Inte bara nätdejting del 6

[stjarnhimmel]

Å andra sidan så är det väl inte sådant som är snällt att komma dragande med efter ett tag heller. Så både och!

Ja det kan vara bra att man redan från början berättar det som är viktigt för en. Tex detta var en förutsättning för en relation för honom. Så det är dubbelt.

 

[mandalaki]

Mitt i prick formulerat.
Har funderat lite och jag gillar känslan av att man gemensamt bygger ett liv ihop. Jag har svårt att förklara exakt men jag tycker det känns tråkigt med någon som har bestämt att man i såna fall ska bo exakt där.

Håller verkligen med. Plus den där känslan av att det redan är bestämt, man förväntas bara gilla läget.

 

[Gnist]

Kan informera om att jag har tydligen problem att lita på män då jag tackade nej till att träffas hemma hos någon eller ute i skogen första gången på dejt. Jag föreslog fika men det var inte bra tydligen.

Vissa män tror att kvinnor är korkade idioter helt enkelt. Har stött på dem jag med och är väldigt tydlig med att första träff sker på en offentlig plats där jag känner mig trygg. Kan de inte respektera en sån enkel sak så är de nog ändå inte ens i närheten av att vara rätt för mig.

 

[Lillgrådis]

Jag vill eventuellt bo på gård men jag vill vara med och bestämma vad den ska liga etc. Det skulle inte passa mig att flytta in i någon annans boende

Med risk för att framstå som något inkonsekvent, så känns det troligt att jag också skulle resonera så, om jag var i en annan situation. I alla fall innan jag hunnit bli störtförälskad i mannen med gården. OCH konstaterat att där fanns ett bra stall, åtminstone möjlighet till en ridbana, en stor lummig trädgård och plats för ett eget växthus. Och så klart ett bra läge.

(Helt hypotetiskt då.)

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker det är dubbelt.
På ett sätt vill jag veta det som är viktigt för personen och det som den inte tänker välja bort.
Samtidigt detta med gården var svårt för mig eftersom jag kände att jag inte kan vara med och välja och bestämma. Någon annan har redan bestämt.

 

[stjarnhimmel]

Med risk för att framstå som något inkonsekvent, så känns det troligt att jag också skulle resonera så, om jag var i en annan situation. I alla fall innan jag hunnit bli störtförälskad i mannen med gården. OCH konstaterat att där fanns ett bra stall, åtminstone möjlighet till en ridbana, en stor lummig trädgård och ett eget växthus. Och så klart ett bra läge.

(Helt hypotetiskt då.)

Fortsätter på det hypotetiska
Du ville inte flytta från din gård? Kan du tänka dig att någon flyttar in och att hen vill förändra och bygga om? Tycker du att du ändå har sista ordet?

 

[Petruska]

Jag tycker det är dubbelt.
På ett sätt vill jag veta det som är viktigt för personen och det som den inte tänker välja bort.
Samtidigt detta med gården var svårt för mig eftersom jag kände att jag inte kan vara med och välja och bestämma. Någon annan har redan bestämt.

Förutom att jag vad som än händer inte vill bo på någon gård, så vill jag ändå helst tänka mig att nu är du och jag ihop, då får vi se vart det tar vägen med våra liv. Med en annan partner hade jag kanske velat något helt annat. Jag vill alltså att vi som har ett förhållande utformar det hela på VÅRT vis. Inte att den ena redan har en färdig plan.

Men sen är det ju ändå vissa saker man absolut inte vill och annat som vore svårt att avstå.

När jag tänker en partner som har en gård, så tänker jag också att vi lever som särbo, tex. Alltså lite olika upplägg beroende på vad båda vill. Men inte en person i den andras färdiga mall.

 

[Lillgrådis]

Fortsätter på det hypotetiska
Du ville inte flytta från din gård? Kan du tänka dig att någon flyttar in och att hen vill förändra och bygga om? Tycker du att du ändå har sista ordet?

Ja du. Det är en tung fråga och jag tyckte verkligen inte det var lätt i mitt fall. Jag har lagt mycket tid, arbete och pengar och oändligt med tankar genom åren på att renovera mycket på gården, och jag har hunnit tänka igenom under många års tid hur jag vill renovera resten. Då krävs det lite betänketid när någon kommer och har helt andra åsikter.

