@BernT
Nu vet jag inte er historia, bara ströläst lite här.
Jag lämnade iallafall mitt otrogna min otrogna sambo i mars (eller ja, då lämnade jag lägenheten i en panikångestattack-tjohosan. Tog mitt pick-å-pack i maj!)
Funderare under 1,5 år att lämna han, då han om och om igen gick bakom ryggen på mig. Jag stannade så länge för att "jag älskade ju han" och "vi hade hela livet planerade för oss" ya da da da. Och för att jag var så fruktansvärt rädd att bli ensam.
Priset jag fått betala för att jag stanna så länge med han? Jag litar inte på någon, släpper inte in någon öht, panikångestattacker, depression mm. Lär tugga antidep och gå hos en psykolog ett bra tag till...
Säger som jag sa till min bff, hellre ensam å deprimerad över det än att behöva snoka, "vakta en annan människa", "bli huggen i ryggen" av hans beteende, typ ångestattacker bara för att slippa vara ensam.
Visst, jag saknar hans goda sidor fortfarande. Hur han visste hur jag fungera och alla smågester han gjorde. Men nej, det är inte värt det.
Gå innan det är försent. Det är inte värt att bli stjälpt av en annan människa.
Det finns en fantastisk och fri värld på andra sidan. Och den världen är fucking awesome!
Där finns faktiskt supersnälla och fantastiska killar där ute, man ska bara sortera och gå igenom några idioter först.