kan det bli värre?

Sv: kan det bli värre?

Att säga att detta kan hända vemsomhelst närsomhelst är väl ingen förklaring? Det går ju t ex att förstå varför alkoholister kör fulla och har ihjäl folk på vägarna, men det innebär ju absolut inte att det kan hända vem som helst. Det händer inte vem som helst, det händer den som gör fel och kör full. Andra människor begår inte det felet, de kör inte rattfulla, och då råkar de inte ut för lika mycket olyckor.

Att säga att jamen det här kan hända oss alla, människan är sån att vi glömmer bort barnen ibland, då är man inne på ett försvar, i mina ögon. Kan det hända vem som helst närsomhelst, ja, då är det väl bara slumpen som gjorde att det råkade bli just den här pappan just den här gången? Till hans försvar hävdas att det han gjorde är bara mänskligt, och vi är alla precis likadana, och kan närsomhelst råka ha ihjäl våra barn på samma sätt.

Jag tror inte det kan hända vem som helst. Jag tror inte vi kan vara helt säkra på att vi kan förutse vem det kan hända dock. Jag tror det är bra att tänka tanken på att det kanske kunde varit jag.
 
Sv: kan det bli värre?

Är det någon som försvarar pappan? Att förstå fakorerna bakom vad som hänt innebär inte att man försvarar handlingen.
Det är ju viktigt att förstå varför sådant kan hända för att kunna förebygga liknande händelser.

Det är ju därför man lär sig om grupptryck och hur tex fartblindhet uppstår på trafikskolor.
 
Sv: kan det bli värre?

Fast det där är ju fånigt. Det går faktiskt utmärkt att komma ihåg att man har ett barn och är på väg till dagis med det, även om man inte har det bredvid sig när man kör. Jag lovar.

Ja men alla klarar tydligen inte det. Som vi så tragiskt fått veta.
 
Sv: kan det bli värre?

Fast det där är ju fånigt. Det går faktiskt utmärkt att komma ihåg att man har ett barn och är på väg till dagis med det, även om man inte har det bredvid sig när man kör. Jag lovar.

Tror du inte att pappan i Eslöv skulle sagt exakt samma sak för en vecka sedan? TomasN har en viktig poäng, hur kan man avgöra om man är en av de som aldrig skulle glömma sitt barn utan säkerhetsåtgärd eller inte?
 
Sv: kan det bli värre?

Nej, men det är bra att uppmärksamma vad exempelvis extrem stress och utmattning kan leda till. Speciellt att man själv kanske inte alls inser hur illa det är ställt.
 
Sv: kan det bli värre?

Nej, alla klarar uppenbart inte det. Alla klarar inte att hålla sig från alkoholen när de ska köra bil. Alla klarar inte att avhålla sig från att slå sina barn. Alla klarar inte att se till barnen har mat i magen och rena kläder.

Det finns en massa saker som alla inte klarar, utan att vi bör dra slutsatsen att vem som helst plötsligt inte kommer klara det. Att vem som helst helt slumpartat råkar köra berusad, prygla sina barn, låta bli att ge barnen mat. Jag tycker inte det bidrar till förståelsen att se sånt som rena slumpskott, och att den vettiga åtgärden är att alla borde installera barnstolen i framsätet, för att förhindra att de glömmer bort sina barn i bilen en arbetsdag.

Alla behöver inte leva sina liv som om de vore drabbade av mänsklighetens samlade svagheter. Utgår vi från det, så minskar vi också förståelsen av exakt vilka svagheter (utöver att vara lite otursdrabbad) som ökar risken för att man inte ska klara vissa saker.
 
Sv: kan det bli värre?

Nej, men det är bra att uppmärksamma vad exempelvis extrem stress och utmattning kan leda till. Speciellt att man själv kanske inte alls inser hur illa det är ställt.

Det vet du ju inte att pappan var extremt stressad och utmattad. Han kan ju lika gärna varit komplett ovan att ta ansvar för barnet? Och van att koppla bort alla tankar på hur barnet hade det i samma ögonblick han vred om startnyckeln för att åka till jobbet?

Dessutom skulle jag hävda att det är utmärkt möjligt att ha den självinsikten att man inser när man är så trött och stressad att man riskerar glömma till och med sina egna barn.
 
Sv: kan det bli värre?

Jo, fast flera har ju skrivit att detta är ren slump som kan hända precis vem som helst, och att det händer lite nu och då för att den mänskliga hjärnan helt enkelt funkar så att den glömmer bort saker. Människan är helt enkelt sån att man lite nu och då glömmer allting, inklusive de småbarn man har ansvar för. Och i så fall finns ju inget att klandra pappan för, han kan ju inte rå för hur den mänskliga hjärnan är funtad, rimligtvis, han råkade bara ha lite otur. Och varför ska man klandra någon för att de har otur, det kan man väl inte rå för?