Men jag jobbade seriöst med förståelsen för att det måste kännas tryggt för den som skulle flytta in också. Både ekonomiskt och praktiskt. Försökte slå bort det instinktiva "men jag tycker det där är skitfult" och att det skulle ha behövts kompromisser och ändringar som skulle ha fått det till "vårt ställe".

Men de kompromisserna hade blivit slitsamma gång på gång när det var uppenbart att en helst ville ha ett nytt, besvärsfritt och i mitt tycke själlöst hus - hade sannolikt helst velat riva och bygga nytt här även om det inte sades uttryckligen. Och jag bor på en gård i gammalt stuk där jag älskar det gamla teglet, trägolven och spegeldörrarna och vill bevara en gammal stil - också när det krävs lite mer jobb och det är mindre modernt. Typ gamla fönster med lösa innanfönster och sånt.

I mitt fall skar det sig på för många och för övergripande plan som jag hade haft svårt att bara släppa, även om jag hade kunnat kompromissa i delar och efter hand som man levt tillsammans. Så enklast är nog att jag fortsätter bo med katterna. De är glada precis som jag vill ha det. Kanske att de skulle önska någon kattlucka.

 

[stjarnhimmel]

Nu började jag fundera på om jag har någon mall över hur jag vill att den andra ska vara och hur vårt eventuella liv ska vara.
Jag tror inte jag har någon färdig mall. Däremot önskemål.
Eller visst - jag vill inte träffa någon som är rasistisk. Det är ett krav.
Och jag kan inte känna mig kvävd som jag gjorde i tidigare relation.
Men jag har ingen mall vart vår relation ska leda exakt. Bara att vi ska vara glada och lyckliga .

 

[stjarnhimmel]

Ja du. Det är en tung fråga och jag tyckte verkligen inte det var lätt i mitt fall. Jag har lagt mycket tid, arbete och pengar och oändligt med tankar genom åren på att renovera mycket på gården, och jag har hunnit tänka igenom under många års tid hur jag vill renovera resten. Då krävs det lite betänketid när någon kommer och har helt andra åsikter.

Men jag jobbade seriöst med förståelsen för att det måste kännas tryggt för den som skulle flytta in också. Både ekonomiskt och praktiskt. Försökte slå bort det instinktiva "men jag tycker det där är skitfult" och att det skulle ha behövts kompromisser och ändringar som skulle ha fått det till "vårt ställe". Men de kompromisserna hade blivit slitsamma gång på gång när en vill ha ett nytt, besvärsfritt och i mitt tycke själlöst hus - hade sannolikt helst velat riva och bygga nytt här även om det inte sades uttryckligen. Och jag bor på en gård i gammalt stuk där jag älskar det gamla teglet och spegeldörrarna och vill bevara en gammal stil - också när det krävs lite mer jobb och det är mindre modernt. Typ gamla fönster med lösa innanfönster och sånt.

I mitt fall skar det sig på för många och för övergripande plan som jag hade haft svårt att bara släppa, även om jag hade kunnat kompromissa i delar och efter hand som man levt tillsammans. Så enklast är nog att jag fortsätter bo med katterna. De är glada precis som jag vill ha det. Kanske att de skulle önska någon kattlucka.

Eller särbo om du önskar en relation?
Ibland kan det ju vara lättare.

 

[Lillgrådis]

Eller särbo om du önskar en relation?
Ibland kan det ju vara lättare.

Tja, mitt mål är också att vara glad och lycklig. På min gård, med mina djur. Sedan om det är med sambo, särbo eller som crazy cat lady - det har jag inte heller någon mall för.

 

[Mia_R]

Tja, mitt mål är också att vara glad och lycklig. På min gård, med mina djur. Sedan om det är med sambo, särbo eller som crazy cat lady - det har jag inte heller någon mall för.

Det är helt klart underskattat att vara crazy cat lady, så mycket tjafs man slipper! Bortsett från när tre kivas om mitt täcke så jag sover alltid med två täcken i sängen så jag kan få ett när de sparkar ut mig från det ena.

