Inte bara nätdejting - del 5

[Hyacinth]

Ja, jag är liksom äldre, tjock och alldaglig, och inte särskilt feminin. Det finns inte en chans på jorden att han skulle se åt mig på det viset. Allvarligt.

Jag blir så beklämd. Det är väl din PERSON han förhoppningsvis skulle falla för?
Du sablar ner dig själv så.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, jag är liksom äldre, tjock och alldaglig, och inte särskilt feminin. Det finns inte en chans på jorden att han skulle se åt mig på det viset. Allvarligt.

Och jag är blek och alldaglig med en stor näsa och en panna man kan använda istället för projektorduk om man vill.

Men - jag kan vara både rolig och charmig och smart .

Du har ingen aning om vad han tycker om dig såtillvida du inte frågat honom rakt ut.

 

[gul_zebra]

Ja gör det. Tänk inte på snor, dregel, nysningar, kiss, blöjbarn, kräks, smuts, matrester osv. Inte på bakterier, virus och baciller heller.

;P

LALALALALALALALALAAAAAA

 

[Houdinie]

Jag tror att det är bra att se nyktert på situationen och försöka distansera sig lite från känslan av förälskelse och jobba på att se honom som en väldigt sympatisk person som du tycker mycket om snarare än en potentiell partner.

Tack, bra tips!

 

[Houdinie]

Du har ingen aning om vad han tycker om dig såtillvida du inte frågat honom rakt ut.

Jag är 40 och ingen har velat veta av mig såhär långt. Jag tror knappast att en snygg, lång, mörk, snäll, rolig, smart och trevlig man, som kan välja mellan flera snygga och charmiga kvinnor i lämplig ålder, plötsligt skulle vara intresserad av mig. Jag tror inte på sagor.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag är 40 och ingen har velat veta av mig såhär långt. Jag tror knappast att en snygg, lång, mörk, snäll, rolig, smart och trevlig man, som kan välja mellan flera snygga och charmiga kvinnor i lämplig ålder, plötsligt skulle vara intresserad av mig. Jag tror inte på sagor.

Okie-doke. Då är nog @ekra s strategi bäst .

 

[vallhund]

Jag är 40 och ingen har velat veta av mig såhär långt. Jag tror knappast att en snygg, lång, mörk, snäll, rolig, smart och trevlig man, som kan välja mellan flera snygga och charmiga kvinnor i lämplig ålder, plötsligt skulle vara intresserad av mig. Jag tror inte på sagor.

Alla män är inte ytliga manschauvinister, dock kan det vara svårt att bli uppskattad som den man är om man ständigt ser ner på sig själv o ser sig själv som misslyckad, fet o ful.

 

[Houdinie]

Alla män är inte ytliga manschauvinister, dock kan det vara svårt att bli uppskattad som den man är om man ständigt ser ner på sig själv o ser sig själv som misslyckad, fet o ful.

Jag bad om hjälp med att få bort knäppa och omöjliga tankar. Jag behöver inte hjälp att avsky mig själv, det är jag redan jättebra på. Naturligtvis är det mitt eget fel att jag är ensam, och jag vet att det är min personlighet som är det största problemet.

Jag har heller inte antytt att han skulle vara ytlig för att han inte är intresserad av mig.

 

[ptr]

Jag är 40 och ingen har velat veta av mig såhär långt. Jag tror knappast att en snygg, lång, mörk, snäll, rolig, smart och trevlig man, som kan välja mellan flera snygga och charmiga kvinnor i lämplig ålder, plötsligt skulle vara intresserad av mig. Jag tror inte på sagor.

Det är stökigt att hitta någon som både passar en och som man passar till - liksom det tråden kretsar runt med diverse krokar hit och dit. Men - att för den skull tro att den där mannen du tänker dig skulle kunna välja och vraka, det är en myt och förutfattad mening.
Har du någon gång tänkt tanken att de där karlarnas val var så mycket sämre än att välja dig? Tänk då på att väljer de inte bättre än så kanske det är tur de inte valt annorlunda.

Men sen var det en sak till - kärlek behöver inte handla om det egoistiska privilegiet att få älska någon och bli älskad av någon. Kärlek och att vara kär kan handla om så mycket mer än det.

 

[hindalhunned]

Jag är 40 och ingen har velat veta av mig såhär långt. Jag tror knappast att en snygg, lång, mörk, snäll, rolig, smart och trevlig man, som kan välja mellan flera snygga och charmiga kvinnor i lämplig ålder, plötsligt skulle vara intresserad av mig. Jag tror inte på sagor.

Det tråkiga är att ibland vet man bara, även om man vill tro på sagor...

