Klädkod i universitetskretsar - bra eller dåligt? (utbruten från Vett och etikett: Långklänning med urringning?)

Ja men antalet studenter från arbetarklass har minskat och är väl idag några få ynka procent. Klädkoder och akademin är ju grejer som verkligen skriker de högre samhällsklasserna, tyvärr. Jag kommer ihåg en studentkamrat som var den första i sin släkt att studera vid universitetet och som inte kunde gå på några sittningar fast hon egentligen ville. Hon vågade inte, visste inte hur man skulle klä sig eller föra sig. Jag var så ledsen för hennes skull. Jag hade gått på en privatskola och hade skolats in i unga år vad som gällde men tyckte inte om det. Vi drack en flaska vodka istället som hon införskaffat.
Det är ju olika erfarenheter hos olika personer, förstås.

Jag kommer av bonde- och arbetaresläkt. Min pappa var först mjölkbonde, sedan metallarbetare och numera nästan pensionerad överårig metallarbetare. Han är fortfarande, vid 70 års ålder, "på golvet" på den metallfabrik där han började jobba vid ca 45 års ålder.
Jag läste, som många vet, medicin.
Av mina kursare var det drygt hälften som inte kom från akademisk bakgrund. För 25 år sedan.
Men det är möjligt att det har förändrats numera; om inte annat så har det blivit så mycket vanligare att läsa vidare på universitet numera, att snart sagt varannan svensk har akademikerbakgrund (lärare, sjuksköterskor,
förskolepedagoger och så vidare).

Och det är ju jättetråkigt om någon person känner sig obekväm inför vissa tillställningar. Men det är ju bara att avstå, faktiskt, om man känner sig obekväm.
Eller prata med någon kompis och hitta något OK alternativ.

Att röra upp himmel och jord över en sådan här sak tycker jag är orimligt.
Man måste inte gilla allt som händer. Man kan välja att strunta i en del företeelser.

Man måste inte avskaffa allt man inte gillar.
Man behöver inte tvinga alla in i samma form (för jag anser ju att det är vad man försöker göra om man ska förbjuda/avskaffa exempelvis studentsittningar med klädkod; då vill man tvinga in alla i mallen "ingen festlig klädsel" eller i mallen "inga traditioner".
Och det ser jag som något negativt.

För mig är det väl trevligt att några vill vara med på uppklädda studentsittningar, andra vill köra LAN, ytterligare några vill vara med på cosplay. Några vill gå på maskerad.
Jag vill inte någon av de grejerna, men jag tycker att det vore ganska fånigt om jag skulle vilja avskaffa företeelserna bara för att jag inte förstår mig på det eller är ointresserad.
 
Jag gillar klädkoder. Punkt. Ibland håller jag med om att de är anala och jobbiga, ibland inte.
Blir lite smått irriterad över att ni verkar tro att bara för att jag deltar vid vissa evenemang som detta skett så har jag tyckt att det varit okej, vilket inte är fallet, jag bara återger vad som hänt. Det var ingen av studenterna som tyckte att lösningen med käpp var optimal, vet inte ens vem som sa att kryckor inte var okej, men så var fallet.

I den andra tråden har jag flertalet gånger framfört att jag anser att en viss klädsel är mer passande än andra på tillställningar. Jag kommer alltid tycka att hoodie och keps är fel på en gasque, jag kommer alltid tycka att det är analt med akademisk högtidsdräkt då det är orimligt svårt att hitta en svart långärmad klänning utan krusiduller. Kan vi inte bara acceptera att vi tycket olika? Jag struntar blankt i att vissa av er inte tycker om klädkoder men accepterar er åsikt om ni accepterar min.

Slutligen vill jag tillägga att jag förstår att klädkoder kan vara hindrande i ett könsnormativt perspektiv, och jag hoppas att jag inte trampat någon på tårna med mina inlägg, för jag vill diskutera klädsel, inte personen i dem.
 
