Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Skatt är ngt samhället måste ta ut för att finansiera de nödvändigaste sakerna som får ett samhälle att fungera. Logistik, juridik (annars omöjliggörs ju handel o avtal) utbildning o försvar. Till det kommer vård o omsorg.Det är väl snarare tvärtom? Att man inte har lagt tillräckligt på de fattigaste i samhället. Om du ursäktar så citerar jag debattartikeln: "Lägsta lönerna och pensionerna hänger inte ens med den lilla inflation som finns. Servicen läggs ned på landsbygden med färre skolor, postkontor, förskolor samt indragna buss och tåglinjer mm. Klyftorna ökar och företagen får sänkta skatter, tillsammans med de med högst inkomster. Många har svårt att få pengarna att räcka."
Är det att unna sig?Om du inte talar om dem som har högst inkomster, ja de har unnat sig.
Det sparkas på de svaga, många har svårt att få pengarna att räcka, vi ska väl också få det lilla extra, är saker man läser.
Jag förstår att man ber om att få pengarna att räcka...men den som ska betala ser det kanske inte så, han ser i stället ngn som inte gör rätt för sig och som kräver ännu mer i bidrag. Myntet har ju som bekant 2 sidor.Men det där går ju inte ens ihop? Det man ber om är att få pengarna att räcka. Inte om att få "unna sig det lilla extra." Skaplig skillnad.
Jag känner många pensionärer som arbetat hela sina liv, som nu med vämjelse konstaterar, att ett helt arbetsliv ger kanske en tusenlapp mer per månad , netto jämfört med dem som inte betalat in till pensionen., som ser att deras "välfärd" i form av vård o omsorg blir allt svårare att få. Att då tro att de inte skulle rösta för att få det bättre, ja det tror jag är en smula naivt.
Du blandar äpplen och päron.
Luciatåg i skolan har inget att göra med om människor har råd att köpa kläder.
Din argumentationsteknik är väldigt tråkig eftersom du använder termer som "sparka på dem som ligger". Det gör att du talar om att de människor som tycker annorlunda än du gör, är moraliskt dåliga människor.
Det är fult och ett skuldbeläggande sätt att diskutera.
Fast protesterar de "produktiva axlarna"? Det gäller väl att hitta en balans och isåfall får man ju lyssna åt båda hållen för vad som räcker eller inte, inte enbart åt ena hållet?Skatt är ngt samhället måste ta ut för att finansiera de nödvändigaste sakerna som får ett samhälle att fungera. Logistik, juridik (annars omöjliggörs ju handel o avtal) utbildning o försvar. Till det kommer vård o omsorg.
De två senaste finansieras i huvudsak genom de avgiftsinbetalningar arbetsgivare och egenföretagare gör för sig och sina anställda. Sedan har vi en grupp individer som via olyckor, sjukdomar eller medfödda fel inte kan försörja sig, där går samhället in. Detta är i grunden det ramverk som gäller. Tack vare att Sveriga haft tur o skicklighet så är vi ett rikt land och kan utvidga dessa ramar till att förutom mat för dagen även omfatta boende , vård o omsorg för dem som själva försatt sig i ekonomiskt svåra situationer + att vi även tillåtit stora grupper komma in utifrån och erbjuder dem samma förmåner Det sparkas på de svaga, många har svårt att få pengarna att räcka, vi ska väl också få det lilla extra, är saker man läser. Men vad man glömmer är att allt detta är bördor som läggs på de produktiva axlar. Vilket är OK, bara inte bördan blir för stor. För då kanske dessa människor vägrar ta den bördan.
Jag förstår att man ber om att få pengarna att räcka...men den som ska betala ser det kanske inte så, han ser i stället ngn som inte gör rätt för sig och som kräver ännu mer i bidrag.
Och "kanske"? Vi hjälper inte de som protesterar för att de med högre löner kanske protesterar? Vad om de som faktiskt protesterar nu?Fast protesterar de "produktiva axlarna"? Det gäller väl att hitta en balans och isåfall får man ju lyssna åt båda hållen för vad som räcker eller inte, inte enbart åt ena hållet?
Men alla kanske inte vill släta ut klyftorna (jag är medveten om att jag bytte terminologi från "minska" till "släta ut").
En del människor tycker att det är OK att olika individer har olika ekonomiskt utrymme. Och att de personer som inte arbetar, har ett betydligt snävare ekonomiskt utrymme jämfört med dem som arbetar - oavsett orsaken till att personerna inte arbetar.
