Sv: Kan man klä sin son i rosa kläder?
Hur menar du, jag förstår ingenting?
Hon har läst genus på universitetet och anser att kvinnoförtrycket är lika stort nu som som det alltid varit överallt rakt igenom historien. Själv gillar jag små features som kvinnlig rösträtt (mänsklig rösträtt också btw), att jag är myndig och att vi nu diskuterar kvotering av kvinnor i företagsstyrelser istället för om kvinnor får ha företag och huruvida kvinnor har rätt att arbeta efter att de gift sig.
Vi har kommit oändligt långt bara sedan 60-talet! Till och med om man ser tillbaka på 80-talet ser Sverige helt annorlunda ut jämställdighetsmässigt.
Betänk att de som sitter i bolagsstyrelserna idag är i 60-årsåldern, då de gick på universitetet utbildades inte ens speciellt många kvinnliga ekonomer. 70-talisterna däremot har ju en majoritet av kvinnliga ekonomer, när de blir 60...
Själv tycker jag det är skillnad mellan att i Athén vara omyndig och helst inte få gå ut ur huset och att under vissa tider i Romarriket kunna äga företag. Det är skillnad på att ha politisk makt genom ett hemligt religiöst sällskap och att kvinnor var de som skötte handeln i ett afrikanskt land före kolonisationen och att vara kvinna i Afganistan idag.
Kvinnoförtrycket har inte varit likadant i alla tider och i alla länder! I vissa folkgrupper har det överhuvudtaget inte funnits. Om kvinnor alltid i alla tider och alla kulturer varit förtryckta på exakt samma sätt och om man vill trycka på det så kan det dessutom inge flickor o kvinnor en känsla av att biologiskt vara sämre än män.
Hade jag en dotter ville jag att hon vore helt omedveten om att någon alls kunde tycka att hon var sämre på grund av sitt kön. Om någon säger till henne att det är så förstörs hennes självförtroende. Det var JAG (och mina väninnor) som växte upp medveten om att man skulle försöka vara pojke(aktig) för att duga, nästa generation flickor ska INTE behöva det. Jag har insett att färgen rosa och plagget klänning inte har någonting med förtryck att göra (när jag var 12 resonerade jag precis som Kattenizze. Förtvivlad över förtrycket genom historien som jag trott alltid varit detsamma började jag läsa på! och jag hade fel!
vilket gör mig så glad!)
Fram till 20-talet var den starka färgen rosa en färg för starka pojkbebisar.
Äsh jag tycker så mycket att jag skulle kunna skriva en uppsats, men det är tråkigt att läsa och jag orkar inte och jag tycker det här redan är för långt.