kan det bli värre?

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

jag vore merförvånad om pappan inte vårdades på sjukhus. Hur hade du själv mått?

Det kan jag inte veta.
Och jag har ingen ambition att ta reda på det.
Därför så ser jag till att hålla reda på var mina barn är och kollar bilen en gång till.

Och nej, jag har aldrig varit i närheten av att glömma något av mina barn i bilen eller någon annan stans heller för den delen.
Trots att jag har varit både stressad, ledsen, chockad, upprörd o.s.v.
Barnen sitter etsade i mitt medvetande så det är inte ens en ansträngning att komma ihåg dem.
Annat glömmer jag dock på alla möjliga vis, därav alla dessa metoder för att hålla ordning på saker och ting.

Jag har fotografiskt minne, men det hjälper ju inte som tidsalarm.

 

[labb]

Sv: kan det bli värre?

Jag kommer ihåg en liknande tråd på Gnägg där ett exempel var någon som framme vid tävlingsplatsen skulle lasta ur upptäckte att de glömt hästen och kört hem och hittat den bunden utanför stallet.

 

[Pontevecchio]

Sv: kan det bli värre?

Pappan kommer säkerligen bli dömd för brottet. Däremot ser jag ingen anledning till att straffa honom, han lider värre än vad nån av oss kan föreställa oss.

Näthat och straff är inget mot det han ska klara av att leva med.

Han har helt klart gjort fel. Men det är så jävla överjordiskt tragiskt att jag mår illa över hur folk tar chansen att kräka ur sig lite.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

Jag undrar om inte förmågan att glömma sitt eget barn hänger ihop med en oförmåga att anknyta till barnet?
Barnet blir då en "sak" som man skall komma ihåg att ta hand om.

 

[escodobe]

Sv: kan det bli värre?

Mabuse har redan gett ett bra svar men jag upprepar: Att säga att det kan hända vem som helst för att den mänskliga hjärnan är konstruerad så, tycker jag är ett sätt att bortförkara pappans skuld i det hela.

Jag ser inte att det friar pappan från ansvar?

Grejen är ju att de allra flesta om olyckor orsakas av den mänskliga faktorn, ju mer vi vet om det ju mer kan vi undvika sådant.

jag planerar inte att krocka men jag använder säkerhetsbälte, jag TROR att jag aldrig skulle åka iväg med hunden fastknuten i bilen men eftersom det händer ibland så skulle jag aldrig binda hunden i bilen osv.

Är man medveten om hur sjukt mycket sämre hjärnor kan fungera under extrem stress och utmattning och framför allt, att om att omdömmet påverkas så är man sannolikt extra försiktig.(om än inte ofelbar!)

"JAG skulle ALDRIG, under några omständigheter kunna göra vaddetnuär" attityden ligger på samma nivå som odödliga 20 åringar i trafiken.

 

[Dentaku]

Sv: kan det bli värre?

Jag undrar om inte förmågan att glömma sitt eget barn hänger ihop med en oförmåga att anknyta till barnet?
Barnet blir då en "sak" som man skall komma ihåg att ta hand om.

Det finns inget som tyder på det.

 

[Lobelia]

Sv: kan det bli värre?

Jag kan bara hålla med

 

[escodobe]

Sv: kan det bli värre?

I artikeln som det länkats till på flera ställen visar att det i USA både har blivit gällande domar och friande. De har ju dock ett annat rättssystem.

Jag minns dock en händelse för några år sedan i usa då en mamma medvetet lämnat sina barn i bilen under en arbetsdag. Det var hemskt på så många olika plan. Inte bara det fruktansvärda i att föräldern såg att lämna barnen i bilen som en rimlig lösning på brist på barnpassning utan att arbetsmarknaden och det sociala skyddsnätet var så hård att föräldern riskerade sina barn för att inte förlora jobbet...
Sådant slipper vi förhoppningsvis här.

 

[escodobe]

Sv: kan det bli värre?

Jag minns exempelvis en tråd på buke för länge sedan om det var okey att sjukskriva sig från jobbet för trötthet.
Åsikterna gick isär rätt rejält, men jag kan tycks det kan vara rimligt i vissa lägen.
Osv

 

[Trygg]

Sv: kan det bli värre?

jag vore merförvånad om pappan inte vårdades på sjukhus. Hur hade du själv mått?

Jag har själv förlorat en dotter och var tidigare aktiv för VSFB. (Föreningen vi som har förlorat barn)

Bakom varje barns död finns det alltid en tragik men svårast har nog de föräldrar som är vållande till sitt barns död.
Tex. genom drunkningsolyckor. Kört på sitt barn med ett fordon. Tappat det i golvet osv osv.