 

[Gnist]

Ja alltså, jag har redan tingat katt #2. Den flyttar in i februari nästa år

Sen måste jag ju säga att jag fascineras över att män som man snackat lite med och sen droppar de under radarn x antal månader och blir förvånade över att man faktiskt inte minns exakt vem de är.
Typ 74229450 andra män har ju hört av sig under deras frånvaro liksom

 

[Mia_R]

Jag hade trevligt besök i fredags, han hade handlat och lagade middag åt mig och sen satt vi i soffan och kollade film halva natten, drack vin och eldade i kaminen. En otroligt skön och trivsam kväll, vet inte när jag sist hade sån avslappnad och härlig känsla. Det är lite synd att det aldrig blir mer för han har så många egenskaper jag gillar och mamma är även väldigt förtjust i honom. Vi är varken kk eller kommer bli särbo tyvärr, men bästa vänner är inte så dumt.

Trist att han inte kunde stanna över helgen, jag hade gärna fortsatt med samma avslappnade behag, god mat, trevligt sällskap, lite julmarknad och hjälp med det han kom för. Nåja, balsam för själen är inte dumt även om hjälpen fick inskränkas till att flytta ett tungt skåp och matbordet. Fattar inte att jag orkade flytta skåpet själv för tre år sedan, nu när vi hade problem på två! Där ser man vad envishet och ilska kan göra!

I morgon kommer sorgligheter jag inte vill tänka på och muskler för att hjälpa mig med det vi inte hann idag, baxa 240 kg. Tyvärr ingen snö så det blir att riva stängsel och köra med traktor för att lyfta EUR-pall på altanen och sen försöka sopa igen spåren, sätta upp viltnätet, bjuda på mat och vinka adjö till han som vill komma förbi när han känner för det men knappast så mycket mer misstänker jag, vi får se, jag är öppen för överraskningar.

 

[gul_zebra]

Ja alltså, jag har redan tingat katt #2. Den flyttar in i februari nästa år

Sen måste jag ju säga att jag fascineras över att män som man snackat lite med och sen droppar de under radarn x antal månader och blir förvånade över att man faktiskt inte minns exakt vem de är.
Typ 74229450 andra män har ju hört av sig under deras frånvaro liksom

+1 på det.
Lägg till snubbar som tror att man kommer vilja träffa de direkt när de väl dyker upp igen för att man innan de försvunnit konstaterat att man gärna väntar lite med att ses. Liksom... What

 

[minisss]

Happ då har man slösat 3 månader på en kille han både träffade andra o pratade me andra samtidigt fast han samma dag som jag lämnade honom kollade in i mina ögon o sa att han lovar att han inte gör de blir bara ledsen på att han ljög de andra skiter jag i

 

[tott]

Jag tycker det är dubbelt.
På ett sätt vill jag veta det som är viktigt för personen och det som den inte tänker välja bort.
Samtidigt detta med gården var svårt för mig eftersom jag kände att jag inte kan vara med och välja och bestämma. Någon annan har redan bestämt.

Jag tycker du går händelserna i förväg. Kanske du skulle få vara med och bestämma om du flyttade in på gården. Kanske (och förmodligen) skulle du känna att det är ditt hem precis lika mycket som hans. Saker och tankar förändras med tiden i ett förhållande...och ni har bara haft en inledande första kontakt.
Ge honom en chans om han verkar trevlig. Min åsikt.

 

[athena_arabians]

Fortsätter på det hypotetiska
Du ville inte flytta från din gård? Kan du tänka dig att någon flyttar in och att hen vill förändra och bygga om? Tycker du att du ändå har sista ordet?

Jag svarar fast frågan inte var ställd till mig

Jag är i lite samma sits. Visserligen är vi särbos och kommer att fortsätta med det men han har varit här väldigt mycket pga jobb. Det är JÄTTEJOBBIGT för mig att anpassa mig så mycket som det har varit under det senaste året. I ärlighetens namn tror jag inte han hade anpassat sig själv lika mycket om rollerna var ombytta (men jag är å andra sidan bra på att ta plats hos honom, i dialog givetvis ).