 

[Aionee]

Jag är 40 och ingen har velat veta av mig såhär långt. Jag tror knappast att en snygg, lång, mörk, snäll, rolig, smart och trevlig man, som kan välja mellan flera snygga och charmiga kvinnor i lämplig ålder, plötsligt skulle vara intresserad av mig. Jag tror inte på sagor.

Förlåt men ärligt talat så är just sån här osäkerhet extremt oattraktivt. Det har tagits upp tidigare i form av män som skriver att ingen vill ha det osv. Samma sak gäller här, inte nog med att du mår dåligt själv av att se dig på det här sättet; det sätter krokben för att andra ska dras till dig.
Jag vet inte riktigt varför, men en av de egenskaper som får folk att dras till andra människor är just vad för slags utstrålning de har. Även om man kanske inte är den snyggaste människan i rummet enligt samhällets definition så kan man fortfarande vara snyggast för en själv (eller "helt okej", "jag duger", "fan vad jag är bra" osv) och det attrarherar mer än bara fysisk skönhet. Dessutom riskerar man att stöta bort folk för att man inte tror att man är bra nog.
Jag är inte den bästa på att förklara, men nog har du nog mött någon person i ditt liv som bara verkar kunna svepa hela rummets uppmärksamhet bara av att existera och ha en grym utstrålning? Trots att de inte har det perfekta utseendet enligt samhällets beauty standards.

 

[Lampan]

Förlåt men ärligt talat så är just sån här osäkerhet extremt oattraktivt. Det har tagits upp tidigare i form av män som skriver att ingen vill ha det osv. Samma sak gäller här, inte nog med att du mår dåligt själv av att se dig på det här sättet; det sätter krokben för att andra ska dras till dig.
Jag vet inte riktigt varför, men en av de egenskaper som får folk att dras till andra människor är just vad för slags utstrålning de har. Även om man kanske inte är den snyggaste människan i rummet enligt samhällets definition så kan man fortfarande vara snyggast för en själv (eller "helt okej", "jag duger", "fan vad jag är bra" osv) och det attrarherar mer än bara fysisk skönhet. Dessutom riskerar man att stöta bort folk för att man inte tror att man är bra nog.
Jag är inte den bästa på att förklara, men nog har du nog mött någon person i ditt liv som bara verkar kunna svepa hela rummets uppmärksamhet bara av att existera och ha en grym utstrålning? Trots att de inte har det perfekta utseendet enligt samhällets beauty standards.

Människor som har den utstrålningen får också bekräftelse från andra på att dom har "det"
Om en har attraktionsförmågan så vet en ju om det vid 40 års ålder.

 

[tott]

Människor som har den utstrålningen får också bekräftelse från andra på att dom har "det"
Om en har attraktionsförmågan så vet en ju om det vid 40 års ålder.

Ser man ständigt ner på sig själv så tappar man också utstrålningen. Tycker man om sig själv och är nöjd med sig själv så får man per automatik en bättre utstrålning. ...och man kan jobba med sig själv för att börja respektera och tycka om sig själv - och komma ifrån det självdestruktiva sättet.

 

[Alexandra_W]

Jag var enligt sådana där allmänna normer och standarder snygg i 20-årsåldern. Late bloomer så jag var inte van att betraktas så. Jag var van med och - viktigt - trodde själv på hur det varit under högstadie och gymnasium.
Kontentan - jag tyckte jag var och kände mig ful osv. Andra tyckte motsatsen, inkl männen.

Idag så nej jag är långt ifrån den snyggaste "snart 40" du kan hitta. Absolut inte. Men jag är trygg i mig själv. Tycker själv att jag duger och är helt okej. Inte att jag är snygg, men att jag är okej och duger. Samt att jag insett att en hel del andra tycker jag ser bra ut. Och att de både får det och troligen inte fetljuger.

Kontentan - snyggare då men kände mig blä, nu så inte lika snygg men okej med mig själv.

Gissa när jag får mest intresse från (åtminstone tillsynes) vettiga män. Som knappast har några problem attrahera kvinnor rent generellt.

Just det.

 

[tott]

Jag var enligt sådana där allmänna normer och standarder snygg i 20-årsåldern. Late bloomer så jag var inte van att betraktas så. Jag var van med och - viktigt - trodde själv på hur det varit under högstadie och gymnasium.
Kontentan - jag tyckte jag var och kände mig ful osv. Andra tyckte motsatsen, inkl männen.

Idag så nej jag är långt ifrån den snyggaste "snart 40" du kan hitta. Absolut inte. Men jag är trygg i mig själv. Tycker själv att jag duger och är helt okej. Inte att jag är snygg, men att jag är okej och duger. Samt att jag insett att en hel del andra tycker jag ser bra ut. Och att de både får det och troligen inte fetljuger.

Kontentan - snyggare då men kände mig blä, nu så inte lika snygg men okej med mig själv.

Gissa när jag får mest intresse från (åtminstone tillsynes) vettiga män. Som knappast har några problem attrahera kvinnor rent generellt.

Just det.

Lite kl.
När man ser sig omkring och ser par - hur snygga är de? Vem avgör vem som är snygg osv?
Jag har en bekant som är väldigt väldigt överviktig, men hon är lyckligt gift med en man med "normalhull". Hon har alltid varit ordentligt överviktig, men hon är glad, nöjd och tycker om sig själv och har en fin utstrålning just därför (antar jag). De föll för varandra av nån orsak.
Personer som är i förhållanden kan se ut hur som helst - allt från "standard snygg" till...ja vad som helst. Det hänger inte på utseendet @Houdinie . Jag själv är en sån som masssssssor med gånger har fått frågan "Hur kan du vara singel, du som ser så bra ut/är så attraktiv/är så fin osv. Du kan ju få vem som helst!" Nä, det funkar inte så! Jag må se bra ut och allt det där, jag är nöjd med mig själv och med vem jag är, men...singel ändå. Jag vet att jag är bra, och jag litar på att jag ska träffa nån bra. Nåt annat vill jag inte ha
Så, @Houdinie jag tycker du ska söka hjälp för att förbättra din självbild. En bra självbild ger dig rak rygg och klar blick - framåt!

 

[starcraft]

Lite kl.
När man ser sig omkring och ser par - hur snygga är de? Vem avgör vem som är snygg osv?

Det där brukar jag också tänka på när självförtroendet vacklar. Att alla andra är ju inte heller supersnygga, smarta, roliga eller vad det nu kan vara som gör en osäker. Det finns ju till och med folk som är i relationer som jag varken tycker ser bra ut, har någon särskild utstrålning eller ens någon rolig/trevlig personlighet, men de har ändå något som en annan person har fallit för.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker också det mycket handlar om utstrålning, självförtroende etc. Den personen som ser ut att vara nöjd och må bra.
Samtidigt förstår jag hur @Houdinie tänker.
Tex när jag nätdejtade var det tydligt att min övervikt i många fall var ett problem. Ibland att folk skrev det eller att folk blockade en pga det. Jag tänkte ju då att då passar vi bara inte ihop och jag går vidare
Men jag kan förstå att det är lätt att känna som @Houdinie
Men samtidigt tror jag @Houdinie att det är lite farligt att tänka så. För då hamnar man lätt i en ond cirkel dvs man intalar sig själv att man är oattraktiv. Och då lyser man inte direkt av självförtroende vilket gör att man får mindre uppmärksamhet och då känner man sig ännu fulare.

 

[Sleepy]

@Houdinie Man behöver inte ha ett fantastiskt självförtroende, eller en magnetisk utstrålning, eller vara perfekt vältränad eller ha ett perfekt utseende - det man behöver är att tycka om sig själv; acceptera sig själv precis som man är och vara nöjd med allt som faktiskt är bra och den man är som person. Det räcker. Det är ok att vara blyg, det är ok att vara osäker, det är ok att ha fel och brister, det är ok att tvivla på vad andra tycker om en - men man ska alltid stå på sin egen sida och vara glad för den man är. Man är sig själv närmast.

 

[Houdinie]

@Houdinie Man behöver inte ha ett fantastiskt självförtroende, eller en magnetisk utstrålning, eller vara perfekt vältränad eller ha ett perfekt utseende - det man behöver är att tycka om sig själv; acceptera sig själv precis som man är och vara nöjd med allt som faktiskt är bra och den man är som person. Det räcker. Det är ok att vara blyg, det är ok att vara osäker, det är ok att ha fel och brister, det är ok att tvivla på vad andra tycker om en - men man ska alltid stå på sin egen sida och vara glad för den man är. Man är sig själv närmast.

Tack. Jag försökte hela ungdomstiden förändra mig så att jag skulle bli någon som andra skulle tycka om. Jag har nu bestämt mig för att istället bli någon som JAG tycker om, och i det ingår att acceptera min ensamhet.

 

[stjarnhimmel]

Tack. Jag försökte hela ungdomstiden förändra mig så att jag skulle bli någon som andra skulle tycka om. Jag har nu bestämt mig för att istället bli någon som JAG tycker om, och i det ingår att acceptera min ensamhet.

Låter bra att bli den du tycker om.
Men att acceptera ensamheten - gör du det för att du vill vara ensam? Eller för att du tror att du inte kan träffa någon?