Och "kanske"? Vi hjälper inte de som protesterar för att de med högre löner kanske protesterar? Vad om de som faktiskt protesterar nu?
Ditt sätt att uttrycka dig gör det svårt att diskutera på ett sansat sätt eftersom du så tydligt lägger in en värdering i "gott mot ont".
Man kan se det som att de personer som inte själva försörjer sig, tar del av fantastiska förmåner från dem som försörjer sig.
Ibland behöver de förmånerna omprövas och kanske blir lite mindre.
Det handlar inte nödvändigtvis om att sparka på någon.
Om vi tänker oss att du i ett års tid skänkt 500kr/månad till Djurskyddsföreningen.
Så råkar du ut för högre utgifter, för du behövde byta bil och köper en på avbetalning.
Då behöver du ompröva din ekonomi så du minskar de där 500/mån till 300kr/mån.
Det betyder inte att du sparkar på Djurskyddsföreningen; det betyder att du fortfarande ger pengar till Djurskyddsföreningen men tyvärr har du inte råd med lika mycket, eftersom du fått utgifter i en annan ände.
Eller för att du kanske blev arbetslös, så du fick mindre inkomster.
Varför byter du ut termer? Jag tycker också att det är rimligt att människor har olika ekonomiskt utrymme. Jag tycker dock att klyftorna bör minska.
Skulle vara intressant att höra om de som röstar på högern om de gör det för flyktingfrågan och/eller samhällsfunktionen i samhället. Jag trodde att flyktingfrågan var den största frågan som lett till att folk börjat rösta på SD?Man kan ju tänka sig att valresultatet, där "höger-gänget" (om vi nu inte tänker block och så vidare) tydligt har en majoritet.
M,KD, S, L, SD. De partier som har en mer högerinriktad samhällsekonomisk syn.
Medan S+V+Mp har krympt ganska kraftigt jämfört med föregående val (från visserligen minoritet men så pass stadig minoritet att regeringsalternativet var tydligt, till alldeles för få mandat för att kunna regera).
Så nog verkar det som om den del av befolkningen som är nettobidragsgivare, protesterar mot storleken på givandet.
Medan den del av befolkningen som anser att de som klarar sig bra ska dela med sig ännu mer, verkar minska.
Incitamentet att jobba extra sjunker ju högre marginalskatt den arbetande har.
Tiden blir plötsligt mer värd än pengarna.
Att skänka pengar till ideella organisationer är lyxkonsumtion, att ta hand om samhällets svagaste är det inte. Det är en dålig jämförelse.
Jämför med barn istället, din familj (samhället). Skär du ner på bebisens (den mest utsatta) mat när pengarna tryter eller sparar du in på dig själv (den mest robusta)?
Med tanke på att Jämställdhetsmyndigheten applåderade de där dumheterna med "mens-certifierad arbetsplats" där de anställda (på frivillig basis) skulle skriva upp sin mens-cykel för att periodvis få extra förståelse från ledningen, så kan jag inte annat än tolka det hela som en myndighet som gör rätt lite nytta.
Men det är klart, resten av deras verksamhet känner jag inte till så jag är fullt införstådd med att jag kan vara ute och cykla.
Så... du menar att den mest robusta (du) och bebisen (de mest utsatta) ska alltså fördela på resurserna och gemensamt minska på kostnaderna i familjen (samhället) så att alla klarar sig på lika mycket?Ja, jag håller med om att det är lyxkonsumtion att skänka pengar även till välgörande ändamål.
Men skälet till parallellen är just att du uttrycker "sparka på den som ligger". Jag anser inte att det är att sparka, om man på ett ekonomiskt nödvändigt sätt minskar på givande.
Sedan vad som är rätt prioritering går det att tycka olika om.
Men när det gäller ditt familje-exempel: jag utgår från att allas konsumtion, både bebisens och min, skulle ryka.
Men det skulle inte vara maten, utan det skulle vara annat som exempelvis kläder. Både bebisen och jag skulle få klara oss med färre plagg och vi skulle antagligen behöva ärva eller köpa begagnat.
Ungefär som personen som får sin försörjning från det allmänna kanske blir tvungen att handla kläder på second hand, och kanske blir tvungen att ha Telias billigaste (men ganska generösa) abonnemang som kostar knappt 200kr i månaden och kanske får köpa en smartphone för 800kr (det går, det gjorde jag för ett år sedan) i stället för att ha flera internetuppkopplingar och en dyr telefon.