Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Visst kan man det. Jag har sagt upp kontakten med min pappa, tröttnade på att få höra vilken dålig människa jag är. När han insåg att jag verkligen inte vill ha kontakt körde han med att försöka skrämma mig till att ha kontakt med honom, hota, skriva mejl och tala om vilken hemsk människa jag är. När inget funkade fick jag ett mejl om att han älskar mig. Han har inte mitt nummer och jag har gjort klart att jag inte vill ha fler mejl från honom, men det kommer nog förr eller senare.
Stämma din dotter? Varför då?Precis så gjorde min pappa också och när det inte räckte med att hota mig (för jag hörde ju inte av mig) hotade han att stämma min dotter. Då rann min bägare över
Det handlade om ett hus, inget som hade kunnat ge honom rätt men nog för att skrämma upp en 21-åring. Det är lite krångligt att förklara så här på ett forum, inget jag vill ge mig in på men han har hotat med rätt mycket under åren som gått...Stämma din dotter? Varför då?
Såvitt ens mamma inte är en fullständig galning så tycker jag ändå hon är värd ett minimum av respekt pga hon gav en livet och ett hem. Människor kan mogna, under kan ske... att bryta kontakten för gott är att ge upp hoppet. Tro, hopp och kärlek är vad jag lever för och lever av...
Ja då är de välkomna att ta upp kontakten igen, bollen ligger hos dem inte hos mig...Människor kan mogna, under kan ske... att bryta kontakten för gott är att ge upp hoppet. Tro, hopp och kärlek är vad jag lever för och lever av...
När hot inte räckte ljög han om sitt hälsotillstånd, han sa till min mamma att han hade aids bland annat - hon var skräckslagen tills hon testat sig själv ( 90-talet så hiv var lite otäckare då)
Allt för att få en reaktion och för att få oss att ta honom tillbaka till oss i familjen. Det hade vi gjort om vi kunnat lita på honom, men det förstod han aldrig.
Ok. Tack för förklaringen. Såklart du inte ska lämna ut allt här.Det handlade om ett hus, inget som hade kunnat ge honom rätt men nog för att skrämma upp en 21-åring. Det är lite krångligt att förklara så här på ett forum, inget jag vill ge mig in på men han har hotat med rätt mycket under åren som gått...
"Gör du inte som jag säger kommer jag att stämma dig för..."
När hot inte räckte ljög han om sitt hälsotillstånd, han sa till min mamma att han hade aids bland annat - hon var skräckslagen tills hon testat sig själv ( 90-talet så hiv var lite otäckare då)
Allt för att få en reaktion och för att få oss att ta honom tillbaka till oss i familjen. Det hade vi gjort om vi kunnat lita på honom, men det förstod han aldrig.
Jag vet inte vad som hände dig, men utifrån det korta du skriver så tolkar jag att när de väl fick det där brevet och slutade höra av sig så får man ju en känsla av att polletten kanske ändå trillade ner någonstans? Att de till slut förstod på RIKTIGT vad de hade gjort. Eller; hur har du själv tolkat det?Jag har också brutit med mina föräldrar. Senast jag träffade pappa var julen 2002 och mamma träffade jag på sommaren 2003. De har skickat vykort, brev och pengar genom åren men till slut skickade jag ett brev till mamma om en allvarlig sak som hände när jag var i tonåren och sen dess har de inte skickat något. Vad hjälper det mig att de skickar ett par tusen kr i present...jag är ändå skadad för livet pga dem. Kan de inte ge något bättre än pengar så kan jag klara mig utan dem liksom.
Det är tragiskt när föräldrar är elaka mot sina barn och sen anser att det är barnen som ska förlåta och gå vidare för man "är ju ändå en familj".
Jag bara väntar på att pappa ska skicka ett mejl om att han är sjuk. Det vore typiskt honom att försöka få mig att ha kontakt med honom därför.
Det är nog ett lätt hot att lägga, fejka lite symtom och få medlidande från släkten.
Men tänk lite på sagan om Peter och vargen bara, inte alla som ropar varg fantiserar. Min pappa sa såå mycket osant under lång tid att när han väl blev sjuk var det ingen som trodde på honom. Han hann få tre sorters cancer varav en dödlig, lungcancer, innan någon förstod att han faktiskt talade allvar. Det tog honom drygt två månader från diagnos till att dö.
Jag säger inte att du behöver tycka synd om din pappa, absolut inte, bara att han kanske inte ljuger om precis allt...
Du har fortfarande dina skäl att hålla avstånd!
Den händelsen jag skrev om i brevet visste inte mamma om (så vitt jag vet) så hon blev nog rätt chockad eller trodde inte på det, har inte fått något direkt svar av henne. Hon skrev i sms att "det var ingen trevlig läsning" ungefär. Mitt svar var då att nej det var inte trevligt det som hände.Jag vet inte vad som hände dig, men utifrån det korta du skriver så tolkar jag att när de väl fick det där brevet och slutade höra av sig så får man ju en känsla av att polletten kanske ändå trillade ner någonstans? Att de till slut förstod på RIKTIGT vad de hade gjort. Eller; hur har du själv tolkat det?