Sv: Kan Jag Korsa SkÄck & Palomino?
Nej, men
jag har träffat på många...vanligast överkänslighet mot ett flertal saker...det är inget jag bara tar ur luften
Varning! LÅNGT inlägg!
Det finns lika mycket fördomar och skitsnack i din värld som i min, Wild Rein! Jag har nog hört det mesta vad gäller BEC. En uppfödare som oväntat fick ett gulvitt föl (mamman var felklassad som fux), fick höra att en dubbelgul är en "överlevande" lethal white, som skulle dö inom några veckor. Jag har fått höra att de har brister i immunsystemet, och därmed lätt får infektioner. Att de har fel på blodbilden, och blöder som grisar vid alla ingrepp. Att de får kolik och tarmvred. Att skelettet och hovarna är skörare. Defekta lungblåsor gör att de drabbas av COPD. Att de per automatik får soleksem & mugg. Att de får melanom. Samt det vanliga tugget att de ser dåligt. Att dövhet skulle vara associerat med gulanlagets homozygoter har jag däremot aldrig hört. Du blandar inte ihop dem med Medicine Hat Paintarna?
Däremot blinkar alltid en dubbelgul i stark sol. När de ska gå från mörker till ljus kan det ta en bråkdel av en sekund för ögonen att ställa om sig. De stannar då till, vilket ofta anges som ett bevis för dålig syn.
Jag har också sett några dubbelgula genom åren, haft tre själv och har fn 8 i min ”bekantskapskrets”. Förutom blinkandet har de inga problem. Dubbelgula hästar blir också sjuka och skadade, men inte i större utsträckning än andra. Min egen uppfödning har ett par melanom under rumpan, men han är också skimmel. Min första BEC var ett russ, och han togs bort vid 34 års ålder pga tandproblem. Min andra dubbelgula (foderhäst), togs bort i 20-årsåldern. Hon tävlades i hoppning, var frisk och kry hela livet tills hon slet av senan på bortglömd taggtråd i hagen hos ägaren. Hon tävlade också lite i dressyr, och kunde ibland skygga för ”solrutorna” av fönstren på golvet i ridhuset. Om det var molnigt eller mörkt utanför var det inga problem, inte heller på utomhusbana. Kanske ska det tolkas som dålig syn? Jag tror dock inte att hon upplevde det som handikappande, hon hoppade bara till och fortsatte framåt.
Jag har en känsla av att vittnesmål om alla ”synsvaga” dubbelgula mest är baserade på hörsägen. Det har gjorts undersökningar både i USA och i Europa, som inte har kunnat påvisa sämre syn. Jag vet dock inte hur eller på vilken nivå de har utförts. Den enda jag vet lite om är en som gjordes i USA runt år 2000. I samarbete mellan bla genetiker och oftalmologer. Den hade tre grupper, ett 50-tal hästar i varje grupp. 1) Dubbelgula, 2) Brunögda, 3) Blåögda pigmenterade (en del frames bla). Trots det mediokra antalet hästar, blev den ändå en (av flera) som låg till grund för AQUA:s borttagande av ”rule 227(i)”...
För 6-7 år sen var jag med och samlade material till en amerikansk BEC-studie. Syftet var att se om alla påståenden stämde eller ej, och på sikt påverka irländarna att ta in BEC i huvudstamboken igen. Det var två Connemarauppfödare som tog intiativet. Ägare till BEC fick svara på ett stort antal frågor. Jag bidrog med uppgifter från ett 20-tal ägare till svenska Connemaror. Studien har inget värde som vetenskap, men visade att just dessa levde lika länge, inte hade fler ”sjukbesök”, och användes på samma sätt. Kort sagt de var helt normala. Ett antal melanom fanns med, men det är svårare att värdera. Dessa hade en skimmelförälder, men i de flesta fallen var det osäkert om de själva hade skimmelanlag. I stort sett alla hade angivit blinkandet i solen, och några hade markerat detta som synproblem.
Wendy Bockman (ägare av en gulvit FQ hingst), som jobbade för borttagande av the "white rule”, fick nys om vår studie, och gav den till Gary Griffith på AQHA. Han granskade den och övrigt material, och på årsstämman presenterades forskning/studier av allmänna och -ögonveterinärer samt genetiker (Phil Sponenberg bla). Då inga defekter kunde bevisas över huvud taget, rekommenderade styrelsen att regeln skulle tas bort. Vilket också gjordes 2003 el 2004. Det sades att styrelsen hade lagt stor vikt vid vår BEC-studie, så vi var lite stolta där ett tag!
Likväl som det finns mörka och ljusa fuxar, finns det mörkare och ljusare dubbelgula. Min erfarenhet är också att BEC ljusnar ett par nyanser från föl till vuxen, med el utan skimmelanlag. Jag har sett så pass många föl vid det här laget, så jag törs påstå det ganska bestämt. En vuxen pärlvit är cremefärgad till gråvit med en gul/orange nyans på benen. Man & svans i samma ton, ibland med inslag av mörkare strån. Den svenska benämningen pärlvit kommer fö från spanskans perlino ”pärlskimrande”, så det är lätt att föreställa sig färgen. Den gulvita (cremellon) har vit man & svans och cremefärgad till vit päls. Några ser ut som blåögda isabeller och andra är benvita/vita...
