Jag = Tigermamma!

[elbereth]

Sv: Jag = Tigermamma!

Den pakten är jag med på! Jag har samma upplevelse av att de flesta blev liksom snopna och kom av sig när jag sa att allt bara var bra under graviditeten. Det förväntas liksom att man SKA gnälla och tycka det är jobbigt och ha en massa krämpor. Jag tyckte mest det var rätt kul att vara gravid!

 

[oz_joj]

Sv: Jag = Tigermamma!

Jag kanske har snälla bekanta men jag tycker inte att de har målat så mycket på väggen angående graviditet. Jag mådda väl halvbra under första perioden och hade knappt aptit men tycker ändå att jag kom relativt lindrigt undan. Numera mår jag absolut toppen och njuter mest hela tiden. Jag tycker att de flesta är glada å mina vägnar för att jag har det så och att de mer säger att jag nog har alla förutsättningar för att fortsätta må så bra. Det är nästan jag som alltid säger peppar peppar och "snart kommer nog det jobbiga" medan de säger att det alls inte behöver bli så. Härliga bekanta, va!?

 

[ulda]

Sv: Jag = Tigermamma!

*Hej tjockis!
*När är det dags?

Jodå med på pakt.

 

[mino]

Sv: Jag = Tigermamma!

Jag förstår inte vilken planet ni umgås på Alla, verkligen ALLA, mina kompisar som har barn tindrar om vilken bra graviditet de hade. Jag känner mig som ett ufo när jag säger att jag mår så där. Ytterligare en person som informerar mig om hur smidigt det var för dem att vara gravid slipper jag gärna. :smirk:

Däremot är jag med i pakten "låt gravida själva få bestämma om de vill prata om saken". Jag begriper inte varför det antas att jag ska vilja prata om mitt bebisar och mitt privatliv (typ hur jag mår, vilken vecka jag är i, när jag hade sista mensen (!), vad jag ska ha för barnmorska, vad jag ska ha för vagn, etc etc) hela tiden. Varför får man plötsligt allmän rapporteringsplikt när man är gravid? Och för att inte tala om alla dessa råd som man dränks av helt utan att ha bett om det!

 

[Jamtland]

Sv: Jag = Tigermamma!

Och frågan som jag HATAR:
"Hur mycket har du gått upp?"

Det ska väl folk fullkomligt skita i! Tänk på stackars mig som har komplex så det räcker för min vikt!

Jenny

 

[Kajo]

Sv: Jag = Tigermamma!

Jodå, visst vill man ge en spark till alla som kommenterar ens vikt och frågar hur magen mår ("jodå, jag bajsade imorse så det är väl rätt ok" har man lust att svara ).

Jag väntar barn nr 2, och vår dotter kommer "bara" att vara 1,5 år när lillbebisen kommer, och jag kan ju lungt säga att jag vill spyyyyy på alla som vet hur jobbigt vi kommer att få det... "du anar inte, det är tusen gånger värre än vad du kunnat tro"
*suck*

Jag är gärna med på er pakt. Jag lovar att bara säga snälla saker till alla blivande mammor!

// K

 

[Krims]

Sv: Jag = Tigermamma!

Livet blir aldrig mer som det var:-)

...och det är väl därför som förlossningsdepressioner är ett I-landsproblem.

 

[Vildvittra]

Sv: Jag = Tigermamma!

Jag tror faktiskt att det är så att de människor som håller på med domedagsprofetior kan delas in i två grupper; de som alltid är mer eller mindre negativa och avundsjuka på andra (om det mesta) och de som blivit våldsamt överraskade över hur mycket tid det tar med barn och hur fruktansvärt hemskt det är att inte få sova så mycket som man behöver (att man ALDRIG sover är ju en extrem överdrift, men det kan kännas så).

Jag tror att jag tillhör den senare gruppen lite grann. Jag var (är väl i och för sig fortfarande) jätteirriterad på alla som talade om hur det "minsann skulle bli sen". Jag gjorde mig inte av med en enda häst (har 4) och när jag fick min första bebis så funkade också allt perfekt. Amningen var inga problem, hon sov så mycket att det var en piece of cake att hinna med andra grejer och när hon var vaken så var hon jättenöjd och låg och tittade och lekte med nån grej. Jag började tom. jobba när hon var tre mån (och hade henne med på jobbet) för att hon var så cool. Och fattade inte vad folk pratade om. Tills hon kom i trotsåldern samtidigt som jag fick bebis nr. 2...

