Jag vill inte!

Jag vill inte vara trött jämt
Jag vill inte vara förkyld jämt
Jag vill inte jobba med den inriktningen jag gör i dagsläget
Jag vill inte bo på 26 kvadrat mer
 
Hur hanterade du honom?

Jag biter ihop. Inte särskilt utvecklande som strategi betraktat.

Den jag tänker på just nu, mår jag direkt dåligt av och skulle verkligen behöva en strategi för att hantera, utöver att blunda och hålla för öronen.

Men jag vill inte utveckla strategier för sådana gubbar, jag vill slippa dem!
 
Jag vill inte bo där jag bor. Flytt är väl på g, men går för långsamt.
Jag vill inte vara arbetslös.
Jag vill inte ha en massa "vi har gått vidare med andra sökande" mail.
Jag vill inte va trött jämt.
Jag vill inte vara halvt mörbultad efter omkullridningen igår I SKRITT.
Jag vill inte ha blankis med snö på överallt, se punkten ovan.
 
Jag vill inte att mina katter ska behöva sitta isolerade för att dom har en tarmparasit som inte vill ge med sig.
Jag vill inte hålla på och bilda tonsillolitgrejer hela tiden
Jag vill inte ha min höga hyra
Jag vill inte ha dålig självkänsla
Jag vill inte ha 30 kg övervikt
 
Jag biter ihop. Inte särskilt utvecklande som strategi betraktat.

Den jag tänker på just nu, mår jag direkt dåligt av och skulle verkligen behöva en strategi för att hantera, utöver att blunda och hålla för öronen.

Men jag vill inte utveckla strategier för sådana gubbar, jag vill slippa dem!

Bästa strategin för att hantera såna gubbar är att undvika dem, tycker jag. De flesta går att runda på något sätt, så att man minimerar direktkontakten. Slippa dem helt verkar tyvärr omöjligt, men med lite tur kan de vara så långt borta i organisationen att man bara behöver interagera med dem nån gång om året.
 
Jag älskar den här tråden för hela dagen har jag funderat på varför det känns som om jag bara vill typ ge upp och ligga hemma i sängen och pilla mig i naveln i stället, resten av livet. Jag vill inte inse att jag har sämre kapacitet att jobba än innan jag fick hjärnhinneinflammation. Jag vill inte ha nedsatt binjurefunktion så mitt tyrosin-värde inte är bra och jag inte får adrenalinkickar längre eller känner att jag har någon högre växel fast jag behöver det. Jag vill inte inse att jag faktiskt inte har så hög koncentrationsförmåga som jag hade förut.

Jag är f.ö. en av de som jobbar 80 %, för att jag faktiskt inte klarar mer. Och jag vill inte erkänna för mig själv att det är så. Tack och lov att jag har ett jobb som gör att jag klarar att ha det så ekonomiskt. Men jag tror faktiskt jag skulle prioritera hälsan före pengarna även om jag jobbade med annat.
Det där känner jag igen, men i mitt fall handlade det om epilepsi. Jag vill inte tvingas inse att jag förmodligen aldriig kommer att kunna arbeta inom mitt yrke igen.
Jag vill inte vara sjukskriven o det enda att se fram emot är sjukpension.
Jag vill inte ha så dåligt balanssinne att jycken plättlätt kan dra omkull mig, speciellt när det är isigt o speciellt när det är mörkt o jag inte kan se var jag sätter fötterna, kan knappt hålla mig upprätt i duschen om jag blundar.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 014
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 024
Senast: Whoever
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 421
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
1 222

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Sodastream
  • Valet i USA
  • Hiss och diss del 5

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp