Klädkod i universitetskretsar - bra eller dåligt? (utbruten från Vett och etikett: Långklänning med urringning?)

Men de har ju inte blivit mer formella sedan 80-talet när det var mer blandat. Det är ju den usla skolan med vaga mål som vi har nu som gör att skillnaderna ökar igen. Just det där "igen" är ju det intressanta, för traditionerna ska ju vara ungefär desamma som på 80-talet då.

Nationerna försöker i alla fall göra sitt bästa för att vara öppna och inbjudande. Tex det första man får är ju en inbjudan till Reccegasque där de berättar allt om hur man gör och vad man ska ha på sig och levererar sångböcker osv. Det är liksom en introduktion till -hur man gör, hela tillställningen är visa.

Nationerna är sedan väldigt lättillgängliga, äta lunch på vissa för 50 kr -sopplunch. Arbeta på sopplunch och få 50 kr. Gå och fika får vem som helst göra, till och med jag och barn, 15 kr för en kaka och 10 för en kopp kaffe var det sist. Miljö är -skolmatsal och befolkningen -blandad från pensionärer till studenter.

Och nollningen när jag började hade också utvecklats till en tradition där äldre studenter tar yngre i handen och visar hur nationerna fungerar, var de ligger, var är puben osv, den ena efter den andra.

Men självklart är ju dock det frivilligt att delta, man kan ju inte tvinga folk. Men de försöker verkligen jättemycket. När de skriver in reccar så brukar de också tala varmt om alla aktiviteter och hur välkommen man är.
Måste nästan fortsätta. Om man ska förbjuda och undvika sittningar i studentsammanhang så kan det slå fel åt flera håll också.

Låt säga att man kommer från arbetarklass och är väldigt obekväm med sittningar och vill läsa juridik. Är det då bättre att få gå på reccegasque med lite skåla dit och nicka hit, ett par extra bestick och slåss med grannen om smörgåstallriken och sjung en sång på lite kul och dansa lite disco. Sedan gå på fler gasquer eller inte för det var inte kul och kanske slå till på en gåsmiddag med kompisens gamla frack efter tre år.

Eller att detta är förbjudet i studentvärlden och sedan ska man första gången sätta på sig en mörk kostym och gå till advokatfirmans finmiddag för klienterna när man är 25 och slåss med direktör Snottlund om smörgåstallriken.

Självklart är det ju möjligt att man kan pressa nedifrån och utrota kostym totalt från både advokater och bröllop. Men om det inte är slutmålet så kan man ju se studentgasquen som det tillfälle där man kan lära sig så att man inte känner sig obekväm i ett ev arbetsliv med middagar.
 
Men nej. Folkdräkten är en traditionell klädsel bland landsbygdsbefolkning i jordbrukssamhället. Inte bland arbetare. Och det var inte en högtidsklädsel, utan deras "normala" klädsel som kunde varieras till fest genom att man tog ett finare förkläde, en nyare hätta osv. Användningen var mer eller mindre utdöd med undantag av vissa platser (ffa Dalarna). (Och övergången skedde ofta genom att just finkläderna var de som först byttes till "modekläder" medan vardagskläderna behöll traditionell form längre.)
Innan användandet togs upp av festande studenter (!) och sedan blev en del av den nationalromantiska rekonstruktionen. Vilket gav en del rätt ohistoriska rekonstruktioner och stelnade normer som inte är representativa för när det ursprungliga bruket var levande (igen med visst undantag för där traditionen fanns kvar obruten) Att den togs in som ett alternativ till den klassiska högtidsklädseln i akademien speglar en överklassyn på den som exotiskt pitoresk, inte allmogens egna användning.
Intressant, vart kan jag läsa mer om det här? Där jag läst var det tvärtom att det vi kallar folkdräkt var den fina klädsel som allmogen hade på sig. Det tog man sedan och döpte om till folkdräkt och gjorde säkert om lite med.
 
Fast de traditionella klädkoderna är ju extremt normativa och också tydligt relaterade till klass. Det går ju inte att komma undan?
Klädkoderna innebär uttryckliga instruktioner för hur män resp kvinnor ska klä sig. Hur kan du inte se att det är konsrollskonserverande i sig självt?

