Jag ska sluta att säga hej till folk!

[Blandrastik]

En skriva av mig tråd!

Scenario:
Ute och går med min hund på vår egen gata. Möter en familj som också bor på samma gata, de är ute och går med en hundvalp. Hälsar på familjen med vanligt socialt snack och kommenterar valpköpet. Passar på att göra lite reklam för vår hundklubb. ”Valpkurserna börjar nu i september, kolla gärna in vår hemsida!” klämmer också in lite reklam om mig själv, då jag driver företag med hundträning:
”Skulle det bli problem, eller om ni vill undvika problem, så finns ju möjligheten med privatlektioner hos mig, min hemsida www….”
Familjen var rörande överens om att valpkurs var ju snudd på ett måste, då det var deras första hund och Aussien var ju känd för att vara tuff, så klubbens hemsida skulle de besöka och behövde de hjälp så visste de var jag fanns. Sen några fraser om vädret, sen gick vi vidare jag och vovven.

I lördagskväll, just hemkommen från stallet typ vid halvnio på kvällen, så ringer det på dörren. Jag tänkte först inte öppna, då jag var lika skitig som trött. Men i alla fall. Utanför står karln från familjen, med familjens hund i koppel.

Han säger:
- Ja, vi har lite problem med hunden, om man säger.
- Vadå för problem? Säger jag.
- Jaaa, du vet utfall, eller…det är väl jag som är problemet, så jag undrar om du är upptagen.
- Vadå upptagen, vad menar du?
- Nä, det var bara en fråga. Jag tyckte du verkade trevlig så jag undrar bara.
Då säger jag:
-Om du undrar om jag kan hjälpa dig med hunden, så är svaret ja. Vill du ha ”hjälp” med något annat är svaret nej. Men jag tänker inte träna hund en lördagskväll vid nio.
Då säger han:
-Ja, då måste jag ha uppfattat dig fel då. Sen blir han skitsur. Och slänger ur sig:
-Du borde tänka på vad du skickar för signaler till folk!

Här kommer det värsta.
Jag kommer på mig själv med att skämmas lite, vill släta över och börjar fundera på vad jag egentligen sa, den gången jag sprang på familjen på gatan. Jag blir så j*vla trött över min egen hjärna, som känner så. Helt galen på mig själv. Varför kan man bara inte sparka sådana personer där det känns som mest?

Nu funderar jag på om jag ska prata med hans fru, och fråga hur hon uppfattade mina signaler. Men jag känner inte henne och helst vill bara inte ha med dem att göra.

 

[TheRedLightning]

Öh? Vad var hans problem egentligen?
För du hade väl sagt att det var hundträning och problem med hunden du kunde erbjuda dom hjälp med?

 

[Mixoman]

Förstår inte riktigt. Vad var det han kunde tänkas vilja ha "hjälp" med förutom hundträning?

 

[tanten]

En skriva av mig tråd!

Scenario:
Ute och går med min hund på vår egen gata. Möter en familj som också bor på samma gata, de är ute och går med en hundvalp. Hälsar på familjen med vanligt socialt snack och kommenterar valpköpet. Passar på att göra lite reklam för vår hundklubb. ”Valpkurserna börjar nu i september, kolla gärna in vår hemsida!” klämmer också in lite reklam om mig själv, då jag driver företag med hundträning:
”Skulle det bli problem, eller om ni vill undvika problem, så finns ju möjligheten med privatlektioner hos mig, min hemsida www….”
Familjen var rörande överens om att valpkurs var ju snudd på ett måste, då det var deras första hund och Aussien var ju känd för att vara tuff, så klubbens hemsida skulle de besöka och behövde de hjälp så visste de var jag fanns. Sen några fraser om vädret, sen gick vi vidare jag och vovven.

I lördagskväll, just hemkommen från stallet typ vid halvnio på kvällen, så ringer det på dörren. Jag tänkte först inte öppna, då jag var lika skitig som trött. Men i alla fall. Utanför står karln från familjen, med familjens hund i koppel.

Han säger:
- Ja, vi har lite problem med hunden, om man säger.
- Vadå för problem? Säger jag.
- Jaaa, du vet utfall, eller…det är väl jag som är problemet, så jag undrar om du är upptagen.
- Vadå upptagen, vad menar du?
- Nä, det var bara en fråga. Jag tyckte du verkade trevlig så jag undrar bara.
Då säger jag:
-Om du undrar om jag kan hjälpa dig med hunden, så är svaret ja. Vill du ha ”hjälp” med något annat är svaret nej. Men jag tänker inte träna hund en lördagskväll vid nio.
Då säger han:
-Ja, då måste jag ha uppfattat dig fel då. Sen blir han skitsur. Och slänger ur sig:
-Du borde tänka på vad du skickar för signaler till folk!

Här kommer det värsta.
Jag kommer på mig själv med att skämmas lite, vill släta över och börjar fundera på vad jag egentligen sa, den gången jag sprang på familjen på gatan. Jag blir så j*vla trött över min egen hjärna, som känner så. Helt galen på mig själv. Varför kan man bara inte sparka sådana personer där det känns som mest?

Nu funderar jag på om jag ska prata med hans fru, och fråga hur hon uppfattade mina signaler. Men jag känner inte henne och helst vill bara inte ha med dem att göra.

Typist fall av missade signaler?

Du erbjuder hjälp. Han tror att han kan ringa på när som helst och få hjälp.

Kanske hade det blivit enklare om du erbjudit en tid att hjälpa dem, och inte förutsatt att det gällde "omedelbart"? Kanske ville han höra sig för lite? Är du säker på att han ville ha hjälpen just precis där och då?

Jag hade nog kunnat göra sådär - om än inte vid den tidpunkten. Dvs om jag erbjudits hjälp medmin hund hade jag hört av mig på något sätt och frågat om just den hjälpen.

 

[Fan of Bill]

Jag tror att det bästa är att låtsas som att det regnar. Skit i vad som hänt, var bara en fortsatt trevlig granne som med ett leende hälsar när ni ses eller möts.

Vill de sura, låt dem. Vill de be om mer råd, låt dem. Fortsätt ändå att vara trevlig granne, först och främst.

Att han stod utanför dörren på lördagskvällen var hans misstag, inte ditt. Han borde haft såpass vett och insett att man knallar inte över och ber om hjälp en lördagskväll såpass sent.

 

[Raderad medlem 19815]

@Blandrastik

Sparka någon? Varför då?

Jag tyckte du var jätteotrevlig. Hade jag varit i din situation hade jag på ett trevligt sätt sagt:

Vad roligt att du kommer förbi, jag hjälper dig gärna! Men just nu passar det lite dåligt, jag kan ta ditt telefonnummer och ringa dig imorgon så kan vi sätta upp en tid. Hejdå!

 

[Migo]

Jag tror att det bästa är att låtsas som att det regnar. Skit i vad som hänt, var bara en fortsatt trevlig granne som med ett leende hälsar när ni ses eller möts.

Vill de sura, låt dem. Vill de be om mer råd, låt dem. Fortsätt ändå att vara trevlig granne, först och främst.

Att han stod utanför dörren på lördagskvällen var hans misstag, inte ditt. Han borde haft såpass vett och insett att man knallar inte över och ber om hjälp en lördagskväll såpass sent.

Instämmer. Möjligen att jag hade orkat föreslå en tid när han kunde återkomma för privatundervisning, då med info om timpris...

 

[SaraXX]

Fast var inte problemet att ts uppfattade det som att han trodde att hon erbjudit något helt annat än hundträning? Eller fattar jag helt fel?

 

[Egonson_]

Fast var inte problemet att ts uppfattade det som att han trodde att hon erbjudit något helt annat än hundträning? Eller fattar jag helt fel?

Så uppfattade jag det också.

 

[Vogue]

En skriva av mig tråd!

Scenario:
Ute och går med min hund på vår egen gata. Möter en familj som också bor på samma gata, de är ute och går med en hundvalp. Hälsar på familjen med vanligt socialt snack och kommenterar valpköpet. Passar på att göra lite reklam för vår hundklubb. ”Valpkurserna börjar nu i september, kolla gärna in vår hemsida!” klämmer också in lite reklam om mig själv, då jag driver företag med hundträning:
”Skulle det bli problem, eller om ni vill undvika problem, så finns ju möjligheten med privatlektioner hos mig, min hemsida www….”
Familjen var rörande överens om att valpkurs var ju snudd på ett måste, då det var deras första hund och Aussien var ju känd för att vara tuff, så klubbens hemsida skulle de besöka och behövde de hjälp så visste de var jag fanns. Sen några fraser om vädret, sen gick vi vidare jag och vovven.

I lördagskväll, just hemkommen från stallet typ vid halvnio på kvällen, så ringer det på dörren. Jag tänkte först inte öppna, då jag var lika skitig som trött. Men i alla fall. Utanför står karln från familjen, med familjens hund i koppel.

Han säger:
- Ja, vi har lite problem med hunden, om man säger.
- Vadå för problem? Säger jag.
- Jaaa, du vet utfall, eller…det är väl jag som är problemet, så jag undrar om du är upptagen.
- Vadå upptagen, vad menar du?
- Nä, det var bara en fråga. Jag tyckte du verkade trevlig så jag undrar bara.
Då säger jag:
-Om du undrar om jag kan hjälpa dig med hunden, så är svaret ja. Vill du ha ”hjälp” med något annat är svaret nej. Men jag tänker inte träna hund en lördagskväll vid nio.
Då säger han:
-Ja, då måste jag ha uppfattat dig fel då. Sen blir han skitsur. Och slänger ur sig:
-Du borde tänka på vad du skickar för signaler till folk!

Här kommer det värsta.
Jag kommer på mig själv med att skämmas lite, vill släta över och börjar fundera på vad jag egentligen sa, den gången jag sprang på familjen på gatan. Jag blir så j*vla trött över min egen hjärna, som känner så. Helt galen på mig själv. Varför kan man bara inte sparka sådana personer där det känns som mest?

Nu funderar jag på om jag ska prata med hans fru, och fråga hur hon uppfattade mina signaler. Men jag känner inte henne och helst vill bara inte ha med dem att göra.

Vad pinsam du är, du kunde ju bara sagt att självklart kan jag hjälpa er, men just nu är jag upptagen, imorgon vid xx?!

Jag hade också blivit irriterad om någon erbjuder hjälp och sen svarar så otrevligt när man lite stressat kommer förbi med en hund som börjat göra utfall och man blir orolig för eventuella barn i familjen? (Rent hypotetiskt)

 

[Cambrie]

Uppfattade också i ts att mannen ville nåt helt annat. Isåfall förstår jag ts reaktion.

 

[Gnist]

Jag hade nog bara skrattat lite och förklarat att det jag precis kommit hem och har annat för mig såhär på kvällen och förtydligat att vad jag menade var att de kunde ringa och boka in en tid för att påbörja en kurs för just dem och deras hund om de vill ha hjälp.

 

[Wysiwyg]

Nu funderar jag på om jag ska prata med hans fru, och fråga hur hon uppfattade mina signaler. Men jag känner inte henne och helst vill bara inte ha med dem att göra.

Nämen det blir ju jättekonstigt, det kan du verkligen inte göra. Oavsett mannens intentioner kan det ju verkligen sabba mycket för ditt varumärke! "Ja min Göran gick bara förbi för att fråga om hon kunde hjälpa oss med valpen vilket hon sagt men hon var jätteotrevlig och kom dessutom sen och antydde att Göran raggat på henne".

(Obs tar inte honom i försvar. Tycker han verkar skitskum oavsett som öht knackar på hos en okänd sent på kvällen.)

 

[Görel]

Jag tycker inte att du var otrevlig alls. Den som är otrevlig är den som oombedd ringer på hos dig en lördagskväll och vill ha något av dig där och då. Oavsett om han ville ha hjälp med hunden,vilket är något man kan få betala för, eller om han ville ha något annat av dig, så är det ruskigt ohyfsat att kräva att andra människor utan förvarning ska ställa upp för att tillgodose de egna behoven.

Antar att hans reaktion berodde på att han skämdes och insåg att han gjorde fel. Många reagerar med ilska och anklagelser när de känner så.

 

[akleja]

Det låter som att mannen körde ett psykologiskt spel med dig - han började som offer och gick snabbt över till förföljare när du inte ställde upp på det han ville. Sånt lämnar en taskig bismak. Så att du svarade som du gjorde var bra tycker jag. Däremot tror jag inte du har det minsta att vinna på att gräva vidare. I bland stöter man på en douchebag, det är bara att lära sig känna igen dem, undvika dem och gå vidare

 

[Sleepy]

Du borde tänka på vad du skickar för signaler till folk!

