Jag tycker mig också se att dyra, rätt nybyggda, lägenheter blir genomgångsbostäder. Kanske är det vad politiken vill?Jag förstår inte heller. Skulle min hyra chock-höjas så skulle jag och sambo köpa i stället, känns som en bättre investering om man ändå ska ha höga månadskostnader. Men det byggs ju redan svindyra lägenheter i den här stan som ingen har råd att bo i, och de som har råd att bo i dem (mao har råd med 10 000 - 20 000 kr i månaden) köper i stället givetvis, förutsatt att det finns en insats. De som inte har en insats får glatt tacka ja och försöker sedan desperat byta bort dem på bytes-sajter. Känns som att de som vill bo en dyr hyreslägenhet i det långa loppet är ytterst få?
Jag menar, i mitt hus har många bott i decennier. Jag gillar att en hyresrätt kan vara ens hem under mycket lång tid (min partner har bott i vår lägenhet sedan huset byggdes 1979), men kanske vill inte den där marknadsinriktade politiken det av något skäl som jag har missat?