Det här påminner mig om en bekant, hon jobbade som strippa och när män ville köpa sex kunde hon bestämma möte (efter "förskottsbetalning") på platser där hon sedan aldrig dök upp. En gång lyckades hon få två på samma natt så vid den utsatta tidpunkten körde hon förbi platsen hon angett, såg de båda männen stå där med förvirrad uppsyn och fick sig ett gott skratt.
Hon höll även igång konversationer mellan män online, när en man skickade ett snuskigt meddelande kunde hon svara med att klistra in en annan mans snuskiga meddelande. Vid ett tillfälle gick det så långt att männen stämde träff med varandra i tron att det var henne de pratade med, det måste ha varit ett intressant möte.
Jag brukar inte göra sådant själv, men visst ser jag komiken i det. Varför avstå från att skratta, om det nu är det man vill göra? Bör man avstå från skrattet av rädsla för mäns våld? Skratt kan vara befriande. Ge styrka. Jag förstår absolut de som vill skratta åt eländet. Som jag ser det ska kvinnor ha friheten att hantera och bemöta trakasserier på precis vilket sätt de vill, om det sättet är skämt, diskussion, att blocka eller polisanmäla, det spelar ingen roll. Om skrattet eller någon av de andra reaktionerna leder till våld eller annat från männen i fråga, då ligger det som vanligt helt på gärningsmännen.