Men kvinnor klär sig ju i kavaj hela tiden. Hur kan det ens vara relevant att påpeka detta när någon faktiskt beskriver att hen blev nekad?

Nej inbjudan specificerar hur män ska klä sig och då förväntas kvinnorna förhålla sig till relaterade ramar.

Jag tolkar också klädkoder ganska fritt men kan ändå se problemet.
Fast just för klass?

Nu tittade jag på bilder från 1 maj demonstrationer från 30-talet. Jag gissar att i alla fall några i demonstrationerna kan komma från arbetarklassen (hittar studenter och annat också)

1543401658731.webp


Det här gänget hade ju tveklöst kunnat trava in på en gasque i Uppsala 1990 i alla fall och räknats som välklädda.

Är inte kostym mer av ett gammaldags plagg som många hade förr när de gifte sig eller konfirmerade sig el dyl snarare än ett special special överklassplagg? Konfirmationskostymen hade man väl tills man gifte sig och sedan hade man den man gifte sig i tills begravningen.

Frackmiddag är ju extremt valfritt, jag har varit på en gåsmiddag som student, för att det var kul, och det var väldigt valfritt. Att rusa runt, vifta med händerna och sminka sig var ytterligare mer valfritt. Frackar verkar folk låna, hyra, köpa begagnat och de kan sitta lite hursomhelst och nästa dag har folk en overall eller spyfrack.

Helt ärligt så verkar studentmiddagarna för gymnasister vara knasigare än studentlivet nuförtiden. Vad är det tiotusentals kronor i Stockholm, håruppsättningar, superfina kläder och alla "måste" vara med på ett annat sätt på allt från att åka hökärra runt stan och hälla champagne och öl på bilar till bal. Som gammal och surmulen tycker jag snarare det är helt vansinnigt och verkar närapå omöjligt att undvika eller ens att köpa klänning på HM eftersom det är projekt per klass och "alla" diskuterar var klänningarna kommer ifrån.
 
Senast ändrad:
Det här med att inte ha råd med klädseln för att gå på vissa sittningar.. måste nästan slänga in en ny del i diskussionen; studentoverall. Denna ”ses ned” på i studentsammanhang, det är bara drägg och fylleri, väldigt tvärt om mot de finare gasquerna och balerna.
Priset för en overall? Grundpris ca 3-400:- (minst) + 10-50:- PER märke. Det finns en anledning till att vi kallar våra ovvar för ”märkeskläder”:D
Visst, det blir inte en fråga om könsidentitet, men ack en fråga om ekonomi. Ovve är en vanlig klädkod i många studentsammanhang, men något som sällan brukar tas upp som klassmarkör eftersom allt runt omkring själva ovven ses som ”fult” (ex kallar vi våra ovve-sitt ingar för fulsittningar).
 
Det kan ju vara så att den som upplever sig exkluderad, inte exkluderas av de andra?
Utan att det är en känsla av obekvämhet som ligger hos individen, faktiskt, och inte hos omgivningen. Jag tror inte att den som skriver en klädkod på en inbjudan, avser att exkludera de människor som nås av inbjudan. Faktiskt.
Och avsikten med klädkod på en studentsittning torde inte vara att exkludera dem som inte trivs i klädkoden.
Faktiskt.

Visst vore det allra bästa om ingen någonsin kände sig obekväm i något sammanhang, men så fungerar ju inte tillvaron.

Men om en person känner sig exkluderad i ett sammanhang så är det ju så. Den känslan kan inte du ta ifrån personen hur mycket du än vill. Det handlar ju inte om att känna sig obekväm. Det kan nog alla göra i olika situationer utan att det behöver vara någons "fel". Men om en person känner sig (är) exkluderad så är det inte bara obekvämt utan sjuttioelvatusen gånger värre (om jag får gissa helt fritt).

Jag tror inte heller att någon menar att exkludera någon. Iallafall inte de flesta. Jag vill tro gott om folk och antar att de flesta inte har för avsikt att mena något illa. Men det betyder inte att dessa personer omedvetet kan exkludera/såra/osv någon.

Om du skulle befinna dig i ett sammanhang där en person inte vågat/kunnat delta pga att hen känt sig exkluderad, skulle du då rycka på axlarna (som jag tyvärr upplever att du gör här i tråden) och säga att det nog beror på hen, snarare än själva sammanhanget? Om vi tar exemplet om just klädkoder.
Är det inte bättre att fråga hur det ska förbättras så det i framtiden inte exkluderar någon?

Nej, jag tror inte heller att det går att vara alla till lags till 110%. Men det går att göra så gott en kan för att alla ska känna sig välkomna.
 
Det här med att inte ha råd med klädseln för att gå på vissa sittningar.. måste nästan slänga in en ny del i diskussionen; studentoverall. Denna ”ses ned” på i studentsammanhang, det är bara drägg och fylleri, väldigt tvärt om mot de finare gasquerna och balerna.
Priset för en overall? Grundpris ca 3-400:- (minst) + 10-50:- PER märke. Det finns en anledning till att vi kallar våra ovvar för ”märkeskläder”:D
Visst, det blir inte en fråga om könsidentitet, men ack en fråga om ekonomi. Ovve är en vanlig klädkod i många studentsammanhang, men något som sällan brukar tas upp som klassmarkör eftersom allt runt omkring själva ovven ses som ”fult” (ex kallar vi våra ovve-sitt ingar för fulsittningar).
Men du beskriver ju bara ditt eget sammanhang vilket får mig att fundera på vart du studerar. Vissa utbildningar präglas ju av större konservatism än andra.
 
Men de har ju inte blivit mer formella sedan 80-talet när det var mer blandat. Det är ju den usla skolan med vaga mål som vi har nu som gör att skillnaderna ökar igen. Just det där "igen" är ju det intressanta, för traditionerna ska ju vara ungefär desamma som på 80-talet då.

Nationerna försöker i alla fall göra sitt bästa för att vara öppna och inbjudande. Tex det första man får är ju en inbjudan till Reccegasque där de berättar allt om hur man gör och vad man ska ha på sig och levererar sångböcker osv. Det är liksom en introduktion till -hur man gör, hela tillställningen är visa.

Nationerna är sedan väldigt lättillgängliga, äta lunch på vissa för 50 kr -sopplunch. Arbeta på sopplunch och få 50 kr. Gå och fika får vem som helst göra, till och med jag och barn, 15 kr för en kaka och 10 för en kopp kaffe var det sist. Miljö är -skolmatsal och befolkningen -blandad från pensionärer till studenter.

Och nollningen när jag började hade också utvecklats till en tradition där äldre studenter tar yngre i handen och visar hur nationerna fungerar, var de ligger, var är puben osv, den ena efter den andra.

Men självklart är ju dock det frivilligt att delta, man kan ju inte tvinga folk. Men de försöker verkligen jättemycket. När de skriver in reccar så brukar de också tala varmt om alla aktiviteter och hur välkommen man är.
Jag pratar om vikten av kulturellt kapital och du pratar om sopplunch. Jag förstår nog inte hur det är relaterat riktigt. Självklart är inte studenter barbarer och huliganer som medvetet försöker stänga ute folk, (de är alldeles för väluppfostrade) de är nog mer än välvilligt inställda till arbetarklasstudenter och erbjuder säkert dem på billiga soppluncher. Som om den här diskussionen handlar om det, och om enskilda indviders ageranden.
Hur man interagerar, klär sig, beter sig, äter, jobbar, tillbringar sin fritid på etc etc beror i hög grad på var man kommer ifrån. Det är inte så himla konstigt. Det som däremot är märkligt är att inte fler reflekterar över det överhuvudtaget.
 
Jag menar precis det jag skrev. Att traditionella klädkoder är generellt 'könskodade' är väl ingen hemlighet eller överraskning och att de dessutom hör hemma i en tid där somliga hade råd med fina tillställingar, och andra inte känns inte heller långt ifrån sanningen.
Det hör helt enkelt inte hemma i en studentkultur tycker jag. Eller i modern kultur överhuvudtaget om jag fick välja, men så är det ju inte. :)

Och det är klart att jag kan! Men om de som inte har råd eller känner att de klarar av att leva upp till klädkoden fortsätter exkluderas känns det lite som om vi fortsätter förstärka både klasskillnader och en norm jag inte gillar.
Det vore väl helt okej med bal eller finare tillställning utan den där specifika längden på klänning eller typen av herrklädsel? Jag är rätt övertygad om att folk är fullkomlgt kapabla att klä upp sig för en finare tillställning utan att behöva googla och ha ångest över vad som är rätt och vad som är fel med utstyrseln de har råd med eller känner sig bekväma med.