Stackars karl. Du praktiskt taget lade ju upp dig där på gatan och skickade vilda signaler om hur "trevlig" du var. Så det är ju inte konstigt att man får idén fram på lördagskvällen att ta hunden med sig och gå över och eh, hälsa på.

Tss.

 

[tanten]

Uppfattade också i ts att mannen ville nåt helt annat. Isåfall förstår jag ts reaktion.

Jösses - så fattade inte jag.
Jag fattade att han ville ha hjälp med sitt hundägande.

Men vad vet jag. jag var inte där.

 

[Vallmo]

En skriva av mig tråd!

Scenario:
Ute och går med min hund på vår egen gata. Möter en familj som också bor på samma gata, de är ute och går med en hundvalp. Hälsar på familjen med vanligt socialt snack och kommenterar valpköpet. Passar på att göra lite reklam för vår hundklubb. ”Valpkurserna börjar nu i september, kolla gärna in vår hemsida!” klämmer också in lite reklam om mig själv, då jag driver företag med hundträning:
”Skulle det bli problem, eller om ni vill undvika problem, så finns ju möjligheten med privatlektioner hos mig, min hemsida www….”
Familjen var rörande överens om att valpkurs var ju snudd på ett måste, då det var deras första hund och Aussien var ju känd för att vara tuff, så klubbens hemsida skulle de besöka och behövde de hjälp så visste de var jag fanns. Sen några fraser om vädret, sen gick vi vidare jag och vovven.

I lördagskväll, just hemkommen från stallet typ vid halvnio på kvällen, så ringer det på dörren. Jag tänkte först inte öppna, då jag var lika skitig som trött. Men i alla fall. Utanför står karln från familjen, med familjens hund i koppel.

Han säger:
- Ja, vi har lite problem med hunden, om man säger.
- Vadå för problem? Säger jag.
- Jaaa, du vet utfall, eller…det är väl jag som är problemet, så jag undrar om du är upptagen.
- Vadå upptagen, vad menar du?
- Nä, det var bara en fråga. Jag tyckte du verkade trevlig så jag undrar bara.
Då säger jag:
-Om du undrar om jag kan hjälpa dig med hunden, så är svaret ja. Vill du ha ”hjälp” med något annat är svaret nej. Men jag tänker inte träna hund en lördagskväll vid nio.
Då säger han:
-Ja, då måste jag ha uppfattat dig fel då. Sen blir han skitsur. Och slänger ur sig:
-Du borde tänka på vad du skickar för signaler till folk!

Här kommer det värsta.
Jag kommer på mig själv med att skämmas lite, vill släta över och börjar fundera på vad jag egentligen sa, den gången jag sprang på familjen på gatan. Jag blir så j*vla trött över min egen hjärna, som känner så. Helt galen på mig själv. Varför kan man bara inte sparka sådana personer där det känns som mest?

Nu funderar jag på om jag ska prata med hans fru, och fråga hur hon uppfattade mina signaler. Men jag känner inte henne och helst vill bara inte ha med dem att göra.

Vilken otrevlig granne! Extremt gränslöst beteende.
Bara för att du gör reklam för dig och din hemsida betyder det ju inte att du är tillgänglig dygnet runt.
Kl 9 en lördagskväll är inte ok att komma oanmäld och förvänta sig omedelbar service om du inte specifikt har sagt att " ni kan ringa på närsomhelst".

Jag tror att han kom dit i ett annat ärende, vilket naturligtvis är ännu värre.
Han uppfattade nog ditt "hundprat" som en invit av mer "privat" karaktär.
I klartext, han trodde nog att du stötte på honom när du trodde att du gjorde reklam för din hundgrej.

Det finns folk till allt.

 

[Eskita]

Jag tolkar också trådstarten som att mannen egentligen hade helt annat ärende än hundträning och att han tolkat TS småprat som en invit. Tycker att han fick ett bra svar, vette tusan om jag funnit mig så bra i samma situation.

 

[ainasoja]

Jösses - så fattade inte jag.
Jag fattade att han ville ha hjälp med sitt hundägande.

Men vad vet jag. jag var inte där.

Jag uppfattade det likadant och blev fundersam när folk började skriva om att han stötte på henne?