Inte bara nätdejting del 6

[Alexandra_W]

Han har inte svarat. Hur ska jag tolka det?

Som att han inte tänder på äldre kvinnors intellekt och blev lite osäker av att möta det?

 

[stjarnhimmel]

"Are you the swedish version of Snow White?"

Eh....ja....nä jag ser nog snarare ut som en av dvärgarna

 

[CillaW]

Som att han inte tänder på äldre kvinnors intellekt och blev lite osäker av att möta det?

Jag fattar ju inte varför han pratar med mig om äldre kvinnor.

 

[Halfrek]

"vilken söt och vacker tjej och ditt ögon magiska och ditt leede fina du är Min drömtjej" Jaha , nä men lucky me då! Bokar kyrkan omgående.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag undrar över vad som kännetecknar ett "vanilj- och idrottsförhållande"

Men det var ju generöst att man tillåts ha (minst!) ett eget intresse att brinna för.

Alltså det sista kan jag ändå förstå att man önskar. Här på buke har det ju t ex funnits ett antal trådar om tråkiga pojkvänner utan egna intressen som sitter hemma och surar och väntar på att tjejen ska komma hem från stallet och underhålla honom. Det är ju inget kul att ha en sån partner. En annan aspekt kan ju vara att man vill ha em partner som är nyfiken, vill ha kul, lära sig nya saker, träffa folk och utbyta erfarenheter, utvecklas osv. Att man har ett intresse säger en del om personligheten i de avseendena, tycker åtminstone jag.

 

[Lillgrådis]

Jo, det var kanske en överkritisk språklig analys - i sak är jag helt med! Jag skulle också bli galen av någon som satt hemma alltid och väntade på att jag skulle bli klar med mina intressen, och att vi bara skulle göra saker tillsammans sedan.

Det var mer att efter kidnappning och hypnotisering och annat kontrollerande (om än "på skämt") så kändes uttryckssättet att "du får gärna" ha ett eget intresse - lite... skumt. Men som sagt det kan vara en övertolkning från min sida också. Egna intressen i sig är jag odelat positiv till, på alla de angivna skälen.

 

[Alexandra_W]

Jag fattar ju inte varför han pratar med mig om äldre kvinnor.

Åh, du minns väl hur det var när man var liten och oförståndig, allt över 25 var liksom döden. Han har bara inte kommit ur den tvångstanken än

 

[tigerflicka]

Jag ska på dejt på tisdag med en kille från Tinder. Tänker väl inget speciellt om det, men han verkar trevlig iaf.

 

[tott]

Herregud. Ännu en man som inte förstår och utgår helt från sitt "jag vill"



Redan hans profil ger mig kalla kårar, och han följer ju upp det intrycket fint i mail :S

Jamen FYFYFY!!! Mycket äckligt och konstigt har jag sett på HP, men det där tar nästan priset. Vilket engagemang! Vilket äckligt engagemang! Obehaglig typ!

 

[Alexandra_W]

Jamen FYFYFY!!! Mycket äckligt och konstigt har jag sett på HP, men det där tar nästan priset. Vilket engagemang! Vilket äckligt engagemang! Obehaglig typ!

Ja, och han verkar helt omedveten om det själv och istället tro han är rolig och intresseväckande... Men han är bara creepy och otäck

 

[Frokennordberg]

Hm. Den tidigare träffens ena förälder har gått bort. Det blir en ganska effektiv konversationsdödare - jag vet inte alls hur man fortsätter en konversation, med någon man inte känner, efter ett beklagande.

"Och bilen går bra?"

 

[mandalaki]

Hm. Den tidigare träffens ena förälder har gått bort. Det blir en ganska effektiv konversationsdödare - jag vet inte alls hur man fortsätter en konversation, med någon man inte känner, efter ett beklagande.

"Och bilen går bra?"

Fast för den som förlorat sin förälder är nog inte korrekta dejtingkonversationer prio ett. Där får man nog visa lite förståelse.

"Vill du prata om det?" kan du ju helt enkelt fråga.

 

[tott]

Jag blev blockad av en långvarig kontakt på HP igår.
I måndags frågade han hur jag mår och jag svarade som det var, att jag var lite fundersam över en skavank jag har, men att jag tänker skita i den.
Hans svar på det var väldigt väldigt okänsligt och jag blev lite paff och ledsen. Jag svarade att "det var väl kanske inte riktigt det jag hade lust att höra..."
Han: "Jag dummar mig bara. Förlåt"
Jag: "Väldigt okänsligt "skämt" kan jag tycka.
Han bad om ursäkt igen, och jag skrev att han är förlåten.
Klockan var mycket och jag skrev att jag går och lägger mig "God natt". Tyckte/trodde att allt var frid och fröjd, förutom att jag hade fått ett uns av dåliga vibbar i min kropp.
Han "Du är lite vek, men jag respekterar givetvis det. Godnatt"
Jag " Vek skulle jag inte kalla mig, men har nära till känslor. Oftast en styrka!"
Han "Du förstår väl att jag provocerar lite"
Han igen efter en stund "Du är sur, jag vet det"

Igår morse ifrågasatte jag syftet med hans sista meddelande och frågade varför han kände sig manad att mata mig med negativa adjektiv då jag redan sagt att han var förlåten.
Vi skickade några meddelanden fram och tillbaka och jag pratade om lite annat också, men han fastnade i sitt "förlåt" och beskyllde mig för att vara långsint.
Jopp, jag fick lite dåliga vibbar, och det skrev jag också till honom, men det kunde han inte hantera.
Han blockade mig!

Jag är inte ledsen över det. Hans beteende i detta fall förstärker min magkänsla. Om han, mot förmodan, tar kontakt igen på nåt sätt (han har också min mailadress) så kommer jag vänligt att tacka nej till vidare kontakt. Han känns nästan lite läskig just nu.

 

[Frokennordberg]

Fast för den som förlorat sin förälder är nog inte korrekta dejtingkonversationer prio ett. Där får man nog visa lite förståelse.

"Vill du prata om det?" kan du ju helt enkelt fråga.

Nej, absolut inte och det är inget jag förväntar mig? Vad jag menar är att när jag inte känner någon för fem öre så tycker jag det är svårt att gå vidare med en konversation efter ett sånt besked, utöver de vanliga artighetsfraserna. Att fråga om han vill prata om det känns inte helt rätt heller, dessvärre. Jag hade inte kommit fram till huruvida jag ville ses igen ens, före detta inträffade, så jag känner mig lite handfallen.

 

[mandalaki]

@Frokennordberg jag tolkade det där med konversationsdödare som kritiskt men det var ju bra om det inte var så det var tänkt.

 

[Frokennordberg]

@tott - vilket konstigt beteende.

 

[Frokennordberg]

@mandalaki - nej nej, det var lite grå humor från min sida

 

[tott]

@tott - vilket konstigt beteende.

Jopp, det tycker jag också, men jag är iom detta helt säker på att han inte hade varit mannen i mitt liv. Det har han visat tydligt .

 

[Alexandra_W]

Nej, absolut inte och det är inget jag förväntar mig? Vad jag menar är att när jag inte känner någon för fem öre så tycker jag det är svårt att gå vidare med en konversation efter ett sånt besked, utöver de vanliga artighetsfraserna. Att fråga om han vill prata om det känns inte helt rätt heller, dessvärre. Jag hade inte kommit fram till huruvida jag ville ses igen ens, före detta inträffade, så jag känner mig lite handfallen.

Skriv något om att du kanske delvis kan förstå på grund av.../att du knappt kan föreställa dig hur det känns på grund av...., och lite allmänt om att alla hanterar vi sorg/förlust olika men att du gärna pratar vidare med honom om han vill. Typ. Rulla över bollen lite fint. Inte så sällan prata med någon som INTE känner varken den bortgångna eller en själv ses som en befrielse.

 

[mandalaki]

@mandalaki - nej nej, det var lite grå humor från min sida

Du skulle kanske kunna säga något typ "vi kanske ska lägga vår kontakt på is tills du känner dig redo igen?". Eller nåt.