Vad folk sedan väljer att ha för tema eller kod för sina bröllopp eller fester eller vad det nu kan vara går ju inte att påvera, men just inom studentgrupper och andra miljöer där man vill vara inkluderande känns det ganska vettigt att det ses över.
Rent teoretiskt sett ska ju alla studenter ha ungefär samma kassa. Dvs studielån + bidraget.
 
Rent teoretiskt sett ska ju alla studenter ha ungefär samma kassa. Dvs studielån + bidraget.

Men så fungerar det ju inte. Och även om det är så att alla har samma inkomst spelar det stor roll vad man har för besparingar eller socialt stöd som kan täcka upp. Har man ingen alls som kan täcka upp kan det vara nervöst att leva som student, betala hyran över sommaren och "unna sig". De som har sparkapital eller föräldrar bakom sig som kan rycka in i nödfall kan ju unna sig en mer avslappnad attityd till sin skrala ekonomi.
 
Men om en person känner sig exkluderad i ett sammanhang så är det ju så. Den känslan kan inte du ta ifrån personen hur mycket du än vill. Det handlar ju inte om att känna sig obekväm. Det kan nog alla göra i olika situationer utan att det behöver vara någons "fel". Men om en person känner sig (är) exkluderad så är det inte bara obekvämt utan sjuttioelvatusen gånger värre (om jag får gissa helt fritt).

Jag tror inte heller att någon menar att exkludera någon. Iallafall inte de flesta. Jag vill tro gott om folk och antar att de flesta inte har för avsikt att mena något illa. Men det betyder inte att dessa personer omedvetet kan exkludera/såra/osv någon.

Om du skulle befinna dig i ett sammanhang där en person inte vågat/kunnat delta pga att hen känt sig exkluderad, skulle du då rycka på axlarna (som jag tyvärr upplever att du gör här i tråden) och säga att det nog beror på hen, snarare än själva sammanhanget? Om vi tar exemplet om just klädkoder.
Är det inte bättre att fråga hur det ska förbättras så det i framtiden inte exkluderar någon?

Nej, jag tror inte heller att det går att vara alla till lags till 110%. Men det går att göra så gott en kan för att alla ska känna sig välkomna.

OK, detta kommer att bli ett provocerande inlägg (fast jag ser ju att mina tidigare inlägg också upplevts som provocerande).

När det gäller klädkoder och en känsla av att inte passa in i vissa sociala sammanhang:
Ja, jag rycker på axlarna över det.
Om jag inte känner mig välkommen i en viss typ av tillställning så har jag lärt mig att strunta i det.

Ja, jag har varit den som inte känt mig inkluderad - och jag har också fått kritik för att vara utanför.
Det var under studierna. Jag fick under en klinikplacering höra att jag inte tog del i den sociala delen under rasterna.
Alldeles riktigt. För jag med min bonde-arbetarbakgrund kunde inte relatera till segel- och golfresor, så jag höll tyst.

Ja, jag har varit mobbad med självmordstankar i 15-talet år. Så nej, jag är inte den där välanpassade populära personen som hör till det accepterade gänget.

Och jag tror på att jag kan ta eget ansvar för min situation och mina reaktioner.

Ibland förekommer diskriminering och mobbing, och det är inte OK.

Men nej, jag tycker inte att alla sociala sammanhang ska slätas ut och likriktas och pressas ut till en grå likadan substans.

Och ja, även den person som upplever sig exkluderad kan ha ett ansvar för sin situation.
Antingen genom att berätta - där och då, inte klaga på internet ett antal år senare - att "detta känns inte OK för mig", eller genom att se hur situationer kan förändras.

Klädkod i vissa sociala sammankomster handlar - än en gång - inte om diskriminering.