Ja men antalet studenter från arbetarklass har minskat och är väl idag några få ynka procent. Klädkoder och akademin är ju grejer som verkligen skriker de högre samhällsklasserna, tyvärr. Jag kommer ihåg en studentkamrat som var den första i sin släkt att studera vid universitetet och som inte kunde gå på några sittningar fast hon egentligen ville. Hon vågade inte, visste inte hur man skulle klä sig eller föra sig. Jag var så ledsen för hennes skull. Jag hade gått på en privatskola och hade skolats in i unga år vad som gällde men tyckte inte om det. Vi drack en flaska vodka istället som hon införskaffat.

Ja precis.
 
Poängen är väl knappast att förminska folks upplevelse? Jag har svårt att se varför just klädkod skulle vara problemet, när anledningen till att människor blir exkluderade eller illa behandlade helt enkelt är taskig människosyn? Det går bevisligen att göra de flesta tillställningar öppna eller snorsnävt exkluderande, beroende på vilken intention man har. Klädkod eller icke.

(För mig som inte så lätt navigerar i vilka koder som gäller i vilka sammanhang är klädkod en lättnad. Så många gånger som jag valt fel för kvällen, och blivit snedtittad för att det som var rimligt i mitt kompisgäng tydligen varit helt galet hos andra. Helt sjukt att folk kan välja att göra det till en så viktig grej, men eftersom det är så vill jag ha en chans att "göra rätt" om jag inte orkar ta striden den dagen.)
Fast de traditionella klädkoderna är ju extremt normativa och också tydligt relaterade till klass. Det går ju inte att komma undan?
Klädkoderna innebär uttryckliga instruktioner för hur män resp kvinnor ska klä sig. Hur kan du inte se att det är konsrollskonserverande i sig självt?
Min poäng var iaf inte den utan ville bara säga att så inte har varit fallet där jag varit utan det har varit helt ok att vara klädd i kavaj som tjej.
Tycker det är ruttet att bli nekad när man ändå har ansträngt sig. Trots allt är det 2018 lite längre än så borde vi ha kommit
Men kvinnor klär sig ju i kavaj hela tiden. Hur kan det ens vara relevant att påpeka detta när någon faktiskt beskriver att hen blev nekad?
Alltså, jag kanske bor under en etikettsfri sten men jag har aldrig sett en klädkod i en inbjudan som specificerar att ett juridiskt kön måste ha en viss klädsel. Visst, i förklaringen står det ofta att mannen har si och kvinnan så, men själva inbjudan brukar så att säga vara öppen för förslag.
Nu är jag visserligen en kvinna som älskar klänningar och dör av lycka varje gång jag har en anledning att sy en ny, men jag känner kvinnor som hellre tar på sig kostym och är dösnygga i det. Jag begriper inte var de hittar så snygga kostymer! Män i klänning kan jag inte uttala mig om för män känner jag väldigt få.

Men å andra sidan har jag aldrig sett klädkoden som en regel utan som en riktlinje, en guide till hur snofsig och formell festen är. Min erfarenhet sträcker sig till sittningar där kontentan av klädkoden var "du ska vara lite mer finklädd än när du knallar runt bland djuren".
Nej inbjudan specificerar hur män ska klä sig och då förväntas kvinnorna förhålla sig till relaterade ramar.

Jag tolkar också klädkoder ganska fritt men kan ändå se problemet.
 
Den har traden kanns som om det inte alls ar bra om man har en bakgrund med akademier och "overklass" i familjen, oavsett hur man sjalv lever. Om man inte kommer fran arbetarklass och framhaller det med stort forakt for "traditioner i akademia" sa ar man vard allt forakt for ens person.
Jag trodde att Sverige hade kommit langre an vad den har traden antyder. Att alla har samma varde oavsett varifran man kommer och oavsett om man gillar gamla kulturella sedvanjor eller inte. Precis som man valjer om man vill vara med och ha pa sig folkdrakt eller inte.
 
Jag kommer ihåg en studentkamrat som var den första i sin släkt att studera vid universitetet och som inte kunde gå på några sittningar fast hon egentligen ville. Hon vågade inte, visste inte hur man skulle klä sig eller föra sig.

