It´s all ovre folks

[Beaatrice_]

Sv: It´s all ovre folks

Hur går det för dig?

 

[doglover]

Sv: It´s all ovre folks

.......................

vet inte vad jag ska skriva.

tror vi behöver rådgivning. har påpekat det, men han tror inte på sånt. men ja ska prata med honom.

 

[Hrima]

Sv: It´s all ovre folks

Har allt ordnat sig nu?

 

[doglover]

Sv: It´s all ovre folks

Ingen aning.

Jag ser på det ljusare nu iallafall.

 

[californication]

Sv: It´s all ovre folks

Nu skall jag vara hård, men jag tycker att det är dags att ni flyttar isär. På riktigt.

Jag har följt dig och dina trådar, och nu är det faktiskt dags. Ni kan inte hålla på såhär, det går inte.

Tänk på ert barn. Pappan kanske är en sjukt bra far, men ni kan inte leva tillsammans. Det fungerar uppenbarligen inte. Skall ni hålla på såhär fram och tillbaka tills barnet blir stort?

Nej, nej, nej. Flytta isär nu. Helst igår. Snälla?

 

[Mitten]

Sv: It´s all ovre folks

Håller helt med.

TS, du är ju inte lycklig såhär !! Jag tycker att du skall inse din egen potential och skapa dig ett eget liv utan någon som ställer till dig för dig såhär. Din son har fortfarande en far även om ni inte bor ihop. Du kommer bli lyckligare av en separation, även om det inte känns så nu!!
Styrkekramar!!

 

[doglover]

Sv: It´s all ovre folks

*kl*

jag vet varken in eller ut.

ända ja vet är att vi bör snacka om saken, för att se till lokes bästa.

 

[Mynta2]

Sv: It´s all ovre folks

Med boende, dagis, möbler?

Boendet kan ni lösa genom att

1: Endera byter ni den lägenhet ni har i dag till 2 st.

2. Den lägenhet ni bor i nu OAVSETT vem som står på kontraktet och bäst behöver den ska ha den = den som blir boendeförälder med barnet. Detta kallas sambolagen.

Dagis, varför skulle det vara krångligt ?

Möbler, du behöver INTE fixa allting på en gång. Har du litet basutbud så räcker det långt. Sen tar man saker efterhand. en sak i taget.

 

[angelwings]

Sv: It´s all ovre folks

Håller helt med. Och man klarar sig på lite i början och får bygga upp efter hand.
Vet du vad jag hade när jag och min dotter flyttade in i vår lägenhet? Varsin säng, fyra tallrikar, fyra gafflar, fyra knivar och fyra skedar och lite kläder och hygienartiklar. (nu var det lite annan situation kanske men ändå) och vi har klarat oss hur bra som helst. Vi har varandra, vi har det lugnt och bra och vi har långsamt byggt upp med saker och möbler.
(fast vi har fortfarande bara 4 tallrikar, knivar o skedar och numera 3 gafflar. För att citera dottern: Vi är ju oftast inte fler så vad ska vi med det till? )
Men det går om man vill.

Barnets lugn är det viktigaste och barnet blir varken lugn eller harmonisk när det är en massa bråk och tjafs och osäkerhet hela tiden.

 

[KisseNova]

Sv: It´s all ovre folks

Håller med.

Det kommer trådar titt som tätt att det är slut, och sen är ni ihop igen. Det är rörigt för oss som läser, och hur är det då inte för er som lever i det Måste framför allt vara en jobbig sits för er son som får följa allt detta på nära håll

 

[Mammadutt]

Sv: It´s all ovre folks

Jag tycker ni ska satsa på samtal, parterapi, familjevägledning alltså men sikta på att bo SÄRBO sådana fall sen betyder det inte att ni inte kan få ihop det i framtiden men så ostabilt som det verkat så är det kanske bäst för er båda att bo på var sitt håll och reda ut vad ni vill med era liv och med varandra.

 

[ika77]

Sv: It´s all ovre folks

Jag hoppas att det löser sig för er, men jag hade inte velat leva med en person som ena dagen älskar mig och nästa dag säger att han HATAR mig.
Att det inte finns några känslor..
Då vet i tusan om jag inte bara hade skitit i allt och gått vidare utan honom.
Sen om det kommit en tid för oss senare, men inte vill jag gå i ett förhållande där man bara 'går och väntar' på att nästa period av hatande och känslo-tveksamhet ska dyka upp.

Jag tror ni behöver vara ifrån varandra.
Antingen märker ni hur mkt ni älskar & saknar varandra eller så märker ni att ni har det bättre på var sitt håll.

Låt tiden visa dig vägen.
Ge det en period. bli lite mer medvetet självständig, hitta på lite saker på egen hand och se hur han reagerar.
Kanske han tar dig för givet och bara räknar kallt med att du alltid stannar.. vad han än säger och gör.
Sätt foten i backen och visa att du inte tar vilken skit som helst.

Han är inte oersättlig. Det är ingen.

 

[Beaatrice_]

Sv: It´s all ovre folks

Jag hoppas att det löser sig för er, men jag hade inte velat leva med en person som ena dagen älskar mig och nästa dag säger att han HATAR mig.
Att det inte finns några känslor..
Då vet i tusan om jag inte bara hade skitit i allt och gått vidare utan honom.
Sen om det kommit en tid för oss senare, men inte vill jag gå i ett förhållande där man bara 'går och väntar' på att nästa period av hatande och känslo-tveksamhet ska dyka upp.

Jag tror ni behöver vara ifrån varandra.
Antingen märker ni hur mkt ni älskar & saknar varandra eller så märker ni att ni har det bättre på var sitt håll.

Låt tiden visa dig vägen.
Ge det en period. bli lite mer medvetet självständig, hitta på lite saker på egen hand och se hur han reagerar.
Kanske han tar dig för givet och bara räknar kallt med att du alltid stannar.. vad han än säger och gör.
Sätt foten i backen och visa att du inte tar vilken skit som helst.

Han är inte oersättlig. Det är ingen.

Håller helt med dig! Klokt skrivet

 

[doglover]

Sv: It´s all ovre folks

*kl*

är väldigt svårt att alltid behöva tveka.

det enda jag är helt säker på är att vi skulle behöva hjälp utifrån.

funkar det inte med parterapi, får de bli särbo. jag pallar verkligen inte med en gång till och det har jag sagt att om det blir sånt tjaffs en gång till så drar jag direkt. nu är det upp till honom. det har jag sagt, så det vet han om.

det brukar inte hända framför sonen. sonen är en glad "liten" kille och alla älskar honom. men vi tjaffsar inte högljutt och sånt där framför honom, det blir mera lågmält. han har aldrig blivit rädd, nervös eller något sådant. det skulle jag aldrig utsätta hono för då jag själv blev utsatt för det ständigt när jag var barn.

 

[doglover]

Sv: It´s all ovre folks

Känns ibland som man slits itu på insidan då man varken vet in eller ut.

Känner det inuti mig.

Ska prata med sambon och säga det med parterapin. Vill han att det ska funka, så går han med på det.

 

[Hrima]

Sv: It´s all ovre folks

Fattar inte att du pallar ha det så

 

[Mynta2]

Sv: It´s all ovre folks

Men snälla lilla Doglover. Jag vill verkligen INTE låta som att jag är elak eller annat mot dig, men i de trådar man läst, så verkar det som att du utplånar dig själv hela tiden. I mitt sätt att se, och jag kan ha fel givetvis, så backar du jämt och ständigt. Visst vet jag väl att du strävar efter familjen...mamma-pappa-barn. Givetvis. Vem vill inte ha en sådan. Men din sambo verkar ju vara tvärtemot. Och var gång han är dum, så verkar du i mitt tycke göra dig mindre än vad du är...troligtvis för att mildra effekterna.

Du är INTE dum ! Du är en stark människa som faktiskt klarar av det mesta. Vi läser ju om din kärlek till din son, villket får mig att framstå som en kass morsa *jo jag lovar* Du behöver bara peppa upp ditt självförtroende.

Vill du ha hjälp med något så finns vi HÄR ! Glöm INTE bort det.

 

[CRJ73]

Sv: It´s all ovre folks

Bråken, sönderslagen lägenhet.........hans humör.

Jaadu, det jag inte förstår är hur du kan säga att det inte påverkar er son om det är som du skrev ovan i ditt första inlägg?

Om det är på den nivån du beskriver att ni håller era gräl bör ni definitivt sära på er för er sons skull.Inga barn ska behöva växa upp under sådana förhållanden.

Försök ta hjälp av din omgivning initialt för att lösa det mest akuta,nämligen bostadsfrågan.Det finns hjälp att få,även för din sambo och hans uppenbara humörsproblematik.

 

[vindvissla]

Sv: It´s all ovre folks

det brukar inte hända framför sonen. sonen är en glad "liten" kille och alla älskar honom. men vi tjaffsar inte högljutt och sånt där framför honom, det blir mera lågmält. han har aldrig blivit rädd, nervös eller något sådant. det skulle jag aldrig utsätta hono för då jag själv blev utsatt för det ständigt när jag var barn.

Fast vetu, barn fattar mer än man tror. Även om du försöker dölja era gräl för Loke så vet han. De känner av sinnesstämningar och ser hur ni är mot varandra. Och jag tror att sista meningen säger mycket. Du blev själv utsatt för bråkande föräldrar när du var liten, om jag förstod det rätt? Det är alldeles säkert därför du tycker att du inte är värd mer, att du står ut och tar emot hans ursäkter hela tiden. Du kanske inte inser det, men du håller på att ramla i fällan. I ett "normalt" förhållande ska man inte hata. Aldrig någonsin. Man kan ha meningsskiljaktigheter och bråka och vara arga, men man ska aldrig slå sönder lägenheten i vredesutbrott, man ska aldrig säga till personen man älskar att man hatar den.

Så jag säger som de andra, försök lösa bostadsfrågan och separera ett tag. Se om det blir bättre eller om du kanske inser att du hellre delar liv med någon du kan skratta med, älska och som ser dig som den härliga människa du är. Låt inte detta rinna ut i sanden.

/jag har också varit fast i destruktivt förhållande.

 

[doglover]

Sv: It´s all ovre folks

Det påverka inte honom då de inte hände när han var hemma. Sonen var hos sin farmor för tillfället då.