Måste nästan fortsätta. Om man ska förbjuda och undvika sittningar i studentsammanhang så kan det slå fel åt flera håll också.Men de har ju inte blivit mer formella sedan 80-talet när det var mer blandat. Det är ju den usla skolan med vaga mål som vi har nu som gör att skillnaderna ökar igen. Just det där "igen" är ju det intressanta, för traditionerna ska ju vara ungefär desamma som på 80-talet då.
Nationerna försöker i alla fall göra sitt bästa för att vara öppna och inbjudande. Tex det första man får är ju en inbjudan till Reccegasque där de berättar allt om hur man gör och vad man ska ha på sig och levererar sångböcker osv. Det är liksom en introduktion till -hur man gör, hela tillställningen är visa.
Nationerna är sedan väldigt lättillgängliga, äta lunch på vissa för 50 kr -sopplunch. Arbeta på sopplunch och få 50 kr. Gå och fika får vem som helst göra, till och med jag och barn, 15 kr för en kaka och 10 för en kopp kaffe var det sist. Miljö är -skolmatsal och befolkningen -blandad från pensionärer till studenter.
Och nollningen när jag började hade också utvecklats till en tradition där äldre studenter tar yngre i handen och visar hur nationerna fungerar, var de ligger, var är puben osv, den ena efter den andra.
Men självklart är ju dock det frivilligt att delta, man kan ju inte tvinga folk. Men de försöker verkligen jättemycket. När de skriver in reccar så brukar de också tala varmt om alla aktiviteter och hur välkommen man är.
Låt säga att man kommer från arbetarklass och är väldigt obekväm med sittningar och vill läsa juridik. Är det då bättre att få gå på reccegasque med lite skåla dit och nicka hit, ett par extra bestick och slåss med grannen om smörgåstallriken och sjung en sång på lite kul och dansa lite disco. Sedan gå på fler gasquer eller inte för det var inte kul och kanske slå till på en gåsmiddag med kompisens gamla frack efter tre år.
Eller att detta är förbjudet i studentvärlden och sedan ska man första gången sätta på sig en mörk kostym och gå till advokatfirmans finmiddag för klienterna när man är 25 och slåss med direktör Snottlund om smörgåstallriken.
Självklart är det ju möjligt att man kan pressa nedifrån och utrota kostym totalt från både advokater och bröllop. Men om det inte är slutmålet så kan man ju se studentgasquen som det tillfälle där man kan lära sig så att man inte känner sig obekväm i ett ev arbetsliv med middagar.