"Jag älskar min hund mer än min familj"

[Viva]

Välja i vilken situation då? Gå före när?

Skulle min pojkvän säga; Hundarna eller mig? Då blir det helt klart hundarna. De är familjemedlemmar och dessutom ett stort intresse. De gör mig lyckliga och ger mitt liv mening. Någon som inte kan respektera det, vill jag verkligen leva med den personen. Därmed inte sagt att det skulle vara lätt. Känslor är ju tyvärr inte alltid logiska.

Min mamma är hundallergisk men äter medicin när jag hälsar på med hundarna. Det är såklart inget jag kräver men hon vet att om inte hundarna kan komma så kommer inte jag heller. Jag varken kan eller vill lämna dem hos någon annan så länge. Lillebror däremot bor i samma stad, där är det fullt möjligt att bara lämna hundarna hemma för ett besök. Så vem jag "väljer" över vem är ju högst situationsbetonat.

 

[Killaloe]

Jag tycker sådana här diskussioner är oerhört tröttsamma, hur ofta händer det öht i verkliga livet att man ens hamnar i en situation att man tvingas välja vem av de man älskar som ska leva eller dö? Jaha, om nu någon älskar sin hund över allt annat här i världen, spela roll?

Nej men precis!
Jag skulle gladeligen (nåja) dumpa sambon om han kom och sa till mig "det är jag eller hunden" alternativt säga att mitt liv ska vara hundfritt i framtiden. Jag ser inte att vi kan ha en relation där sambon inte ser mina intressen och min livsstil lika värda som hans (här är det alltså inte sjukdom eller annat inblandat och jag hade hund när vi blev ihop). Men därifrån till att välja bort hans liv - det är liksom lite annorlunda.

 

[Amha]

Nej men precis!
Jag skulle gladeligen (nåja) dumpa sambon om han kom och sa till mig "det är jag eller hunden" alternativt säga att mitt liv ska vara hundfritt i framtiden. Jag ser inte att vi kan ha en relation där sambon inte ser mina intressen och min livsstil lika värda som hans (här är det alltså inte sjukdom eller annat inblandat och jag hade hund när vi blev ihop). Men därifrån till att välja bort hans liv - det är liksom lite annorlunda.

Exakt min tanke! Att be mig välja för att han skulle ogilla hunden eller nåt sånt bara tyder på skitstövel tycker jag. Då är han ändå inte värd energin. Om han blir sjuk pga hunden skulle jag kanske tänka om dock.

 

[Kiwifrukt]

Nu har jag inte hund, men häst. Och ingen pojkvän, och heller inga barn. Eftersom en potentiell pojkvän i så fall skulle komma in i mitt liv EFTER hästarna (som redan finns där), ja, då skulle jag vid ett ultimatum välja hästarna. Självklart pratar vi om "det är jag eller hästarna", inte om att döda någon. Hästarna är en så pass stor del av mitt liv, och det skulle inte vara jag om han skulle tvinga mig till att inte ha häst. Av samma anledning skulle jag ha svårt att inleda ett seriöst förhållande med någon som prompt vill bo i lägenhet eller som är allergisk mot pälsdjur (har katt också). Men då fanns ju djuren så att säga först.

Familj för mig är föräldrar och syskon, och kan inte se hur de som vuxna ska kunna hindra mig från att ha djur? Om man har ett allergiskt syskon eller förälder som barn, ja, men inte som vuxna. Nu är ju inte mina familjemedlemmar allergiska, men helt krasst om exempelvis min syster skulle träffa en kille som inte tål pälsdjur, ja, då får han väl helt enkelt låta bli att komma hit, för katterna bor här. Det gör inte han. Hästar är ju annars ett relativt lätt djur ur den synvinkeln eftersom de inte bor inne i huset.

Barn är väl i så fall det stora dilemmat. Tur att jag inga har och heller aldrig kommer få.

 

[Migo]

Jag älskar mina hundar mer än typ alla jag är släkt med, jag antar att det klassas som familj?

Samma här.

 

[Migo]

Jag skulle ju inte omplacera barnen om de blev allergiska mot hunden.

Så jäkla ego!

 

[Hyacinth]

Så jäkla ego!

Typisk stockholmare.

 

[Viva]

Sen tänker jag väl som någon redan nämnt att om någon älskar sin hund mer än allt och alla andra, vad är problemet med det?

Dessutom är det svårt att mäta kärlek på det sättet. Mitt ex tyckte att jag skulle sluta svara på SMS från ett annat ex och byta nummer. Jag gjorde inte det, betyder det att jag älskade mitt mobilnummer mer än exet? Han använde åtminstone ofta det som argument, om du älskar mig så skulle du...

Jag kan ju säga att om jag skulle behöva välja bort endera mina hundar eller mina familj (föräldrar och bror), varför jag nu skulle behöva göra det valet. Så skulle det ju påverka mitt liv i större utsträckning att välja bort hundarna.

 

[stjarnhimmel]

Det beror ju helt på vad man lägger i begreppet "välja bort"
om jag tex hade en partner som sa "välj mellan mig och djur X" så skulle den relationen inte fungera då jag tycker det är ett trist sätt att ställa ultimatum.
Däremot om jag tex hade ett barn som blev allergiskt- ja det är ju en annan sak. Då blir det omplacering etc. ( omplacering av barnet då förstås...)

 

[Red_Chili]

Enkelt. Jag har hundar. Jag har ingen partner. Jag kommer aldrig skaffa en partner som inte fullt ut accepterar hur mycket hundarna betyder för mig (och kommer aldrig dejta någon allergiker). Jag kommer heller aldrig att skaffa barn.

Varför jag skulle tvingas välja mellan familj (mor + far) och hundarna är för mig obegripligt. Det finns verkligen ingen anledning till det.

Med andra ord: hundarna betyder allt för mig, jag anpassar livet för att det ska fungera med dem och undviker att sätta mig i situationer där det skulle finnas en risk att de skulle hamna i kläm/väljas bort.

 

[Petruska]

Om vi då tänker på det från andra hållet. Antag att jag plötsligt blir svårt allergisk mot min partners ömt älskade katter. Hur vill jag då att vi hanterar den situationen?

 

[karamelldrottningen]

Om vi då tänker på det från andra hållet. Antag att jag plötsligt blir svårt allergisk mot min partners ömt älskade katter. Hur vill jag då att vi hanterar den situationen?

Medicin

 

[Problematisk]

Om vi då tänker på det från andra hållet. Antag att jag plötsligt blir svårt allergisk mot min partners ömt älskade katter. Hur vill jag då att vi hanterar den situationen?

Är det vanligt att allergier kan dyka upp från ingenstans?
Seriöst menad fråga alltså.

 

[karamelldrottningen]

I en större hundgrupp på facebook pågår det just nu en liten diskussion om hur vida det är okej att älska sin hund mer än sin familj och/eller sina barn. Måste säga att jag nästan blir lite mörkrädd när jag ser hur många som, enligt utsago, skulle välja sin hund alla dagar i veckan framför familjen. I min värld är det fullständigt främmande att hunden skulle gå före allt annat. Visst får familjen ha visst överseende med att ens hund betyder mycket och att man har lite andra prioriteringar, men så länge man inte har en fullkomligt horribel familj låter det orimligt i mina öron att hunden skulle gå före.

Har sett liknande tendenser i andra diskussionsinlägg i olika grupper där folk uppmanas att göra slut/skilja sig/sparka ut sin partner för att de har olika åsikter om exempelvis hur vida det är lämpligt att behålla en problemhund i hemmet, just för att "hunden går före allt".

Hur resonerar ni och vad betyder er hund för er i relation till familj och barn? (Med "familj" menar jag nu alla personer man räknar som sin familj, inte nödvändigtvis bara partner och barn utan även föräldrar, syskon och andra nära släktingar).

Hunden är ju en lika stor del i familjen som någon annan så jag ser inte att det går att välja någon framför den andra. Alla är lika viktiga.

 

[Killaloe]

Om vi då tänker på det från andra hållet. Antag att jag plötsligt blir svårt allergisk mot min partners ömt älskade katter. Hur vill jag då att vi hanterar den situationen?

Du omplacerat partnern, sen lever du och katterna ett lyckligt liv ihop med hjälp av medicin

Nä men, jag antar att ni pratar om det och så får ni ju reda ut vad som är möjligt? Kan du medicinera? Kan ni bo ihop om katterna är portade från ex säng/garderob? Hur gamla är katterna, Dvs kan ni vara särbos ett tag om dom är gamla osv. Men det enklaste än väl att en låter bli att bli allergisk tänker jag mig

 

[Luff]

Är det vanligt att allergier kan dyka upp från ingenstans?
Seriöst menad fråga alltså.

Jepp man kan utveckla allergi plötsligt.

 

[Ramona]

Är det vanligt att allergier kan dyka upp från ingenstans?

Min mamma fick massor med allergier när hon kom in i klimakteriet.

 

[Problematisk]

Jepp man kan utveckla allergi plötsligt.

Min mamma fick massor med allergier när hon kom in i klimakteriet.

Näe fy fasen! Jag trodde att var man fri så var man fri, liksom.

 

[Cattis_E]

Lätt att säga att man gör det. Och som någon sade svårare att leva efter.

Det beror också på definitionen av familj. Egna barn? Partner? Mamma som man flyttat från?

Och framförallt på vilken situation man menar att man sätter djuren före.

Väljer jag mellan att ta/åka med min partner till sjukhus akut och ge hästarna mat så åker jag med partnern. Hästarnas mat kan man försöka fixa någon som ger när han är i goda händer.
Däremot kan jag nog välja tid med hästarna före tex. att hälsa på min mamma om hon nu inte ligger på sjukhus för nåt oplanerat och allvarligt.
Men om jag skulle behöva rädda livet på djur eller partnern då väljer jag partnern.
Om det brinner så brukar djuren oftast hitta ut själva om man ställer upp dörrar.

Så frågan är vad de menar. Ge/köpa djuren mat framför barnen? Ptja kan man inte göra båda så borde man ju helt enkelt inte ha båda.

 

[kryddelydd]

I en större hundgrupp på facebook pågår det just nu en liten diskussion om hur vida det är okej att älska sin hund mer än sin familj och/eller sina barn. Måste säga att jag nästan blir lite mörkrädd när jag ser hur många som, enligt utsago, skulle välja sin hund alla dagar i veckan framför familjen. I min värld är det fullständigt främmande att hunden skulle gå före allt annat. Visst får familjen ha visst överseende med att ens hund betyder mycket och att man har lite andra prioriteringar, men så länge man inte har en fullkomligt horribel familj låter det orimligt i mina öron att hunden skulle gå före.

Har sett liknande tendenser i andra diskussionsinlägg i olika grupper där folk uppmanas att göra slut/skilja sig/sparka ut sin partner för att de har olika åsikter om exempelvis hur vida det är lämpligt att behålla en problemhund i hemmet, just för att "hunden går före allt".

Hur resonerar ni och vad betyder er hund för er i relation till familj och barn? (Med "familj" menar jag nu alla personer man räknar som sin familj, inte nödvändigtvis bara partner och barn utan även föräldrar, syskon och andra nära släktingar).

Det går ju inte att jämföra..
Obs, jag har ingen "egen" familj utan lever själv.

Jag har en livsstil som är viktig för mig; skulle inte ge upp hästarna för en "kärlek".
Hästarna och katterna är liksom inte förhandlingsbara... vilket å andra sidan torde innebära att jag inte kommer att hitta någon partner så då är det ju tur att jag är nöjd utan.
Har svårt att se någon realistisk situation där jag skulle behöva välja mellan hästarna och min biologiska familj, eftersom vi inte lever tillsammans.