Till det feminina jag ogillar hör dels kläderna dels hela det könsrollsspel som bordskavaljer etc medför. Den delen har jag seriösa problem med. Det är inte bara att jag föredrar enklare häng.

Ah jag har inga problem med kläderna men slipper gärna bordskavaljer och komplicerade matritualer.

 

[Petruska]

Men jag känner inte riktigt igen mig i din beskrivning? Jag är inte särskilt invigd, min garderob är superskral, jag har inte känt mig 100 % bekväm med att klä ut mig till någon feminin? Men då vet jag de andra har, och kan låna, eller köpa något billigt, eller helt enkelt strunta i att gå dit. Alternativet är ju att inte ha någon koll alls? De flesta andra kommer ändå ha ett hum om vad som är "rätt".

Om det är vänner vet man ju hur det brukar vara bland ens vänner. Att då krångla med en klädkod tycks ju i första hand vara något man gör om man vill spela något man inte är.

Vilket ju även är fallet med den typen av studenttillställningar.

 

[Milosari]

@Milosari Nä men det är väl just det som är min poäng återigen, att du (och jag också för den delen) inte känner igen sig i att klädkoden skulle vara så svår att få till att vi inte skulle gå på eventet. Jag har släktingar som inte känner att de kan komma på min examen för att de inte har råd att köpa kläder för en klädkod och jag har kompisar som inte vågat gå på sittning för att de inte skulle vara nog fina.

Jag tror du är precis den målgrupp jag menar inte inser svårigheterna med koder för någon som inte är invigd. Du talar om att äta sushi med sked med negativ klang, vara på finmiddag, ens bli serverad någonting med fint upplägg? Det tillhör inte någonting arbetardelen av min släkt gör eller någonsin varit med om.

Oj du har verkligen hunnit bilda dig en uppfattning av mig som person. Men alltså jag känner fortfarande inte igen mig . Jag tror inte att min styrka ligger i att jag är någon sorts övre medelklass (långt ifrån, morsan var konstnär och hankade sig fram på bidrag och stipendier under hela min uppväxt) utan i att jag är rörlig i olika kretsar (tack vare att jag är uppvuxen i just Lund) och att det inte är katastrof att inte passa in till 100 %. Men jag har provat att ha HELT FEL klädsel. Alltså verkligen helfel. Det var faktiskt plågsamt på riktigt eftersom jag var helt oförberedd. Efter det så lärde jag mig att kolla upp i förväg vad som gäller så jag åtminstone slipper bli överraskad.

Min matkultur behöver jag inte rättfärdiga egentligen. Men vi har många kockar i släkten. Allt från skolmatsalskockar via lärare på yrkesprogram till head chef över högt rankade restauranger. Det faller sig ganska naturligt att vi äter "fint" när de kommer hem, och flera av oss andra delar intresset även om vi har andra yrken. Snygg och god mat behöver verkligen inte vara dyr.

 

[Petruska]

Ah jag har inga problem med kläderna men slipper gärna bordskavaljer och komplicerade matritualer.

Bordskavaljer är ju döden. Varför i helvete sorterar man middagsgäster efter heterosexuella principer?

 

[Petruska]

Ah jag har inga problem med kläderna men slipper gärna bordskavaljer och komplicerade matritualer.

För min del är alltså de tydligt klassrelaterade delarna enkla - men ointressanta och inte ett sätt att umgås som jag tycker gynnar närhet mellan människor.

Medan de könade delarna är direkt plågsamma.

 

[Milosari]

Jag tycker INTE att det är roligt. Alls. Från klädkod till bordsplaceringen till dansen.

I idrotten är ju ridsport förebildlig, som skiter i kön i tävlingssammanhang.

Nej men är du tvingad att ha på dig klänning och att dansa? Det enda tvånget är egentligen att sitta där man är placerad. Och gillar man inte det heller, då är det kanske ingen större poäng med att gå dit? Jag menar, allt kan man inte beskylla klädkoden för.

Visst är ridsporten föredömlig när det gäller könsuppdelning, men det är å andra sidan ingen sport för den med tunn plånbok. Hundsporten är bättre. Både fritt från klädkod, könsuppdelning och kostar en bråkdel av hästeriet. Men frågan är INTE enkel. Det är inte rättvist att alla springer 100 m i samma tävling t ex.

 

[Milosari]

Om det är vänner vet man ju hur det brukar vara bland ens vänner. Att då krångla med en klädkod tycks ju i första hand vara något man gör om man vill spela något man inte är.

Vilket ju även är fallet med den typen av studenttillställningar.

Ja, det är ju det som är grejen. Man klär ut sig till något man inte är, och leker att man är någon annan en stund. Lite underhållning i en grå vardag.

 

[Wysiwyg]

@Milosari Jag försöker inte klass-shamea dig så du ska inte känna att du behöver förklara eller ursäkta dig. Min poäng var att du är bekväm i olika kretsar (det jag kallat invigd tidigare) och ser klädkoden som en tillgång. För andra behöver det inte vara en tillgång, utan snarare en belastning och en begränsning, och det är vad jag försöker belysa i inlägg efter inlägg.

Din matbeskrivning tog jag inte heller för att på något vis trycka till dig utan för att belysa just vad jag ville förmedla: att du är invigd i vad man kan kalla lite "finare" tillställningar och kan vila i att klädkoden ger dig riktning medan klädkod för andra kan vara exkluderande och ångestframkallande.

 

[Milosari]

Bordskavaljer är ju döden. Varför i helvete sorterar man middagsgäster efter heterosexuella principer?

Jag har nog helt missat koden att man inte får prata med någon annan. Jag ser bordsplacering som ett sätt att undvika grupperingar.

 

[Petruska]

Nej men är du tvingad att ha på dig klänning och att dansa? Det enda tvånget är egentligen att sitta där man är placerad. Och gillar man inte det heller, då är det kanske ingen större poäng med att gå dit? Jag menar, allt kan man inte beskylla klädkoden för.

Visst är ridsporten föredömlig när det gäller könsuppdelning, men det är å andra sidan ingen sport för den med tunn plånbok. Hundsporten är bättre. Både fritt från klädkod, könsuppdelning och kostar en bråkdel av hästeriet. Men frågan är INTE enkel. Det är inte rättvist att alla springer 100 m i samma tävling t ex.

Nu hamnar jag aldrig i andra idrotter, så det ids jag inte engagera mig i.

De få gånger per decennium.jag bär långklänning, är det alltid inom jobbet på något sätt. Då går jag dit. Under inre uppror över könsrollsskiten.

I övrigt känner jag numera ingen som bjuder till fest med klädkod. Jag har väl varit på några få bröllop med klädkod (riktiga eller hittepå), men de duggar mycket glest i mina kretsar.

Om min studietid hade präglats av såna där studentfester hade jag ändå inte gått. Jag blir hellre utanför än deltar i sånt.

 

[Petruska]

Jag har nog helt missat koden att man inte får prata med någon annan. Jag ser bordsplacering som ett sätt att undvika grupperingar.

Okej. Du fattar inte.

Jag mår dåligt av att försöka förklara när du inte försöker fatta.

 

[Wysiwyg]

Raderat!

 

[Milosari]

@Milosari Jag försöker inte klass-shamea dig så du ska inte känna att du behöver förklara dig. Min poäng är mer att du är bekväm i olika kretsar (det jag kallat invigd tidigare) och ser klädkoden som en tillgång. För andra behöver det inte vara en tillgång, utan snarare en belastning och en begränsning, och det är vad jag försöker belysa i inlägg efter inlägg.

Klockan är för mycket... Men såhär. Jag förnekar inte att människor känner sig obekväma i situationer de inte känner till. Det gör de flesta. En del kan avhjälpas med en god portion självförtroende och självkänsla (det ÄR faktiskt okej att det inte blir helt rätt) men just det, att inte passa in helt, har enligt min mening noll och intet att göra med klädkodens existens att göra. Du behöver inte försöka belysa i inlägg efter inlägg. Jag förstår faktiskt. Jag har bara en annan syn på det hela. Och anser att problemet snarare ligger i de oskrivna reglerna (och i vissa skrivna, som i idrotten). Studenter är enligt min mening mycket mer i framkant när det kommer till acceptans av det annorlunda än vad samhället i stort är. Men naturligtvis finns undantag även där.

 

[Wysiwyg]

@Milosari Men jag häpnar helt. Du verkar ju helt resistent för att andra har helt andra upplevelser än du har.

Jag blir faktiskt provocerad av ditt "god portion självförtroende och självkänsla". Du är helt insiktslös kring ditt privilegium.

 

[Petruska]

@Milosari Men jag häpnar helt. Du verkar ju helt resistent för att andra har helt andra upplevelser än du har.

Jag blir faktiskt provocerad av ditt "god portion självförtroende och självkänsla". Du är helt insiktslös kring ditt privilegium.

Precis! Se bara till att skaffa erforderligt självförtroende och självkänsla, så kommer du att förstå hur roligt det är att leka som fint folk! Se så! Marsch pannkaka!