Börjar mer och mer luta åt att omplacera Myran men känner mig som en svikare.
Hon är så mysig och kärleksfull, mot mig, men hon avskyr sin lilleskrutt och morrar och hugger efter Wilmis men accepterar henne när hon kommer och tränger sig på. De två kan även springa och leka, men lille skrutt får inte komma i närheten utan hon kan rent av göra utfall mot honom.
Ibland sover de trots allt alla tre bredvid varandra hos mig, men han får inte röra sig utan att hon morrar och svär. Nu ligger hon i hallen och är arg, hon är otroligt svartsjuk av sig och hade nog passat bäst som ensamkatt, men hon vill ju inget hellre än ligga i min famn. Hon bryter sig ut om hon kan om jag är ute och går inte det springer hon mellan fönstren för att se mig. Går jag på toaletten vill hon sitta i knä, bara det att om lille skrutt hinner så springer han före för han vill också vara den som ligger i min famn och kramas.
Jag tycker ju så mycket om henne men blir så less på hennes ständiga svartsjuka. Vet inte vad jag ska göra, hon är kollad hos veterinär och är fullt frisk. Hon har varit otroligt svartsjuk så länge jag haft henne men jag blir hjärtekrossad om hon måste omplaceras.