Det är dock ett måste för att det ska fungera, han är INTE en gäst här. Han måste ha plats och få säga sitt. Vi har dock samma syn på inredning och hur man ska göra med huset, vi gillar båda att det är ett gammalt hus som får vara gammalt sas. I det gamla garaget har vi inrett ett snickeri där vi har varsin bänk och det blev om möjligt bättre än vad jag trodde (visserligen ouppvärmt men bättre än inget). Han gillar att pyssla med händerna och nu har han utrymme till det plus att jag fick jättebra utrymme för att hålla på med jobbrelaterade saker och mina blommor.

Inne är det fortfarande work in progress men det gäller även mitt utrymme. Klädförvaring är ett jäkla aber här och jag håller fortfarande på att klura på lösningar, för oss båda.

 

[Alexandra_W]

Jag har hus/minigård som jag inte bor på nu men som är mitt framtida boende. Släktgård. Dvs någon annan får flytta in där om vi ska bo tillsammans. Det gör att jag undviker dejta män med små barn som bor helt galet geografiskt tex.

Jag har dock full förståelse för hur det känns att flytta in hos någon annan så, inte fått välja osv. Och är tacksam för de som faktiskt kan tänka sig det. Och beredd att göra allt jag kan utom dela med mig av ägandet, för att underlätta i en sådan situation.

Men jag köpte det ju för att hålla det kvar i släkten OCH för att jag vill bo där. Det är dessutom min pensionsförsäkring.

Men man kan öka "vårt" känslan en hel del genom renovera eller iaf tapetsera/måla om tillsammans och välja tapeter/kulörer/etc som båda tycker om och valt. Samma sak med inredning. Om man inreder tillsammans så är det stor skillnad mot att "du får ställa in dina möbler bland mina".

Och visst kostar det, särskilt om det "inte behövs". Men det kostar köpa ett gemensamt med.

Och innan någon frågar - nej någon annan skulle aldrig behöva betala en krona på lånen. Just för jag vägrar ge upp ett uns ägande. Huset ska stanna hos mig även om han inte gör det. Men vägrar jag ge upp ägande ska ingen annan betala lån heller. (Drift är en annan sak). Renoverar/bygger man om tillsammans skriver man skuldebrev/revers helt enkelt, av samma anledning. Ingen ska behöva lägga pengar på mitt hus som sen är låsta där och personen inte ser röken av om vi separerar.

 

[athena_arabians]

Jag har hus/minigård som jag inte bor på nu men som är mitt framtida boende. Släktgård. Dvs någon annan får flytta in där om vi ska bo tillsammans. Det gör att jag undviker dejta män med små barn som bor helt galet geografiskt tex.

Jag har dock full förståelse för hur det känns att flytta in hos någon annan så, inte fått välja osv. Och är tacksam för de som faktiskt kan tänka sig det. Och beredd att göra allt jag kan utom dela med mig av ägandet, för att underlätta i en sådan situation.

Men jag köpte det ju för att hålla det kvar i släkten OCH för att jag vill bo där. Det är dessutom min pensionsförsäkring.

Men man kan öka "vårt" känslan en hel del genom renovera eller iaf tapetsera/måla om tillsammans och välja tapeter/kulörer/etc som båda tycker om och valt. Samma sak med inredning. Om man inreder tillsammans så är det stor skillnad mot att "du får ställa in dina möbler bland mina".

Och visst kostar det, särskilt om det "inte behövs". Men det kostar köpa ett gemensamt med.

Och innan någon frågar - nej någon annan skulle aldrig behöva betala en krona på lånen. Just för jag vägrar ge upp ett uns ägande. Huset ska stanna hos mig även om han inte gör det. Men vägrar jag ge upp ägande ska ingen annan betala lån heller. (Drift är en annan sak). Renoverar/bygger man om tillsammans skriver man skuldebrev/revers helt enkelt, av samma anledning. Ingen ska behöva lägga pengar på mitt hus som sen är låsta där och personen inte ser röken av om vi separerar.

Särbon har aldrig och kommer aldrig att betala huslån etc fast han är här mycket periodvis. Han har hjälpt mig med renoveringar men jag har betalat materialet och vi har pratat om kompensation för arbetsinsatsen men han vill inte ha något (och han skulle säga till om han ville det). Han har köpt en del maskiner som han använder här men de är hans och han använder dem på eget initiativ. Jag har också köpt egna maskiner just för att han ska kunna använda dem när han gör saker här.