Ignorera samvetet?

[micaelathegreat]

Jag tänker lite som så att om man nu har så jäkla stark kärlek bör man då inte kunna hantera att få reda på sånt man inte vill? Jag riskerar ju alltid i möten med min mans kompisar/släkt/kollegor/etc att få veta saker jag kanske inte hade valt att få veta (som inte rör otrohet). Varför ska just otrohet vara så heligt? Den bedragande parten har ju liksom valt själv att utsätta sin partner för att eventuellt få veta, saker har en förmåga att flyta upp om man är osmidig/glappkäftad/korkad/whatever.

 

[Sezziyanen]

Jag tycker det är konstigt att i förväg kunna bestämma exakt vilka kriterier som gör att en stark kärlek man känner idag skall upphöra.

Att ha förväntan att man ska ha livslånga, alltid väl fungerande förhållanden, är nog en god anledning att få förhållanden blir särskilt långvarigt väl fungerande.

Du lägger upp bollen ganska väl för att få ta emot lögner på området genom att vara oresonlig.

Tar detta en sak i taget då..

"Jag tycker det är konstigt att i förväg kunna bestämma exakt vilka kriterier som gör att en stark kärlek man känner idag skall upphöra."
Ingen har sagt att kärleken man känner måste upphöra bara för att man gör slut med någon. Tvärtom så finns den nog ofta kvar även fast du kan välja att bryta upp med en person, pga en rad andra skäl.

"Att ha förväntan att man ska ha livslånga, alltid väl fungerande förhållanden, är nog en god anledning att få förhållanden blir särskilt långvarigt väl fungerande."
Ingen har sagt att förhållanden alltid måste vara väl fungerande för att hålla i längden.

"Du lägger upp bollen ganska väl för att få ta emot lögner på området genom att vara oresonlig."
Så ditt svar är att beskylla offret i en otrohetssituation, intressant.

 

[sjoberga]

Jag tänker lite som så att om man nu har så jäkla stark kärlek bör man då inte kunna hantera att få reda på sånt man inte vill? Jag riskerar ju alltid i möten med min mans kompisar/släkt/kollegor/etc att få veta saker jag kanske inte hade valt att få veta (som inte rör otrohet). Varför ska just otrohet vara så heligt? Den bedragande parten har ju liksom valt själv att utsätta sin partner för att eventuellt få veta, saker har en förmåga att flyta upp om man är osmidig/glappkäftad/korkad/whatever.

Självpåtagna sanningssägare till främmande är inte positivt oavsett ämne. Skvaller kan det ofta kallas, och det är sällan av välriktad omtanke om den okända medmänniskan.

Otrohet är väl inte heligt utan bara en av många saker.

 

[micaelathegreat]

Självpåtagna sanningssägare till främmande är inte positivt oavsett ämne. Skvaller kan det ofta kallas, och det är sällan av välriktad omtanke om den okända medmänniskan.

Men va? Jag har skrivit tidigare i tråden om hur jag har blivit bedragen vid ett stort antal tillfällen med olika kvinnor och att jag velat veta. Jag skiter väl fullständigt i motivet att berätta, även om det är för att "skada" mig så hade jag velat veta och uppskattat det. Bara jag får veta. I mitt fall hade det besparat mig ÅR av psykisk misshandel och två våldtäkter att någon sagt "du, han knullar runt", jag hade lämnat direkt, som ett jävla skott.

 

[sjoberga]

Tar detta en sak i taget då..

"Jag tycker det är konstigt att i förväg kunna bestämma exakt vilka kriterier som gör att en stark kärlek man känner idag skall upphöra."
Ingen har sagt att kärleken man känner måste upphöra bara för att man gör slut med någon. Tvärtom så finns den nog ofta kvar även fast du kan välja att bryta upp med en person, pga en rad andra skäl.

"Att ha förväntan att man ska ha livslånga, alltid väl fungerande förhållanden, är nog en god anledning att få förhållanden blir särskilt långvarigt väl fungerande."
Ingen har sagt att förhållanden alltid måste vara väl fungerande för att hålla i längden.

"Du lägger upp bollen ganska väl för att få ta emot lögner på området genom att vara oresonlig."
Så ditt svar är att beskylla offret i en otrohetssituation, intressant.

Så principen är viktigare än kärleken och känslorna. Intressant. Konstigt tycker jag.

Jag har inte nämnt skuld alls så jag förstår inte vad du menar.

 

[Sezziyanen]

Så principen är viktigare än kärleken och känslorna. Intressant. Konstigt tycker jag.

Jag har inte nämnt skuld alls så jag förstår inte vad du menar.

Absolut, jag har principer som är viktigare än eventuella känslor jag känner för stunden. Känslor varierar oftast över tid och omständigheter också. Dessutom vill jag inte vara tillsammans med någon som inte respekterar mig och är ärlig mot mig, oavsett hur mycket jag älskar dem.

För att se om jag kan få dig att förstå hur jag menar:
Ponera att du har en partner som du älskar. Finns det ingenting den partnern kan göra mot dig eller någon annan, som skulle göra att du skulle lämna honom även fast du fortfarande hade kärlekskänslorna kvar för honom?

Angående skuld så lämnar jag det där om du verkligen inte fattade vad jag menade.

 

[Hyacinth]

Ja, alltså, han var så med allt. Erkände aldrig något förrän man hade bevis upp till tänderna. Såhär i efterhand känner jag ju mig som världens största idiot som inte fattade något/lämnade honom pga hur illa han behandlade mig.

Förmodligen kunde han vara extremt charmig och rolig och kul också. De största knäppskallarna är ju ofta så, annars hade man fattat direkt. Och ofta börjar man som bonus tvivla på sitt eget omdöme också. Sån var min idiot i alla fall.

 

[micaelathegreat]

Förmodligen kunde han vara extremt charmig och rolig och kul också. De största knäppskallarna är ju ofta så, annars hade man fattat direkt. Och ofta börjar man som bonus tvivla på sitt eget omdöme också. Sån var min idiot i alla fall.

Han var ju det! Skitrolig och utåtgående, kunde behandla mig som en drottning. Efter ett tag kom det aggressiva fram. Då var jag liksom fast. Och det jag in i det jävla sista var övertygad om var hans kärlek till mig och att han inte skulle bedra mig, någonsin. Ha ha ha liksom, om det var nåt han gjorde så var det att ligga runt. Med allt. Och alla. Och alltid. (Första gången jag vet om är när jag var hemma med vår 2 veckor gamla dotter och kämpade med amning och sömn medan han gick ut och festade och gick hem med någon brud).

Givetvis var otroheten aldrig det största problemet i vår relation. Det var annat. Men hade jag vetat om den hade vårt förhållande varit betydligt kortare och besparat mig otroligt mycket lidande.

 

[Hyacinth]

Han var ju det! Skitrolig och utåtgående, kunde behandla mig som en drottning. Efter ett tag kom det aggressiva fram. Då var jag liksom fast. Och det jag in i det jävla sista var övertygad om var hans kärlek till mig och att han inte skulle bedra mig, någonsin. Ha ha ha liksom, om det var nåt han gjorde så var det att ligga runt. Med allt. Och alla. Och alltid. (Första gången jag vet om är när jag var hemma med vår 2 veckor gamla dotter och kämpade med amning och sömn medan han gick ut och festade och gick hem med någon brud).

Givetvis var otroheten aldrig det största problemet i vår relation. Det var annat. Men hade jag vetat om den hade vårt förhållande varit betydligt kortare och besparat mig otroligt mycket lidande.

Jag tror de flesta förstår det. Och vem som var korkad i relationen är ju rätt uppenbart.
Jag skulle som vän troligen reagera på ett sånt beteende, och var du min vän skulle jag troligen inte kunna låta bli att fråga lite för att sondera terrängen.

Jag vet om nån vän som hoppade över skaklarna i ett förhållande och hade ett ons vid sidan av. Jag hade ärligt talat full förståelse för det.
Hade vännen haft det som konsekvent beteende och haft den dåliga smaken att informera mig om det hade vi antagligen diskuterat kring det.

Vet jag att en vän behandlas illa agerar jag på något vis. Men jag anser inte det riktigt jämförbart med tråden.

 

[Hyacinth]

Jag tänker också att vi har väl ofta lite koll på hur vänner ser på relationer och agerar utefter det .

 

[mandalaki]

Jag vet om nån vän som hoppade över skaklarna i ett förhållande och hade ett ons vid sidan av. Jag hade ärligt talat full förståelse för det.
Hade vännen haft det som konsekvent beteende och haft den dåliga smaken att informera mig om det hade vi antagligen diskuterat kring det.

.

Jag har haft ett par nära vänner som i perioder varit mycket otrogna. Kände även deras partners väl, i ena fallet MYCKET väl - men det föresvävade mig aldrig att berätta. Den jag kände väl frågade mig t o m en gång om partnern/min nära vän var otrogen, men det hade hen inte mycket för.

 

[micaelathegreat]

Jag tror de flesta förstår det. Och vem som var korkad i relationen är ju rätt uppenbart.
Jag skulle som vän troligen reagera på ett sånt beteende, och var du min vän skulle jag troligen inte kunna låta bli att fråga lite för att sondera terrängen.

Jag vet om nån vän som hoppade över skaklarna i ett förhållande och hade ett ons vid sidan av. Jag hade ärligt talat full förståelse för det.
Hade vännen haft det som konsekvent beteende och haft den dåliga smaken att informera mig om det hade vi antagligen diskuterat kring det.

Vet jag att en vän behandlas illa agerar jag på något vis. Men jag anser inte det riktigt jämförbart med tråden.

Tyvärr, för mig, så var det så att jag ignorerade allas omtanke om mig. Jag bortförklarade ALLT. Jag vet däremot att jag hade lämnat direkt om jag hade fått veta om otrohet. (Jag vet, jag vet, så jäkla stereotypt. Men ändå helt sant.)

Men det ÄR jämförbart. VAD vet man om kollegan/grannen/etc som är otrogen? Vet man att hen är hyvens karl/kvinna som bara tokar till det lite? Varför inte berätta? (Om man är någotsånär nära varandra?) Varför skydda ett jävla kräk?

 

[Alexis]

Jag tänker lite som så att om man nu har så jäkla stark kärlek bör man då inte kunna hantera att få reda på sånt man inte vill? Jag riskerar ju alltid i möten med min mans kompisar/släkt/kollegor/etc att få veta saker jag kanske inte hade valt att få veta (som inte rör otrohet). Varför ska just otrohet vara så heligt? Den bedragande parten har ju liksom valt själv att utsätta sin partner för att eventuellt få veta, saker har en förmåga att flyta upp om man är osmidig/glappkäftad/korkad/whatever.

Ja men precis..... risken att partnern får veta tar den otrogne från dag 1 för det finns inga garantier att det lyckas hållas hemligt

Och om deras relation tar slut -- so what?? Är relationen heligast av allt? Får tvåsamheten aldrig nånsin störas så om nån är otrogen ska alla låtsas att det aldrig hänt så tvåsamheten kan leva vidare i förnekelse?? Är tvåsamheten SÅ viktig?

Det är liksom nåt så stereotypt och tråkigt med att säga att man absolut inte FÅR berätta och jag tror det är att man måste skydda nåns tvåsamhet....
"Du kan förstöra deras relation" nej för deras relation är deras ansvar och den otrogne förstörde i så fall för sig själv när den var otrogen men okej om berättandet skulle göra att relationen tog slut --> är det katastrof?? Folk är otrogna och relationer tar slut..... inget av det är kul men det är sånt som händer

Varför är det hemskare att relationen tar slut än att nån är otrogen? Måste man skydda den heliga tvåsamheten HELA TIDEN???

Nej..... om man inte vet vad partnern vill är det lika rätt att berätta som att inte göra det

 

[Petruska]

Jag tänker lite som så att om man nu har så jäkla stark kärlek bör man då inte kunna hantera att få reda på sånt man inte vill? Jag riskerar ju alltid i möten med min mans kompisar/släkt/kollegor/etc att få veta saker jag kanske inte hade valt att få veta (som inte rör otrohet). Varför ska just otrohet vara så heligt? Den bedragande parten har ju liksom valt själv att utsätta sin partner för att eventuellt få veta, saker har en förmåga att flyta upp om man är osmidig/glappkäftad/korkad/whatever.

Javisst. Man kan få reda på sånt man önskar att man slapp hantera närsomhelst och på tusen sätt.

Men jag tycker inte att det är en bra idé att lägga sig i andras relationer oombedd. Det är vad det handlar om för mig. Om det sen gäller otrohet eller något annat är sekundärt.

 

[micaelathegreat]

Ja men precis..... risken att partnern får veta tar den otrogne från dag 1 för det finns inga garantier att det lyckas hållas hemligt

Och om deras relation tar slut -- so what?? Är relationen heligast av allt? Får tvåsamheten aldrig nånsin störas så om nån är otrogen ska alla låtsas att det aldrig hänt så tvåsamheten kan leva vidare i förnekelse?? Är tvåsamheten SÅ viktig?

Det är liksom nåt så stereotypt och tråkigt med att säga att man absolut inte FÅR berätta och jag tror det är att man måste skydda nåns tvåsamhet....
"Du kan förstöra deras relation" nej för deras relation är deras ansvar och den otrogne förstörde i så fall för sig själv när den var otrogen men okej om berättandet skulle göra att relationen tog slut --> är det katastrof?? Folk är otrogna och relationer tar slut..... inget av det är kul men det är sånt som händer

Varför är det hemskare att relationen tar slut än att nån är otrogen? Måste man skydda den heliga tvåsamheten HELA TIDEN???

Nej..... om man inte vet vad partnern vill är det lika rätt att berätta som att inte göra det

This ^^

 

[Hyacinth]

Tyvärr, för mig, så var det så att jag ignorerade allas omtanke om mig. Jag bortförklarade ALLT. Jag vet däremot att jag hade lämnat direkt om jag hade fått veta om otrohet. (Jag vet, jag vet, så jäkla stereotypt. Men ändå helt sant.)

Men det ÄR jämförbart. VAD vet man om kollegan/grannen/etc som är otrogen? Vet man att hen är hyvens karl/kvinna som bara tokar till det lite? Varför inte berätta? (Om man är någotsånär nära varandra?) Varför skydda ett jävla kräk?

Men jag tänker att det är också vanligt att folk dissar den som berättar. Jag hade kanske varit rädd att förlora dig som vän om du valt honom ändå. Särskilt om du avvisat annan omtanke.
Svårt. Jag förstår ju hur du känner men jag skulle fortfarande ha svårt att sätta mig över någons relation sådär.

 

[Petruska]

Ja men precis..... risken att partnern får veta tar den otrogne från dag 1 för det finns inga garantier att det lyckas hållas hemligt

Och om deras relation tar slut -- so what?? Är relationen heligast av allt? Får tvåsamheten aldrig nånsin störas så om nån är otrogen ska alla låtsas att det aldrig hänt så tvåsamheten kan leva vidare i förnekelse?? Är tvåsamheten SÅ viktig?

Det är liksom nåt så stereotypt och tråkigt med att säga att man absolut inte FÅR berätta och jag tror det är att man måste skydda nåns tvåsamhet....
"Du kan förstöra deras relation" nej för deras relation är deras ansvar och den otrogne förstörde i så fall för sig själv när den var otrogen men okej om berättandet skulle göra att relationen tog slut --> är det katastrof?? Folk är otrogna och relationer tar slut..... inget av det är kul men det är sånt som händer

Varför är det hemskare att relationen tar slut än att nån är otrogen? Måste man skydda den heliga tvåsamheten HELA TIDEN???

Nej..... om man inte vet vad partnern vill är det lika rätt att berätta som att inte göra det

Jag ser det inte på något vis som ett sätt att skydda någon helig tvåsamhet. Jag ser det som en sorts fråga om integritet. Andras relationer är deras, inte mina.

Men så klart, om en vän verkar ha det jobbigt försöker jag ju fråga kring det.

 

[micaelathegreat]

Men jag tänker att det är också vanligt att folk dissar den som berättar. Jag hade kanske varit rädd att förlora dig som vän om du valt honom ändå. Särskilt om du avvisat annan omtanke.
Svårt. Jag förstår ju hur du känner men jag skulle fortfarande ha svårt att sätta mig över någons relation sådär.

Det är svårt. Jag hade nog tänkt att jag gjort det rätta (om jag blev dissad av någon) och varit nöjd med det. Sen ser ju inte jag det som att sätta mig över någons relation, jag berättar bara om något de kanske vill veta.

 

[Petruska]

Det är svårt. Jag hade nog tänkt att jag gjort det rätta (om jag blev dissad av någon) och varit nöjd med det. Sen ser ju inte jag det som att sätta mig över någons relation, jag berättar bara om något de kanske vill veta.

Men om vi antar att jag visste att du blev våldtagen av din partner. Då skulle jag ju försöka peppa dig att dumpa och polisanmäla. Om du inte gjorde det, varför skulle jag då tro att din vetskap om hans sketna otroheter skulle få fart på dig?

 

[bumpo]

Men nu har ju TS redan legat med kollegan och har redan påverkat deras förhållande så den båten har ju redan seglat, det är för sent för att inte lägga sig i deras relation. Är man så himla mån om andra människors förhållanden ser man till att behålla byxorna på och inte ha sex med personer i monogama förhållanden.
Det enda TS kan göra nu när hon redan lagt sig i deras relation är att "man the fuck up" och erkänna vad hon gjort, ta sitt ansvar och leva med konsekvenserna av sina, i mitt tycke, klandervärda handlingar.

Det här med att "inte lägga sig i andras relationer" ser jag bara som feghet och rädsla för att erkänna och stå för vad man gjort. I samma ögonblick du låg med en upptagen person lade du dig i dennes relation, vare sig du vill eller inte. Det blir inte ogjort bara för att den bedragne inte vet om det än, eller för att du inte vågar stå för det.

1: när sa ts att hen är kvinna?
2: enligt ts så fanns det en överenskommelse mellan kollegan och partnern som innebar att dett det inte var otrohet.
3: kollegan LJÖG om den överenskommelsen och bedrog således även ts.
4: vi vet inte om ts legat med kollegan om hen visste att det skulle innebära en otrohet. (Jag gissar/tolkar det som att det inte skulle skett om hen visste.)
5: i övrigt se @LadyCovergirl och hennes inlägg.