Det är din slutsats, inte min. Och den baseras dessutom mestadels på dina egenpåhittade åsikter om vad som skrivits och inte bara på det som skrivits.

Visa mig var någon skrivit att det är en ren slump? Det kan jag inte hitta.
Var har någon kommit med påståendet att hjärnan är konstruerad så att man lite nu och då glömmer allting? Och att det bara är tur och otur som spelar in. För att göra världen en rimlig plats att leva på måste alla rimligen ansvara för sina handlingar, vem skulle annars göra det?

Bra för att det kan hända vem som helst så innebär det inte att risken är lika stor för alla och inte heller att man själv inte kan påverka risken. Med ditt resonemang ovan så kan ingen heller vara ansvarig för att denne oavsiktligt kör över en okänd vid ett övergångsställe då det är något av en slump att man befinner sig på samma plats vid samma tillfälle. Hade inte den omständigheten inträffat hade olyckan aldrig inträffat.
 
Sv: kan det bli värre?

Nej, alla klarar uppenbart inte det. Alla klarar inte att hålla sig från alkoholen när de ska köra bil. Alla klarar inte att avhålla sig från att slå sina barn. Alla klarar inte att se till barnen har mat i magen och rena kläder.

Det är en viss skillnad mellan en olyckor såsom att glömma ett barn och aktiva medvetna handlingar som att inte ge barnet mat och rena kläder att slåss eller supa. Inget av ovanstående kan räknas som olyckor. Du jämför äpplen med fotbollar här.
 
Sv: kan det bli värre?

*kl*

Har gjort generalfelet att inte läsa hela tråden, men jag svarar ändå.

Har läst Pulitzer-artikeln som det länkades till i början av tråden, stark läsning som rekommenderas.

Sedan undrar jag hur många barn som glöms i bilar men som inte dör och därmed inte hamnar i tidningarna. Logiskt sett borde barn glömmas året om, men det är bara på sommaren de överhettas och dör. Är man bra klädd kan man sitta rätt länge i en bil även om det är kallt ute. Vissa delar av året kan man sitta länge i bilen utan att vare sig frysa eller svettas nämnvärt. Har man glömt sitt barn en sval höstdag men inte blir påkommen är det kanske inget man annonserar ut, utan man tackar sin lyckliga stjärna för att barnet lever och gör aldrig om missen igen. Men i sådana fall är det ju ändå bara ren tur att det inte hände en solig sommardag.
 
Sv: kan det bli värre?

Det vet du ju inte att pappan var extremt stressad och utmattad. Han kan ju lika gärna varit komplett ovan att ta ansvar för barnet? Och van att koppla bort alla tankar på hur barnet hade det i samma ögonblick han vred om startnyckeln för att åka till jobbet?

Dessutom skulle jag hävda att det är utmärkt möjligt att ha den självinsikten att man inser när man är så trött och stressad att man riskerar glömma till och med sina egna barn.

Nej, jag har ingen aning om vad som hänt i detta fallet. Det utreds förhoppningsvis. Men en del tidigare fall har kunnat kopplas ihop med sådana orsaker.

Givetvis så fungerar det oftast att inse att man är trött och stressad. Men motsatsen händer ju. Annars skulle ingen glömma sina barn, somna bakom ratten eller bli fartblind och dundra in i en rondell.

Och ju mer medveten man är ju mer kan förebygga istället för att tro "det händer inte mig.De som gör sådant måste vara konstiga."
 
Sv: kan det bli värre?

Mabuse har redan gett ett bra svar men jag upprepar: Att säga att det kan hända vem som helst för att den mänskliga hjärnan är konstruerad så, tycker jag är ett sätt att bortförkara pappans skuld i det hela.
 
Sv: kan det bli värre?

Ja jag tycker det är jättebra om förskolan hör av sig om barnet inte kommer. Jag är mest lite rädd för vår tro på att samhället (= någon annan) skall ha rutiner som gör att våra barn inte kan drabbas av något ont.

Vi människor är ganska ologiska. Vissa risker accepterar vi dagligen utan att blinka. Andr mycket mindre risker lägger vi ner mycket mer energi på.

Det beror på vem denna någon är som ska utföra de extra arbetsuppgifterna. Tex inte den andra föräldern för det skulle... Ja vaddå? Bli för jobbigt?
 
Sv: kan det bli värre?

Jag har skrivit det samma innan, man kan lugnt räkna med att det bara är en minimal procent av barn kvarglömda i bil som dör. Antingen är vädret bättre som du säger eller så kommer någon på det snabbare.
 
Sv: kan det bli värre?

Men inte "glömmer" folk barn i bilar hela tiden? Det är ju BARN. Inte en påse potatis man köpte på Ica på vägen hem.

Vad du än har i bilen och vilket ärende du än har, nog är barnet det första du plockar med dig när du lämnar bilen.

Allt annat skulle jag kalla blackout och då bör man inte vara kapabel att köra överhuvudtaget.
 
Sv: kan det bli värre?

*kl*

Har gjort generalfelet att inte läsa hela tråden, men jag svarar ändå.

Har läst Pulitzer-artikeln som det länkades till i början av tråden, stark läsning som rekommenderas.

Sedan undrar jag hur många barn som glöms i bilar men som inte dör och därmed inte hamnar i tidningarna. Logiskt sett borde barn glömmas året om, men det är bara på sommaren de överhettas och dör. Är man bra klädd kan man sitta rätt länge i en bil även om det är kallt ute. Vissa delar av året kan man sitta länge i bilen utan att vare sig frysa eller svettas nämnvärt. Har man glömt sitt barn en sval höstdag men inte blir påkommen är det kanske inget man annonserar ut, utan man tackar sin lyckliga stjärna för att barnet lever och gör aldrig om missen igen. Men i sådana fall är det ju ändå bara ren tur att det inte hände en solig sommardag.

Viktig poäng!

Jag tror att om den här händelsen aldrig inträffat så hade vilken bukefalist kunnat starta en :o-tråd om hur man kommit till jobbet, gjort sig klar att kliva ur bilen - och hört sitt barn från baksätet, ett barn som man helt enkelt glömt att lämna på dagis. Den tråden skulle nog knappast få så många andra svar än de som berättar om liknande händelser där man glömt barn på IKEAs lekland, där man kommit till stallet och varit halvvägs upp på hästen innan man kommit på att man glömd att byta om till ridkläder osv.

Jag tror att det är jättevanligt med små oskyldiga hjärnsläpp, även med barn involverade. Däremot är det väldigt ovanligt att så många olyckliga omständigheter som krävs infaller för att ett barn faktiskt ska avlida och i ett sådant läge är det väldigt mänskligt att man inte vill se några som helst likheter med sin egen situation. Det blir alldeles för obehagligt att ens snudda vid tanken att det kanske, eventuellt hade kunnat hända en själv.
 
Sv: kan det bli värre?

Mabuse har redan gett ett bra svar men jag upprepar: Att säga att det kan hända vem som helst för att den mänskliga hjärnan är konstruerad så, tycker jag är ett sätt att bortförkara pappans skuld i det hela.

På vilket sätt är det att bortförklara att säga att det kan hända vem som helst? Om det nu är fakta, vilket forskare anser, är det snarare att förklara och att varna så att folk blir medvetna om risken och på så sätt minska den.

Bortförklarar gör man i mina ögon om man försöker få det till att man egentligen inte alls glömde barnet utan någon annan gjorde det och det förresten så är det parkeringsbolagets ansvar eller barnvaktens eller så var det VD som krävde s
att man var på mötets fel osv.
 
Sv: kan det bli värre?

Men inte "glömmer" folk barn i bilar hela tiden? Det är ju BARN. Inte en påse potatis man köpte på Ica på vägen hem.

Vad du än har i bilen och vilket ärende du än har, nog är barnet det första du plockar med dig när du lämnar bilen.

Allt annat skulle jag kalla blackout och då bör man inte vara kapabel att köra överhuvudtaget.

Jag menar bara att om det händer att folk glömmer barn i bilen och barnet dör så talar logiken för att barn glöms kvar i bilen och överlever också.
 
Sv: kan det bli värre?

Men inte "glömmer" folk barn i bilar hela tiden? Det är ju BARN. Inte en påse potatis man köpte på Ica på vägen hem.

Vad du än har i bilen och vilket ärende du än har, nog är barnet det första du plockar med dig när du lämnar bilen.

Allt annat skulle jag kalla blackout och då bör man inte vara kapabel att köra överhuvudtaget.

Det finns lite fler frekvenser än extremt sällan och hela tiden, vad sägs om 1 barn var tionde år i Sverige som dör, 20 som lämnas lika länge men klarar sig oskadda, 500 som lämnas under några timmar och flera tusen (under samma tidsperiod) som glöms för sekunder eller upp till några minuter.

Det är fortfarande mycket sällan med tanke på hur många barn det finns och hur ofta man åker bil men trots allt betydligt oftare än något barn dör.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
676
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
5 220
Senast: Mineur
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
5 427
Senast: Mabuse
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Då är det alltså dags att försöka lära sig skriva ett nytt år. Det brukar ta ett tag för mig innan det sitter i huvudet, och jag kommer...
Svar
0
· Visningar
853
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp