Jag skulle ju vilja ställa frågan tillbaka: vad ger dig rätt att döma mig och attackera mig?
Det kan ju vara så att den som upplever sig exkluderad, inte exkluderas av de andra?
Utan att det är en känsla av obekvämhet som ligger hos individen, faktiskt, och inte hos omgivningen. Jag tror inte att den som skriver en klädkod på en inbjudan, avser att exkludera de människor som nås av inbjudan. Faktiskt.
Och avsikten med klädkod på en studentsittning torde inte vara att exkludera dem som inte trivs i klädkoden.
Faktiskt.
Visst vore det allra bästa om ingen någonsin kände sig obekväm i något sammanhang, men så fungerar ju inte tillvaron.