Sv: Kan man klä sin son i rosa kläder?
Och jag håller inte alls med dig, och säkert inte de flesta som har någon djupare kunskap i ämnet. Som jag tidigare skrev, är jag inte historiker, men det jag lärt mig är att förtrycket av kvinnor sannerligen inte är något nytt fenomen utan funnits som en röd tråd genom den mänskliga historien. Säkerligen finns det enskilda positiva inslag som du också berör, men helheten är att förtrycket alltid funnits. Huruvida förtryck är konstant eller inte, är väl självklart så att det kan förändras naturligtvis, när kvinnor behövs för t ex krig, eftersom männen dött, då duger och uppgraderas kvinnors insatser. Inget fötryck kan ju vara konstant, det har jag aldrig skrivit eller menat, det är ju bara dumt. Men som helhet anses kvinnor vara mindre värda än män genom historien, och så även idag.
Det jag skrev var att kvinnors situation i Sverige idag säkerligen har förändrats, med t ex P-piller, rösträtt och möjlighet att tjäna pengar. Däremot är jag - som Petruska - inte alls övertygad om att det blivit särskilt mkt bättre -egentligen. Förtrycket tar sig bara andra uttryck, fortfarande dör en kvinna var tionde dag pga mäns våld i Sverige. problemet är ju när kvinnor börjar bli lika många som männen eller tom ännu fler, i t ex ett yrke då sjunker genast lön och status och makten flyttar nånannanstans. Och det är inget jag hittar på, utan det finns väl underbyggd forskning som stöder det jag säger.
Men visst, förhoppningsvis har det i alla fall blivit lite bättre för kvinnor idag, det hoppas jag i alla fall. Men fortfarande tar bara en knapp fjärdedel av papporna ut någon föräldraförsäkring, och det finns inga som jobbar lika mycket som småbarnspappor. Idag år 2010. Så det rör sannerligen på sig långsamt, och som sagt, jag är inte alls så säker på att det rör på sig överhuvudtaget.
Hon har läst genus på universitetet och anser att kvinnoförtrycket är lika stort nu som som det alltid varit överallt rakt igenom historien. Själv gillar jag små features som kvinnlig rösträtt (mänsklig rösträtt också btw), att jag är myndig och att vi nu diskuterar kvotering av kvinnor i företagsstyrelser istället för om kvinnor får ha företag och huruvida kvinnor har rätt att arbeta efter att de gift sig.
Vi har kommit oändligt långt bara sedan 60-talet! Till och med om man ser tillbaka på 80-talet ser Sverige helt annorlunda ut jämställdighetsmässigt.
Betänk att de som sitter i bolagsstyrelserna idag är i 60-årsåldern, då de gick på universitetet utbildades inte ens speciellt många kvinnliga ekonomer. 70-talisterna däremot har ju en majoritet av kvinnliga ekonomer, när de blir 60...
Själv tycker jag det är skillnad mellan att i Athén vara omyndig och helst inte få gå ut ur huset och att under vissa tider i Romarriket kunna äga företag. Det är skillnad på att ha politisk makt genom ett hemligt religiöst sällskap och att kvinnor var de som skötte handeln i ett afrikanskt land före kolonisationen och att vara kvinna i Afganistan idag.
Kvinnoförtrycket har inte varit likadant i alla tider och i alla länder! I vissa folkgrupper har det överhuvudtaget inte funnits. Om kvinnor alltid i alla tider och alla kulturer varit förtryckta på exakt samma sätt och om man vill trycka på det så kan det dessutom inge flickor o kvinnor en känsla av att biologiskt vara sämre än män.
Hade jag en dotter ville jag att hon vore helt omedveten om att någon alls kunde tycka att hon var sämre på grund av sitt kön. Om någon säger till henne att det är så förstörs hennes självförtroende. Det var JAG (och mina väninnor) som växte upp medveten om att man skulle försöka vara pojke(aktig) för att duga, nästa generation flickor ska INTE behöva det. Jag har insett att färgen rosa och plagget klänning inte har någonting med förtryck att göra (när jag var 12 resonerade jag precis som Kattenizze. Förtvivlad över förtrycket genom historien som jag trott alltid varit detsamma började jag läsa på! och jag hade fel! vilket gör mig så glad!)
Fram till 20-talet var den starka färgen rosa en färg för starka pojkbebisar.
Äsh jag tycker så mycket att jag skulle kunna skriva en uppsats, men det är tråkigt att läsa och jag orkar inte och jag tycker det här redan är för långt.
Och jag håller inte alls med dig, och säkert inte de flesta som har någon djupare kunskap i ämnet. Som jag tidigare skrev, är jag inte historiker, men det jag lärt mig är att förtrycket av kvinnor sannerligen inte är något nytt fenomen utan funnits som en röd tråd genom den mänskliga historien. Säkerligen finns det enskilda positiva inslag som du också berör, men helheten är att förtrycket alltid funnits. Huruvida förtryck är konstant eller inte, är väl självklart så att det kan förändras naturligtvis, när kvinnor behövs för t ex krig, eftersom männen dött, då duger och uppgraderas kvinnors insatser. Inget fötryck kan ju vara konstant, det har jag aldrig skrivit eller menat, det är ju bara dumt. Men som helhet anses kvinnor vara mindre värda än män genom historien, och så även idag.
Det jag skrev var att kvinnors situation i Sverige idag säkerligen har förändrats, med t ex P-piller, rösträtt och möjlighet att tjäna pengar. Däremot är jag - som Petruska - inte alls övertygad om att det blivit särskilt mkt bättre -egentligen. Förtrycket tar sig bara andra uttryck, fortfarande dör en kvinna var tionde dag pga mäns våld i Sverige. problemet är ju när kvinnor börjar bli lika många som männen eller tom ännu fler, i t ex ett yrke då sjunker genast lön och status och makten flyttar nånannanstans. Och det är inget jag hittar på, utan det finns väl underbyggd forskning som stöder det jag säger.
Men visst, förhoppningsvis har det i alla fall blivit lite bättre för kvinnor idag, det hoppas jag i alla fall. Men fortfarande tar bara en knapp fjärdedel av papporna ut någon föräldraförsäkring, och det finns inga som jobbar lika mycket som småbarnspappor. Idag år 2010. Så det rör sannerligen på sig långsamt, och som sagt, jag är inte alls så säker på att det rör på sig överhuvudtaget.