Inställning

[avslutat medlemskap]

Jag har varit så mycket på tippen här att jag vet i vilken ordning "lådorna" står

Jag lider av samma "sjukdom", jag vet mer än sommarjobbarna på både tippen och Biltema.

 

[Korven]

Jag har varit så mycket på tippen här att jag vet i vilken ordning "lådorna" står

Det visste inte jag så vi (medhjälp) såg ut som myror som sprang kors och tvärs och blev tillsagda av vakterna då vi höll på att kasta fel.

 

[Magiana]

Sammanställ tiderna på respektive ställe, med tillhörande adress. Skriv ut. Sätt upp på kylskåpet.

Ärligt talat så verkar det som att även de minsta projekten känns övermäktiga för dig. Håller du med? Är du deprimerad?

Jag har svårt med tänket. Planering och prioritering är besvärligt. Det känns överbelastat i huvudet. Men deprimerad? Nej, det är jag inte.

 

[Magiana]

Öppettiderna står på nätet och detaljplanera måste vi här också så därför tar man fram mobilkameran första gången man besöker tippen, fotar rampen och vips kan man lasta så man slipper springa fram och tillbaka på tippen.

Jag vet att öppettiderna står på nätet. Men jag lyckas inte få ihop adresserna med öppettiderna. Jag hittar nämligen inte till adresserna där anläggningarna ligger. Så jag måste ha en karta till varje uppgift om öppettid.

 

[morris]

Men min inställning till att stå ut med lite skit i hörnen och att inte komma någon vart i mitt liv, suger en del. Så det stora problemet är inte att jag inte får saker gjorda, utan min inställning till det.

Många i tråden har kommit med goda råd kring prioriteringar, hur få saker gjorda mm. Men det var väl egentligen det här (citatet ovan) som var ditt problem redan i trådstarten? I trådstarten skrev du "Det känns ju som om min inställning till allt är det största problemet. Men hur ska jag lyckas ta allt jobb med en klackspark och vara så nonchalant att jag inte bryr mig om det som inte är klart?"

Jag har inget bra svar. Jag vill bara lyfta fram det mer i tråden, för att få mer fokus på det. Kanske det finns någon som sitter på ett bra svar? Jag kan tänka mig att det handlar om (mentalt) hårt jobb. Typ träna på att strunta i saker och leva i nuet "det kan jag ta sen, nu ska jag bara sitta här och njuta av stunden"...?

 

[Raderad medlem 68338]

Jag tror precis som @tanten att man måste släppa det! Ok om det är total misär så mår man ju säkert inte bra, men på lagom nivå tänker jag att det bidrar till en skön bohemisk känsla

Jag har en kompis som är extremt pedant. Hon verkar stressa över det mesta och bor i en fantastisk VITmålad östermalmsvåning. Hon har till och med en speciell hållare för tv-dosan och ilar runt och lägger små underlägg under folks vinglas, torkar smulor och klagar på sin snubbe som inte förstår att han ska hänga in sin kavaj färgkordinerat i garderoben direkt han kommer hem från jobbet.

Kaos!



Hos mig är det kläder överallt, skor i bokhyllorna, folk kommer och går, har inga problem om ngn tar en cigg i köksfönstret och smulorna käkar hunden upp

 

[Magiana]

Många i tråden har kommit med goda råd kring prioriteringar, hur få saker gjorda mm. Men det var väl egentligen det här (citatet ovan) som var ditt problem redan i trådstarten? I trådstarten skrev du "Det känns ju som om min inställning till allt är det största problemet. Men hur ska jag lyckas ta allt jobb med en klackspark och vara så nonchalant att jag inte bryr mig om det som inte är klart?"

Jag har inget bra svar. Jag vill bara lyfta fram det mer i tråden, för att få mer fokus på det. Kanske det finns någon som sitter på ett bra svar? Jag kan tänka mig att det handlar om (mentalt) hårt jobb. Typ träna på att strunta i saker och leva i nuet "det kan jag ta sen, nu ska jag bara sitta här och njuta av stunden"...?

Så är det ju. Det är därför tråden har rubriken "inställning". Jag vet ju att jag inte hinner och orkar allt. Frågan är hur man står ut med att inte hinna eller orka mer än att nätt och jämnt hålla hus och trädgård i ok skick, utan att komma någon vart med drömmarna. Jag vill ju inte hålla på och slita här för jämnan heller. Jag vill kunna ägna tid åt roliga, trivsamma och kravlösa aktiviteter, för att fylla må-bra-kontot. Det är liksom ett måste rent av.

 

[Snowball]

I can't think about that right now. If I do, I'll go crazy. I'll think about that tomorrow

Lite inspirerad av filmcitat tråden men faktum är att jag säger det till mig själv ibland när det är mycket, det tänker jag på imorgon

 

[Raderad medlem 68338]

Ang nivå på städning. Jag tänker att så länge badrummet är fräscht, typ toastol och handfat rent samt att badrumsgolvet torkas då och då så äre grönt. Är inte så att jag ränner runt och knäskurar på lister direkt ofta, men dra runt dammsugaren en gång i veckan typ känns rimligt. Och såklart diska efter att man ätit. Äter iofs sällan hemma men diskberg känns ju lite som en stressfaktor om de börjar växa till liksom. Går ju grymt snabbt att hålla efter bara man tar det direkt.

