Nä det kan jag förståJag säger inte att man är hemsk som känner så, man har all rätt till sina känslorDäremot är jag inte helt övertygad att man verkligen resonerar så i ett skarpt läge.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nä det kan jag förståJag säger inte att man är hemsk som känner så, man har all rätt till sina känslorDäremot är jag inte helt övertygad att man verkligen resonerar så i ett skarpt läge.
Spinner vidare, det är ganska få som vet hur de skulle komma att agera. En del av oss har utbildats i t ex HLR eller katastrofmedicin, triage etc o kan då ha fått öva realistiskt, andra fungerar klockrent iaf, tänkte på tråden om hur man reagerar om/när man kommer först till en större trafikolycka etc.. Innan man varit med om det själv så vet man inte riktigt.Jag säger inte att man är hemsk som känner så, man har all rätt till sina känslorDäremot är jag inte helt övertygad att man verkligen resonerar så i ett skarpt läge.
Tack och lov säger jag bara att man förmodligen aldrig hamnar i en situation då man måste välja på det sättet![]()
Nä det kan jag förståJag tror nog inte att jag varit så säker på hur jag skulle resonera i ett skarpt läge om det inte varit för mina problem sas
Absolut, visst är det så.Få är säkra på det. Jag tror jag vet hur jag skulle reagera vid en olycka eftersom jag varit med om några svåra situationer och också fått utbildning för det.
Lite så resonerar jag också fast tvärtom. När jag skulle välja djuren framför en relation handlar det delvis om mina djur men det handlar också om mig. Jag vill inte leva utan hundar omkring mig. För mig skulle det vara ett tomt liv. Däremot är jag noll intresserad av att skaffa barn och ser det inte som nödvändigt att bo tillsammans, oavsett om det finns allergi med i bilden eller inte.För mig blir det lite svartvitt med att tänka vem som "går först". Det beror helt på situation för mig tycker jag. Om jag träffat en partner jag ville flytta ihop med för att dela liv och hem med och ev skaffa barn, då hade jag omplacerat djuret om partnern var allergisk tex. Eller om en partner blev allergisk hade nog djuret också fått flytta ut. Och det inte för att jag tänker Partner Före Djur utan helt enkelt för att jag då vill leva i tvåsamhet och kanske skaffa barn och då är det viktigare för mig än att leva som singel med husdjur.
Lite så resonerar jag också fast tvärtom. När jag skulle välja djuren framför en relation handlar det delvis om mina djur men det handlar också om mig. Jag vill inte leva utan hundar omkring mig. För mig skulle det vara ett tomt liv. Däremot är jag noll intresserad av att skaffa barn och ser det inte som nödvändigt att bo tillsammans, oavsett om det finns allergi med i bilden eller inte.
Om jag hamnat i den hypotetiska situationen, skulle jag försöka lösa den så att den passade hela familjen så bra som möjligt.Jag skulle ju inte omplacera barnen om de blev allergiska mot hunden.
Om jag hamnat i den hypotetiska situationen, skulle jag försöka lösa den så att den passade hela familjen så bra som möjligt.
Inte nödvändigtvis som "barn allergisk = hund ut."
Alla kanske inte hinner göra den kalkylen i en akut situation utan reagerar instinktivt?Jag hade personligen inte kunnat leva med att rädda mitt djur framför systern eller grannens barn. Hur hade jag själv reagerat om jag vetat att någon hade kunnat rädda mitt barn från döden men valt att istället rädda sin hund på 6 år?
Om man mäter det i mängd lidande så innebär en människans död (och framför allt ett barns) ofta mycket mer lidande för fler människor än ett djurs död. Och om man ska se till de samhällsekonomiska sviterna för konsekvenserna av t ex ett barns död.
Eller en fyrbarnsmammas död.
Jämfört med de samhällsekonomiska kostnaderna för en katts död.
Sorgen att mitt djur dog skulle vara lättare att axlas med i livet, än skulden om jag valt rädda min katt framför t ex ett barn (känt eller okänt) vilket för mig vore i denna situation egoistiskt och empatilöst.
Hade valet stått mellan typ Hitler och min katt hade jag säkerligen resonerat annorlunda. Troligen hade samhällets lidandet och nyttokalkylen sett helt annorlunda ut då också...
Alla kanske inte hinner göra den kalkylen i en akut situation utan reagerar instinktivt?
Fast så blir ju också galet att resonera, rädda den som gör mest nytta. Ska man tänka så om människor också då? Att anse att det är det barnet/vuxna som anses vara älskat av mest personer och gör mest samhällsnytta ska räddas först och främst, tycker det är ett otäckt tänk.Jag hade personligen inte kunnat leva med att rädda mitt djur framför systern eller grannens barn. Hur hade jag själv reagerat om jag vetat att någon hade kunnat rädda mitt barn från döden men valt att istället rädda sin hund på 6 år?
Om man mäter det i mängd lidande så innebär en människans död (och framför allt ett barns) ofta mycket mer lidande för fler människor än ett djurs död. Och om man ska se till de samhällsekonomiska sviterna för konsekvenserna av t ex ett barns död.
Eller en fyrbarnsmammas död.
Jämfört med de samhällsekonomiska kostnaderna för en katts död.
Sorgen att mitt djur dog skulle vara lättare att axlas med i livet, än skulden om jag valt rädda min katt framför t ex ett barn (känt eller okänt) vilket för mig vore i denna situation egoistiskt och empatilöst.
Hade valet stått mellan typ Hitler och min katt hade jag säkerligen resonerat annorlunda. Troligen hade samhällets lidandet och nyttokalkylen sett helt annorlunda ut då också...