Jag vill men inte han..

[Anonymmm]

Vet ej om detta är rätt forum för det här... men jag skriver här ändå.
Är en kvinna på snart 26 år. Varit tillsammans med min sambo i 3 år. Bott ihop sen i sormas och det har liksom bara blivit bättre och bättre.
Men till saken.

För ett år sen så fick jag en extrem längtan efter barn. Att jag jobbar med barn på en förskola gör förstås inte saken bättre.
Jag tyckte det kändes jättejobbigt att prata med honom om det.
Men jag gjorde det och han var väll rätt förstående, men berättade förstås om hans inställning till det.
Han sa då att han var inte redo för det, vi bodde ju inte ens ihop då så jag accepterade det bra och återgick till det normala vanliga livet utan tankar om barn.

Nu ett år senare smyger sig den där "klockan" på mig men hårdare denna gången. Jag börjar få lätt panik.
Visst, är inte så gammal men tänk om vi väntar för länge. Har pratat med honom men han verkar inte förstå mig.
Jag begär inte att han skall tycka som jag, men lite förståelse vore liksom skönt.
Han vill inte ha barn förän tidigast 30-årsåldern. Han är lika gammal som jag så...

Jag som kvinna känner då en panik i att jag faktiskt börjar bli äldre... ju äldre jag blir desto svårare bli det kanske.
Visst jag har spiral som det ser ut nu men hade han sagt att han ville ha barn nu så skulle jag plocka ut den snarast möjligt.
Men så är ju inte fallet.

Jag älskar den här mannen (killen/pojken kanske man borde skriva..). Jag vägrar lämna honom för detta för jag vill bära på hans son/dotter en vacker dag. Jag behöver bara veta hur jag skall handskas med den tid det handlar om.

Vi lever fortfarande ett ganska så ungt liv. Vi åker på festival på sommaren, vi är ute på krogen med våra vänner etc. Men den senaste tiden (läs ett år tillbaka) så känner jag inget roande i det längre. Visst är det skoj ibland men jag önskar vi kunde gå vidare någon gång. Ta nästa steg.

Snälla någon som förstår mig? Hur handskas med problemet...
Jag förstås såklart att jag inte kan göra annat än att vänta på honom. Men jag måste kunna ta mig igenom det själv. Få nya tankesätt etc...

Våra vänner börjar få barn i rätt tät ordning här nu. Kanske är det mycket det som gör att jag känner att jag vill med få barn nu. Men det är ju mycket annat också förstås.

Någon som kan få mig att tänka sunt?

//En längtande

 

[Kimz0r]

Sv: Jag vill men inte han..

Å ena sidan förstår jag dig. Å andra sidan är du bara 26, du har ca. 20 fruktsamma år kvar, det finns ingen anledning att stressa.

 

[Naggur]

Sv: Jag vill men inte han..

min sambo ville åxå vänta när jag började prata om barn på allvar i våras. han är 23 och ville vänta minst 2-3 år. fanns ju inte så mycket att göra än att acceptera det. så jag viftade bort alla tankar på barn och slutade "tjata" på honom om det.

Jag hade flera kompisar som fått barn eller va gravida och de gjorde ju inte saken bättre.

drygt tre månader senare så sa han att han ville ha barn=)

så det gick bra mycket fortare än 2-3 år som han sa först.

så det behöver ju inte alls bli att du får vänta i 4 år.

jag känner precis som dig angående krogen, festivaler och festande över huvud taget.

de va mitt liv tills för 2,3 år sedan då jag blev tillsammans med min sambo. jag lämnade mitt gamla liv med supande varje helg bakom mig och flyttade tio mil från mina kompisar. och de va så skönt att slippa allt sånt! Nu dricker jag max 2 ggr om året. det är inte als kul längre. (nu dricker jag såklart ingenting eftersom jag är gravid)

Försök hitta andra intressen tillsammans så han lämnar festandet lite.

Min sambo tex är helt galen i bilar. han håller på att bygga och kör. fram tills nu var det mycket illegala race på gatan, men nu när han ska bli pappa så har han sagt att det ska bli mer under kontrollerade former. Jag tycker det är jätteroligt att åka me på saker och ting. att stå och hänga i garaget är inte speciellt kul längre men ändå=)

Han har sitt intresse precis som jag har hästen som mitt intresse.

det jag försöker säga är att festande och barn inte riktigt hör ihop. självklart kan man gå ut och festa då och då. men killar vet det och vill inte skaffa barn för att då kommer det livet ta slut.

Men andra intressen som tex hästar kan man hålla på med även fast man har barn.

så försök lämna festandet och hitta nått annat intresse till att börja med.

så är du inte så gammal. men jag skulle dött om min sambo ville vänta tills han va 30. då skulle jag va 28.

lycka till

 

[ullo]

Sv: Jag vill men inte han..

Det finns en tråd på Senior som diskuterar det här problemet, och där flera icke-barn-människor beskriver varför just de inte vill ha barn. Den kanske kan vara intressant att kika i även för dig?

Länk: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=720406

 

[Anonymmm]

Sv: Jag vill men inte han..

Problemet är att jag har fått en känsla av att han tror att livet tar slut när man skaffar barn. Jag själv anser att ett helt annat liv tar form och jag lämnar ett annat liv för ett nytt.

Jag tror att det kommer nog faktiskt dörja dom 4 åren innan han vill ens börja tänka på det.

Låter fel att säga såhär men jag önskar att han kunde växa ifrån sitt unga liv lite och faktiskt börja tänka på att han inte är 20 längre utan snart 26.


Och till dig som sa att jag har 20 år kvar. Visst det är sant till viss del.
Men jag tänker lite så här med. När jag är 30 så kommer det kanske vara svårare för mig att bli med barn. Alla vet ju att det kan vara svårare ju äldre man blir. Om jag inte blir med barn direkt då.. ja då kanske det dröjer ytterligare 2-5 år innan jag får barn, då är man kanske helt plötsligt 32-35.
Om man då vill ha ett till barn efter det så springer liksom livet iväg med en.
Visst, dom åren kan jag jobba mig upp till en bra karriär, men jag kan inte tänka så. För mig så är karriären inte allt.
Jag är inte stressad för att jag måste vara det, jag är stressad av den anledning att jag är mogen för det nu. jag vill få barn i tid så att jag kan leva ett gott liv senare i livet då barnen förmodligen flyttat ut, jag vill kunna hålla mina barnbarn i min famn och inte vara för gammal.
Jag vill att min mamma och pappa skall få mycket tid med mina barn.

 

[Naggur]

Sv: Jag vill men inte han..

men har ni gemensamma kompisar som har barn?

det kanske hjälper om ni umgås med dom och han ser att livet inte tar slut.

min sambo har flera kompisar som har barn och alla säger att det är det bästa dom gjort. de hjälpte nog till en hel del.

du kanske kan vara barnvakt åt någon och hitta på nått kul så din sambo märker att man kan ha jävligt kul med barn åxå.

 

[Mammadutt]

Sv: Jag vill men inte han..

I min föräldragrupp var 2 st under 30 år och 4 st över 30 år, alla förstagångs-mammor.... och jag tror det är väldigt vanligt att vänta "så länge". Prata barn med din sambo, men TJATA inte barn... och ACCEPTERA om han inte vill just nu, för det blir inte bra om barnet kommer till utan att ni båda vill det...

Ni har faktiskt massor med år på er... och man hamnar lätt i en kaotisk tillvaro med bebis så jag tycker ni ska egna er åt varandra och era intressen och fortsätta föra barn på tal... mitt vad det är så är även din sambo redo....

 

[Mabuse]

Sv: Jag vill men inte han..

Jag kan absolut förstå att du vill ta nästa steg, men måste det vara barn? Ni kan väl börja göra lite mer "vuxensaker" istället?

Du har ju faktiskt gott om tid på dig, och vill han inte ha barn så låter det som ett dåligt utgångsläge för ett jämställt föräldraskap. Om ni fick barn nu, skulle ha vilja vara hemma halva tiden, exempelvis?

 

[Curly]

Sv: Jag vill men inte han..

Jag håller inte alls med om att man har 20 fruktsamma år kvar efter 26! Visst att man kan räkna med att komma i klimakteriet mellan 45-50 års ålder, men det betyder inte att man kan bli gravid när man är 44 t ex! Chanserna att bli med barn minskar redan från 25-årsåldern och det idealiska för kroppen är att bli gravid i 19-20-årsåldern.

Jag förstår verkligen trådskrivaren och detta är ett jobbigt dilemma. Alla människor får sin (ev.) längtan efter barn vid olika tidpunkter. Jag fyller 22 i vår och har känt klockan ticka ett tag. Min sambo fyller snart 27 och vi har varit ihop i snart 6 ½ år. Han vill gärna vänta tills efter 30, men jag säger att jag verkligen vill ha innan jag är 25 och helst ännu tidigare. Då räknar jag med att det tar ett tag efter man slutar med piller. Det här med att få barn ganska tidigt är bra för riskerna minskar ju, dessutom återhämtar kroppen sig snabbare vilket inkluderar huden. Ni får försöka kompromissa, bara för att han vill ha om ca 4 år så måste det inte bli 4 år.. då får ni mötas halvvägs. Tala om för honom att han om fyra år säkert kommer säga samma sak.

Jag tycker att min sambo är tillräckligt mogen för barn men han själv tycker inte det. Det är inte så konstigt att man inte kan se det eftersom det gör en så stor skillnad att ha barn. Vi har alla förutsättningar som jag ser är rimliga för att få barn. Jag vet ändå inte om eller vad jag vill studera än så jag väntar med det.

Lycka till!

 

[Kimz0r]

Sv: Jag vill men inte han..

En snabb googling gör gällande att fertiliteten börjar minska först vid 30-35. Notera att jag inte gjorde någon värdering i HUR fertil man är vid 46 utan mest menade på att det finns många kvinnor som fått barn i den åldern. Ännu fler som fått efter 25 eller t.o.m. 30.

 

[Anonymmm]

Sv: Jag vill men inte han..

Och vad får dig att tro att jag och min sambo inte gjort en massa "vuxensaker" som du kallar det?
Ursäkti mig nu men jag är 26 år! Inte 18 som du får det att låta som. Jag har varit vuxen ett bra tag.

Är det något jag har svårt för så är det när folk talar till mig som om jag inte vore vuxen. jag hoppas innerligt att jag misstolkat dig annars bör du nog ändra din synpunkt på hur en 26-åring är.

Bara för att man är ung så betyder inte det att man inte är vuxen.

Tillägg:

Om man har börjat längta efter barn så har man nog redan övervägt hur man skall göra med allting. Hur man skall vara mammaledig etc. Det är inte så att jag bara skulle gå och skaffa mig ett barn utan att ens tänka på hur jag skulle göra. Möjligen om jag var yngre än 18 att jag kanske hade handlat innan tanke... men i detta fallet. nej.

 

[Anonymmm]

Sv: Jag vill men inte han..

Tack för din förståelse!

 

[Pallas]

Sv: Jag vill men inte han..

Jag förstår dig precis. Jag gjorde slut med mitt ex just av denna anledning, och träffade tursamt nog ett halvår senare en man som delade min barnlängtan.

Jag hade längtat i 6 år redan men inte haft något stadigt förhållande. Det var inte just det att han inte visste vad han ville som var orsaken till att jag gjorde slut, utan att min ångest över att veta att det definitivt inte skulle bli några barn än, på obestämd tid. Jag klarade inte av att leva med ovissheten och gjorde därför slut fast jag älskade honom jättemycket.

 

[AKB]

Sv: Jag vill men inte han..

Jag känner detsamma! Har varit ihop med min sambo i 4 år nu. Och redo för barn har jg varit i 2 år.. Är snart 22 och han 24. Bara för att hans mamma va 40+ när hon fick honom som försföderska så tycker han att vi kan vänta så länge med. Om man nu ska kolla efter hur ens mödrar fick barn så skulle jag varit inne på mitt andra barn nu..
Men ett par tre år till kanske jag kan vänta..

 

[Curly]

Sv: Jag vill men inte han..