Bebis nr. 2 är nämligen motsats till storasyster. Förutom att amningen fungerat bra (tack gode Gud) så är hon mycket mer gnällig, ska ALLTID bäras på, blir uttråkad direkt. Sover inte alls så mycket. Och nr. 1 har helt plötsligt förvandlats till ett litet monster. Detta är ju naturligtvis ingalunda nån nyhet för mig att bebisar kan vara krävande och att barn i trotsåldern driver en till vansinne (och då menar jag dårhusvansinne!) 30 gånger om dagen. Det är bara det att när man inte upplevt det själv så kan man tyvärr inte riktigt föreställa sig hur det är. Det är ungefär som en förlossning. Man kan läsa och prata om det hur mycket som helst innan, det är ändå helt omöjligt att föreställa sig hur det är innan.

Så pga av detta tror jag att jag ibland kan vara som typ 2 ovan, dvs. känna mig tvungen att berätta för oinvigda blivande föräldrar hur det KAN vara. Sen berättar jag också för att jag ibland kan känna att det är svårt att bli trodd av människor som inte själva har barn. "Jamen sååå jobbigt kan det väl inte vara bli väckt lite ibland, det får man väl räkna med"...Svaret blir följdaktligen: Vänta bara....

Sen har jag för övrigt precis som du och alla blivande mammor tror jag, varit värsta tigrinnan med bägge mina bebisar när de var nyfödda (särskilt första tror jag). Säg till mannen att hans uppgift blir att styra upp ev. besök. Skit i om folk blir sura!

Vildvittra

 

[Kajo]

Sv: Jag = Tigermamma!

Så pga av detta tror jag att jag ibland kan vara som typ 2 ovan, dvs. känna mig tvungen att berätta för oinvigda blivande föräldrar hur det KAN vara.

Vildvittra

Det är inte det att man inte tror att det kan bli jobbigt, utan att man blir såååååå trött på att hela tiden matas med denna information från alla möjliga håll.
Jag har inga föreställnigar om att det kommer att bli lika enkelt som att bara ha en supersnäll bebis som alltid är nöjd (som vi har nu), men jag vill inte oroa mig för nåt som jag inte ens vet hur det ska bli.
Jag tror att det är få blivande föräldrar som verkligen tror att det är en dans på rosor att få barn, men inget blir ju lättare av att hela tiden matas med alla andras bekymmer.

// K

 

[mino]

Sv: Jag = Tigermamma!

Men kan inte folk få upptäcka det själva? Hade du haft nytta av den informationen själv när du var gravid? Det är ju som du säger väldigt olika mellan barn och situationer.

Det som stör mig är att folk vräker ut råd och kommentarer om hur de själva gjorde utan att jag har bett om ett enda råd. Jag menar, om kompisar till mig ska skaffa häst så börjar jag ju inte tjata om hur jobbigt det är att fodra på morgnarna och kommer med värsta horrorstoryn om hur nån i stallet blev sparkad i förra veckan. Det är ju deras grej liksom. Det lägger jag mig inte i. Jag förstår faktiskt inte varför en graviditet skulle ändra på den normala nivån av artighet. Dessutom är jag ganska ointresserad av att prata om saken. Alla föräldrar (i stort sett) tycks tro att man bara står på tå och hoppar efter att få prata med nån som vet hur det är. Jag är faktiskt inte så intresserad av bebisar och graviditeter i allmänhet och jag fattar inte varför de fortsätter tjata och babbla om saken när jag inte tar upp tråden. Tycker det är tröttsamt och ganska förvånande.

 

[ulda]

Sv: Jag = Tigermamma!

Jag förstår inte vilken planet ni umgås på Alla, verkligen ALLA, mina kompisar som har barn tindrar om vilken bra graviditet de hade. Jag känner mig som ett ufo när jag säger att jag mår så där. Ytterligare en person som informerar mig om hur smidigt det var för dem att vara gravid slipper jag gärna. :smirk:

Det är lite olika med mina kompisar. De flesta har ju haft bra perioder i sina graviditeter liksom dåliga. Kanske illamående i början och lite foglossningar i slutet, men rätt ok däremellan. Jag är mest irriterad på att folk kommenterar överhuvudtaget.