Det där är ju ett typexempel på att det INTE är specifikt klädkod som är problemet, utan brister i mottagandet? Det spelar ju ingen roll hur man lägger upp en tillställning eller ett event, det kommer alltid att innebära att några inte vet eller känner sig bekanta i hur det går till. Det löser man genom att: A: se till att det finns ett tydligt nätverk av inslussning och kontakter för de som är nya i sammanhanget, eller B: aldrig gå utanför det välbekanta. Alternativ B känns extra olämpligt just i samband med högskolestudier...

Där jag pluggade (och i det stora flertalet av de föreningar av social karaktär jag varit med i) har man tydliga faddersystem, introduktionstillfällen, och utpekade kontaktpersoner för de som är nya. Detta för att säkerställa att det finns mer än en väg att få svar på sina frågor, och känna sig välkommen i det större sammanhanget. Om man inte har det borde det vara där åtgärden ska in. (Och givetvis ska inte enda tillfället till nätverkande som student vara via fester. En vettig studentkår ser till att det finns hyfsad bredd på aktiviteterna så att man kan lära känna folk i ett sammanhang man valt själv.)

Fast de traditionella klädkoderna är ju extremt normativa och också tydligt relaterade till klass. Det går ju inte att komma undan?
Klädkoderna innebär uttryckliga instruktioner för hur män resp kvinnor ska klä sig. Hur kan du inte se att det är konsrollskonserverande i sig självt?

Vem har sagt att jag pratar om just konservativt tolkade traditionella klädkoder? Klädkod för mig är (som ett väldigt litet urval): högtidsdräkt, smurfar, 1300-tal, vitt, "BBQ" (just den listade jag aldrig ut vad de egentligen avsåg), minimum black, mörk kostym, det så populära "sommarfin". En kod för vad man förväntas ha på sig, vad det än månne vara.

Strikt könsrollstolkade konservativa klädkoder har de senaste åren blivit så ovanligt där jag rör mig att jag inte läser in det när jag får inbjudan. (Och mina yngre, fortfarande studerande vänner verkar ha det likadant. De nojjar inte om klänningstvång när de går på bal (utan går i frack). Jag är tyvärr rätt säker på att de som upplever sig inte kunna gå i klänning till en sådan tillställning trots att de skulle vilja inte skulle ha lättare att komma i klänning till måndagens föreläsning heller. Där kan man faktiskt använda klädkoden som en öppning för normbrytande, genom att uttrycka att den INTE är binär. Vi har inte gjort det för att vi tycker det är uppenbart i "min" förening, men vid närmare eftertanke kanske det är en extra push för den som inte tillhör sällskapet.)
 
Det är ju olika erfarenheter hos olika personer, förstås.

Jag kommer av bonde- och arbetaresläkt. Min pappa var först mjölkbonde, sedan metallarbetare och numera nästan pensionerad överårig metallarbetare. Han är fortfarande, vid 70 års ålder, "på golvet" på den metallfabrik där han började jobba vid ca 45 års ålder.
Jag läste, som många vet, medicin.
Av mina kursare var det drygt hälften som inte kom från akademisk bakgrund. För 25 år sedan.
Men det är möjligt att det har förändrats numera; om inte annat så har det blivit så mycket vanligare att läsa vidare på universitet numera, att snart sagt varannan svensk har akademikerbakgrund (lärare, sjuksköterskor,
förskolepedagoger och så vidare).

Och det är ju jättetråkigt om någon person känner sig obekväm inför vissa tillställningar. Men det är ju bara att avstå, faktiskt, om man känner sig obekväm.
Eller prata med någon kompis och hitta något OK alternativ.

Att röra upp himmel och jord över en sådan här sak tycker jag är orimligt.
Man måste inte gilla allt som händer. Man kan välja att strunta i en del företeelser.

Man måste inte avskaffa allt man inte gillar.
Man behöver inte tvinga alla in i samma form (för jag anser ju att det är vad man försöker göra om man ska förbjuda/avskaffa exempelvis studentsittningar med klädkod; då vill man tvinga in alla i mallen "ingen festlig klädsel" eller i mallen "inga traditioner".
Och det ser jag som något negativt.

För mig är det väl trevligt att några vill vara med på uppklädda studentsittningar, andra vill köra LAN, ytterligare några vill vara med på cosplay. Några vill gå på maskerad.
Jag vill inte någon av de grejerna, men jag tycker att det vore ganska fånigt om jag skulle vilja avskaffa företeelserna bara för att jag inte förstår mig på det eller är ointresserad.
OM jag förstått de som vill byta kön till sitt rätta eller bara inte vill definieras öht som man eller kvinna, så handlar det om oerhört starka känslor som många gånger handlar om liv eller död. I ljuset av det kan jag verkligen förstå hur det kan kännas om man då förväntas vara det ena eller andra. Man blir ju då automatiskt exkluderad. Jag tycker att om man kan bjuda till och bjuda in alla som de själva vill vara så kan man ju göra så många fler lyckliga. Vore inte det något bra?
 
Fast de traditionella klädkoderna är ju extremt normativa och också tydligt relaterade till klass. Det går ju inte att komma undan?
Klädkoderna innebär uttryckliga instruktioner för hur män resp kvinnor ska klä sig. Hur kan du inte se att det är konsrollskonserverande i sig självt?

Men kvinnor klär sig ju i kavaj hela tiden. Hur kan det ens vara relevant att påpeka detta när någon faktiskt beskriver att hen blev nekad?

Nej inbjudan specificerar hur män ska klä sig och då förväntas kvinnorna förhålla sig till relaterade ramar.

Jag tolkar också klädkoder ganska fritt men kan ändå se problemet.
Tycker det är mycket märkligt
 
Fast de traditionella klädkoderna är ju extremt normativa och också tydligt relaterade till klass. Det går ju inte att komma undan?
Klädkoderna innebär uttryckliga instruktioner för hur män resp kvinnor ska klä sig. Hur kan du inte se att det är konsrollskonserverande i sig självt?

På vad sätt är de traditionella klädkoderna extremt normativa och också tydligt relaterade till klass?
 
Nej det är väl jättetrevligt att folk träffas och umgås. Mitt problem kommer när man försöker få könsnormativa,klasscementerande och stereotypa klädkoder att bli något gulligt. Det är inte gulligt att bevara och omhulda sociala koder som existerade för att utesluta människor baserat på klass/ras/kön.

På vad sätt bidrar de traditionella klädkoderna till att "bevara och omhulda sociala koder som existerade för att utesluta människor baserat på klass/ras/kön"? På vad sätt utesluter klädkoden "kavaj" människor av vissa raser t.ex.? (Om man nu har den förlegade uppfattningen att människor kan delas upp i raser?) Vad är det ens för sociala koder som uteslöt människor från vissa delar av klotet? (Jag vägrar att återupprepa r-ordet)
 
På vad sätt är de traditionella klädkoderna extremt normativa och också tydligt relaterade till klass?
De är ju könsrollsnormativa och deklarerar korrekt klädsel beroende på biologiskt kön. Traditionella klädkoder innebär ju dessutom att man tar givet att folk har tillgång (råd med) korrekt klädsel och den kan verka exkluderande för de som inte har råd. Det finns ju inga traditionella klädkoder som beskriver ”typiskt klädsel för arbetarklass” utan det är ju uppenbart ”finare” klädsel än så.

Speciellt i studentsammanhang är det ju jättemärkligt egentligen. Studenter har ont om pengar - vem kommer ens på tanken att de ska kosta på sig en kostym, smoking, frack eller viss typ av klänning?
Extremt ologiskt.
 
Vem har sagt att jag pratar om just konservativt tolkade traditionella klädkoder? Klädkod för mig är (som ett väldigt litet urval): högtidsdräkt, smurfar, 1300-tal, vitt, "BBQ" (just den listade jag aldrig ut vad de egentligen avsåg), minimum black, mörk kostym, det så populära "sommarfin". En kod för vad man förväntas ha på sig, vad det än månne vara.

Strikt könsrollstolkade konservativa klädkoder har de senaste åren blivit så ovanligt där jag rör mig att jag inte läser in det när jag får inbjudan. (Och mina yngre, fortfarande studerande vänner verkar ha det likadant. De nojjar inte om klänningstvång när de går på bal (utan går i frack). Jag är tyvärr rätt säker på att de som upplever sig inte kunna gå i klänning till en sådan tillställning trots att de skulle vilja inte skulle ha lättare att komma i klänning till måndagens föreläsning heller. Där kan man faktiskt använda klädkoden som en öppning för normbrytande, genom att uttrycka att den INTE är binär. Vi har inte gjort det för att vi tycker det är uppenbart i "min" förening, men vid närmare eftertanke kanske det är en extra push för den som inte tillhör sällskapet.)
”Klädkod” är ju ett vedertaget begrepp och utifrån trådens sammanhang tyckte jag att det var självklart att vi pratade om traditionella klädkoder, dvs ”mörk kostym” eller dylikt.
 
De är ju könsrollsnormativa och deklarerar korrekt klädsel beroende på biologiskt kön. Traditionella klädkoder innebär ju dessutom att man tar givet att folk har tillgång (råd med) korrekt klädsel och den kan verka exkluderande för de som inte har råd. Det finns ju inga traditionella klädkoder som beskriver ”typiskt klädsel för arbetarklass” utan det är ju uppenbart ”finare” klädsel än så.

Speciellt i studentsammanhang är det ju jättemärkligt egentligen. Studenter har ont om pengar - vem kommer ens på tanken att de ska kosta på sig en kostym, smoking, frack eller viss typ av klänning?
Extremt ologiskt.
Folkdräkt är traditionell högtidsklädsel för arbetarklassen om man ska gå så långt tillbaka.

Sen hyr nog rätt många sina kläder så som jag kommer ihåg det (gick ut för 8 år sedan).

Sedan tror jag inte att det är en klassfråga huruvida man är van vid sittningar och de där ålderdomliga regelverken som nationerna leker med. Jag är medelklass och har nog aldrig varit i kontakt med den där typen av regler utom vid just studier (en nationssittning jag blev övertalad att gå på och en examensbal för en vän) möjligen vid bröllop men det verkar ju vara klassöverskridande att man håller på och har massa traditioner på bröllop. Så det är verkligen inget som är typiskt för arbetarklassen att man inte känner igen de där märkliga påhitten som det ägnas åt vid nationer och vart det nu är.
 
Och det är ju jättetråkigt om någon person känner sig obekväm inför vissa tillställningar. Men det är ju bara att avstå, faktiskt, om man känner sig obekväm.
Eller prata med någon kompis och hitta något OK alternativ.

Att röra upp himmel och jord över en sådan här sak tycker jag är orimligt.
Man måste inte gilla allt som händer. Man kan välja att strunta i en del företeelser.
Det är ju väldigt märkligt att du skriver en sådan här sak i en tråd som handlar om exkludering och känslor. Vad ger dig rätt att recensera andras känslor och reaktioner och berätta vad som är rimligt att bli upprörd över och reagera på?

Eller säga att det bara är att avstå om en tycker det är jobbigt, när en del i att det blir jobbigt är för att en blir exkluderad? Låter det som en rimlig lösning att själv ställa sig utanför innan någon annan ser till att en blir exkluderad?
 
Eller säga att det bara är att avstå om en tycker det är jobbigt, när en del i att det blir jobbigt är för att en blir exkluderad? Låter det som en rimlig lösning att själv ställa sig utanför innan någon annan ser till att en blir exkluderad?

IBLAND kan det vara rimligt att avstå från sammanhang jag inte uppskattar, istället för att kräva att de sammanhangen ska avskaffas när det finns andra som uppskattar dem. Det beror ju på varför jag känner mig exkluderad, tänker jag, vad som är rimligt och inte. Om det beror på ekonomi, budskap i inbjudan, kränkningar som utförs i sammanhanget (typ samlas för att hetsa mot någon grupp), kultur eller religion, eller något annat.
 

Liknande trådar

Relationer Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
10 11 12
Svar
225
· Visningar
15 419
Senast: Badger
·
Tjatter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
20 21 22
Svar
436
· Visningar
30 884
Trädgård & Växter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
11
· Visningar
787
Tjatter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
9 10 11
Svar
217
· Visningar
17 799
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp