Jag har varit på dejt! Den andra sedan jag blev medlem i augusti.
Det var med han som skulle flyga hit över dagen. (Väldigt ambitiöst!) Han kom direkt från flyget och så umgicks vi i 2h och så åkte han hem igen, vi fikade större delen av tiden och tog en liten promenad efteråt. Han gick att förstå, trots dialekten. *puh!* Och det var inte tyst långa stunder. Först var vi båda lite nervösa och blyga, men det blev bättre om än inte helt avslappnat. Han verkar väldigt snäll och vänlig och såg bra ut, inte "ahmajgaddjagdöööör", men vem gör det?
![Wink ;) ;)]()
Inte jag iallafall. Tror att det blir mer "fart" i honom när man lär känna honom.
Om han bodde här i stan skulle jag lätt vilja träffas igen snart.
När vi skiljdes åt (med en kram) så sa jag att jag haft väldigt trevligt och att jag kan tänka mig att ses igen och han gav intryck av att tycka samma sak.
Så vi får se vad som händer när han smält intrycken. Han kanske känner annorlunda men inte ville säga det öga mot öga.
Det är fortfarande lite jobbigt att han bor så långt bort. Men kanske är det värt ett försök!