Just det. Apropå klädkod. Eller apropå vad som nog vanligen ses som "passande klädsel".
Jag var på en begravning för ett tag sedan. Nästan alla gäster var klädda traditionsenligt i svart och/eller mörkt.
Men så hade vi gästen i jeans och färgglad sticke-tröja.
Nu känner jag den personen ytligt och känner att det är väldigt typiskt för vederbörande.
Gästen i fråga var sig själv på begravningskaffet. En mysig och ganska charmerande person.
Och "kom undan" med att vara helt vardagsklädd på en begravning med efterföljande kaffe.
Jag är helt säker på att personen inte kände sig exkluderad. Trots att vederbörande på ett väldigt tydligt sätt avstod från att följa normen.
 
"vems traditioner och varför?".

Deras egna och för att de tycker det är kul.

Det är ok att ta och ha roligt med ett koncept tycker jag.

Jag har tex kul med jul utan att ha ångest över dess borgerliga tyska ursprung med granen. Jag gillar helt enkelt att ha det mysigt mitt i vintern. De kristna tog jul utan att skämmas de med för att de gillade att ha mysigt mitt i vintern och mosa lite andra traditioner.

Och studenterna har tagit konceptet -sitta runt ett bord och äta och sjunga för att vissa tycker det är kul och mysigt. De som tycker det är roligare att spela fotboll med studentorganisationen gör det och de som tycker teater är kul gör det, de som gillar att skriva kör nationstidning och de som gillar att prata kan köra studentradion, de som gillar att ta en öl i jeans kan gå på nationspuben och de som vill gå på disco kan göra det, de som vill sitta och läsa på studentbiblioteket kan köra på den grejen och de som vill jobba i puben gör det. De som vill klättra eller göra yoga kan göra det.

Sedan får man väl vara irriterad över att vissa förväntar sig att man har fotbollsskor, yogakläder, klättringskläder, ridbyxor och hjälm, jeans, eller klänning från HM för att göra de olika aktiviteterna, eller så går man i jumpadojorna, mysbyxorna och grannens kjol, för klättringen är jag rädd man måste hyra utrustning pga säkerhet. Och så får man betala ngt slags självkostnadspris för det också, för både yoga och fest.
 
Men du beskriver ju bara ditt eget sammanhang vilket får mig att fundera på vart du studerar. Vissa utbildningar präglas ju av större konservatism än andra.
Men vilket annat sammanhang vill du att jag ska beskriva, något jag inte upplevt eller kan relatera till?
Där jag studerar finns allt ifrån ”fulsittningar” med studentoverall och ”drägg”, temasittningar med pirater och medeltid, sittningar med klädkoder uppklätt/kavaj/högtidsdräkt, promoveringar och andra tillställningar med akademisk högtidsdräkt. Vissa sittningar, sin klädkod till trots, är mer eller mindre strikta att hålla dessa. Ingenstans (utom möjligtvis när det är akademisk högtidsdräkt) har jag hört/sett någon bry sig om vem personen i klädseln är (alltså juridiskt kön eller vart på spektrat man hamnar).
Skulle säga att jag kan relatera till tillställningar där vi är glada om deltagarna har kläder på sig till tillställningar som till och med beskriver håruppsättningar och ytterhandskar. Det finns ett gigantiskt spektra, och jag väljer att uppskatta detta.
 
Deras egna och för att de tycker det är kul.

Det är ok att ta och ha roligt med ett koncept tycker jag.

Jag har tex kul med jul utan att ha ångest över dess borgerliga tyska ursprung med granen. Jag gillar helt enkelt att ha det mysigt mitt i vintern. De kristna tog jul utan att skämmas de med för att de gillade att ha mysigt mitt i vintern och mosa lite andra traditioner.

Och studenterna har tagit konceptet -sitta runt ett bord och äta och sjunga för att vissa tycker det är kul och mysigt. De som tycker det är roligare att spela fotboll med studentorganisationen gör det och de som tycker teater är kul gör det, de som gillar att skriva kör nationstidning och de som gillar att prata kan köra studentradion, de som gillar att ta en öl i jeans kan gå på nationspuben och de som vill gå på disco kan göra det, de som vill sitta och läsa på studentbiblioteket kan köra på den grejen och de som vill jobba i puben gör det. De som vill klättra eller göra yoga kan göra det.