Jag har för mig att jag läste i Illustrerad Vetenskap att det var just från 25-årsåldern som det började gå neråt och att 19-årsåldern var det idealiska rent biologiskt. Sedan har jag även läst från 30-35 år på vissa ställen. Jo men även om man kanske kan få barn då så kan det nog ses mer som undantag än regel.. Alltså det kanske inte är det man ska satsa på om man kan välja det tidigare. Personligen så skulle jag själv inte vilja bli mamma så sent då det ökar riskerna både för barnet och kvinnan och man kanske inte orkar lika mkt med småbarn i den åldern. Jag skulle dessutom gärna få en chans att få träffa ev. barnbarn i framtiden. Det är absolut inget fel att få barn i den åldern, särskilt inte om man inte har haft en man, har försökt länge osv.. men det är inget jag skulle önska mig själv. Det är nog ganska onödigt riskfullt att vara så naiv att man tänker att man som 26-åring kan bli gravid de närmaste 20 åren. Det är en utväg men inget lyxexempel enligt mig.

 

[Curly]

Sv: Jag vill men inte han..

Så lite så.. =) Felet många gör som ändå har förutsättningar för barn är att de är lite för naiva och tänker att de kan vänta så länge och vill göra en massa saker först. Tyvärr säger väl det mer om dem kanske.. att de tror att livet tar slut när man får barn. Det förändras såklart men man kan fortfarande resa osv.. med och utan dem. Klart att en del kanske vill plugga och resa först (och det där med festandet som man kanske ändå hunnit med) dels för att lära känna sig själv och ha råd med nån längre resa, men det är ju inget som passar alla och som alla har råd med heller. Jag får hellre barn tidigt och reser i 30-årsåldern. Jag vet ändå inte vad jag vill studera och då hinner jag fundera på det, barn kan man inte skjuta upp för länge dock.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag vill men inte han..

Genomsnittsåldern för förstförderskor ligger å andra sidan närmare 30 än 20. Och "orka med i den åldern", du får det att låta som om man är färdig för långvården.

Jag hade kunnat skaffa barn "i morgon" s.a.s., men varken ekonomin eller jobbsituationen tillåter så jag låter bli.

 

[Mirraya]

Sv: Jag vill men inte han..

Jag förstår hur du känner

För några år sedan sa jag att jag aldrig skulle skaffa barn, ville inte ha några... sen hände något *tick, tack* och nu kan jag knappt vänta!!

Nu har jag väldigt nyligen träffat någon så att börja planera för barn är inte aktuellt än, men fantisera lite kan man ju...

Men om vi varit tillsammans i 3 år.... då skulle jag inte kunna vänta längre!! Pratade med en annan kompis idag, vi är i samma ålder (28) och för hennes del är det likadant, hon vill ha barn och det NU!
Hon har också rätt nyligen träffat någon och det är ju inte direkt så att man på 3:e daten säger "du.. det här med barn.."
"Va snabbt han kunde springa.. !"

Hoppas det löser sig för er, annars är ju preventivmedel BARA 99,98% säkra(typ) så man får väl hoppas på ödet annars
Hursomhelst löser det sig säkert på ett eller annat sätt för dig

 

[Curly]

Sv: Jag vill men inte han..

Ja men bara för att genomsnittsåldern är så pass hög betyder väl inte det att det är det idealiska?! Jag vet att den ligger på 29 på en del platser i Sverige och kanske även högre i storstäderna och den statistiken brukar ofta visas som negativ mer än positiv. Varför måste det vara svart eller vitt?! Jag menar verkligen inte att man är färdig med långvården men om man ska vara helt realistisk så orkar inte kroppen hur mycket som helst när man blir äldre dels vid graviditet och dels efteråt. Däremot så kanske man inte vill ha de bästa (sämsta) förutsättningarna att hamna på långvården när man ev. blir mormor/farmor.

Det är likadant för mig med ekonomin och jobb, men jag har viljan att göra det snart hellre än om 20 år.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag vill men inte han..

Idealisk är ju relativt. Tittar vi på ekonomi och säkerhet är ju 30 bättre än 20 i de flesta fall.

Och det är inte svart eller vitt. Men man måste tänka längre än "just nu".