Ignorera samvetet?

[Badger]

Vad är rätt menar du? Jag tror inte att det finns en människa som uppfyller precis alla mina behov iallfall har jag inte träffat den ännu. Men jag gillar ändå att ha någon att dela livet med en partner som fyller de flesta av mina behov och som jag älskar. Jag trivdes bra med att leva som singel med vilket jag gjorde i 9 år innan jag träffade partnern. Men det är väll inte singelskap vi diskuterar?

Det som man trivs med är rätt? Båda trivs med menar jag.

 

[Petruska]

Säkert, utveckla gärna.

Man kan ju säga att din (och andras) självklara användning av ordet får, och får inte, understryker och reproducerar att relationer mellan två jämbördiga vuxna överhuvudtaget förstås i termer av vad parterna får och får göra för varandra. Att relationen öht kan handla om att tillåta och inte tillåta en annan myndig person det ena eller det andra.

 

[monster1]

Jo just det. Och det är bra? Nope säger jag, det måste vara ok att vara en person som bor själv och -"risken att bli ifrågasatt" tycker jag inte är en tillräcklig orsak för att flytta ihop med "någon som precis duger" och behöva ljuga om sina verkliga önskemål.

Jag blir så sur över den där attityden i samhället gentemot singlar.

Vem har pratat om att någon precis duger? Jag älskar min partner det betyder inte att han uppfyller precis vart enda behov jag har. Han är tex inte en häst så därför har jag en häst på annat håll, han är inte en trädgård så jag tillfredställer mitt gräv och planteringsbehov på andra sätt, han är inte en katt och får inte plats att ligga i mitt knä, jag har massor av vänner som också tillfredställer andra behov hos mig som han inte gör. Jag förstår inte varför det skulle vara ett problem. Varför är sex, kärlek och tvåsamhet knutna till varandra?

 

[sjoberga]

Jo absolut. Men som logiskt tänkande människa så är hela "jag älskar dig" ganska tomt i så fall. Eller känslan jag vill bo ihop med den här personen? (kan iofs motiveras -billigt, hen kan finansiera Thailandsresor, är fertil, eh? fertil? vill ha barn? varför det? svepskäl -någon som tar hand om en på ålderdomshemmet? vill ha? -lite tomt kanske) Varifrån kommer den känslan?

Rent logiskt arrangerar man naturligtvis sitt äktenskap med grannbonden för att åkrarna ligger nära och man kan få barn som för släkten vidare. Och så har man pisksex på sidan av, vilket ogillas för -vad ska grannarna tycka, men är ok när man är diskret. Men nu lever vi inte i den världen utan i "jag älskar dig" världen.

Jag tycker ju sådana resonemang är väldigt intressanta också om varför vissa känslor uppkommer, vad som ligger bakom. Inte för att allt ska vara logiskt och rationellt, utan för att förstå hur saker och ting fungerar.

 

[Badger]

Vem har pratat om att någon precis duger? Jag älskar min partner det betyder inte att han uppfyller precis vart enda behov jag har. Han är tex inte en häst så därför har jag en häst på annat håll, han är inte en trädgård så jag tillfredställer mitt gräv och planteringsbehov på andra sätt, han är inte en katt och får inte plats att ligga i mitt knä, jag har massor av vänner som också tillfredställer andra behov hos mig som han inte gör. Jag förstår inte varför det skulle vara ett problem. Varför är sex, kärlek och tvåsamhet knutna till varandra?

Men det är ju det för vissa, men inte för andra. För att det känns så. Kan det få vara så?

Vissa människor känner att kärlek och sex hör ihop och andra gör det inte.
Vissa känner att kärlek, sex och tvåsamhet hör ihop och andra gör det inte.

 

[monster1]

Men det är ju det för vissa, men inte för andra. För att det känns så. Kan det få vara så?

Jag förstår inte, har jag förbjudit någon att känna på ett annat sätt?