Förresten, Mino, jag tror jag missat att du är gravid (eller så är jag bara glömsk). När är det dags? (oj nu frågade jag också!!! )

 

[ulda]

Sv: Jag = Tigermamma!

Och frågan som jag HATAR:
"Hur mycket har du gått upp?"

Det ska väl folk fullkomligt skita i! Tänk på stackars mig som har komplex så det räcker för min vikt!

Jenny

Fast just den frågan gillar jag, eftersom jag faktiskt inte tycker jag har gått upp så mycket. :smirk:

 

[cirkus]

Sv: Jag = Tigermamma!

Jag håller med dig om allmänna rapporteringsplikten...

Men ibland uppfattar jag det som att det går åt överdrift åt andra hållet, den gravida rapporterar alldeles o-ombedd om alla detaljer - och blir förolämpad när man är ointresserad.

 

[mino]

Sv: Jag = Tigermamma!

Den (får man säga så?) ska komma i början av maj så det är ett tag till! Vi är mitt uppe i fasen att vi berättar det för fler och fler och det är väl därför jag känner mig extra sur för jag hade aldrig kunnat tro att relationerna till mina vettiga kompisar som har barn skulle bli så gravt förändrad. Det känns som om vi pratar barn 80-90% av tiden när vi ses. Jag sitter mest tyst (kan bero på att jag är den enda som inte får dricka vin...).

Man förstår ju att de blir glada (flera har fått tårar i ögonen! gravt oväntat!) men samtidigt känner jag att de får den där överlägsna "nu ska vi hålla kurs för dig som inte kan nåt om det här"-attityden som är rätt jobbig. Och alla tycks utgå (de flesta har bara en bebis än så länge) att så som deras graviditetsupplevelse var, så är det att vara gravid. Det blir så mycket som man "självklart" ska känna.

 

[ulda]

Sv: Jag = Tigermamma!

För mig lugnade det ner sig lite sen, jag blev nästan tokig på allt barnprat i början och skrev lite arga inlägg om det. Jag blev jätteirriterad över alla som var sååå glada för min skull när jag själv inte kände mig lika överväldigad. Nu i slutet (v 40 imorgon!) måste jag erkänna att det rör sig så mycket i min egen hjärna att jag knappt kan rå för att jag pratar barn. Kroppens storlek gör ju att man inte kan undgå att tänka på det typ hela tiden.

Fast ibland får man nog bara svälja att det är så... När jag viktväktade tyckte alla att jag pratade viktväktande hela tiden, antagligen för att när alla hörde talas om det (jag gjorde det inte till nån hemlighet) blev alla extremt frågvissa om det. Det var inte bara mitt "fel". När det gäller barn blir det ju någon slags balansgång i och med att folk frågar mest för att de nu plötsligt har nåt att fråga om och att folk har ett egenintresse i frågorna (de undrar hur de själva skulle uppleva en graviditet eller drar jämförelser med en graviditet de haft).

 

[Jamtland]

Sv: Jag = Tigermamma!

Där är vi lika, jag är också rätt så ointresserad av bebisar och graviditeter och är det andras så är jag totalt ointresserad. Så det är rent ut sagt skitjobbigt med kvinnor/tjejer jag knappt känner som kastar sig över en och börjar berätta ingående om sina graviditeter och, nu när det är nära, även ingående berättar om sina hemska förlossningar?!

Jag har rätt litet umgänge, är inte speciellt social och rätt så "privat" av mig, så det är pest att folk stoppar mig på affären för att diskutera hur mycket dom sprack vid sin förlossning och dylika grejor. (Här på buke är det en helt annan sak, för här väljer jag själv vad och hur mycket jag vill diskutera saken.)

Jenny

 

[Jamtland]

Sv: Jag = Tigermamma!

Jag har inte heller gått upp så mycket, men har haft komplex för min vikt i 28 år, så det är inget jag tycker om att prata om...

Och det där med att "alla andra" är mycket gladare (eller iaf visar det mer än jag) tycker jag har varit skitjobbigt. Har fått frågan om jag inte vill ha barnet och andra idiotkommentarer pga det. Och som sambon torrt konstaterade så är alla runt i kring oss MYCKET mer uppihejsan över den kommande förlossningen än vad vi är. "Det som händer det händer och det händer när det är dags" har varit vårt motto hela tiden. Och nu anses vi som jättteunderliga eftersom vi båda vill att jag ska gå över tiden med minst fyra dagar. Jag vill det för att kunna åka och se min ungponny starta för första gången på lördag och han för att hinna jaga älg några dagar till. Mycket underligt enligt alla andra... Fullt normalt i vår värld...

Jenny

 

[ulda]

Sv: Jag = Tigermamma!

Japp, hit går man ju och aktivt söker information. Det är ju en helt annan sak än att bli påprackade folks åsikter.

Jag har inte heller jättebråttom att få ut den. Fast de senaste dagarna känns allt så jobbigt så nu börjar man nästan önska det.

 

[Vildvittra]

Sv: Jag = Tigermamma!

Men kan inte folk få upptäcka det själva? Hade du haft nytta av den informationen själv när du var gravid? Det är ju som du säger väldigt olika mellan barn och situationer.
.

Nja nytta och nytta vet jag inte. Nu blev jag faktiskt inte på påprackad en massa råd och hemska förlossningshistorier så himla mycket, det kan jag förstå att det är jobbigt att bli. Däremot så ville jag nog veta en del och frågade folk omkring mig som hade barn. Grejen är ju den att den info man får om barn (typ genom bvc, mvc) när man är gravid handlar ju bara om bebisar och inte ett skvatt om hur det blir efter ett litet tag. Bebisar är dom ju inte så himla länge och de flesta bebisar är ju ändå inte så jobbiga eftersom de sover så mycket (förutsatt att man inte har stora problem med amningen då). Den "superjobbiga" tiden kommer ju oftast efter ett tag och kan ju komma som en överraskning även om man vet att det kan vara jobbigt med barn.

Alla måste inte vara intresserade av att diskutera barn och ta del av andras graviditeter etc, men det är ju samtidigt lite löjligt att inte alls vilja prata om barn med andra för förr eller senare måste man det ialla fall tex. andra föräldrar på dagis, lärare etc etc. Man måste inte bli en helt annorlunda (tråkig) människa bara för att man får barn utan kan fortsätta med alla sina intressen som förut (tex hästar, älgjakt etc etc) men det konstiga är att man ofta självmant minskar ner tiden man lägger på annat för att man faktiskt VILL lägga tid och intresse på sina barn.

Jag skulle gärna ha fått mer konkret info om hur det var/är/blir att ha barn i olika åldrar, både när jag var gravid och hela tiden nu. Det är jättesvårt att vara föräldrer ibland och just nu när jag har en trotsig tvååring går jag ofta runt med dåligt samvete för att vi ofta bråkar tex. Naturligvis så söker jag ju mycket info själv och läser böcker och så, men det finns ett stort värde i att diskutera med andra som varit/är i samma situation. Fast man vill ju samtidigt inte bli påprackad saker från en massa okända hur som helst, det håller jag med om.

Vildvittra

 

[Jamtland]

Sv: Jag = Tigermamma!

Alla måste inte vara intresserade av att diskutera barn och ta del av andras graviditeter etc, men det är ju samtidigt lite löjligt att inte alls vilja prata om barn med andra för förr eller senare måste man det ialla fall tex. andra föräldrar på dagis, lärare etc etc.

Om jag nu ändå måste diskutera bebisen/barnet förr elelr senare, varför kan jag då inte få slippa NU?! Jag HAR ju inte ens någon unge än, och ändå förväntas jag tycka att bebisar är det underbaraste som finns, osv. Hur folk får ihop ekvationen att jag ska uppskatta min ofödda bebis samtidigt som dom berättar om sina kolik-/trots-/vill-inte-sova ungar begriper jag inte.

men det konstiga är att man ofta självmant minskar ner tiden man lägger på annat för att man faktiskt VILL lägga tid och intresse på sina barn.

Självklart kommer hela vårt liv att omprioriteras när bebis väl kommit ut, det tvivlar jag inte en sekund på, men att folk "vet" hur mycket jag kommer att måsta "offra" retar faan ur mig.

Jag var nog som du i början, sög in all information jag kunde hitta, frågade mycket, osv just för att det här med graviditeten var främmande, oväntat, spännande och rätt så skrämmande. Men ganska snart så slutade jag intressera mig i "folks" berättelser det är ju mer som skräckpropagande än information ändå. Så jag läser hellre böcker eller kollar här på buke än att fråga någon Irl som har barn.

Jenny