Gulanlaget har svagare effekt på svart pigment än på rött, även i homozygot form. De gulvita är därför generellt lite ljusare. En fux saknar genen för svart färg (E), men kan ha lite svart pigment, och får då en mörkare färg. En gulvit som är cremefärgad som vuxen skulle förmodligen ha varit en ganska mörk isabell om den bara haft ett gulanlag, och den vita en ljus. Nyanserna styrs således inte av gulanlagen, utan av bakomliggande anlag (sooty/smutty). Jag har därför lite svårt att tro på ditt påstående att de ljusaste skulle vara mer utsatta. Det känns lika absurt som att påstå att en ljus isabell skulle ha fler defekter än en mörk isabell eller en gulbrun.
Min foderhäst var garanterat gulvit (föräldrarna var isabeller). Hon föddes cremefärgad med vit man & svans och en stor stjärna i pannan. Innan tre års ålder var hon dock vit...
LIksom alla skimlar föds även den dubbelgula skimmeln i en mer mättad färg. Min var riktigt mörk, och när jag visade bilder för en ID-kontrollant trodde hon att han var en svettfux som skulle skimla av!
Jag samlar fortfarande information om BEC, vissa perioder mer aktivt än andra, och har idag ca 120 svenska döda/levande på min lista. Av alla raser/korsningar. Jag tar därför tacksamt emot uppgifter om alla defekta dubbelgula som du har träffat. Det skulle antagligen förändra min statistik, men jag går inte med skygglappar på. Om defekter existerar vill jag ha fram dem! När jag har fått ihop minst 200 ska jag sammanfatta allt och lämna bort för bearbetning. Eftersom du säger dig ha träffat MÅNGA med defekter av olika slag, kanske jag med din hjälp når siffran inom en snar framtid?
Det finns dock vissa kriterier för deltagande. Ingen form av hörsägen godkänns, som ”att hästar med viss pigmentavsaknad har defekter eller överkänslighet är lätt att se om man har träffat/sett många av denna färgtyp”. Inte heller ”blir skorvig på nosen sommartid”, ”sprang ut på vägen och blev påkörd, måste därför ha sett illa”, ”vägrar på blå/vita bommar” etc. Det finns en del i formuläret där hästägaren fritt kan skriva om sånt, men alla åkommor och sjukdomstillstånd skall kunna styrkas av veterinärintyg eller journaler. Ev dödsorsak som relateras till dubbla gulanlag skall också styrkas på samma sätt. Namn, reg nr, (för oregistrerad häst skall existensen styrkas med språngsedel el betäckningsrapport). Födelseår/dödsår och härstamning om sådan finns. Om möjligt födelsefärg (nyansen) + ev tecken, helst också föräldrarnas färger. Samt användningsområde och ev meriter. Ägaren måste ge sitt tillstånd till att materialet får publiceras, och det är även ägaren/fd ägare som ska lämna de skriftliga och undertecknade uppgifterna (per snigelpost).
Till dags dato har jag sett 43 av dem som finns på min lista. Många var i 15-20-års åldern när jag började med det här. Hästar byter ägare, så på många av de äldre har jag formulär från flera ägare.
På listan finns också ett antal yngre hästar. Ännu bara medtagna med namn och födelseår. Gränsen för ”fullt” deltagande har jag satt till fem år, dvs när hästen är riden/körd och används mer frekvent. Detta mest med tanke på ev synproblem. En unghäst som knallar runt i en hage som de är vana att gå i, kan ju i princip vara halvblind. Hur många energistinna småhästar rusar inte runt med rumpan i vädret och skräms av sin egen skugga, utan att de för den skull ser dåligt? Ett annat skäl är att skador och sjukdomar ofta kommer med åren. Kanske gör jag det lite lätt för mig på den punkten? Som räknar med att en häst som börjar bli uppåt 20 och används för fullt, inte lider av några allvarligare defekter? Jag vill dock ha med unghästarna, för att se om de blir sjuka eller avlivas i större utsträckning än färgade hästar innan vuxen ålder. Annars står de som sagt på ”tillväxt” tills de blivit 5…
I Svenska Connemarasällskapets register finns ett 90-tal BEC födda 1963-2003. Det föds nån varje år, så siffran börjar nog närma sig 100 nu. Målet är att kartlägga livet för alla dessa, men de gamla är döda och glömda för längesen, så det är förstås en utopi. Idag tror jag att de flesta blir registrerade, men på äldre språngrullor ser man att det finns några som inte blivit det, eller så har de sen registrerats som ”korsning okänd stam”. Hittade en ”Albin” på en ridskola för ett par år sen, som troligen är en rasren Connemara. Ridskolan ville inte bekosta blodtypning, så det har tyvärr inte kunnat bekräftats. Han är dock med i min statistik…
Jag har också haft kontakt med försäkringsbolag och hästkliniker. Tyvärr är det svårt att få loss uppgifter pga sekretess, men jag jobbar på det...