För de flesta av oss har våra barns död inte inneburit vård på sjukhus ö.h.t!
Majoriteten får träffa en läkare som berättar om vad som sker med barnet nu, en psykolog eller kurator kopplas in, kanske någon ifrån sjukhuskyrkan.
Om dödsfallet inte sker som följd av en sjukdom får de allra flesta också träffa polisen som skriver en rapport. Det sistnämnda gäller även om du har förlorat ditt barn i tex. Plötslig Spädbarnsdöd.
Detta behöver dock inte ske samma dag.

Självklart får du vård om du går in i en psykos eller liknande.
Men i den första chockfasen -där man fortfarande inte kan förstå och kan ta in vad som faktiskt har hänt- vill de flesta bara hem.
Hem till tryggheten, till familjen, till ensamheten, kanske finns det andra barn som man har större behov än någonsin att träffa osv.

Nu är detta generellt beskrivet, men att misstänka att någonting är tokigt för att pappan inte ligger inskriven på psyk ett par dagar efter denna så sorgliga händelse är befängt!

Jag undrar också hur ni som så tvärsäkert hävdar att detta aldrig någonsin skulle kunna hända er kan veta det?

Är lite tvekande över att sådana här trådar startas.
Är vi så mycket bättre än Flashback? Egenligen.

 

[escodobe]

Sv: kan det bli värre?

jag har inte sagt att det skulle vara något tokigt om han inte vårdades på sjukhus utan det var ett svar på den som skrev att det var märkligt ATT han vårdas på sjukhus. Eftersom fallet inte är utrett är det ju möjligt att han inte får återvända hem om han inte är i skick att delta i utredningen.
Vi vet ju inte.

 

[Pontevecchio]

Sv: kan det bli värre?

Nu vill jag inte spekulera i det alls men enligt artikeln jag läste släpptes pappan ur häktet och las in på sjukhus istället.

Esc, i valet att inte kunna köpa mat eller trygghet för sina barn eller sätta de i bilen en dag. Kan vi ens föreställa oss det valet?

 

[Enya]

Sv: kan det bli värre?

Jag har själv förlorat en dotter och var tidigare aktiv för VSFB. (Föreningen vi som har förlorat barn)

Bakom varje barns död finns det alltid en tragik men svårast har nog de föräldrar som är vållande till sitt barns död.
Tex. genom drunkningsolyckor. Kört på sitt barn med ett fordon. Tappat det i golvet osv osv.

För de flesta av oss har våra barns död inte inneburit vård på sjukhus ö.h.t!
Majoriteten får träffa en läkare som berättar om vad som sker med barnet nu, en psykolog eller kurator kopplas in, kanske någon ifrån sjukhuskyrkan.
Om dödsfallet inte sker som följd av en sjukdom får de allra flesta också träffa polisen som skriver en rapport. Det sistnämnda gäller även om du har förlorat ditt barn i tex. Plötslig Spädbarnsdöd.
Detta behöver dock inte ske samma dag.

Självklart får du vård om du går in i en psykos eller liknande.
Men i den första chockfasen -där man fortfarande inte kan förstå och kan ta in vad som faktiskt har hänt- vill de flesta bara hem.
Hem till tryggheten, till familjen, till ensamheten, kanske finns det andra barn som man har större behov än någonsin att träffa osv.

Nu är detta generellt beskrivet, men att misstänka att någonting är tokigt för att pappan inte ligger inskriven på psyk ett par dagar efter denna så sorgliga händelse är befängt!

Jag undrar också hur ni som så tvärsäkert hävdar att detta aldrig någonsin skulle kunna hända er kan veta det?

Är lite tvekande över att sådana här trådar startas.
Är vi så mycket bättre än Flashback? Egenligen.

 

[Mabuse]

Sv: kan det bli värre?

Jag undrar också hur ni som så tvärsäkert hävdar att detta aldrig någonsin skulle kunna hända er kan veta det?

Enkelt. Jag har inget körkort. Det finns verkligen inte på världskartan att jag skulle bli så tankspridd att jag glömmer det, sätter barnet i bilen, glömmer bort barnet, åker till jobbet med bilen och barnet, och glömmer bort båda två där.

Skulle det hända så pratar vi inte lite tankspridd, utan psykotisk, och då får vi väl hoppas att min man skulle stoppa mig innan jag gav mig ut att försöka köra bil. Eller att polisen stoppar min psykotiska, körkortslösa färd innan jag kommer så långt som till jobbet.