 

[Singoalla]

Antagligen och samtidigt vill man väll unna den man älskar allt för att den ska vara lycklig och leva ett bra liv? Jag lever ju i ett vanligt monogamt förhållande så jag lever ju i systemet så att säga. Men jag tror att mycket av de här restriktionerna man har i förhållanden handlar just om rädslan för att förlora sin partner och samtidigt kanske det är tvärtom att ju mer man begränsar och sätter upp ramar för den andra och sig själv ju större är risken att relationen går förlorad.

Så är det definitivt, men jag skulle också våga påstå att det kan gå åt andra hållet också. Att känslor odlas på annat håll för att man helt enkelt sysslar med relationsstärkande aktiviteter med personer som inte är ens partner. Hade man inte sysslat med dessa aktiviteter så kanske känslorna inte hade odlats, utan man hade använt sina vattenresurser till att vattna på hemmaplan. Så att säga.

Jag har haft en form av polygam relation och det var svårt. Vi fick ständigt diskutera igenom vad som kändes bra och inte, när vi var och skavde på gränsen och när vi råkade trampa på ömma tår. En ständig dans av ömhet och distans, att komma för nära gränsen så det brände och modifiering av vår uppgörelse. Det var utmanande och givande, men utmattande. Efter det förstår jag fullt ut människor som smackar fram ett tydligt ramverk för sin relation.

 

[Badger]

Jag förstår inte, har jag förbjudit någon att känna på ett annat sätt?

Jaa? uhm jag hävdar att det är ok att vara trogna mot varandra i ett förhållande om båda vill. Och hävdar att om man vill ha ett öppet förhållande så får gärna båda parter veta om det.

Att förhållanden bygger på kärlek, kärlek är en känsla, därför är känslor relevanta i förhållanden.

Det känns som att du argumenterar mot mig. Men du får gärna renodla vilken del du är emot.

 

[monster1]

Jaa? uhm jag hävdar att det är ok att vara trogna mot varandra i ett förhållande om båda vill. Och hävdar att om man vill ha ett öppet förhållande så får gärna båda parter veta om det.

Att förhållanden bygger på kärlek, kärlek är en känsla, därför är känslor relevanta i förhållanden.

Det känns som att du argumenterar mot mig. Men du får gärna renodla vilken del du är emot.

Jag svarade på det här, vilket handlade mycket om att ge den andra tillåtelse eller förbjuda (får).

Det finns en person man kan bli kär i, under hela livet? Om den personen inte vill ha barn så får man råka glömma p-piller, vill han inte bli piskad så får man vara otrogen, vill han inte ha hus och Thailandssemester så öh ja vad ska man göra.

I realiteten så kan man ju inte förbjuda andra att göra saker alls, om man inte är lagstiftare och i lagen finns det ju inte regler kring de saker vi diskuterar nu. Istället blir det ju då fostran att man skapar konsekvenser om den andra bryter mot de regler som finns för relationen. En negativ konsekvens kan ju vara obehaget av gräl en annan att relationen avbryts de positiva konstekvenserna av att avstå från att bryta mot reglerna är frånvaron av dessa saker. Så det blir ju någon form av fostran av vuxna personer? Är det positivt?

 

[Singoalla]

Man kan ju säga att din (och andras) självklara användning av ordet får, och får inte, understryker och reproducerar att relationer mellan två jämbördiga vuxna överhuvudtaget förstås i termer av vad parterna får och får göra för varandra. Att relationen öht kan handla om att tillåta och inte tillåta en annan myndig person det ena eller det andra.

Får = får och får inte om du vill ha ett förhållande med mig. En myndig människa är fri att göra vad hen vill, och jag är fri att bestämma ramverken för vilken form av relation jag mår bra i.

Får jag inte bestämma vilken form av upplägg i förhållande jag vill ha?

 

[Badger]

Jag tycker ju sådana resonemang är väldigt intressanta också om varför vissa känslor uppkommer, vad som ligger bakom. Inte för att allt ska vara logiskt och rationellt, utan för att förstå hur saker och ting fungerar.

Mm det har ju varit lite forskning på känslan kärlek, men de verkar inte kommit fram till någonting. Antar att man kan fundera över varför tex svanar hänger ihop osv. Vissa hävdar att människor verkar tendera åt att vara milt monogama med variationer om de får välja fritt om man tittar över kulturer. Inte varit nog intresserad för att riktigt läsa på.

Själv tenderar jag åt det rationella, men inser att känslorna ändå håller i sig på detta planet. Rationellt tycker jag att sex borde vara oviktigt.

 

[Mabuse]

Jag svarade på det här, vilket handlade mycket om att ge den andra tillåtelse eller förbjuda (får).

I realiteten så kan man ju inte förbjuda andra att göra saker alls, om man inte är lagstiftare och i lagen finns det ju inte regler kring de saker vi diskuterar nu. Istället blir det ju då fostran att man skapar konsekvenser om den andra bryter mot de regler som finns för relationen. En negativ konsekvens kan ju vara obehaget av gräl en annan att relationen avbryts de positiva konstekvenserna av att avstå från att bryta mot reglerna är frånvaron av dessa saker. Så det blir ju någon form av fostran av vuxna personer? Är det positivt?

Ja, det får man väl säga att det är (positivt alltså), för det är ju för att vi ständigt ger varandra återkoppling på saker som vi kan ingå i ett socialt sammanhang och upprätthålla ett samhälle.

Alla fostrar varandra hela tiden, i den meningen att vi reagerar på vad andra gör, och därigenom skapar konsekvenser och feedback på deras handlingar.

Fenomenet är, tänker jag, en grundsten i mänsklig interaktion.

 

[monster1]

Får = får och får inte om du vill ha ett förhållande med mig. En myndig människa är fri att göra vad hen vill, och jag är fri att bestämma ramverken för vilken form av relation jag mår bra i.

Får jag inte bestämma vilken form av upplägg i förhållande jag vill ha?

Jo men ramverken begränsar bara dig själv eftersom du inte kan styra över någon annan.

 

[Mabuse]

Mm det har ju varit lite forskning på känslan kärlek, men de verkar inte kommit fram till någonting. Antar att man kan fundera över varför tex svanar hänger ihop osv. Vissa hävdar att människor verkar tendera åt att vara milt monogama med variationer om de får välja fritt om man tittar över kulturer. Inte varit nog intresserad för att riktigt läsa på.

Själv tenderar jag åt det rationella, men inser att känslorna ändå håller i sig på detta planet. Rationellt tycker jag att sex borde vara oviktigt.

Vad menar du med rationellt i det här sammanhanget? Kognitivt? Nyttomaximerande? Logiskt? Förnuftigt?

 

[monster1]

Ja, det får man väl säga att det är (positivt alltså), för det är ju för att vi ständigt ger varandra återkoppling på saker som vi kan ingå i ett socialt sammanhang och upprätthålla ett samhälle.

Alla fostrar varandra hela tiden, i den meningen att vi reagerar på vad andra gör, och därigenom skapar konsekvenser och feedback på deras handlingar.

Fenomenet är, tänker jag, en grundsten i mänsklig interaktion.

Jag tänker att skillnaden blir att dialogen mellan parterna kanske går från att vara - Är du otrogen/har sex med någon annan så lämnar jag dig" till "jag blir sårad och osäker om du har sex med någon annan". Men det beror ju helt på om man vill/klarar av att föra dialog i relationen och hur man vill att den ska se ut. Det är ju enklare att sätta upp regler än att ha en ständigt pågående dialog.

 

[Badger]

Jag svarade på det här, vilket handlade mycket om att ge den andra tillåtelse eller förbjuda (får).

I realiteten så kan man ju inte förbjuda andra att göra saker alls, om man inte är lagstiftare och i lagen finns det ju inte regler kring de saker vi diskuterar nu. Istället blir det ju då fostran att man skapar konsekvenser om den andra bryter mot de regler som finns för relationen. En negativ konsekvens kan ju vara obehaget av gräl en annan att relationen avbryts de positiva konstekvenserna av att avstå från att bryta mot reglerna är frånvaron av dessa saker. Så det blir ju någon form av fostran av vuxna personer? Är det positivt?

Uhm jag tror fortfarande du missade en bit. Jag vill inte vara ihop med någon som jag måste förbjuda, styra, uppfostra osv, utan kan välja att bo själv.

Men jag pratar ju med folk och diskuterar filosofi och ibland kommer man fram till att man tycker lika om saker och det är ju praktiskt.

 

[Milosari]

Jag höll på att säga att det låter väl som ett trevligt scenario om två personer väljer att ha det så. Men sen kom jag på att det var ju inte två som valde, utan en. Om jag sedan tycker mannen är lite knasig som inte kan tänka sig gå med på det, eller frun är lite envis som inte hittade någon annan efter ett par månader istället för att inse problemet efter tio år kan ju vara hur som helst.

Det låter ju som en förhållandevis liten lögn och du lyckades få bort den biten som mannen betraktar som sex ur bilden. Men jag hade då inte velat leva så, varken på ena eller andra sidan av förhållandet. Bortsett från resten med allt trassel är lögner bara inte riktigt min grej, varken att ljuga eller bli ljugen för på regelbunden basis.

(Men alltså min dröm har aldrig varit vit villa, vovve, två barn och Volvo när jag var liten, med fokus på man och tvåsamhet och leka mammapappabarn, så självklart inser jag att det finns de som mycket hellre har hela den grejen än ärlighet. Och Ugh resa till Thailand varje vinter osv, jag ryser redan. Hela scenen även minus otrohet kan jag skippa.)

Om min väninna valde det och jag visste det skulle jag väl självklart inte berätta för honom och jag skulle inte gå runt och "förakta" eller ngt. Men jag skulle absolut tänka att det kanske funkar för henne, men det skulle inte funka för mig. Så jag ser ju det som ett "otrevligt scenario" för mig i alla fall och betraktar det som förljuget.

I mitt scenario så betraktar mannen visst det som en sexuell handling för annars hade det verkligen inte varit något någon hade behövt smussla med. Eller hur? Bara det att han under inga omständigheter vill ställa upp på det.

Ja om det visar sig precis i början så är det kanske lika bra att bryta direkt. Men tyvärr så kan det visa sig efter ganska många år att man har preferenser som man inte visste om.

Jag har inte heller någon dröm om de tre V:na, men jag kan förstå att andra har det.

 

[Sezziyanen]

Får = får och får inte om du vill ha ett förhållande med mig. En myndig människa är fri att göra vad hen vill, och jag är fri att bestämma ramverken för vilken form av relation jag mår bra i.

Får jag inte bestämma vilken form av upplägg i förhållande jag vill ha?

e x a k t.

 

[Petruska]

Får jag inte bestämma vilken form av upplägg i förhållande jag vill ha?

Jo, men det jag säger att jag saknar handlar ju om hur vi pratar om relationer överhuvudtaget. Inte om hur du lever.

 

[Badger]

I mitt scenario så betraktar mannen visst det som en sexuell handling för annars hade det verkligen inte varit något någon hade behövt smussla med. Eller hur? Bara det att han under inga omständigheter vill ställa upp på det.

Ja om det visar sig precis i början så är det kanske lika bra att bryta direkt. Men tyvärr så kan det visa sig efter ganska många år att man har preferenser som man inte visste om.

Jag har inte heller någon dröm om de tre V:na, men jag kan förstå att andra har det.

Sa vi inte precis att folk kan smussla med smågodis också? inte bara sex?

Hm du vill att jag ska ge honom absolution för lögnen? Och säga att han är extra god eller ngt? eller var det hon? Sorry vi får nog bara tycka olika och jag är ju inte präst heller.