Kan tänka mig att det är betydligt mer stress om man har ett hus dock, med saker som måste fixas och utvändigt med gräsmattor/tomt osv..

 

[Magiana]

Jag tror precis som @tanten att man måste släppa det! Ok om det är total misär så mår man ju säkert inte bra, men på lagom nivå tänker jag att det bidrar till en skön bohemisk känsla

Jag har en kompis som är extremt pedant. Hon verkar stressa över det mesta och bor i en fantastisk VITmålad östermalmsvåning. Hon har till och med en speciell hållare för tv-dosan och ilar runt och lägger små underlägg under folks vinglas, torkar smulor och klagar på sin snubbe som inte förstår att han ska hänga in sin kavaj färgkordinerat i garderoben direkt han kommer hem från jobbet.

Kaos!



Hos mig är det kläder överallt, skor i bokhyllorna, folk kommer och går, har inga problem om ngn tar en cigg i köksfönstret och smulorna käkar hunden upp

Hur då "släppa"?

Sen finns det inget som heter "skön bohemisk känsla". Antingen är det rörigt eller så är det inte det. Tvätt som hänger på torkställningen i flera dagar, eller ett halvfärdigt broderi med tillhörande garner på ett bord är exempel på vad jag kan tycka är okej. Men när halva innehållet från städskrubben ligger på golvet för att jag behövde något längst in och inte orkade sätta tillbaka resten, är inte okej längre. Det är stökigt.

 

[Snowball]

Men när halva innehållet från städskrubben ligger på golvet för att jag behövde något längst in och inte orkade sätta tillbaka resten, är inte okej längre. Det är stökigt.

Kanske du har för mycket i din städskrubb i så fall? Behöver du allt eller kan du förvara det på något annat sätt?

 

[dobbis]

Hur då "släppa"?

Sen finns det inget som heter "skön bohemisk känsla". Antingen är det rörigt eller så är det inte det. Tvätt som hänger på torkställningen i flera dagar, eller ett halvfärdigt broderi med tillhörande garner på ett bord är exempel på vad jag kan tycka är okej. Men när halva innehållet från städskrubben ligger på golvet för att jag behövde något längst in och inte orkade sätta tillbaka resten, är inte okej längre. Det är stökigt.

Nu är du bara negativ,det tar max 30 min att skruva upp 2 konsoller och lägga dit en skiva som man kan ställa grejerna på,det har alla tid till.

 

[a1agnlju]

Så är det ju. Det är därför tråden har rubriken "inställning". Jag vet ju att jag inte hinner och orkar allt. Frågan är hur man står ut med att inte hinna eller orka mer än att nätt och jämnt hålla hus och trädgård i ok skick, utan att komma någon vart med drömmarna. Jag vill ju inte hålla på och slita här för jämnan heller. Jag vill kunna ägna tid åt roliga, trivsamma och kravlösa aktiviteter, för att fylla må-bra-kontot. Det är liksom ett måste rent av.

Har du provat att göra tvärt om? Alltså inte planera alls utan skriva upp på kvällen vad du gjort under dagen istället. Jag mådde skit och planerade och planerade till förbannelse och fick inget gjort alls av det jag skulle göra. Däremot gjorde jag en hel massa "ska bara först" saker istället. Alltså ungefär såhär: Jag måste måla den där ytterväggen. Jag ska bara plocka ur diskmaskinen först, oj en kopp som borde lagas, jag limmar den innan jag målar den där väggen... På väg till förrådet för att hämta en pensel ser jag att det var väldigt mycket ogräs i rabatten, jag rycker lite ogräs... Så börjar det regna och målningen blir inte av idag heller.

Ja, så höll jag på. Nu skriver jag ner vad jag har gjort under dagen och ser att jag har gjort ganska mycket även om jag inte gjort de där sakerna jag borde ha gjort

Jag blir mycket lugnare av att inte planera alls i stort sett. Det funkar för mig och kanske för dig med

 

[Gnist]

Jag har tänkt så hela sommaren, men inte orkat/hunnit. Det har hela tiden funnits annat som varit viktigare, exempelvis sätta potatisen, plantera tomaterna, stötta tomaterna, installera vattenpumpen, installera bevattningssystemet, klippa gräset, tvätta växthuset, fixa ventilationen i växthuset, plantera om rosorna vid södra gaveln, rensa ogräs, kasta in ved o.s.v. i all oändlighet.

Förutom veden, så är väl egentligen inget av det där viktigt på riktigt egentligen, så ja det är helt klart en prioriteringsfråga. Baserat på vad du skriver så har du massor med planer, men om det inte ger dig något, så gör du det inte om du inte absolut måste (som veden, ingen ved = kallt i vinter) vad det verkar.

Som exempel det här

när halva innehållet från städskrubben ligger på golvet för att jag behövde något längst in och inte orkade sätta tillbaka resten

Nog hade du orkat, men det prioriterades inte att göra, förmodligen för att det är aptråkigt och det fanns något roligare, "nödvändigare" att göra.

Kanske låter jag hård, men det kokar ändå ihop till vad man prioriterar och vill man prioritera det som är roligare, som ger en någon form av tillfredsställelse för det mindre roliga, det som är tråkigt så får man ju rannsaka sig själv och bestämma sig för att antingen fortsätta som man gör och acceptera att resten blir kaos, för det kommer ju inte bli bättre om man aldrig gör något åt det eller kan motivera sig till att göra sånt där "tråkigt" men nödvändigt.

Jag prioriterar konstant, dagligen och balanserar mellan måsten, borden, vill göra, kan göra och bara ta det lugnt. Men när jag gör något, så slutför jag det.

Är man inte sån av naturen så får man jobba på disciplinen, ta tag i sakerna som måste göras, hur tråkiga man än tycker att de är och ge sig f*n på att det ska slutföras.

 

[Squie]

Så märkligt det känns att läsa en tråd o ha ansikten/människor framför sig...vem som skriver vad.

Iaf. @Magiana. Jag tänker så här. Som jag förstår tråden så finns inte viljan till att ta emot hjälp eftersom det ändå blir fel. Förtroendet för människor är det lite ont om. Dina ord vittnar om en uppväxt o familjesituation som handlar om svek, att bli bortvald, mörker o att inte bli sedd. Jag uppfattar det hela som att det finns en stor dos kontrollbehov och misstänksamhet.

Då var det så inställningen och att lära sig tänka annorlunda som stod på tapeten. Min undran är hur motivationen och intresset ser ut för din del på det området? VILL du lära dig tänka annorlunda? ÄR dina tankar ett problem för dig?

För hjälpen finns...det kostar en del pengar...men utifrån egen erfarenhet kan jag säga att utan den hjälpen jag fick o det jobb jag gjorde...så hade jag aldrig varit där jag är idag.

 

[Raderad medlem 68338]

Hur då "släppa"?

Sen finns det inget som heter "skön bohemisk känsla". Antingen är det rörigt eller så är det inte det. Tvätt som hänger på torkställningen i flera dagar, eller ett halvfärdigt broderi med tillhörande garner på ett bord är exempel på vad jag kan tycka är okej. Men när halva innehållet från städskrubben ligger på golvet för att jag behövde något längst in och inte orkade sätta tillbaka resten, är inte okej längre. Det är stökigt.

Tänker att man nog måste antingen släppa det eller så ta tag i det? Mellanting skapar bara ångest. Att plocka in sakerna i städskrubben måste ju ta en minut max? Mår du dåligt av att de ligger framme kan du väl lägga tillbaka dom?

 

[Klara]

Vid vårt sista personalmöte innan semestern var vår nya regionchef där och presenterade sig och pratade lite. Han frågade då om vi var nöjda med det jobb vi åstadkommit under året. Det var ju lite si och så på den punkten. Det han sa då har jag tagit fasta på.

Ni ska inte tänka på allt ni skulle kunna gjort annorlunda om ni haft mer tid, mer pengar, mer personal osv. Ni ska utgå från de förutsättningar ni har och göra ett bästa för verksamheten utifrån detta.

Från den synvinkeln var det många fler som gick på semester och var nöjd med sin arbetsinsats under året.

Det där tycker jag man kan applicera på privatlivet också. Fem minuter på kvällen. Gå igenom vad man hunnit med att göra. Är man nöjd med det man åstadkommit utifrån de förutsättningar som rått den dagen (Hur mycket tid man haft, vädret, hur man mår osv). Och ge sig själv uppskattning för allt det man faktiskt har gjort och inte bara se listan på allt man skulle velat göra om förutsättningarna vore annorlunda. För att orka med sitt liv måste man se det ljusa och faktiskt få känna sig nöjd ibland. Annars blir det för tungt.

 

[tanten]

Jag har svårt med tänket. Planering och prioritering är besvärligt. Det känns överbelastat i huvudet. Men deprimerad? Nej, det är jag inte.

Att du har svårt med planering vet vi ju.
Frågan är väl istället; har du jobbat med strategier för att bemästra det? Har du fått hjälp med det?

För såhär utifrån verkar du kämpa så himla mycket i onödan. Det gör lite ont att se hur svårt du gör det för dig.

 

[avslutat medlemskap]

Jag vet att öppettiderna står på nätet. Men jag lyckas inte få ihop adresserna med öppettiderna. Jag hittar nämligen inte till adresserna där anläggningarna ligger. Så jag måste ha en karta till varje uppgift om öppettid.

Jag ger upp här och lägger ner diskussionen, du vill inte lösa problemen utan letar bara fel på alla lösningar som kommit upp i tråden. Hela livet består av utmaningar, jag håller själv på med utmaningar precis alla dar och är ensam och då får man skapa lösningar istället för problem annars stannar man i utvecklingen.

 

[avslutat medlemskap]

Hos mig är det kläder överallt, skor i bokhyllorna, folk kommer och går, har inga problem om ngn tar en cigg i köksfönstret och smulorna käkar hunden upp

Gud vad du har härlig inställning till livet, ska vi gifta oss??