Varför är det en så omöjlig tanke att det inte kan hända vemsomhelst, helt slumpartat? Det händer väl inte vem som helst helt slumpartat att man kör ihjäl barnen på fyllan heller för att man kör rattfull heller, och det är också fruktansvärt hemskt om det inträffar, och tragiskt för alla inblandade. Att något troligtvis inte händer helt slumpartat gör det inte mindre tragiskt och ledsamt.

 

[Mabuse]

Sv: kan det bli värre?

Fast om det kan hända vemsomhelst närsomhelst, då kan vi inte göra särskilt mycket för att undvika det, förutom att be till högre makter att ha tur ytterligare en dag och inte råka glömma bort barnen idag heller.

Om det nu är så att man aldrig kan veta om man är så stressad, trött och tankspridd att man riskerar att glömma sina barn. Att det kan hända vemsomhelst närsomhelst, och att det bara är otur och slump om det händer dig och ditt barn.

 

[Mabuse]

Sv: kan det bli värre?

Det finns lite fler frekvenser än extremt sällan och hela tiden, vad sägs om 1 barn var tionde år i Sverige som dör.

Fast det är ju inte ett barn vart tionde år som dör, detta är det första barnet som dör i Sverige någonsin. Alltså snarare ett barn vart hundrade år eller så som dör. Det är alltså extremt ovanligt att föräldrar gör såhär, så ovanligt att det inträffar en gång på hundra år.

 

[Pontevecchio]

Sv: kan det bli värre?

Det är det som är en olycka. Nåt vi inte visste innan eller kunde förhindra, kan hända alla.

 

[Mabuse]

Sv: kan det bli värre?

På vilket sätt är det att bortförklara att säga att det kan hända vem som helst? Om det nu är fakta, vilket forskare anser, är det snarare att förklara och att varna så att folk blir medvetna om risken och på så sätt minska den.

Men om det kan hända vemsomhelst närsomhelst, så är det ju bara slump. Hur menar du att man skulle kunna påverka slumpen?

Om förklaringen är att människan är funtad så att vi a) inte kan veta hur stressade vi är och b) har en hjärna som glömmer allt om den är stressad, då är det enda vi kan göra för att undvika att det händer att sluta vara människor, och det går ju inte.

Alltså kan vi inte göra nånting alls, förutom möjligen att förbjuda barn att åka bil, eftersom deras föräldrar kan glömma kvar dem där.

 

[Mabuse]

Sv: kan det bli värre?

Det är det som är en olycka. Nåt vi inte visste innan eller kunde förhindra, kan hända alla.

Precis, och eftersom detta med det resonemanget är en olycka som per definiton inte kan förhindras eller förutspås, som kan drabba alla, så finns det inget att straffa pappan för, och inget att lära (mer än något allmänt om livets hårdhet).

Att ha otur är inte brottsligt, och om en olycka inte kan förhindras, förutspås och kan drabba alla, så finns det såklart heller ingen som bär ansvar för den och bör straffas.

Jag skulle tvärtom säga att väldigt många olyckor visst kan förutspås och förhindras, och alls inte drabbar alla slumpartat, utan drabbar dem som utsätter sig för större risker än andra. Om olyckor inte kunde förhindras eller förutspås, så är ju alla säkerhetsföreskrifter helt meningslösa, exempelvis. Olyckor inträffar vanligen som ett resultat av flera oturliga sammanträffanden, som i det här fallet:

Just den här dagen skulle pappan ta barnet till dagis
Just den här dagen var pappan tankspridd
Just den här dagen var det varmt
Just den här dagen tittade ingen in i bilen på parkeringen
Just den här dagen reagerade inte dagis på frånvaron
Just den här dagen hade pappan mycket på jobbet och glömde barnet
Just den här dagen satt barnet alldeles tyst i bilen, så att pappan glömde bort att det alls satt där.

Men att det var otur involverad betyder ju inte att man inte hade kunnat förhindra olyckan. Det hade ju räckt att pappan tagit för vana att titta igenom bilen varje dag, innan han klev ur och låste, för att kolla att inte något låg kvar när bilen stod obevakad på parkeringen hela dagen.

 

[Lobelia]

Sv: kan det bli värre?

Varför envisas du med att det där med helt slumpartat, jag kan inte minnas att någon förutom dig hävdat att det är ett verk av slumpen. Varför hakar du upp dig på din egen idé som ingen givit uttryck för och försöker få det att se ut som det är andra i trådens åsikter?

Vem som helst kan bryta benet eller hur? Innebär det då att det är slumpen som styr vem som bryter det? Knappast eller hur? Det samma gäller att glömma, alla kan glömma men att glömma i sig är inte slumpmässigt, man kan påverka det själv i stor utsträckning även om man inte kan styra vad man glömmer så kan man träna minnet och skaffa sig bra rutiner för att minimera risken.