Sedan får man väl vara irriterad över att vissa förväntar sig att man har fotbollsskor, yogakläder, klättringskläder, ridbyxor och hjälm, jeans, eller klänning från HM för att göra de olika aktiviteterna, eller så går man i jumpadojorna, mysbyxorna och grannens kjol, för klättringen är jag rädd man måste hyra utrustning pga säkerhet. Och så får man betala ngt slags självkostnadspris för det också, för både yoga och fest.

Lysande sammanfattat!
 
Jag pratar om vikten av kulturellt kapital och du pratar om sopplunch. Jag förstår nog inte hur det är relaterat riktigt. Självklart är inte studenter barbarer och huliganer som medvetet försöker stänga ute folk, (de är alldeles för väluppfostrade) de är nog mer än välvilligt inställda till arbetarklasstudenter och erbjuder säkert dem på billiga soppluncher. Som om den här diskussionen handlar om det, och om enskilda indviders ageranden.
Hur man interagerar, klär sig, beter sig, äter, jobbar, tillbringar sin fritid på etc etc beror i hög grad på var man kommer ifrån. Det är inte så himla konstigt. Det som däremot är märkligt är att inte fler reflekterar över det överhuvudtaget.
Men jag funderar jämt på vad det här kulturella kapitalet innebär. Få människor är ju vana att sitta på sittningar tänker jag tex. Överklassen borde ju vara de som mest ägnar sig åt sådant?
 
Det är så himla pretentiöst att åka på medeltidsveckan i Visby. Tyg för 800 kr vardera, för två klänningar, handsy, inga symaskinssydda sömmar får synas, sy med linnetråd, krusdok, vändsydda skor, ingen färg på linnet, dubbla ylleklänningar. Ångesten hägrar och hysterin ökar. Folk försöker och försöker säga att -ingen bryr sig -helt ärligt, kom som pirat om du vill! Eller vilken linneklänning som helst.

Du måste inte ha en snygg herrdräkt för när det är dagen för att byta till hosor om du hade klänning, du måste inte ha en extra landsknektdräkt för tisdag osv. Men folk gör de sakerna om de tycker det är kul.

Ska vi förbjuda den där veckan eftersom den kan kännas uteslutande om man inte faktiskt förstod att det på riktigt är helt ok att göra ett försök. (så länge man inte är på Battle of Wisby lägret)
 
Det här med att inte ha råd med klädseln för att gå på vissa sittningar.. måste nästan slänga in en ny del i diskussionen; studentoverall. Denna ”ses ned” på i studentsammanhang, det är bara drägg och fylleri, väldigt tvärt om mot de finare gasquerna och balerna.
Priset för en overall? Grundpris ca 3-400:- (minst) + 10-50:- PER märke. Det finns en anledning till att vi kallar våra ovvar för ”märkeskläder”:D
Visst, det blir inte en fråga om könsidentitet, men ack en fråga om ekonomi. Ovve är en vanlig klädkod i många studentsammanhang, men något som sällan brukar tas upp som klassmarkör eftersom allt runt omkring själva ovven ses som ”fult” (ex kallar vi våra ovve-sitt ingar för fulsittningar).
Hur ses ned på i studentsammanhang? Måste väl vara av dem som har den på i så fall. Jag har aldrig stött på någon som sett ned på overall och jag har heller aldrig haft någon tyvärr för det verkade kul. Men är väl för ingenjörer och tekniker och studentorkestrar mest.

Måste vi prata om ses ned på hux och flux om saker som kanske inte ses ned på när vi diskuterar snobberi. För folk kan ju tro att du menar på riktigt att -andra ser ned på personer i overall. När du senare skriver att du menar att -personer i overall ser ned på de sittningar då klädkod är overall och kallar det fulsittning. För att de kanske gillar just det.
 
Men om en person känner sig exkluderad i ett sammanhang så är det ju så. Den känslan kan inte du ta ifrån personen hur mycket du än vill. Det handlar ju inte om att känna sig obekväm. Det kan nog alla göra i olika situationer utan att det behöver vara någons "fel". Men om en person känner sig (är) exkluderad så är det inte bara obekvämt utan sjuttioelvatusen gånger värre (om jag får gissa helt fritt).

Jag tror inte heller att någon menar att exkludera någon. Iallafall inte de flesta. Jag vill tro gott om folk och antar att de flesta inte har för avsikt att mena något illa. Men det betyder inte att dessa personer omedvetet kan exkludera/såra/osv någon.

Om du skulle befinna dig i ett sammanhang där en person inte vågat/kunnat delta pga att hen känt sig exkluderad, skulle du då rycka på axlarna (som jag tyvärr upplever att du gör här i tråden) och säga att det nog beror på hen, snarare än själva sammanhanget? Om vi tar exemplet om just klädkoder.
Är det inte bättre att fråga hur det ska förbättras så det i framtiden inte exkluderar någon?

Nej, jag tror inte heller att det går att vara alla till lags till 110%. Men det går att göra så gott en kan för att alla ska känna sig välkomna.

Men man vet inte alltid vad man ska göra för att få folk att känna sig välkomna och bekväma.

Tex byggnader i Uppsala kunde få en bekant obekväm. Vackrare skolor kanske på lågstadiet är lösningen då?
 
Jag pratar om vikten av kulturellt kapital och du pratar om sopplunch. Jag förstår nog inte hur det är relaterat riktigt. Självklart är inte studenter barbarer och huliganer som medvetet försöker stänga ute folk, (de är alldeles för väluppfostrade) de är nog mer än välvilligt inställda till arbetarklasstudenter och erbjuder säkert dem på billiga soppluncher. Som om den här diskussionen handlar om det, och om enskilda indviders ageranden.
Hur man interagerar, klär sig, beter sig, äter, jobbar, tillbringar sin fritid på etc etc beror i hög grad på var man kommer ifrån. Det är inte så himla konstigt. Det som däremot är märkligt är att inte fler reflekterar över det överhuvudtaget.
Alltså du missuppfattade helt och hållet. Det efterlystes pluralitet i aktiviteter som erbjuds och folk går på allt möjligt. Och om du uppfattade vad jag skrev såhär på riktigt så kommer du att missuppfatta allt jag skriver men.

När jag pluggade i alla fall så var var nationerna proppade med folk från olika bakgrund som gick på gasquer och engagerade sig på olika sätt. Eller ok, jag vet kanske inte exakt hur man vet vem som är vem egentligen. Flertalet säger ju att de är arbetarklass tex (oavsett om deras föräldrar pluggat eller ej) men det behöver väl inte vara så att man är det bara för att man säger det såklart.

Så jag fattar inte ens varför du tror att just studenter från arbetarklassen inte skulle vara bland dem som älskar att fixa och gå på gasquer? och varför man inte skulle få vara på sopplunch med alla andra om man hade akademikerbakgrund. Jag vet inte ens om de som tex hade föräldrar med bondgård egentligen får kalla sig arbetarklass även om de gör det själva. Och alla hade typ lika uselt med pengar -bidrag + lån.
 
Men så fungerar det ju inte. Och även om det är så att alla har samma inkomst spelar det stor roll vad man har för besparingar eller socialt stöd som kan täcka upp. Har man ingen alls som kan täcka upp kan det vara nervöst att leva som student, betala hyran över sommaren och "unna sig". De som har sparkapital eller föräldrar bakom sig som kan rycka in i nödfall kan ju unna sig en mer avslappnad attityd till sin skrala ekonomi.
Jo absolut. Men på vissa här låter det som att vissa studenter är i det närmsta miljonärer när -avslappnad attityd fortfarande innebär att en student med föräldrar som kan rädda dem fortfarande är mestadels pank jämfört med vem som helst som jobbar.
 

Liknande trådar

Relationer Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
10 11 12
Svar
225
· Visningar
15 419
Senast: Badger
·
Tjatter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
20 21 22
Svar
436
· Visningar
30 884
Trädgård & Växter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
11
· Visningar
787
Tjatter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
9 10 11
Svar
217
· Visningar
17 799
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp