Ignorera samvetet?

[Hyacinth]

Jag tänker lite som så att om man nu har så jäkla stark kärlek bör man då inte kunna hantera att få reda på sånt man inte vill? Jag riskerar ju alltid i möten med min mans kompisar/släkt/kollegor/etc att få veta saker jag kanske inte hade valt att få veta (som inte rör otrohet). Varför ska just otrohet vara så heligt? Den bedragande parten har ju liksom valt själv att utsätta sin partner för att eventuellt få veta, saker har en förmåga att flyta upp om man är osmidig/glappkäftad/korkad/whatever.

Jag tror att eftersom jag inte ser otrohet som så väldigt gräsligt (nu pratar vi ”normalfallet” ) så är det inte tillräckligt för att jag ska anse det vara min sak att lägga mig i. Om jag ser att en vän blir illa behandlad i relationen försöker jag ta upp det ”du, jag reagerade på hur x pratar med/behandlar dig...”
är drt min vän som är otrogen skulle jag nog fråga varför eller nåt av ren nyfikenhet. Var det vännens partner skulle jag troligen be denne sköta saker snyggare, jag vill inte bli inblandad. Visste jag att det var extremt viktigt för vännen skulle det kunna bli asjobbigt, särkilt om jag dessutom gillade dennes partner och de verkar ha en bra relation. Då skulle jag knipa klaffen för evigt. Jag skulle oavsett aldrig komma i efterhand och hojta ”att dwt visste ju jag”.

Attans vad du (och syster) är bra! Det märks att ni månar om varandra.

 

[Mia_R]

@micaelathegreat Hur hade en vetskap om otrohet förhindrat två våldtäkter?
Det låter som du var tillsammans med en riktig skitstövel, men om han var våldtäktsmannen hur hade något förhindrat något alls, oavsett otrohet? Han hade ju kunnat begått våldtäkterna oavsett?

 

[Niyama]

Men om vi antar att jag visste att du blev våldtagen av din partner. Då skulle jag ju försöka peppa dig att dumpa och polisanmäla. Om du inte gjorde det, varför skulle jag då tro att din vetskap om hans sketna otroheter skulle få fart på dig?

I en sån situation skulle jag vara rädd att vännen tog avstånd från mig istället. Har en kompis nu vars man beter sig gräsligt på massor av sätt, han har dessutom sett till att hon knappt har några vänner kvar och jag kan bara prata med henne när han inte vet om det för han gillar inte när hon pratar i telefon. Vännen försvarar honom när jag säger för mycket. Nu vet jag inte om nån otrohet där men hade jag vetat nåt sånt så vet jag inte om jag hade vågat nämna det, eftersom hon inte lämnar honom för saker som är grova brott så tror jag knappast hon skulle lämna honom pga otrohet, och jag skulle inte vilja riskera att hon tog avstånd från mig också (inte för att jag kan göra så mycket åt hennes situation, men jag tänker att det är bra att hon i alla fall har några vänner kvar som försöker peppa henne att lämna och påminner om hur fel hennes man beter sig, för tyvärr inser hon inte det själv längre).

 

[Hyacinth]

Det där att finnas kvar är så viktigt.
Ibland så får man försöka bortse från saker för att finnas kvar som vän. Jag vet att en del tycker att ”riktiga vänner säger sanningen” men jag tycker att det kan vara viktigare att finnas kvar, just eftersom isolering är en del av processen när man är i en relation med en skitstövel (antagligen oavsett kön).
Den dagen man är redo att lämna är det fantastiskt att ha vänner kvar.

 

[mandalaki]

Varför är det hemskare att relationen tar slut än att nån är otrogen? Måste man skydda den heliga tvåsamheten HELA TIDEN???

Jag förstår inte graderingen i ”vilket är hemskast” (någon annan gjorde den också). Som om man hade två vågskålar, la otroheten i den ena och relationen i den andra och därefter skred till handling om man ansåg att otroheten vägde tyngst. Som om man var den där guden igen som både dömer och utdelar straff.

Det handlar bara om att inte lägga sig i andras relationer, att inte avgöra åt dem om en otrohet ska avslöjas eller inte. Jag skulle känna mig rätt rutten om ett förhållande sprack för att jag hade varit där och skvallrat.

 

[sjoberga]

Absolut, jag har principer som är viktigare än eventuella känslor jag känner för stunden. Känslor varierar oftast över tid och omständigheter också. Dessutom vill jag inte vara tillsammans med någon som inte respekterar mig och är ärlig mot mig, oavsett hur mycket jag älskar dem.

För att se om jag kan få dig att förstå hur jag menar:
Ponera att du har en partner som du älskar. Finns det ingenting den partnern kan göra mot dig eller någon annan, som skulle göra att du skulle lämna honom även fast du fortfarande hade kärlekskänslorna kvar för honom?

Angående skuld så lämnar jag det där om du verkligen inte fattade vad jag menade.

Säkert. Men det allra mesta som har med mänskliga, enstaka misstag på en konstig dag eller vecka i ett annars långvarigt fungerande förhållande skulle jag både kunna och vilja resonera om. Att ha sex är till exempel högst mänskligt och inte nåt majestätsbrott mot mänskligheten.

Däremot finns det betydligt subtilare saker som är mer permanenta som skulle innebära slutet för relationen. Som rasism. Lögner. Främlingsfientlighet. Eller minskad respekt för medmänniskor. Och tusen andra saker, där det handlar om grundläggande värderingar där man glider isär och inte kan mötas igen.

 

[sjoberga]

Men va? Jag har skrivit tidigare i tråden om hur jag har blivit bedragen vid ett stort antal tillfällen med olika kvinnor och att jag velat veta. Jag skiter väl fullständigt i motivet att berätta, även om det är för att "skada" mig så hade jag velat veta och uppskattat det. Bara jag får veta. I mitt fall hade det besparat mig ÅR av psykisk misshandel och två våldtäkter att någon sagt "du, han knullar runt", jag hade lämnat direkt, som ett jävla skott.

Jag känner inte dig och har svårt att förstå.

Först begås våldtäkt och psykisk misshandel, totalt 30000 poäng på lämna, göra slut, polisanmäla-skalan i ett förhållande.

Sedan ska jag inse att tillägget av 10 poäng otrohetsskvaller är det som kommer att avgöra ditt liv och framtida lidande.

Det verkar för osannolikt, helt enkelt, för mig. Hade jag känt dig hade jag koncentrerat mig på att stötta brottsoffret att anmäla och lämna, inte på att förmedla skvaller från stan om högst lagliga aktiviteter en partner ägnar sig åt. Men hade jag känt dig nära kanske jag också hade förstått din inställning till att få veta och givetvis sagt vad jag vet.

Tråden handlade dock om att informera människor man inte känner nära.

 

[Sezziyanen]

där det handlar om grundläggande värderingar där man glider isär och inte kan mötas igen.

Så ser jag på ärlighet och lojalitet mot den du är tillsammans med. Man snubblar inte och råkar ramla in i en annan människa, att vara otrogen är ingen olycka som bara råkar hända.

 

[bumpo]

Så ser jag på ärlighet och lojalitet mot den du är tillsammans med. Man snubblar inte och råkar ramla in i en annan människa, att vara otrogen är ingen olycka som bara råkar hända.

Nej otrohet är inget som bara råkar hända men det finns ca 124674396 andra saker som är värre än otrohet ur ett kvadda förhållande-perspektiv enligt många. Jag kan också tycka att det är skillnad på otrohet och otrohet.

 

[Sezziyanen]

Nej otrohet är inget som bara råkar hända men det finns ca 124674396 andra saker som är värre än otrohet ur ett kvadda förhållande-perspektiv enligt många. Jag kan också tycka att det är skillnad på otrohet och otrohet.

Klart det finns värre saker. Och otrohet kan vara av olika grad, som du säger. Min poäng var bara att jag har nolltolerans med det och skulle avsluta förhållandet direkt. Det kunde jag ju förstås göra av andra skäl också!

 

[micaelathegreat]

Jag känner inte dig och har svårt att förstå.

Först begås våldtäkt och psykisk misshandel, totalt 30000 poäng på lämna, göra slut, polisanmäla-skalan i ett förhållande.

Sedan ska jag inse att tillägget av 10 poäng otrohetsskvaller är det som kommer att avgöra ditt liv och framtida lidande.

Det verkar för osannolikt, helt enkelt, för mig. Hade jag känt dig hade jag koncentrerat mig på att stötta brottsoffret att anmäla och lämna, inte på att förmedla skvaller från stan om högst lagliga aktiviteter en partner ägnar sig åt. Men hade jag känt dig nära kanske jag också hade förstått din inställning till att få veta och givetvis sagt vad jag vet.

Tråden handlade dock om att informera människor man inte känner nära.

Nej. Inte först. Senare. Först börjar upprepade otroheter (ibland så ofta som varje helg). Jag hade lämnat om jag vetat. Och därmed sluppit skiten som kom senare.

 

[mandalaki]

Det där att finnas kvar är så viktigt.
Ibland så får man försöka bortse från saker för att finnas kvar som vän. Jag vet att en del tycker att ”riktiga vänner säger sanningen” men jag tycker att det kan vara viktigare att finnas kvar, just eftersom isolering är en del av processen när man är i en relation med en skitstövel (antagligen oavsett kön).
Den dagen man är redo att lämna är det fantastiskt att ha vänner kvar.

Jag tycker inte att det är så lätt i praktiken ... Min dåvarande bästa vän träffade en man där jag kände från dag 1 att det här kommer att bli farligt. Jag uttryckte min skepsism, ifrågasatte varför hon gick så fort fram med honom och försökte visa på faran i vissa grejer hon berättade att han sagt och gjort, pekade på hur nonchalant/elak han var mot hennes barn osv.

Det här ledde till starka slitningar mellan oss, till slut gjorde hon slut med mig. (Och sålde huset och skulle just börja köra hem flyttlådorna till honom när han tappade masken och visade sitt kontrollerande jag. Han skällde ut henne för att han tyckt att hon log mot en kille de passerade i en butik. Då först fattade hon och flydde med ungar och allt. Vi försökte lappa ihop vår vänrelation men när jag insåg att hon börjat träffa karln igen utan att säga något så stöp det igen och gick aldrig att reparera. Och mellan dem höll det som tur var inte andra gången heller)

 

[sjoberga]

Nej. Inte först. Senare. Först börjar upprepade otroheter (ibland så ofta som varje helg). Jag hade lämnat om jag vetat. Och därmed sluppit skiten som kom senare.

Fast du nämner i alla fall 3 händelser av extremt större dignitet än sexuell handling mellan vuxna utanför en överenskommelse någon av dem gjort med annan vuxen. Såvida de inte hände samma dag kvarstår min oförståelse att tungan på vågen för att hindra nr 2 och nr 3 skulle ha varit en okänd människas skvaller om otrohet.

Om jag känt dig nära, hade jag säkert vetat att du velat veta och berättat som vän om jag vetat nåt. Frågeställningen var inte sådan.

 

[sjoberga]

Klart det finns värre saker. Och otrohet kan vara av olika grad, som du säger. Min poäng var bara att jag har nolltolerans med det och skulle avsluta förhållandet direkt. Det kunde jag ju förstås göra av andra skäl också!

Och jag menar bara att för varje fundamental hörnflagga man ställer upp så minskar chansen för ett långt, väl fungerande förhållande där vuxna känner att de är fria som individuella människor och till och med tillåts begå mänskliga misstag. Med fundamental hörnflagga menar jag sådant man inte ens är beredd att resonera och samtala om tillsammans, utan att döma på förhand.

Till slut vågar man bara stå vid hörnflaggornas skärning för att inte riskera att begå misstag. Såna förhållanden ser man hyfsat ofta, men inte är det lyckliga människor i väl fungerande förhållanden i dem.

 

[Mirre]

Varför berätta?
Som jag ser det finns det två möjliga anledningar till varför TS skulle kontakta partnern; Antingen vill hen att förhållandet ska ta slut för att hen har mer känslor för sin KK än hen vill erkänna här (eller för sig själv), eller också har hen fått dåligt samvete nu när det framkommit att förhållandet är monogamt. Om hen då berättar för partnern så finns möjligheten att förhållandet tar slut, kk'n är då rent krasst inte längre otrogen och TS kan fortsätta som förut utan dåligt samvete. Oavsett vilket så är det fortfarande bara rent egoistiskt av TS att kontakta partnern.

Vore min sambo otrogen så skulle jag vilja veta, men inte av den han är otrogen med eftersom jag då skulle ta det som att hon bara vill röja mig ur vägen.

 

[Sezziyanen]

Och jag menar bara att för varje fundamental hörnflagga man ställer upp så minskar chansen för ett långt, väl fungerande förhållande där vuxna känner att de är fria som individuella människor och till och med tillåts begå mänskliga misstag. Med fundamental hörnflagga menar jag sådant man inte ens är beredd att resonera och samtala om tillsammans, utan att döma på förhand.

Till slut vågar man bara stå vid hörnflaggornas skärning för att inte riskera att begå misstag. Såna förhållanden ser man hyfsat ofta, men inte är det lyckliga människor i väl fungerande förhållanden i dem.

Alltså, vi håller ju med varandra. Det är vad som är ett "mänskligt misstag" eller inte som vi inte håller med varandra om. Du har vissa hörnflaggor du står fast vid, jag har andra. Otrohet till exempel, du ser det som det är nått som kan få hända, något man kan resonera om och fortsätta förhållandet förbi. Jag håller inte med om det, jag anser att det är ett aktivt val som tagits att vara oärlig och illojal. Förlåta det kan jag absolut, jag anser nog att man kan förlåta det mesta här i livet. Men slut på förhållandet, det är det för mig då.

I övrigt så är förstås antagandet att båda parter i förhållandet delar denna syn av otrohet som en dealbreaker. Så om något döms på förhand som du säger så är det något som döms tillsammans av båda personer i förhållandet.

 

[micaelathegreat]

Fast du nämner i alla fall 3 händelser av extremt större dignitet än sexuell handling mellan vuxna utanför en överenskommelse någon av dem gjort med annan vuxen. Såvida de inte hände samma dag kvarstår min oförståelse att tungan på vågen för att hindra nr 2 och nr 3 skulle ha varit en okänd människas skvaller om otrohet.

Om jag känt dig nära, hade jag säkert vetat att du velat veta och berättat som vän om jag vetat nåt. Frågeställningen var inte sådan.

Om någon hade berättat, "skvallrat", så hade jag lämnat tidigt. Sluppit annat skit. När den andra skiten började hända var jag så normaliserad att jag inte fattade hur jävla illa det var. Våldtäkter skedde i slutet av förhållandet och precis efter. Hade jag fått veta om hans upprepade otrohet när jag fortfarande mådde bra och var under den felaktiga bilden att vi hade ett bra förhållande så hade jag lämnat, då hade jag fortfarande en helt annan bild av honom än vad som senare visade sig vara sant.

 

[sjoberga]

Om någon hade berättat, "skvallrat", så hade jag lämnat tidigt. Sluppit annat skit. När den andra skiten började hända var jag så normaliserad att jag inte fattade hur jävla illa det var. Våldtäkter skedde i slutet av förhållandet och precis efter. Hade jag fått veta om hans upprepade otrohet när jag fortfarande mådde bra och var under den felaktiga bilden att vi hade ett bra förhållande så hade jag lämnat, då hade jag fortfarande en helt annan bild av honom än vad som senare visade sig vara sant.

Ok,då förstår jag i alla fall hur du menar.

 

[Grazing]

Vad säger att ts träffat partnern efter att hen och kollegan inledde sitt förhållande? Eller har jag missat att ts skrivit att hen träffat partnern efter?

Om det spelar så lite roll så varför ens nämna att dom träffats? Vad har liksom det med saken att göra?

 

[Hyacinth]

Jag tycker inte att det är så lätt i praktiken ... Min dåvarande bästa vän träffade en man där jag kände från dag 1 att det här kommer att bli farligt. Jag uttryckte min skepsism, ifrågasatte varför hon gick så fort fram med honom och försökte visa på faran i vissa grejer hon berättade att han sagt och gjort, pekade på hur nonchalant/elak han var mot hennes barn osv.

Det här ledde till starka slitningar mellan oss, till slut gjorde hon slut med mig. (Och sålde huset och skulle just börja köra hem flyttlådorna till honom när han tappade masken och visade sitt kontrollerande jag. Han skällde ut henne för att han tyckt att hon log mot en kille de passerade i en butik. Då först fattade hon och flydde med ungar och allt. Vi försökte lappa ihop vår vänrelation men när jag insåg att hon börjat träffa karln igen utan att säga något så stöp det igen och gick aldrig att reparera. Och mellan dem höll det som tur var inte andra gången heller)

Nä, det kan vara jättesvårt. Jag tycker det inte finns nåt bra sätt.