Fast eftersom du faktiskt inte gör det du tänker dig ska göra, så blir det ju bara en vision, en idé i ditt huvud, så undrar jag; är det då bättre att det förblir ogjort än att det inte blir exakt som du tänker dig det i ditt huvud?
Jag bor ju själv i ett renoveringsprojekt, det finns miljarder saker att göra, men man får ju dela upp det i:
Vad som absolut måste göras asap (som skorstensrenovering här)
Vad man vill göra nu, men som inte är ett strukturellt problem (fräscha upp badrum, dotterns klädutrymme här)
Vad man realistiskt sett kan göra (rensa ur växthus, bygga ankhägn, fixa jordgubbsland och en tills vidare uteplats och innan senhösten ankhus här)
Vad som ska göras på sikt, dvs allt görs inte i år, nästa eller ens året efter det (tapetsera alla rum, lägga fräscha golv, måla lister/tak, byggas en ny träbro, byggas en altan, byta knutbrädor, fönsterfoder och kitta om fönstren här)
Och ja, utöver den normala vardagen så kanske det verkar som om jag konstant jobbar och sliter med både små och stora projekt, men det gör jag inte enbart även om min tråd kanske ger sken av att det är så ibland.
Jag pysslar om mina odlingar, planterar lite i krukor, korgar, blomlådor runt den gräsligt fula bron i bebisblå sträckmetall av den enkla anledningen att jag tycker det är avkopplande även om bron i sig är ful som stryk så är den ingen prio att slita bort just nu, stört på en gång.
Och ja, jag lejer bort en del och nej allt blir då inte exakt som jag hade tänkt mig det, men det blir ju bra ändå och för mig så är det viktigare än att allt på sekunden ska bli som i min vision.